Måsbergsbacken, hoppremiär. Arbetarbladet. 18 februari 1951. Ny publicering. Namn och nytt, Arbetarbladet 12 februari 2005. Redaktör Siv Berg. På 1950- och 60 talet var backhoppning en stor sport i vårt land, men Gävle hade ingen bra backe. Det hade tidigare funnits en oanvändbar backe vid Gustafsbro och en i Hemlingby. För att ge extra skjuts åt sporten beslutade Gävle skidklubb att bygga en hoppbacke på Måsberget på Brynäs. - Det var Ture Edbom, kommunalråd och backhoppare som tyckte vi borde fixa en backe. Han, jag och ett gäng från Sundsvall byggde backen tillsammans och den invigdes 18 februari 1951. Det berättar gamle backhopparräven Erik Magnusson, 80 år, Gävle, som suttit med i Skidförbundets backhoppningskommitté i 30 år och varit bisittare till Sven "Plex" Pettersson i tv i 25 år. Vid invigningen av nya Måsbergsbacken rådde våldsamt yrväder, men Erik gjorde ändå ett långt och stilfullt premiärhopp på 29 meter och kom fyra i tävlingen. Vann gjorde regerande juniormästaren Lasse Schyberger. Vid ett senare tilfälle satt Erik backrekord på 41,5 meter. Måsbergsbackens öde beseglades år 1967. - Då blåste backen omkull i en snöstorm. Backen var stadgad med vajrar, men de räckte inte till när det blåste hård nordan, berättar Erik.
Från 299 kr
Till vänster på bilden Skrea Strand-Pensionat Uppfördes 1933. Skrea Strand-Pensionat öppnades 1:a gången 20 maj 1933. Ägare var fru Agnes Johansson Enligt uppgift brann byggnaden ner natten mellan fredagen den 11/4 och lördagen den 12/4-1937. I boken "Tider som flytt" (2000) berättar Evert Andersson på sid 51: "På tomten ovanför mitt hem byggde Agnes Johansson, som kom från Helsingborg, ett pensionat, Skrea Strand-Pensionatet. Det byggdes 1933 och brann ner 1937. I ett rum brukade sångaren Hilmer Borgeling bo. Efter branden byggde Agnes Johansson en kiosk på tomten nedanför. Denna blev senare ombyggd till Café Strandpaviljongen. Kaféägare var en falkenbergare, Malin Strandberg, och hennes man, Wahlberg. ............................." /borde vara Wåhlberg enl. telefonkatalog. (Tomas Gustavsson)
Här är ett par lite märkliga bilder av Masse, se även Bild 1397. De berättar inte om nåt särskilt tydligt. Det borde finnas intressantare vägbitar mellan Lau och När än den här! Vi ser en ovanligt bred väg med spår efter vagnar och hovar. Dikena är ganska breda och med frodig gräsväxt, den högra har ännu inte slagits eller betats, den vänstra dikesrenen är det svårare att se om den varit slagen eller inte. Bandtunar löper längs med dikesrenarna. Det verkar vara rätt tätvuxen hagmark på båda sidorna, där björk dominerar. Möjligen är bilden tagen mot När ungefär där Ljunggrens åkeri ligger idag på gränsen mot När. Precis där vägen försvinner i bild står en person!
Enligt notering: "101-årig björnfäll d 23/7 -58". Se foto UMFA53226:0429 på lantbrukaren och björnjägaren Carl Ehrnst. Troligen rör det sig om den nedan beskrivna mattan. "En svensk källa (2011) berättar att det rör sig om två olika björnar och vid olika tidpunkter. Från björnen som fälldes 1857 lät Carl Ehrnst göra en matta av skinnet. Carl Ehrnst var den söndagen björnen blev skjuten på Berby herrgård i det innersta av Idefjorden i Norge. Han och några norska skyttar gick uppför fjället till svenska gränsen och stötte på björnen på svenska sidan, närmare bestämt 2 km från Håvedalen i Skee socken. Björnen fälldes alltså av en svensk, på svenska sidan gränsen. Sedan bar de djuret fram till ett timmerkast och lät björnen rulla ner mot Berby."
Barnen Lars, Britta och Olle Andersson i en dragsoffa. Britta föddes 1916. Här är hon mycket liten så bilden är troligen tagen 1917 i bostaden i "Järnvägshuset" i Norberg. I bakgrunden syns en telefon. Lars, givaren berättar: " Pappa hade egen telefonlinje till rakstugan hemifrån. När han fick mycket folk fick mamma avbryta allting och komma ner och tvåla gubbar! Det tyckte hon inte om. När jag vart 11 år fick jag börja och det var inte så roligt. Det var ofta på helgerna när det var marknad. Dom andra hade ju ledigt från skolan när det var marknad och hade roligt. Jag fick stå där och tvåla fast jag egentligen var för liten. Jag fick värk i axeln. Och det kom ibland gruvarbetargrabbar som inte hade tvättat sig innan de kom. Dom var så lortiga så tvålen smälte och gick inte att löddra. Det var olustigt med skitiga grabbar! 25 öre kostade en rakning."
Rumsinteriör, tre personer. En kvinna med ett spädbarn i knät sitter med en större pojke i en s.k. "inventionssoffa". Lars (givaren) känner inte igen henne eller pojken med säkerhet, men när Maria Wistrand nämner att det i lådan med glasplåtar fanns en lapp med namnet "Börje Ramqvist" säger han att bilden skulle kunna föreställa hans faster hans faster Elin som var gift med byggmästare Gösta Ramqvist. Hon var samtidigt sjuksköterska och föreståndarinna för ålderdomshemmet i Västerås. I sånt fall är den större pojken hennes son Börje Ramqvist och spädbarnet hennes son Gösta Wilhelm. Lars (givaren) kollar i sin släktbok och berättar att Börje var född 1912 och Gösta Wilhelm 1915. Den lille dog dock redan 1917 alltså skulle bilden vara tagen någon gång mellan dessa årtal, troligen närmare 1915 eftersom barnet bär dopdräkt.
fotografi, bilder
Solägget - Elsa Beskow
Wonderland - August Strindberg
Umeå stad 128:1
Skellefteå stad 140:1
Vilhelmina 692:1
Kungsängen 131:1
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.