Infanteriskjutskolan vid Rosersberg. 2:a Kursen, År 1906. Ett antal foton av ansvariga officerare och deltagare, med bilder från Rosersberg i hörnen. Mittsektionen: överst: K.J.W.R. Bergenstråhle. Översta raden fr.v.: C.P.K.O. Sjögreen I4, J.G. Palmgren I13, C.B. Björkegren I3, S.L. Djurberg I9, W.A. Hamilton I6, C.H. Breitholtz I1. Mellersta raden fr.v.: E.H. Lieberath I6, C.A.N. Nyman I17, M.S. Forssner I4, J.E.F. Åström I 27. Understa raden fr.v.: M.F. Löfgren I21, Y. Sundell I16, G.M. Hanngren I13, G. Stiernstedt I6, G. Vigh. Övre raden fr.v.: G.A. Kaijser Tr6, C.G.F. Stael von Holstein K6, E.M. Ribbing A3, C.E.F. af Wirsén I1, P.V. Genberg I14, C.E. Nauclér Fort., N.G. Bonde K1, S.B. Bernhardt I10, A.G. Linder I6, S.V.G. Hejman I13, K.A.A. Coyet, C.A. Fock I9, N.G.P. von Rosen I1, N.S. Berlin I2, L.F. Brogren I4, I Weman I5, G.F.G. Nauckhoff I15, O.W. Stålhandske I6. ... Andra raden ovanifrån, fr. v.: H.G.F. Forssman I11, I.K. Lambert-Meuller I7, J.L. Norén-Brandell I12, K.S.G. Stenbock I5, C.H. Broms I2, M.K.F. Lybeck I5, G.A.E. Ahlström I8, C.M. Hvitfeldt I14, K.S. Lindeberg I6, K.V. Almgren I3, S. Nordenskjöld I11. Tredje raden fr.v.: J.V. Lundqvist I18, E. Nordin I21, O. Presto I16, S.I.M. Rudebeck I22, P.O. Carlander I15, C.N. Fahlström I27, C.E.M. Malmberg I27, C.G. Wahlberg I19, A.K. Geijer I15, J.S. Bagge I16, H.K. Karling I21, G. Örnberg I21, G.W. Carlberg I21, G.E. Carlberg I20, J.F. V. Fahnehjelm I21, G.W.S. Söderholm I27, O.W.A. Richter I26, M. Lindh I17, C.M.W. Aschan I25. Fem man nederst t. v.: K. Stjerndahl I22, J.W. Strömer I18, A.G. Söderberg I17, N.H. Strandberg I19, C.E. Silow I15. Fem man nederst t. h.: C.B. Lundin I25, K.A.G..E. Wollert I18, B.F.G. Möller I16, M.J. Fogelklou I24, S.A. Wallberg I17.

Från 299 kr

Infanteriskjutskolan vid Rosersberg. 2:a Kursen, År 1906. Ett antal foton av ansvariga officerare och deltagare, med bilder från Rosersberg i hörnen. Mittsektionen: överst: K.J.W.R. Bergenstråhle. Översta raden fr.v.: C.P.K.O. Sjögreen I4, J.G. Palmgren I13, C.B. Björkegren I3, S.L. Djurberg I9, W.A. Hamilton I6, C.H. Breitholtz I1. Mellersta raden fr.v.: E.H. Lieberath I6, C.A.N. Nyman I17, M.S. Forssner I4, J.E.F. Åström I 27. Understa raden fr.v.: M.F. Löfgren I21, Y. Sundell I16, G.M. Hanngren I13, G. Stiernstedt I6, G. Vigh. Övre raden fr.v.: G.A. Kaijser Tr6, C.G.F. Stael von Holstein K6, E.M. Ribbing A3, C.E.F. af Wirsén I1, P.V. Genberg I14, C.E. Nauclér Fort., N.G. Bonde K1, S.B. Bernhardt I10, A.G. Linder I6, S.V.G. Hejman I13, K.A.A. Coyet, C.A. Fock I9, N.G.P. von Rosen I1, N.S. Berlin I2, L.F. Brogren I4, I Weman I5, G.F.G. Nauckhoff I15, O.W. Stålhandske I6. ... Andra raden ovanifrån, fr. v.: H.G.F. Forssman I11, I.K. Lambert-Meuller I7, J.L. Norén-Brandell I12, K.S.G. Stenbock I5, C.H. Broms I2, M.K.F. Lybeck I5, G.A.E. Ahlström I8, C.M. Hvitfeldt I14, K.S. Lindeberg I6, K.V. Almgren I3, S. Nordenskjöld I11. Tredje raden fr.v.: J.V. Lundqvist I18, E. Nordin I21, O. Presto I16, S.I.M. Rudebeck I22, P.O. Carlander I15, C.N. Fahlström I27, C.E.M. Malmberg I27, C.G. Wahlberg I19, A.K. Geijer I15, J.S. Bagge I16, H.K. Karling I21, G. Örnberg I21, G.W. Carlberg I21, G.E. Carlberg I20, J.F. V. Fahnehjelm I21, G.W.S. Söderholm I27, O.W.A. Richter I26, M. Lindh I17, C.M.W. Aschan I25. Fem man nederst t. v.: K. Stjerndahl I22, J.W. Strömer I18, A.G. Söderberg I17, N.H. Strandberg I19, C.E. Silow I15. Fem man nederst t. h.: C.B. Lundin I25, K.A.G..E. Wollert I18, B.F.G. Möller I16, M.J. Fogelklou I24, S.A. Wallberg I17.

Från 299 kr

gruppbild, bröllop, bröllopsklädsel

Från 299 kr

arkitektur, i staden

Från 299 kr

arkitektur, i staden

Från 299 kr

arkitektur, i staden

Från 299 kr

arkitektur, i staden

Från 299 kr

Karl Pettersson "Kålle Nick" föddes 1909. Han gick i skomakarlära hos en man i Lindome. Han började gå i lära hos "Möbo-Johan", som kunde allt inom skomakeri. Denne bodde och var verksam mitt emot Liljegrens speceriaffär i Skogstorp. Här lärde sig Kalle att tillverka skor - helt från några bitar läder. Kalle har jobbat hela sitt liv som skomakare. Under 10 års tid arbetade han emeller-tid på Pelly-fabriken i Falkenberg. Men då var han ändå i skomakeriverkstaden på helgerna. Han satte upp detta skomakeri i en källarlokal på Sandgatan 18, 1933. Huset byggdes 1932. Han är fortfarande verksam i det lilla skomakeriet. Hans arbetstider är 8 -12, 13 -17, 5 dagar i veckan. Men han är även där på lördagarna. Då vill ju många kunder hämta sina skor. Ja, även efter klockan fem på vardagarna får han stanna kvar för att lämna ut skor. Kalle bor ej i samma hus. Han bor i "apotekshuset", vid Folkets Hus. Att fortfarande hålla på i skomakeriet håller honom i gång efter två hjärtinfarkter. Kalles specialetet genom tiderna har varit att vändsy skor. Det var oftast damskor det gällde. Becksömssydda skor syddes med svinborst som nål. Det fanns även sandalsydda och randsydda skor. När man sydde vändsydda skor kallades man för vändmakare. Skofabriken S.A. Svensson lämnade partier till Kalle med skor som skulle sys med becksöm. (Ur intervju vid foto tillfället).

Från 299 kr

Masse har tagitt en fantastisk gruppbild på sina vänner på backen, stående och sittande framför staketet mot lillgården med det lilla bostadshuset och brygghuset i bakgrunden. Vilka alla personerna är har ännu nte gått att utröna. Längst upp t v står i alla fall Jakob Söderlund. Kvinnan i hatt är troligen Masses dotter Maja. Masses fru Majken sitter i mitten av de fem kvinnorna och till vänster om henne sitter Lina Jacobsson, ägare till denna boplats och änka efter Jakob Söderlunds son Lars Johannes. Kvinnan jämte Majken skulle kunna vara Linas 15-åriga dotter Elin som gifte sig till Bjärges i Garde. Flickan i gräset kan vara Linas andra dotter Hulda 9 år, som tog över men sen sålde stället 1945. Vem var Emilie Björkander? Vilka är de andra? Grannar? Närmast bodde de på fattighuset, vilket Lau kommun köpte in till just fattiga samma år som denna bild togs. Familjen Öberg från stället under Bjärges där nu Gumauskas bor? En av kvinnorna skulle i så fall kunna vara Ada Karolina Öberg 18 år.

Från 299 kr

Häusating eller rättare sagt täckating betyder att agen skall läggas på taket på en enda dag. Agbasen skall se till att allt material finns på plats och räkna ut hur många som behövs för att klara arbetet på en dag. Sedan leder han arbetet under dagen. Åsarna och raftarna sattes på plats redan dagen innan, kanske hängde man agen om helarna då också, i o m att det är ett viktigt och tidskrävande arbete. 14 erfarna män står uppe på taket och lägger agen. De mest betrodda, byxkalarna, lägger agen ute vid gavlarna. De virar vidjor, den flätade agen, runt vindskaidsraften, den barkade stången längst ut. Det är mycket viktigt att detta görs noggrant, annars kan agtaket blåsa bort. T h nere på marken ser man en gubbe vira vidjor av agen. Det var ofta gubb-, sork- eller källingorkearbete. Övriga mindre erfarna la bördar med ag runt ett dubbelt rep, som bands ihop med ett bagghorn. Karlarna på taket drog sedan upp agbunten, här i fem banor. Agen trampades sedan fast mot raftarna. För att ytterligare packa agen slog man agen, vilket två karlar gör med en täckstake.

Från 299 kr

Torpet Storängen när sommaren stod för dörren 1922. Hemman under Bjärka Säby och beläget på godsets stora ängsområde söder om slotten, därav torpets namn. Storängen finns upptagen i socknens äldsta förtecknade husförhör från 1792 men är sannolikt ännu något äldre. Den som kopplar platsen närmare fototiden finner torparparet Anders Fredrik och Brita Sofia Andersson på platsen från år 1881. Med en barnaskara endast välsignad med döttrar kom här en räcka drängar ha tjänst, som brukligt i korta perioder. Efter nära 40 år på torpet avled Anders Fredrik och en ny ordning i Storängen blev nödvändig. Den fanns i Karl Erik Bovin som sedan 1911 varit gift med det äldre torparparets dotter Ester Johanna. Tillsammans hade de fem barn, varav tre söner, och med dem upphörde behovet av drängar. Istället tycks torpets extra utrymmen erbjudits personal med tjänst närmare huvudgårdens behov. Den gamla torparänkan Brita Sofia bodde kvar till sin död 1929, möjligtvis i undantagsstugan som skymtar till vänster om torpet. Som en sista upplysning kan berättas att Ester Johanna var avliden vid fototillfället. Barnsängsfeber hade tillstött efter nedkomsten av makarnas sistfödda i september 1920.

Från 299 kr

Emy Ågren. Balettflickor. Juni 1951. Arbetarbladet 26 februari 2005. Hovfotografens balettbild överraskade Margitta Rydh, Gävle. -Jag är tredje flickan från vänster i raden längst fram på bilden. Jag var 9 år när bilden togs vid en uppvisning på Norra Gymnastikhuset. Emy Ågren var dansös i klassisk balett vid Kungliga Operabaletten i Stockholm innan hon flyttade till Gävle och öppnade balettskola i klassisk balett. Skolan låg i ett gammalt hus på Kyrkogatan, ungefär där förvaltningshuset nu ligger. Man gick upp för en trång stentrappa för att komma till skolan. - Vad jag kommer ihåg fick vi gå igenom tester för att se om vi hade fallenhet för dansen innan vi fick börja. Träningen var hård och genomfördes på klassiskt sätt vid stång och med alla balettens grunder, de fem grundpositionerna, som sitter kvar i ryggmärgen fast jag nu är 62 år, berättar Margitta, som då hette Björklund i efternamn. -Just när det här kortet togs så föreställde vi holländska träskodans-flickor med blåvitrutiga förkläden och spetskantade mössor med långa öronsnibbar. Jag har för övrigt sparat de attiraljerna i alla år. (Balettskolan flyttade sedan till Södra Kansligatan)

Från 299 kr

Kronobergs slott, numera ruin, ligger på en holme i Helgasjön cirka fem kilometer norr om Växjö i Småland. Kronoberg tillhörde under medeltiden Växjö stifts biskopar. På en holme nära stranden i Helgasjön började biskop Lars Michelson uppföra ett stenhus 1444. Danskarna förstörde det under kriget år 1469. Det byggdes åter upp efter freden 1472. Vid reformationen drog Gustav Vasa in slottet till kronan. År 1542 erövrades slottet av Nils Dacke, och återtogs först efter Dackefejdens slut året därpå. Slottet befästes sen av Gustav Vasa, särskilt 1547, och blev en militär stödjepunkt i denna del av Småland. År 1569 bestämde Johan III att Kronoberg skulle befästas ytterligare, men det blev aldrig gjort. Följden blev att slottet 1570 intogs av danskarna och brändes. Senare förstärktes Kronoberg 1576-80 och även av hertig Karl från 1596. Ändå erövrades det med lätthet av danskarna under Breide Rantzau i slutet av januari 1612, varefter det brändes ned på nytt. Först 1616 började återuppbyggnaden, och ännu under Karl XI:s tid var Kronoberg i någorlunda bra skick. Därefter har det förfallit och är nu ruin.

Från 299 kr

Ur byggmästare Johannes Nilssons fotoalbum från 1914. Rosenfredsskolan uppfördes under Nilssons ledning 1910-1912, efter ritningar av arkitekt Lars Kellman som även ritat Varbergs Teater. Ur skolan marscherar män från Landstormen med gevär på axlarna, med anledning av första världskriget. . Troligen har de just varit på inskrivning och är på väg mot Varbergs fästning. Landstormen hade inga uniformer, de bar sina privata kläder, men skulle bära fälttecken vilket enligt 1914 års infanteriinstruktion utgjordes det av ett landstormsmärke som skulle bäras väl fästat, och på avstånd synligt, samt landstormsarmbindel. Vid första världskrigets utbrott var de beväpnade med Remingtongevär. Landstormen fanns i Sverige mellan 1885-1942 och bestod först av ålderklasserna 33–40, men åldersspannet ändrades flera gånger. Uppgifter hänförde sig oftast till lokalförsvarets område, främst skulle de trygga fälthärens mobilisering; bevaka gränser och kuster; tjänstgöra som säkerhetsbesättningar i fästningar samt skydda förbindelseleder. Då hade de fått fem dagars utbildning, men vid stora nedskärningar inom försvaret vid 1920-talets början slopades såväl Landstormens övningar som deras gevär. Som en reaktion på detta detta började kvinnor erbjuda ekonomiskt stöd till Landstormen vilket ledde till bildandet av Sveriges Landstormskvinnor, grunden till den svenska Lottakåren.

Från 299 kr

Emy Ågren. Balettflickor. Juni 1951. Arbetarbladet 26 februari 2005. Hovfotografens balettbild överraskade Margitta Rydh, Gävle. -Jag är tredje flickan från vänster i raden längst fram på bilden. Jag var 9 år när bilden togs vid en uppvisning på Norra Gymnastikhuset. Emy Ågren var dansös i klassisk balett vid Kungliga Operabaletten i Stockholm innan hon flyttade till Gävle och öppnade balettskola i klassisk balett. Skolan låg i ett gammalt hus på Kyrkogatan, ungefär där förvaltningshuset nu ligger. Man gick upp för en trång stentrappa för att komma till skolan. - Vad jag kommer ihåg fick vi gå igenom tester för att se om vi hade fallenhet för dansen innan vi fick börja. Träningen var hård och genomfördes på klassiskt sätt vid stång och med alla balettens grunder, de fem grundpositionerna, som sitter kvar i ryggmärgen fast jag nu är 62 år, berättar Margitta, som då hette Björklund i efternamn. -Just när det här kortet togs så föreställde vi holländska träskodans-flickor med blåvitrutiga förkläden och spetskantade mössor med långa öronsnibbar. Jag har för övrigt sparat de attiraljerna i alla år. (Balettskolan flyttade sedan till Södra Kansligatan)

Från 299 kr

Enligt påskrift porträtt av fru Siede, Linköping. Av detta tolkat föreställa Carolina Bäckström, i tid omkring hennes giftemål med tyske undersåten Carl August Gottlieb Siede. Backar vi till hennes födelse skedde den 1846 som dotter till sjökapten Gustaf Bäckström och dennes maka Augusta Constansia Unbom. Vid tiden hyrde familjen bostad i hörnet av nuvarande Djurgårdsgatan och Trädgårdsgatan, men efter ett antal omflyttningar kom fadern att ärva en mindre stadsgård invid Badstugatan nära nuvarande Hospitalstorget. En egendomlighet för familjen, som möjligtvis förklaras av faderns yrke, var att han långa tider var skriven i Stockholm. Icke förty tycks hans familj i Linköping fört en bekymmersfri tillvaro, i alla fall i den grad någon kunde önska vid tiden. När det ansågs lämpligt och tillfälle gavs skickades gärna döttrar från välbemedlad hem till välsituerade familjer för undervisning av deras barn. Vid mitten av 1800-talet betraktades ännu flickors utbildning som en hemmens angelägenhet. Carolina tog vid 18 års ålder plats som så kallad demoiselle hos kyrkoherdeparet Kemner i Tjällmo. De hade i sin barnaskara sex minderåriga döttrar så behovet var uppenbart. Till hösten 1865 var Carolina tillbaka i Linköping, nu ansedd som "vuxen kvinna" efter sin sejour som privatlärarinna. Det kom ändå att dröja innan hon fann den ovan presenterade maken, bröllopet stod den 13 oktober 1873. Därefter är Carolina svår att följa i källorna. Rimligtvis flyttade paret till Tyskland. Antaget når visshet 1902, då makarna inflyttade till Brunneby från just Tyskland. Paret kom att stanna i Sverige i fem år. I mars månad 1907 återflyttade de till Tyskland och försvann ånyo ur svenska källor.

Från 299 kr

Rådhuset Härnösand. År 1764 väcktes frågan om ny gymnasiebyggnad i Härnösand. Ett förslag till stenbyggnad av byggmästaren Per Hagmansson i Sundsvall omtalas 1784 men godkändes inte av Överintendentsämbetet utan remitterades till arkitekten Olof Tempelman, vars omarbetning godkändes 1785. Den viktigaste förändringen var att ett tänkt torn togs bort och den karakteristiska rotundan lades till; den kan mycket väl ha inspirerats av Gustaf III, som 1784 återvänt från sin italienska resa. Tempelmans ritningar visar en tvåvåningsbyggnad med sadeltak. Huvudfasaden har i mittaxeln en rotunda, till drygt en tredjedel av diametern indragen innanför fasadlivet och bestående av tolv släta doriska kolonner med triglyffris och en kupol, krönt av ett litet klot. Fasadpartierna på ömse sidor om pelarhallen har vardera fem fönsteraxlar med högre fönster i övervåningen. Under taklisten löper längs hela fasaden ett latinskt textband. I bottenvåningen fanns gymnasiets och trivialskolans lokaler, medan övervåningen disponerades av konsistoriet. Här finns också byggnadens största rum, festivitetssalen. Dess kateder ritades också av Tempelman och de sfinxer som flankerade katedern (nu i Härnösands bibliotek) snidades av storsnickaren Pehr Westman från Hemsön i Ångermanland. Byggnadsarbetena påbörjades 1790 och gymnasiet invigdes 20/6 1791. En jämförelse med byggnadens utseende idag visar att Tempelmans ritningar i allt väsentligt följts. Den ursprungliga färgsättningen är dock okänd. Fasaden restaurerades 1960, då den nuvarande rödaktiga färgen tillkom, och senast 1983, då den sannolikt ursprungliga blå färgen i kupolens valv togs fram. När ett nytt läroverk uppfördes 1882 såldes huset till staden och blev rådhus. Fram till 1910 var även telegrafstationen inrymd här. Bygganden inrymmer nu kommunens kansli och sessionssalar. KÄLLA: Byggnadsminnen 1978-1988 RAÄ

Från 299 kr

Två stensättningar, anläggning 29 (uppe till höger) och anläggning 31 (uppe till vänster) och en domarring (nere till vänster), anläggning 28, som framkommit vid en arkeologisk undersökning av ett gravfält i Byarum i Vaggeryds kommun. Anläggning 29 var en rektangulär stensättning, 3,5x3 meter stor, med en järnåldersdös och bengrop. Inom anläggningen framkom enstaka brända ben samt en keramikskärva. Centralt i anläggningen fanns dösen, 1,2x0,9 meter stor, med tre sidohällar och en lockhäll, med öppning åt söder.Strax norr om kistan påträffades några brända ben, keramikskärvor, en bit harts samt ett kamfragment av horn. Datering här var 565-655 e.Kr. I ena hörnet av anläggningen fanns bengropen. Förrutom brända ben påträffades här keramik, harts, en kam av horn, ett silverbeslag och ett oidentifierat föremål i silver samt ett oidentifierat järnföremål. Den osteologiska analysen kunde bara visa att benen kom från människa. Anläggning 31 var en rund stensättning, 3,2 meter i diameter. Inom denna gjordes fynd av brända ben, keramikskärvor, en silverspiral, en silverkula samt ett oidentifierat järnföremål. Inom anläggningen framkom även en ben- eller brandgrop som innehöll brända ben, keramik, en hornkam samr en järnkniv. Benen kom från människa. Ytterligare en brandgrop inom stensättningen innehöll brända ben, keramik, ett silverbeslag, två spiralformade pärlor samt små kulor av silver, en fibula, en nit samt ett rembeslag av brons, slagg samt nitar av järn. Den osteologiska analysen visade att benen kom från en vuxen individ mellan 18-89 år. Anläggning 28 var en rund domarring, fem meter i diameter. Fyra större stenar stod placerade i en cirkelform och det fanns även ett avtryck efter en femte sten. Mellan stenarna fanns en kantkedja uppbyggd av mindre stenar. Inom anläggningen framkom brända ben samt keramik. Det fanns även en brandgrop men en större mängd brända ben, keramik, ett fragment av en kam i horn samt ett oidentifierat järnföremål. Den osteologiska analysen visade att benen kom från en vuxen individ, 18-89 år gammal. Datering 530-650 e.Kr. Anläggningarna finns även med på foto JMF.00318-27.

Från 299 kr

Två stensättningar, anläggning 29 (uppe centralt i bilden) och anläggning 31 (i mitten) och en domarring, anläggning 28, (centralt i nederkanten), som framkommit vid en arkeologisk undersökning av ett gravfält i Byarum i Vaggeryds kommun. Även fler gravar syns delvis på bilden. Anläggning 29 var en rektangulär stensättning, 3,5x3 meter stor, med en järnåldersdös och bengrop. Inom anläggningen framkom enstaka brända ben samt en keramikskärva. Centralt i anläggningen fanns dösen, 1,2x0,9 meter stor, med tre sidohällar och en lockhäll, med öppning åt söder.Strax norr om kistan påträffades några brända ben, keramikskärvor, en bit harts samt ett kamfragment av horn. Datering här var 565-655 e.Kr. I ena hörnet av anläggningen fanns bengropen. Förrutom brända ben påträffades här keramik, harts, en kam av horn, ett silverbeslag och ett oidentifierat föremål i silver samt ett oidentifierat järnföremål. Den osteologiska analysen kunde bara visa att benen kom från människa. Anläggning 31 var en rund stensättning, 3,2 meter i diameter. Inom denna gjordes fynd av brända ben, keramikskärvor, en silverspiral, en silverkula samt ett oidentifierat järnföremål. Inom anläggningen framkom även en ben- eller brandgrop som innehöll brända ben, keramik, en hornkam samr en järnkniv. Benen kom från människa. Ytterligare en brandgrop inom stensättningen innehöll brända ben, keramik, ett silverbeslag, två spiralformade pärlor samt små kulor av silver, en fibula, en nit samt ett rembeslag av brons, slagg samt nitar av järn. Den osteologiska analysen visade att benen kom från en vuxen individ mellan 18-89 år. Anläggning 28 var en rund domarring, fem meter i diameter. Fyra större stenar stod placerade i en cirkelform och det fanns även ett avtryck efter en femte sten. Mellan stenarna fanns en kantkedja uppbyggd av mindre stenar. Inom anläggningen framkom brända ben samt keramik. Det fanns även en brandgrop men en större mängd brända ben, keramik, ett fragment av en kam i horn samt ett oidentifierat järnföremål. Den osteologiska analysen visade att benen kom från en vuxen individ, 18-89 år gammal. Datering 530-650 e.Kr. Anläggningarna finns även med på foto JMF.00318-26.

Från 299 kr

Rådhuset Härnösand. År 1764 väcktes frågan om ny gymnasiebyggnad i Härnösand. Ett förslag till stenbyggnad av byggmästaren Per Hagmansson i Sundsvall omtalas 1784 men godkändes inte av Överintendentsämbetet utan remitterades till arkitekten Olof Tempelman, vars omarbetning godkändes 1785. Den viktigaste förändringen var att ett tänkt torn togs bort och den karakteristiska rotundan lades till; den kan mycket väl ha inspirerats av Gustaf III, som 1784 återvänt från sin italienska resa. Tempelmans ritningar visar en tvåvåningsbyggnad med sadeltak. Huvudfasaden har i mittaxeln en rotunda, till drygt en tredjedel av diametern indragen innanför fasadlivet och bestående av tolv släta doriska kolonner med triglyffris och en kupol, krönt av ett litet klot. Fasadpartierna på ömse sidor om pelarhallen har vardera fem fönsteraxlar med högre fönster i övervåningen. Under taklisten löper längs hela fasaden ett latinskt textband. I bottenvåningen fanns gymnasiets och trivialskolans lokaler, medan övervåningen disponerades av konsistoriet. Här finns också byggnadens största rum, festivitetssalen. Dess kateder ritades också av Tempelman och de sfinxer som flankerade katedern (nu i Härnösands bibliotek) snidades av storsnickaren Pehr Westman från Hemsön i Ångermanland. Byggnadsarbetena påbörjades 1790 och gymnasiet invigdes 20/6 1791. En jämförelse med byggnadens utseende idag visar att Tempelmans ritningar i allt väsentligt följts. Den ursprungliga färgsättningen är dock okänd. Fasaden restaurerades 1960, då den nuvarande rödaktiga färgen tillkom, och senast 1983, då den sannolikt ursprungliga blå färgen i kupolens valv togs fram. När ett nytt läroverk uppfördes 1882 såldes huset till staden och blev rådhus. Fram till 1910 var även telegrafstationen inrymd här. Bygganden inrymmer nu kommunens kansli och sessionssalar. KÄLLA: Byggnadsminnen 1978-1988 RAÄ

Från 299 kr