Ödekyrkan i Krokek som den togs sig ut 1923. I sin glans dagar ersatte kyrkobyggnaden ett kapell från 1500-talet. Uppförd 1747 efter ritningar av självaste biskopen Andreas Rhyzelius. Byggnadsmaterialet tog man till största delen från det gamla nedlagda klostret intill. Söndagen den 28 april 1889 skulle kyrkan, som brukligt vid kall väderlek, värmas upp inför stundande högmässa. Just denna gång antände olyckligtvis gnistor från kaminen kyrktaket. En våldsam brand bröt ut och byggnaden förstördes bortom möjlig återuppbyggnad. Länge stod emellertid kyrkan som ruin relativt intakt. I omgångar har ruinen monterats ned och idag består den av meterhöga grundmurar.
Från 299 kr
Arbetsstyrkan vid Sjöbacka ångsåg omkring år 1900. Sågverket hade anlagts hösten 1897 av firma O. Lyrholm & Co med säte i Göteborg. Bilden och källorna visar att man i hast engagerade en ansenlig arbetsstyrka. En presentation publicerad av tidningen Östgöten talar om en personalstyrka om 55 medarbetare av skilda slag. För etableringen och den första tidens drift ansvarade förvaltaren Casper Ferdinand Larsson med hjälp av faktorn Karl Johan Andersson, bördiga från Värmland respektive Bohuslän. Större delen av arbetsstyrkan hämtades dock från mer närbelägna orter. Upplysningsvis nedbrann sågverket i maj månad 1902, och eftersom företagets avverkningsrätt var på upphällningen valde man att avveckla verksamheten. Några år därefter återuppbyggdes emellertid anläggningen av nya ägare.
På detta något nötta porträtt ser vi systrarna Söderberg som samlats hos linköpingsfotografen Mara Tesch för att föreviga sig tillsammans. I sammanhanget är den stående Beata Söderberg namngiven. Hon var folkskolelärarinna för flickor i Linköping från 1886 till omkring 1910. Under senare delen av hennes liv sammanbodde hon med sina bägge systrar som nått hög ålder, även de lärarinnor och som vid tiden så ofta inom yrket ogifta. Till vänster i bild sitter Alfrida Söderberg. Född 1839 i Östra Vingåker under den period linköpingsfödde fadern innehade tjänst som bokhållare på orten. År 1844 flyttade familjen åter till Linköping varför den yngste systern, Anna Christina, till höger i bild kom att födas där.
Frans Trybom, så kallad underofficer på stat vid Första livgrenadjärregementet i Linköping från 1843 till önskat avsked 1875. Vid sidan av det militära var han även kronouppbördsskrivare inom Dals och Aska härader under åren 1851-1854 och brännvinskontrollör under perioden 1851-1871. Dessutom syssloman vid lasarettet i Linköping. Från 1850 gift en första gång med Karolina Petronella, född Petersson, men skild 1869. I december månad 1878 ingick han ett andra giftermål, nu med Anna Charlotta Margareta, född Svensson. Trybom var född i Fornåsa men bodde större delen av sitt liv i Linköping.
Ödekyrkan i Krokek som den togs sig ut 1965. I sin glans dagar ersatte kyrkobyggnaden ett kapell från 1500-talet. Uppförd 1747 efter ritningar av självaste biskopen Andreas Rhyzelius. Byggnadsmaterialet tog man till största delen från det gamla nedlagda klostret intill. Söndagen den 28 april 1889 skulle kyrkan, som brukligt vid kall väderlek, värmas upp inför stundande högmässa. Just denna gång antände olyckligtvis gnistor från kaminen kyrktaket. En våldsam brand bröt ut och byggnaden förstördes bortom möjlig återuppbyggnad. Länge stod emellertid kyrkan som ruin relativt intakt. I omgångar har ruinen monterats ned och idag består den av meterhöga grundmurar.
Järnvägsstationen i Linköping renoveras. Efter andra världskriget ökade resandet i Sverige. Järnvägsstationen som byggdes 1872 var för liten. Därför revs de gamla fasta flygelbyggnaderna och ersattes av större. Den sydöstra delen byggdes för att skapa restaurang och buffésal. Bilden är från 1951 och tillbyggnaden stod klar sommaren 1953. Resecentrum. Tågtrafik. Järnväg. Stationshus. ... 385 bilder om Linköping på 1950-talet från tidningen Östgötens arkiv. Framtidstro och optimism är ord som sammanfattar Linköping på femtiotalet. Årtiondet innebar satsningar för att förbättra linköpingsbornas livsvillkor. Bostadsfrågan och trafiklösningarna dominerade den lokalpolitiska agendan. Bilderna digitaliserades år 2013.
Mössebergs Folkets park. År 1908 startade Verdandi gamla folkparken vid Mösseberg. Fr.o.m. 1911 övergick Folkets Park till eget företag. På möte med Folkets husförening beslöts den 25 april 1928 om sammanslagning av de båda föreningarna. Men redan 23 augusti följande år enades man om parkens förflyttning och 7 december samma år undertecknades köpkontrakt med Bernhard Gustafsson om förvärv av området å "Mossen" nära Ällagatan eller nuvarande stadsäga 509. Där startade nya Folkets Park i augusti 1930 och därmed var Mössebergs Folkets park saga all. Denna park låg å Öster Nolgården stadsäga 890, vanligen kallad Nolgårdens äng. Var belägen nedanför bergsluttningen ovanför en lägre årsträckning. Dansbanan i norra hörnet och serveringen i sydvästra delen.
Kv. Veterinären, Storgatan 56. Första varmbadhuset i Falköping inrättades av provinsialläkaren C.A.L. Neuman i den av honom ägda fastigheten Carlslund vid Ellet, byggt 1870. Efter nedläggningen idkade en göteborgare Söderberg café-rörelse i c:a 10 år. Slaktare Karl Hansson inköpte fastigheten omkring 1885. Falköpings stad hyrde av Hansson för folkskola. Nykterhetsföreningen Enigheten hyrde också av Hansson tills den byggde egen lokal vid S:t Olofsgatan 1902-1903. Staden köpte sedan fastigheten för Gasverket och hade där lokal för kontor m.m. Främre delen av byggnaden, som syns på fotot revs omkring 1900. Slutligen revs hela byggnaden i juli 1974.
3.- och 4. kompaniernas kasern 1925 I hitre delen av kasern bodde 3. kompaniet i sex logement. Nedre våningen fyra logement och på övre våningen två. Efter logementen (de med stora fönster) på ö.v. följer tre mindre fönster -- det var kompaniets stora dagrum. Fram till slutet av 1950-talet hade soldaterna små möjligheter att resa hem på helger, så dagrummen fyllde en viktig funktion. Sök på "3. komp dagrum" i Digitalt Museum så hittar du sex bilder med målningar just från denna byggnad. Hitom kasernen ser vi tegelmuren med grind 2 i "Bataljonsgatan". Byggnad: K0074-004
Skioptikonbild från Institutionen för fotografi vid Kungliga Tekniska Högskolan. Använd av professor Helmer Bäckström som föreläsningsmaterial. Bäckström var Sveriges första professor i fotografi vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm 1948-1958. Strålgången vid belysning enligt Köhlers förfarande: Av ljuskällan I, kastas medelst lamphusets kondensorlins 2, en bild mot mikroskopkondensorns bländare 4. Bländaren 3 avbildas genom mikroskopkondensorn 6 skarp på själva föremålet 3, och kommer alltså att begränsa den belysta delen av synfältet i mikroskopet. 8 är mikroskopobjektivet, i vilkets utträdespupill en bild av I och 4 uppstår. För mer info se: Bäckström, Helmer. Fotografisk Handbok. Natur och Kultur. Stockholm. 1942. s. 909.
" Teckning av N J Löfgren 1820. I Löfgrens "Calmar stift" I. ATA. Ålems gamla kyrka, östra delen samt koret. Teckning av N J Löfgren 1820. Efter Löfgrenska samlingen i ATA; Kungliga Vitterhets- Historie- och Antikvitetsakademien. Här synes den breda triumfbågen mellan långhuset och koret, vidare skeppets pelare och valv. Alldeles till höger om bågen synes det målade fältet med Johan Skyttes och hans makas vapen samt inskription, angående donationen av kyrkans målningar. På motsvarande plats vänster om bågen hänger den ännu bevarade oljemålningen med Lazari uppväckande. Vid båda sidorna om altaret nummertavlor samt två adliga banér, det Ribbingska och det Mörnerska." Ålems kyrka.
Trindyxa från Skedemosseutgrävningarna, 16 maj 1962. Trindyxa, är en grönstensyxa med oval eller trind profil. Endast eggen är slipad, resten av yxan oftast fint bultad. Trindyxan tillhör äldre stenålder, men förekommer också i stort antal under den äldre delen av yngre stenålder. Särskilt vanlig i Mellansverige och södra Norrland. Förekommer även ofta i östra Småland, på Gotland, i Bohuslän och Skåne. Är mera sällsynt i östra Danmark och i Finland, dock rätt så vanlig på gropkeramiska boplatser på Åland. Lösfynd kan sällan dateras till någon särskild period. (Uppgifterna är hämtade från Wikipedia).
Bilden visar bron över Emån nedströms Järnsjön. Konungsbro vid Ry i Järdhe socken nämns första gången 22 juli 1612 i ett brev som Gustav II Adolf skrev till sin mor. Här utkämpade han en av sina första strider med danskarna. Enligt en inventering på 1940-talet var bron 75 meter lång, bestående av 11 spann. Södra delen av bron var redan då raserad, man ansåg att minst två spann härmed hade försvunnit. Vid kraftstationsbyggande i Nyboholm och muddringsarbeten i Emån lades schaktningsmassor på båda sidor om bron. Därför är nu endast ett fåtal av brovalven synliga. (http://www.hultsfred.se/templates/Page.aspx?id=762)
Fotografiet visar två slupar som har lagt till vid Kungsbron. I bildens omedelbara förgrund syns en av dem angjorda till kajen. Sex man ur besättningen är fortfarande ombord och iordningställer den. De får hjälp att lasta ur båten av kamrater som står uppe på kajen. Slupen bakom är delvis skymd av en av dessa, men det går att se att den matros som står i fören har båtshaken i beredskap. Den högra delen av bilden, samt det mesta av förgrunden, utgörs annars av vatten. I bakgrunden ses Matinrättningen, Beklädnadsförrådet (Kronobageriet) samt Beklädnadsverkstaden.
Fotografiet visar den förliga delen på en ubåt och den tar upp mycket av bildytan. En bogvåg slår in över däck och längs med skrovet skummar vattnet ymnigt. I bakgrunden ses öppet hav. Med tanke på att skrovet är nitat så är detta en ubåt som byggdes innan de så kallade "nummerubåtarna" som var de första helsvetsade ubåtarna och som sjösattes under 1940-talets första år. Med hänsyn till hur däcket ser ut i fråga om placering av bland annat telefonboj och nedgångskapp så är det rimligt att påstå att detta rör sig om något av fartygen ur Sjölejonet-klass.
Livhusarernas kommunionskärl (utredning av Lt, H björk 1935) Vinflaskan till vänster tiilverkades 1701 av Johan Nützel. Större kalken (mitten) omgjordes och reparerades år 1789. På den övre delen finns blott lödighets-stämpel.Man kan fastställa att den är betydligt äldre än skaft och fot. Större patén (större tallriken) och större oblatasken (till höger) kan även vara från 1500-talets slut.Men torde snarare vara tillverkad av Fredrich Richer i slutet av 1600-talet. Mindre kalken tillverkades 1727 av Hans Eriksson Nordvall, vilket även torde gälla mindre patén och mindre oblatasken.
Dokumentation av Läkerol. Manövertavla till NID5, gjutmaskin. Här kan operatören göra vissa manövrar. Maskinen startas och stängs av. I sidmatningens funktioner, lådräknare, gjutslagsräknare m.m. På den övre delen av panelen sitter en översiktsskiss över maskinen. Det som ser ut som svarta prickar är röda lampor som tänds när något är fel. Maskinen stannar och röd lampa indikerar var felet uppstått. Detta underlättar för operatören vid felsökning. Vid sidan av manöverpanelen syns utmatningen. Här sker automatisk stapling av lådor med nygjutna produkter. När tre staplar staplats på pallen skjuts pallen automatiskt ut och truckföraren lyfter av pallen för att därefter placera pallen i ett torkskåp.
'Från grävningarna i Sotenkanalen: platsen för de fossila benfynden. :: :: Vy över grävplatsen med maskiner. Bildtext: ''Bergpasset här emellan- de båda järnspånten är vad jag benämt ''Nödö''. Benen har legat jämnt fördelade över hela denna yta., möjligen något rikligare i östra delen. I den djupaste sänkan i fonden, omedelbart till höger om kranens nedre del syns en flik av havet - Ålstenshamn.'' Markering av ''Gamla markytan''. :: ''Järnspåpnt, en likadan finns i södra änden av bergpasset, där kranen står. Den har använts för att driva ner de långa järnbalkar varav spånten bestå.'' :: :: Serie fotonr 2773-2778, bilderna är monterade på papper som har utförlig text. Samma motiv som fotonr. 2774.'
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.