arkitektur, i staden
Från 299 kr
Knaparydsstugan - Onsalas äldsta ryggåsstuga, sannolikt uppförd under 1600-talet. Knaparydet betecknade en gång de skoglösa och bergiga markerna mellan Vikaholm och Gjövik ägda av Råö säteri/Knapagårdarna. Över seklerna hände det att delar av den bördigare marken "intogs", d v s inhägnades för nyodling, och att små bostäder uppfördes på ofri grund. Det var fattiga som bebodde dessa "lägenheter". Lägenheten med Knaparydsstugan var minst, men var redan under 1600-talet ett torp kallat Lyckerij eller Ryet, lydande under säteriet. Den lilla ryggåsstugan var sammanbyggd med ladan och taken täcktes med långtång och senare med torv (tegeltaket tillkom före 1920). Hushållet bestod av ca 6-8 personer, men männen gick på sjön så kvinnor och barn fick sköta om det lilla man hade av odling och djur. Dessa "backhussittare" på Knaparydet fick understöd av socknens fattigkassa för att klara livhanken. Sally Therese Andersson (f 1879) och hennes dotter Ethel blev de sista av fyra generationer av samma sjömanssläkt att bebo Knaparydsstugan. Sally Therese hade löst in tomten 1937 och sålde den på 1950-talet. Nordhallands Hembygdsförening och Onsala Hembygdsgille köpte stugan och flyttade den med inventarier till Utholmen i Gottskär. Uthuslängan kortades då av med ca 1/3. Dessvärre blev byggnaden vandaliserad och därför flyttad 1985 till en plats vid kyrkstallarna intill Onsala kyrka där den fortfarande (2022) står kvar.
Köket i lägenheten, 3:e Tvärgatan 15, Elna och David Brundins första hem. Efter Davids fars död flyttade hans mor hit och själva flyttade dom till Kaserngatan 75, samma hus som dom sedan bodde i under adress Södra Centralgatan 26.
Porträtt av fanjunkare Alfred Gyllenhammar, Linköping. Död 1919 som bosatt i lägenheten Fridhem, tidigare under Råstorp norrgård, Kisa. Bostaden hade han ägt sedan sekelskiftet men inte flyttat dit förrän 1913.
T semafor Stationen anlades 1874. En större ombyggnad ägde rum 1926, och för några år sedan omändrades och moderniserades lägenheten. Poststation. Stationshus i trä i en och en halv våning
1848 köpte bröderna Lundström några åkerlyckor väster om den så kallade lägenheten Strand. Det blev platsen för Jönköpings tändsticksfabrik. Den första fabriksbyggnaden kunde tas i bruk samma år. Idag används den gamla huvudbyggnaden som Tändsticksmuseum.
De så kallade Gerlachska stallarna som fungerade som stallar med foder- och selkammare samt bostäder åt Hugo Gerlachs tjänstefolk. Byggnaden uppfördes 1887 i U-form med en artikulerad gesims under brokiga takfall med många takkupor och vällingklocka, i hörnet av Bäck- och Slottsgatorna. Till höger om huset ses grindpartiet in till trädgården. Järnvägen fick ny sträckning söderut 1920 och på bilden ses järnvägsbommen för Bäckgatan. Stallarna inreddes till lägenheter som beboddes fram till 1980-talet, men 1985 brann byggnaden ned. Fotografiet ingick i Lions "Julfemma 1984"; ett vykort med lottsedel för lotteri inom Lions Club Varberg (därav rastreringen). Bilden tagen mot nordost, kv Trädgården 11.
Byggnadsdokumentation. Vy från väster på en villa uppförd i Sörliden, Kvarnbyn, 1998. Byggd av återanvänt material från en tjänstemannavilla på Papyrusområdet. Oktober 1998 - januari 1999. Relaterade motiv: 2002_0919 - 0921. Text från: "En byggnadsinventering utförd 1972 på uppdrag av Mölndals kulturnämnd". På denna tomt låg tidigare "Royens Nilses". Det huset byggdes kring 1850 av mjölnaren Nils Svensson, som arbetade vid Royens kvarn, kvarnfallet 21. Han ägde det sedan i mer än ett halvsekel. Huset var en stor rödmålad timmerbyggnad i två våningar. I huset bodde många familjer (ofta 8 - 10) vilket tyder på att små lägenheter och spisrum förekommit. Huset flyttades kring 1930.
fotografi
Sop-pressen i Kärra. Soppressen i Kärra tar emot alla sopor och allt hushållsavfall från Mölndals kommun. Avfallet föres med särskilda sopbilar hit till Kärra. Här tippar bilarna av sin last i övre delen av byggnaden, som du ser på bilden. Avfallet glider ned i en soppress. Där pressas soporna samman till stora balar, som sedan forslas bort för att brännas upp. Detta sätt att oskadliggöra avfallet är bra ur hygienisk synpunkt. Förr forslades soporna och hushållsavfallet till "Tippen på Kikås" men det var inte alls lämpligt, och dessutom spreds en obehaglig stank och lukt vida omkring. En mängd råttor, kråkor, måsar och flugor drogs till tippen. Dessa levde på avfallet. Genom tillkomsten av soppressen i Kärra har ovan nämnda olägenheter helt försvunnit. Vid pressen finns inga råttor, och någon obehaglig lukt kan knappast märkas där.
Den låga byggnaden i förgrunden med formarna är betongpelare och balkar till garagen och övriga ytterväggar, som var av fasadtegel och mellanväggar halvstensw murtegel. De sju garagen var placerade över panncentralen. Den höga ställningen var arbetsställning för skorsten till panncentralen. Stegen på hörnet var för persontrafik, sådana förekom på alla trähissar och ska vara försedda med ryggskydd. Materialet till skorsten hissades upp med ett hisspel på marken och en galge i toppen på ställningen. Kärrorna fick styrning mot ställningen av vertikala brädor som är synliga vid hörnet på andra sidan ställningen. Ställningsplankan flyttades upp allteftersom murningen blev färdig och översta ställningslaget är helt "inplankat", vilket visar att skorstenen är färdigmurad. De mörka partierna i mitten av ställningen är skorstensmuren. Byggnaden till vänster har beteckningen Hus C och är murad av "Durox" gasbetongblock och två trappuppgångar med 12 lägenheter i första och andra våning samt fyra på vindsvåningen.
Omkring mitten av 1940-talet började allmänt grävmaskiner användas vid schakt av husgrunder. Grävmaskinen på bilden utför schakt till panncentralen i kvarteret Lien, Wettterlinsgatan 19. Panncentralen betjänar 260 lägenheter i kvarteren Plogen, Harven, Lien och Räfsan med värme och varmvatten. Under ett tunnare lager av matjord var det 3,5 meter djup pinnmo ned till kalk-berget. Ytan ovanpå kalkberget var i allmänhet plan med horisontala och vertikala sprickor. Grävmaskinen lösgjorde och lastade jorden på lastbilar. Två män följde grävmaskinen och skyfflade fram den jord som maskinen inte kunde få med i skopan. Kalkberget borrades sedan och sprängdes ytterligare 3 meter djupare, varefter kalkstensskrotet med grävmaskinen lastades på lastbilar. En del av detta material användes som underlag till vägar och gator. Till vänster på bilden en halv meter under markytan är brädor synliga. De utgjorde skydd över rikskabel från Stockholm och söderut.
Orig. text: Nygatan vid Barnhemsgatan (Nuvarande Drottninggatan). Det lilla huset mitt i bild är Mamsell Agardhs skola. Huset flyttades till Gamla Linköping från Barnhemsgatan 1. Byggnaden uppfördes på 1830-talet av Olof Ax. Den har en ålderdomlig planlösning, inreddes ursprungligen till fyra lägenheter om rum och kök. År 1871 flyttade Mamsell Anna Charlotta Agardh (1805-1884) in i gården. På sjuttiotalet drev hon privatskola där.' Byggnaden närmast till vänster är Anderska gården. Byggnaden är ett lofthus med inbyggd svalgång. Det äldsta kända dokumentet rörande gården är från 1784. Gården har ägts av bl. a. fyra kakelugnsmakare och en hovrättskommissarie. 1874 flyttade Samuel Andersson in och öppnade affär i byggnaden, hans son Knut Ander (1873-1908) var en lovande konstnär. Byggnaden flyttades till Gamla Linköping 1958.
Anna Larsdotter Olssons ärvda trotjänarinna Lena Hemström. Hon bodde i ett vindsrum på 3:e Tvärgatan 15, och här firar hon någon bemärkelsedag. Hon sitter i salen nere i lägenheten. Observera tavlan på väggen. Den föreställer Stadsträdgården med kallbadhuset och Valskvarn och en okänd stiftelse, möjligen engelska stiftelsen.
Här är en samling släktingar som står utanför lägenheten på 3:e Tvärgatan 15. Personerna från vänster: Ingeborg Olsson med uppvaktning, förmodligen Anna Larsson från Hemlinggrind, Elnas bror Einar Olsson och Naemi Olsson, Adde och Hildur Holmstedt, David och Elna Brundin samt Davids bror Josef Brundin. Jämför bild nr EB 679.
3-åriga Ilse Tobiasson (född 1960, gift Glimberg) står i hallen och är på väg ut för att leka, Krokslättsgatan 3 år 1963. Hon är klädd i hemmastickad matchande tröja, mössa och halsduk. Till höger ses en tvättkorg som av utrymmesskäl fick stå i hallen. Lägenheten var en omodern 1:a på bottenvåningen.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.