Detta ställe kom till 1921 när Arvid Karlsson född 1890 från Hallsarve, son till Masses gode vän Halsrä-Hans, köpte tomten och lite jord av Smiss. Arvid gifte sig 1922 med Alice Lovisa Hedström född 1903 i USA, dotter till Josefina Jakobsdotter från Fie. De byggde det här moderna bostadshuset 1922, typiskt för tiden var att bygga i vinkel med en glasveranda i hörnet och plåt på taket. 1928 köpte de in mera mark och de brukade den till 1965. Arvid och Alice fick två barn, varav ena sonen Lennart Karlsson född 1935 ärvde gården. Han gifte sig med Kerstin Thomsson född 1940 från Sallmunds i Vänge och bosatte sig där, de slog ihop Källstäde med Sallmunds. Marken är numera utarrenderad och huset hyrs ut på sommaren.
Från 299 kr
Denna gårdspart kom till 1897 när Johan (Johannes) Larsson född 1866 från Hemmor köpte en bit jord tillhörande Hemmor av Lars Johansson Bönde. Johan var gift 1896 med Hulda Lorentina Larsdotter född 1873 från När. De uppförde denna moderna manbyggnad i resvirke med spåntak och med köksbakbygge år 1900. Längst bak står ett äldre inpanelat hus, vilket troligen blev till brygghus. Johan och Hulda fick 3 döttrar varav den äldsta Emmy Larsson född 1897 tog över parten, gift 1928 med Oskar Jakobsson född 1889 från Kauparve. De fick i sin tur två döttrar och den äldsta Elsa Jakobsson född 1919 ärvde gårdsparten. Hon gifte sig 1945 med Nils Gustav Hjalmar Lövgren född 1911 från Västergarn. Av deras två barn tog sonen Lars-Inge Lövgren född 1945 över gården, vilken han alltjämt brukar tillsammans med sin fru Inger. På bilden ser vi troligen dottern Emmy 17 år, modern Hulda 41 år och Johan Larsson 48 år.
Denna lilla gård kom till 1910 då Arvid Persson född 1877 från Mattsarve köpte jord av Lars Per Hallander Hallbjäns, vilken sålde bort hela denna gårdspart i smålotter. Arvid var gift 1903 med Hanna Byström född 1871 från Alskog och de bebyggde boplatsen. Detta bostadshus byggde de 1912 och byggde till det 1924. Huset är uppfört av resvirke med liggande panel och taket är täckt med spån. Det ser lite äldre ut än 4 år gammalt, men kan knappast vara det. Vid husets baksida står Hanna och Ragnar. Man ser att husets gavel är provisorisk, man har redan från början planerat för en tillbyggnad. Den märkliga lilla kvarnen (?), som är under uppbyggnad, skulle man ha velat se en närbild på!
Tomten köptes in av Lau fribaptistförsamling från Bjärges Jakobssons (?) 1888 för att här skapa en bostad till församlingens predikant, varvid manbyggnaden på bilden uppfördes. Men redan 4 år senare köptes fastigheten av handlaren August Löfgren från Hemmor, vilken innehade den till 1904, då han sålde den till Rudolf Laurin från Anderse. Edvin Pettersson, född 1877 i Garde och hans hustru Hilma född Frölander född 1887 från Etelhem köpte stället 1911 och året därpå 3,5 hektar jord. Dottern Karin född 1918 och hennes man Gustav Levin född 1915 från Alskog tog över fastigheten 1951. Manbyggnaden är uppförd i sten under spåntak, sannolikt innehållande farstu, vardagsstuga på ena gaveln och sal på den andra, samt ett litet kök mitt på baksidan. På vindsvåningen kan det ha varit inrett en gavelkammare på vardera gaveln.
1880 köpte Johan Allmodin från Havdhem och hans hustru Anna född Hemström från Fröjel en bit jord från Bjärges Jakobssons, den gård som revs och styckades upp vid skiftet. Allmodins uppförde då denna manbyggnad, vilken de måste ha köpt och inte nybyggt, för det är ett bulhus av sen 1700-talstyp, men med moderna fönster, flackare tak än ursprungligt, veranda och nytt köksbakbygge. Det här var ett ställe med ungefär 10 hektar mark och man bör ha behövt försörjning utifrån för att klara sig. Allmodins sålde stället 1904 till Karl Johansson från någon mindre boplats under Mattsarve och hans hustru Rebecka född Danielsson från Gannor, troligen dotter till Johan Allmodins syster. Johanssons fick 6 barn, sonen Algot tog över föräldrahemmet och bodde där till sin död 200? Stället är nu fritidshus.
Detta lilla ställe bebyggdes omkring 1830 av Jacob Hansson, som fått lite jord från sin föräldragård vid Snausarve Södergrens part. Manbyggnaden på bilden är ett inpanelat bulhus, vilket kan härstamma från ovannämnda tidpunkt. Troligen är huset en s k ofullständig parstuga: Det består av två rum på var sida om en skorstensstock i mitten. Möjligen finns ett litet kök på 1-2 kvadratmeter bakom skorstenen. Ett alldeles nytt tillbygge syns på baksidan. 1924 uppfördes en ny manbyggnad i resvirke, vilken alltjämt finns kvar. Till stället fanns en liten ladugård av okänt utseende. Miljön ser ganska fattig ut. Vad man odlar i förgrunden är oklart, det kan vara potatis. Sven Mattisson från Blekinge var gift med Maria Jakobina, barnbarn till Jacob Hansson.
Det ser ut som om Oskar (JO) Larsson har köpt denna moderna fjäderharv, en liten harv för två hästar. Oskar går bakom eller bredvid, så som man i stort sett alltid gjorde vid arbeten på åkern. Det blev väldigt mycket motion. Oskar har sina favoritkläder med den för Lau typiskt höga vegakepsen. Därtill har han höga läderstövlar. Det normala var annars träskor, men vid harvning blev jorden så lös och pösig, att skorna sjönk ner så mycket att jord rann in i dem, därav stövlarna. Annars slet man inte på lädervaror i onödan. Oskar är här 57 år. Det är svårt att avgöra var bilden är tagen i ett så här öppet landskap utan några hållpunkter. Kanske harvar Oskar hemma bakom gården.
Linköpings sockerfabrik 1906, invigd under föregående år. Anläggningen är väl dokumenterad i bild, vilket inte kan sägas om den blygsamma vattenspegeln till höger. Den så kallade Rudsjön hade bildats som en följd av höjt vattenstånd i Stångån efter att dammanläggningen i Nykvarn byggts 1867. Den lilla sjön blev till glädje för skridskoåkande barn men även ett gissel för stadens styre som ansåg att området behövdes för andra och mer trängande ändamål. Tidigt tycks den bitvis börjat fyllas igen, om än inte kontrollerat. På förekommen anledning lät Drätselkammaren vid upprepade tillfällen erinra att där endast fick avstjälpas sten, grus, jord och lera. I ett januarinummer 1896 lät man genom Östgöta Correspondenten meddela att "sjön" lär komma fyllas för att bereda ökat hamnutrymme. Sakens läge kom dock att bestå och ännu 1906 kvarstod en rest av sjön. Möjligtvis tyder upplaget av rör i bildens högra kant på att man vid tiden planerade för en slutgiltig lösning.
Omkring mitten av 1940-talet började allmänt grävmaskiner användas vid schakt av husgrunder. Grävmaskinen på bilden utför schakt till panncentralen i kvarteret Lien, Wettterlinsgatan 19. Panncentralen betjänar 260 lägenheter i kvarteren Plogen, Harven, Lien och Räfsan med värme och varmvatten. Under ett tunnare lager av matjord var det 3,5 meter djup pinnmo ned till kalk-berget. Ytan ovanpå kalkberget var i allmänhet plan med horisontala och vertikala sprickor. Grävmaskinen lösgjorde och lastade jorden på lastbilar. Två män följde grävmaskinen och skyfflade fram den jord som maskinen inte kunde få med i skopan. Kalkberget borrades sedan och sprängdes ytterligare 3 meter djupare, varefter kalkstensskrotet med grävmaskinen lastades på lastbilar. En del av detta material användes som underlag till vägar och gator. Till vänster på bilden en halv meter under markytan är brädor synliga. De utgjorde skydd över rikskabel från Stockholm och söderut.
Den nordligaste kyrkan Nolaskogs inom landskapet Ångermanland är belägen i Nordmaling, som från 1810 administrativt hör till Västerbottens län och till Luleå stift från 1904. Fram till omkring 1480 var Nordmaling annex till Grundsunda pastorat. ( . . . ) Nordmalings kyrka är en relativt stor gråstenskyrka, möjligen kan den tänkas ha fungerat som en missionskyrka, vilka anlades upp efter den nordliga kusten. Kyrkan har genomgått åtskilliga restaureringar, de tidigaste omnämnda 1586 och 1614. Vid en sentida grundlig restaurering 1950 kunde konstateras, att kyrkan ursprungligen varit försedd med korabsid och att golvet bestått av trampad jord. ( . . . ) Kyrkan är utvändigt vitrappad och har gavelröstena spånklädda liksom de höga takfallen. Vapenhus och sakristia saknades ursprungligen och är senare tillfogade traditionellt på södra väggen ned mot västra hörnet respektive på norra väggen mot östra hörnet. ( ur boken Kyrkor och Kapell Nolaskogs av Ingrid Telhammer )
Landeriet Lyckhem i Vänersborg. Foto från ca 1895 - 1906. Tomten inköptes av Doktor G. Sandmark 1832. Byggnaden, vilken enligt tidiga källor, ska ha varit uppförd på Fredrikslund, ska ha blivit flyttad hit på 1830-talet. Att byggnaden stod här 1834 står klart, då Sandmark kunde flytta in, efter det att hans hus vid torget blivit lågornas rov i branden 1834. Till Lyckhem hörde 1889 två tunnland jord, 300 fruktträd och många bärbuskar. Runt 1895 är Kamrer P Sahlberg ägare, och det är nu byggnaden får det utseende som ses på bilden. Före Sahlberg var patron C. E. Svedberg ägare till stället. Sista privata ägaren till Lyckhem är Victor Häckner, som 1907 säljer det till staden. Mellan 1907 och 1922 kom Lyckhem att användas av Drottning Sofias stiftelse, som Asylen för blinda och obildbara idioter. Från 1950-talet, fram till mitten av 1970-talet tog lasarettet byggnaden i anspråk p.g.a. lokalbrist. Lyckhem revs 1977.
Det har ännu inte gått att komma på vem Albasmor var och vad stället har för bakgrund. Möjligen kan stället hänga samman med Anders Hansson född 1806 kommen från Snausarves ursprungspart. Han fick en bit jord av sin far och bosatte sig vid nya landsvägen intill den andra snausarveparten. Vid skiftet flyttades boplatsen till nuvarande platsen snett över vägen, se Bild 1107. Men det finns ingen som haft något namn som kan förknippas med "Albas". Huset är något av det äldsta som Masse har avbildat. Det är troligen en ofullständig parstuga från 1700-talets första hälft, bestående av ett rum på var sida om skorstensstocken och troligen ett synnerligen litet fönsterlöst kök mitt på baksidan, se Bild 1106. Huset skulle ursprungligen kunna ha haft flistak innan det fick faltak, långväggara är så pass höga att det kan förhålla sig så. Fönstren är extremt hörnplacerade, vilket är ett mycket gammalt tecken och som kan göra huset ännu äldre. Huset har bara 3 fönster, ett till salen på bortre gaveln och två på denna inpanelade del, som troligen var vardagsstugan. Rester av ett sekundärt fönster sitter uppe i gavelspetsen. Om det här var Anders Hanssons hus, måste han ha köpt det begagnat. Det kan också ha varit manbyggnad på föräldrahemmet och att han fick det när man byggde nytt stenhus hemma och han flyttade hit på 1830-talet. När man flyttade till den nya boplatsen 1908, blev tydligen det gamla huset stående en tid innan det revs bort. Kanske bodde någon annan i det kallad "Albasmor".
Manbyggnaden är en parstuga med sal t v, kammare i mitten och vardagsstuga t h bakom köksbakbygget. Det yttre bakbygget ser ut som att man flyttat dit ett litet hus och ställt emot. Stället kom till genom att skolmästare Ahlströms son, se Bild 583-585, Lars Ahlström först arrenderade lite jord och sedan köpte denna tomt 1905 och byggde upp det här stället på äldre dar. Lars Ahlström född 1843 från Bjärges var gift med Anna Catarina Persdotter från Bönde. Deras dotter Maria Ahlström tog över stället efter faderns död. Hon gifte sig 1932 med Reinhold Jakobsson från granngården Botels, men hade redan 1929 sålt fastigheten till Hjalmar Jakobsson från Hallsarve. Han i sin tur sålde den 1933 till Karl-Johan Smedberg, som 1935 sålde den till Albert Hallgren från Hallbjäns, som 1940 sålde den till sin bror Lennart Hallgren född 1912. Han gifte sig 1940 med Edit Larsson född 1918 från Botvide och de fick sonen Bernt Hallgren 1941. Bernt gifte med Sonja Nilsson född 1939 från Visby och de fick två barn. Bernt och Sonja sålde fastigheten 2005 (?) till Evert Jakobsson från Hallsarve, som efter något år sålde den till en fastlandsfamilj för fritidsboende.
Mattias Tomsson vid Hallsarves stampart hade bl a en son vid namn Mattias Hallin, som fick några tunnland jord från föräldrahemmet och byggde denna en ny boplats ett par hundra meter söderut längs vägen. Mattias Hallin född 1808 gifte sig 1835 med Anna Maria Persdotter född 1802 från Bönde. Deras äldsta dotter Anna Hallin född 1836 gifte sig 1860 med Olof Larsson Bolin född 1834 från Botels. De fick 4 döttrar, varav Kristina Olivia Bolin född 1863 övertog stället. Hon gifte sig 1886 med byggmästaren Olof Olsson född 1862 från Buttle och de fick 4 barn och en dotterson som de tog hand om. Sonen Oskar Olsson född 1887 tog över hemmet, gift 1918 med Anna Olivia Wessman från Ala, men hon dog redan året därpå. Oskar Olsson var snickare och båtbyggare. Fastigheten styckades av och byggnaderna med tomt köptes av Robert och Ann-Charlotte Lindén. 1994 köpte Martin och Anna Skoog fastigheten som fritidsbostad. Hela byggnadsbeståndet förnyades av Olä och Kristina Olivia Olsson kring förra sekelskiftet, vilket väl låg nära till hands när Olä var byggmästare. Manbyggnaden på bilden uppfördes 1896 och där har Olä verkligen blommat ut i den fantasirika glasverandan! Till vänster skymtar den äldre och anspråkslösa snickarboden.
Denna idylliska bild visar två boplatser söder om den kvarvarnde Hallbjänsparten, den ladugårdsgavel som skymtar längst till höger tillhör södra Mattsarveparten. Den hitre boplatsen kom till omkring 1850 som en avstyckning från den nordligaste Hallbjänsparten, då en son därifrån, Jakob Larsson född 1829, fick en bit jord att bygga på av sin far. Jakob tog sig namnet Hallgren och gifte sig 1853 med Lena Jacobsdotter född 1826 från Alva. Det kan vara de som byggde huset vi ser på bilden, men det verkar ålderdomligare med sitt sidförskjutna fönster och sina proportioner, så det kan vara ett äldre bulhus som de köpt och flyttat hit. Jakob och Lena fick döttrarna Christina Katarina 1853 och Anna Margareta 1857. Jakob drunknade redan 1860 och Lena gifte om sig 1862 med Anders Olofsson född 1831 från Mattsarve och de fick dottern Maria Olivia 1863. Ingen av döttrarna ärvde stället, utan det gjorde Anna Margaretas son Anton Hallgren född 1887. Han gifte sig 1912 med Linda Olsson född 1891 från Hallsarve och de fick tre barn. Anton dog 1927 och Linda gifte om sig 1929 med Reinhold Hansson vid Snausarve och flyttade dit. De fick två barn tillsammans, Sigrid Greta Johanna 1930 och Robert Villy 1933. Inget av barnen tog över boplatsen vid Hallbjäns och byggnaderna revs omkring 1935. Personerna på bilden kan vara Linda Hallgren 21 år med sonen Lennart 1 år på armen, Lindas mor Anna Margareta Hallgren 55 år och Lindas far. Bostadshuset i bakgrunden uppfördes av Arvid Södergren och var nybyggt när Masse tog denna bild.
Vid 1700-talets mitt bodde artilleristen Mattias Mattson Lyström och hans hustru Catarina född Hansdotter här inhysta i en stuga under Anderse. Deras son salpetersjudaren Lars Mattsson Lövgren född 1757, gift 1786 med Anna Mallena född Larsdotter 1765 från Garde tog över stugan. Sonen Lars Löfgren född 1798 blev Lau sockens skräddarmästare och föregångare till Hans Laurin, se Bild 647. Han gifte sig 1828 med Helena Elisabet född Hansdotter 1811 från Frendarve i Garde och fick på 1850-talet arrendera tomten på 50 år. De fick 8 barn, varav sonen Jakob född 1839 gift med Helena född Johansdotter 1836 från Silte tog över. Deras ende son Johan "Janne" Löfgren född 1870 och gift 1901 med Olivia född Jakobsson 1872 från När friköpte tomten och fick köpa till några tunnland jord. De fick barnen Annie 1904 och Gunnar 1907. Janne dog 1912, Annie 1939 och Gunnar flyttade till Canada. Liva bodde här som änka, och sedan stod fastigheten obebodd. Den är nu åretruntbebodd av en familj kommen från fastlandet. På bilden ser man manbyggnaden, vars äldsta del är ett inpanelat bulhus, kanske byggt av skräddaren Lars Löfgren på 1820-talet. Till det är fogat ett yngre bakbygge i sten innehållande kök och brygghus. Pojken som skymtar är Gunnar Löfgren 8 år, som sedan bosatte sig i Canada.
En månne umbärlig information i sammanhanget är att amatörfotografen Fritz Lovén tidigt gjorde sina försök med plastnegativ. Det äldre och beprövade materialet som bas för negativ var annars glas, och man kan förstå att lockelsen till ett mer lätthanterligt fotograferande var stor. En baksida med de tidiga plastnegativen är att de inte sällan bleknat och att återgivningen blivit oklar. Här är ett exempel, daterat 1905, som trots sina brister visar en unik vy mot ett sällan återgivet hus i Linköping. Idag skulle huset burit adressen Kungsgatan 24 men låg en stycke in i kvarteret, trots sitt präktiga yttre närmast som ett gårdshus. Även byggnadens sneda orientering mot Kungsgatan kan tyckas märklig, men förklaras av ett äldre gatunät där dagens Klostergata här vek för en mer västlig sträckning. Huset uppfördes vid 1800-talets mitt av rådman Adolf Fredrik Nordwall. Om denne handlare och i Linköping beklädd med en mängd förtroendeposter kan skrivas mycket. Här begränsar vi hans levnadsteckning med sin vinnande kamp att genomdriva avveckling av den otidsenliga avlöningen i jord för stadens styrande och borgarskap. Att sköta ett lantbruk tog både krafter och tid från de huvudsakliga uppgifterna. Sällan var man heller som handlare eller i annan yrkesutövning särskilt väl skickad för jordens bearbetning. Processen kom dock att ta sin tid. Först vid respektives frånfälle tillfördes jorden stadskassan.
Maria Ferm f. 4/5 1827 i Fredsberg. Gick treveckors kurs på seminarium. Anställdes 1870 som småskollärarinna i Älgarås-Björkulla. Sades vara av rysk börd. År 1872 är Sundbergs och Maria Ferms löner tillsammans 300 Rdr. Samma år har Maria Ferm utdelat 1928 portioner mat till fattiga barn och tillerkännes 5 Rdr för detta. År 1873 begär hon planteringsland för 1/8 tunna potäter och anvisas ett stycke jord öster om skolan (vid kyrkan). År 1881 : 250 kr i årslön. Sedan hon pensionerats och efterträtts av Anna Nyblad bodde hon i en stuga norr om skolan (senare flyttad). Hanna Julin (Säll), som gick i skola för Anna Nyblad minns ett tillfälle, då Maria Ferm kom till skolan och frågade Anna Nyblad om hon ville ha några "surlepper" (rabarber). "Jag töcker kaffet sulle va gôtt, för sumpen ä'nte mer än tre vecker" (hade Maria Ferm, enligt Arvid Larsson yttrat vid något tillfälle). Från 1913 skriven på "hemmet". Död 4/5 1921. Gick så länge hon orkade till Hova kyrka varje söndag. På L. J. Jonssons fråga varför hon inte gick till Älgarås, svarade Maria Ferm "Mina steg äro icke ställda till Älgarås". "Under ena hörnet på min stuga ligger en krigare i full rustning. Han besöker mig ofta". Reprofotograf: Gunnar Berggren.
Utgrävning av Gamleby kyrkoruin, den enda nu ovan jord synliga lämningen efter Getakärr som föregick Varberg. Det var troligtvis under tidigt 1300-tal och norskt styre som Getakärr fick sina stadsprivilegier och därmed i juridisk mening blev en stad. Första gången borgare i staden nämns är år 1309 i Erikskrönikan. I slutet av 1200-talet uppfördes denna kyrka av gråsten i Getakärr, ungefär samtidigt som en borg byggdes uppe på vårdberget någon kilometer söderut. Under den arkeologiska utgrävningen av kyrkoruinen 1937 hittades över tusen mynt; ett av de rikaste myntfynden någonsin i nordiska kyrkor. Mynten härstammar från danska, svenska, norska och nordtyska städer och visar på att folket i Getakärr bedrev en omfattande handel med bland andra Hansan i Lübeck. Åldern på mynten fick museichefen Albert Sandklef, som ledde utgrävningen, att dra slutsatsen att staden skall ha haft sin storhetstid från 1320-talet fram till runt 1400. Från den här tiden finns även spår efter att en omfattande bronstillverkning har ägt rum i staden. Läs mer i artikeln "Getakärr - den medeltida staden under Varberg" av Eric Knutsson här: https://digitaltmuseum.se/021188571389/getakarr-den-medeltida-staden-under-varberg Tillhör samlingen med fotokopior från Hallands Nyheter som är från 1930-1940-talen.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.