"Rekordstor barnparad inledde B. D.-festligheterna", Uppsala 1939
Från 299 kr
Lions Tivoli. Juni 1952.
Lions Tivoli, tåg genom staden. Juni 1952.
Barnensdagståg på 1930-talet. Omkring 1934-35.
Sune Olsson, Anita Nyström, Lennart Arthur, Gudrun Rådmark, Kerstin Karlsson, Eva Storm, Christina Mörk, Birgitta Palm
Barnensdag generalen Walle Bergström med konståkerskan Irene Braun Wilson vid Publicistklubben i Rosenbad. I bakgrunden utsikt mot Riksbanken (nuv. Riksdagshuset)
Barnensdag i vasaparken. Folksamling vid karusell.
Den vittberömde och utmärkte herr baronen och riksskattmästaren Gustaf Bondes palats i Stockholm (från nordost) || Den vittberömde och utmärkte herr baronen och riksskattmästaren Gustaf Bondes palats i Stockholm sett från Riddarhustorget
Fotomontage med porträtt av Herman Rodhe och som bakgrund sannolikt trädplanteringen på Påskberget. Porträttet är troligen från slutet av 1800-talet och naturbilden från 1930-1940-talet. Herman Rodhe föddes 1825-06-10 och dog 1902-05-09. Intresseföreningen Småfoglarnes vänner bildades 1870 av rektor Herman Rodhe. 1872 började han tillsammans med sina skolelever att plantera på de kala Påskberget strax sydväst om Varbergs stad. Syftet var att fjärma fågellivet och lära barnen att värna om djur och natur. På den tiden jagades småfåglar som rent "söndagsnöje" och bon plundrades på ägg. Föreningar bildades under detta namn landet över som en motrörelse till detta beteende. Tillhör samlingen med fotokopior från Hallands Nyheter som är från 1930- 1940-talen.
Text på baksidan av fotot: Prästliden (Nybolaget) Skolhus i Skrea. 1895 1/4, min broder John var då 9 år. Som lärarinna tjänstgjorde Ida Ljungberg från Halmstad. En sadist dam utan like hon piskade barnen utan någon like. Ett sannskyldigt nöje för henne ingen dag gick utan någon blev piskad utan något överseende det var ett nöje för henne vi blev lagda på en bänk hon drog av oss byxorna och piskade oss på bara kroppen med en tjock roting eller björkris, hon dog vid hög ålder i Halmstad någon gång på 1900-talet, möjligen omkring 1930.
Nygatan 35 i Linköping har varit en plats med skilda funktioner genom åren. Fram till att Marcus Wallenberg tillträdde stiftets biskopstjänst, var huset familjens bostad och benämns därför som Wallenbergska gården. Ett av barnen som föddes i huset var för övrigt Oscar André, grundaren av det Wallenbergska imperiet. I en senare tid var Östgöta-Tidningens officin inrymd i byggnaden och efter en period med herrekipering minns många adressen som platsen för Eskilstuna-Sliperiet. Sedan slutet av 1980-talet står huset i friluftsmuseet Gamla Linköping i funktion som apotek. Här dokumenterat 1973.
En varm dag i början av april har skolan planteringsdag. Det började man med 1911 pga den stora avsaknaden av tillräcklig vedbrand i socknen. Man planterade uppe på Lausbackar på de platser det är skog på idag. Tydligen hade man tid för lekar också. Här leker man "Sista paret ut" i en backsluttning på en hittills okänd plats. Man får här en bra bild över vilka kläder som var brukliga. Barnen är ungefär klädda på samma vis som de vuxna. Flickorna har klänningar med förkläden, pojkarna blus med byxor.
Denna boplats kom till 1906 när skräddaren och affärsinnehavaren August Löfgren född 1868 från Hemmor köpte tomten från Liffride. Han gifte sig 1921 med Elinda Persson född 1891 från Mattsarve och de fick barnen Axel 1915 och Einar 1922. Einar tog över fastigheten och byggde där upp ett trädgårdsmästeri, vilket han bedrev upp i hög ålder. Einar Löfgren dog 2010 och fastigheten såldes till Agneta och Ernst Ödegaard, vilka varit sommarboende i Lau i flera decennier. Bostadshuset från 1906 brann ner på 1910-talet, därför är kanske huset inte med på bilden. Ett nytt hus byggdes 1917, vilket finns kvar intakt. Uthusen på bilden finns däremot inte (?) kvar idag.
Här ses den år 1910 uppförda nya manbyggnadens baksida, framsidan vetter mot vägen, till skillnad mot den gamla manbyggnaden som hade gaveln mot vägen. Det nya huset är byggt i trä med källare i sten, köks- och kammarbakbygge med vardagsingång och under den nedgång till källaren. Detta måste ha varit en stor investering, vilken man klarade av trots att barnen Oskar och Berta löstes ut med sammanlagt 10 hektar av gårdens omkring 40 hektar jord. Sonen Anton och hans fru Elin övertog gården 1917. Personerna är troligen fadern Petter Olofsson, 58 år, styvmodern Sofia Katarina, 51 år och sonen Anton Olsson, 30 år.
Smiss Elisabet Vedin och fostersonen Artur Karlsson har varit nere vid Nabbu med häst och vagn och hämtat hem strömming, vilken bla kan ligga i den flätade korgen på flaket, det bör finnas plats för mera fisk bakom lämmarna. Det var vanligt att man fiskade många dagar i rad, på våren och hösten ibland i flera veckor, om vädret var tjänligt. Då fick kvinnorna och ev drängar, gamla gubbar och barnen sköta det dagliga på gården. Bakom vagnen står troligen Elisabets man Christian Petter Persson. I bakgrunden ses intressanta byggnader. Den vänstra skulle kunna innehålla smedja och snickarbod, den högra källare eller linbastu. KOLLA BILDER På GåRDEN!
Under det sena 1800-talet kom skolhusfrågan att bli alltmer brännande i Linköping. Under århundradets sista decennium hade barnen i stadens folk- och småskolorna nått över 1 200 elever som undervisades i spridda och långt från alltid i ändamålsenliga lokaler. Efter intensiva överläggningar i skolrådet enades man till slut om ett krafttag och staden beslutade om ett rejält skolbygge på ett område söder om stadskärnan. Den nya folkskolan stod med sina 27 klassrum färdig 1898 och kom att få namnet Linnéskolan. Efter en brand 1923 kom skolbyggnaden att ges ett mer förenklat formspråk.
Makarna August Fredholm och Helga Cavallin med barn samlade för fotografering. Platsen är makarnas gods Karlshov i Älvestad och tidpunkten sannolikt i samband med Fredholms dotter Ingrids bröllop i september 1896. Vi ser henne sittande på bänken till höger med fadern vid sin sida. De mindre barnen är ättlingar till den omgifte fadern och nämnda Helga Cavallin, som vi ser sitta i förgrunden. I knäet har hon makarnas sistfödde, Nils. Parets övriga barn ses från vänster i Einar, Signe (vid fadern), Jane (vid Ingrid) och Hildur längst till höger på bänken. De bägge stående personerna och kvinnan i mörkt på bänken har inte identifierats.
Vy över Stångån i Landeryd med blick mot Slattefors herrgård. Huvudbyggnaden uppfördes år 1820 av landshövding Carl von Nieroth men redan år 1823 gick gården över i släkten Bielkes ägo. Egendomen har emellertid äldre anor och kan följas till 1500-talet och släkten Slatte. Vid tiden för bilden disponerades huvudbyggnaden av änkegrevinnna Edit Bielke med barnen Gunilla och Thure Gabriel. I övrigt på bilden kan noteras gårdens badhus som placerats en bit från bostaden där vattendjupet bättre tillät bad. Den skräpiga ytan närmast betraktaren får sin förklaring i den järnvägsbro som vid fototillfället var under uppförande bakom fotografen.
Ett unikt fotografi som framställts genom den tidiga fototekniken panotypi, en variant av så kallad våtkollodiumprocess där mjuka material använts som bas. I detta fall läder. Kvinnan på bilden är Eda Beckman. Född i värmländska Stavnäs som dotter till löjtnant Eduard Beckman och dennes maka Christina Charlotta Mariana Hall. Vidare gift 1849 med löjtnanten Johan Wilhelm Lallerstedt. I förstone arrenderade makarna del av egendomen Qvissberg i Vadstena. Från 1852 var paret bosatta på Starby Kungsgård. Äktenskapet bar sex barn men blev med tiden olyckligt. I augusti månad 1874 beviljande domkapitlet skilsmässa mellan makarna. Dessförinnan hade Eda och de hemmavarande barnen flyttat till Stockholm.
Porträtt av kammarherre Sigge Sparre med sönerna Sixten och Edvard. Enligt uppgift ska fotografiet vara taget i Paris 1860. Familjen Sparres östgötska anknytning ligger främst i Sigge Sparres ägarskap av godset Bjärka-Säby söder om Linköping, där man även bodde under åren 1860-68. Från år 1852 var Sigge Sparre gift med Adelaide Peyron och förutom sönerna Sixten och Edvard hade makarna två döttrar. Mest bemärkt av barnen blev sedermera Sixten som gått till historien med sin kärleksrelation till cirkusartisten Elvira Madigan som slutade i gemensamt självmord i ett skogsområde på ön Tåsinge i Danmark den 19 juli 1889.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.