fotografi
Från 299 kr
Detta ställe kom till 1892 då möbelsnickaren Johan Lingvall född 1853 från Fole, gift 1888 med Margareta Maria Bolin född 1867 från Hallsarve, uppförde manbyggnaden på ofri grund tillhörigt kyrkan. Genom skiftet övergick denna mark till Karl Danielsson Fie, som ägde mark vid Gumbalde och av Karl fick man köpa fri tomten. Dottern Anna Lingvall född 1894 övertog stället 1920, gift 1919 med Oskar Pettersson född 1889 från Hallsarve på När. De köpte 1921 10 tunnland jord av Vilhelm Karlsson Sunnkörke och senare ytterligare jord och skog och bedrev jordbruk. Deras dotter Ellen Pettersson född 1921 ärvde stället 1951, gift med Ingvar Olsson född 1920 från Bjärges drev gården vidare till 1985 samtidigt som Ingvar var klockare i Lau. 1980 tog yngsta dottern (?) Anne-Marie Olsson född 1957 över fastigheten, vilken hon alltjämt innehar tillsammans med sin man Göran Storm. På bilden ser vi manbyggnaden, ett modernt snickarglädjehus stående på en låg källarvåning i sten. Huset har en välarbetad veranda i tidens stil. Taket är troligen belagt med papp.
Här är det stor aktivitet hos Hallsarve Karlssons! Man smaitar, finhugger, tjärved som skall användas till tjärbränning. Gamla furustubbar, vars ytved murknat bort, sågas och huggs upp i småbitar och varje liten bit rensas noggrant från bark och framför allt jord. Från vänster spräcker fadern Hans Karlsson en stubbe med blaigare och nyde, kil och träslägga. Troligen är det sönerna Vilhelm och Arvid som sågar vid sågbocken och mellansonen Oskar som hugger. Gamle far Tomas Nilsson spräcker ett rotben med blaigare och nyde. Bakom Tomas ligger en hög av sågat och spräckt tjärved i väntan på att huggas upp i mindre bitar. Se Nr 256. Masse har arrangerat denna arbetsbild mycket väl. Alla håller på med någon uppgift, de står uppställda så att byggnaderna i bakgrunden och veden syns tydligt.
Detta ställe kom till 1889 då Johannes Pettersson född 1863 son till båtsman Georgius Jakobsson Glans se Bild 593, köpte mark och byggde manbyggnad och ladugård. Johannes blev gift 1889 med Kristina Närstrand född 1857 från Smiss på När. Deras dotter Emmy Maria född 1890 gifte sig 1924 i Amerika med Fredrik Karlsson född 1888 från Nybygget. De tog över stället 1925 och köpte till lite jord, 1935 köpte de jorden till Fäi-Jakås gårdspart. Deras dotter Karin född 1925 gifte sig 1950 med Bengt Hedin från Bjärges i Silte. De fick 3 döttrar (?) och en son (?) och bor ännu kvar på fastigheten. Manbyggnaden innehåller troligen ett rum på varje gavel och med ett synnerligen litet kök mitt på baksidan. Bakbygget innehöll brygghus mm. Taket har täckts med papp, det hade ursprungligen spån. Vem pojken är är inte känt. T h skymtar manbyggnaden till Fies norra part.
Detta ställe kom till 1921 när Arvid Karlsson född 1890 från Hallsarve, son till Masses gode vän Halsrä-Hans, köpte tomten och lite jord av Smiss. Arvid gifte sig 1922 med Alice Lovisa Hedström född 1903 i USA, dotter till Josefina Jakobsdotter från Fie. De byggde det här moderna bostadshuset 1922, typiskt för tiden var att bygga i vinkel med en glasveranda i hörnet och plåt på taket. 1928 köpte de in mera mark och de brukade den till 1965. Arvid och Alice fick två barn, varav ena sonen Lennart Karlsson född 1935 ärvde gården. Han gifte sig med Kerstin Thomsson född 1940 från Sallmunds i Vänge och bosatte sig där, de slog ihop Källstäde med Sallmunds. Marken är numera utarrenderad och huset hyrs ut på sommaren.
Denna gårdspart kom till 1897 när Johan (Johannes) Larsson född 1866 från Hemmor köpte en bit jord tillhörande Hemmor av Lars Johansson Bönde. Johan var gift 1896 med Hulda Lorentina Larsdotter född 1873 från När. De uppförde denna moderna manbyggnad i resvirke med spåntak och med köksbakbygge år 1900. Längst bak står ett äldre inpanelat hus, vilket troligen blev till brygghus. Johan och Hulda fick 3 döttrar varav den äldsta Emmy Larsson född 1897 tog över parten, gift 1928 med Oskar Jakobsson född 1889 från Kauparve. De fick i sin tur två döttrar och den äldsta Elsa Jakobsson född 1919 ärvde gårdsparten. Hon gifte sig 1945 med Nils Gustav Hjalmar Lövgren född 1911 från Västergarn. Av deras två barn tog sonen Lars-Inge Lövgren född 1945 över gården, vilken han alltjämt brukar tillsammans med sin fru Inger. På bilden ser vi troligen dottern Emmy 17 år, modern Hulda 41 år och Johan Larsson 48 år.
Denna lilla gård kom till 1910 då Arvid Persson född 1877 från Mattsarve köpte jord av Lars Per Hallander Hallbjäns, vilken sålde bort hela denna gårdspart i smålotter. Arvid var gift 1903 med Hanna Byström född 1871 från Alskog och de bebyggde boplatsen. Detta bostadshus byggde de 1912 och byggde till det 1924. Huset är uppfört av resvirke med liggande panel och taket är täckt med spån. Det ser lite äldre ut än 4 år gammalt, men kan knappast vara det. Vid husets baksida står Hanna och Ragnar. Man ser att husets gavel är provisorisk, man har redan från början planerat för en tillbyggnad. Den märkliga lilla kvarnen (?), som är under uppbyggnad, skulle man ha velat se en närbild på!
Tomten köptes in av Lau fribaptistförsamling från Bjärges Jakobssons (?) 1888 för att här skapa en bostad till församlingens predikant, varvid manbyggnaden på bilden uppfördes. Men redan 4 år senare köptes fastigheten av handlaren August Löfgren från Hemmor, vilken innehade den till 1904, då han sålde den till Rudolf Laurin från Anderse. Edvin Pettersson, född 1877 i Garde och hans hustru Hilma född Frölander född 1887 från Etelhem köpte stället 1911 och året därpå 3,5 hektar jord. Dottern Karin född 1918 och hennes man Gustav Levin född 1915 från Alskog tog över fastigheten 1951. Manbyggnaden är uppförd i sten under spåntak, sannolikt innehållande farstu, vardagsstuga på ena gaveln och sal på den andra, samt ett litet kök mitt på baksidan. På vindsvåningen kan det ha varit inrett en gavelkammare på vardera gaveln.
1880 köpte Johan Allmodin från Havdhem och hans hustru Anna född Hemström från Fröjel en bit jord från Bjärges Jakobssons, den gård som revs och styckades upp vid skiftet. Allmodins uppförde då denna manbyggnad, vilken de måste ha köpt och inte nybyggt, för det är ett bulhus av sen 1700-talstyp, men med moderna fönster, flackare tak än ursprungligt, veranda och nytt köksbakbygge. Det här var ett ställe med ungefär 10 hektar mark och man bör ha behövt försörjning utifrån för att klara sig. Allmodins sålde stället 1904 till Karl Johansson från någon mindre boplats under Mattsarve och hans hustru Rebecka född Danielsson från Gannor, troligen dotter till Johan Allmodins syster. Johanssons fick 6 barn, sonen Algot tog över föräldrahemmet och bodde där till sin död 200? Stället är nu fritidshus.
Detta lilla ställe bebyggdes omkring 1830 av Jacob Hansson, som fått lite jord från sin föräldragård vid Snausarve Södergrens part. Manbyggnaden på bilden är ett inpanelat bulhus, vilket kan härstamma från ovannämnda tidpunkt. Troligen är huset en s k ofullständig parstuga: Det består av två rum på var sida om en skorstensstock i mitten. Möjligen finns ett litet kök på 1-2 kvadratmeter bakom skorstenen. Ett alldeles nytt tillbygge syns på baksidan. 1924 uppfördes en ny manbyggnad i resvirke, vilken alltjämt finns kvar. Till stället fanns en liten ladugård av okänt utseende. Miljön ser ganska fattig ut. Vad man odlar i förgrunden är oklart, det kan vara potatis. Sven Mattisson från Blekinge var gift med Maria Jakobina, barnbarn till Jacob Hansson.
Det ser ut som om Oskar (JO) Larsson har köpt denna moderna fjäderharv, en liten harv för två hästar. Oskar går bakom eller bredvid, så som man i stort sett alltid gjorde vid arbeten på åkern. Det blev väldigt mycket motion. Oskar har sina favoritkläder med den för Lau typiskt höga vegakepsen. Därtill har han höga läderstövlar. Det normala var annars träskor, men vid harvning blev jorden så lös och pösig, att skorna sjönk ner så mycket att jord rann in i dem, därav stövlarna. Annars slet man inte på lädervaror i onödan. Oskar är här 57 år. Det är svårt att avgöra var bilden är tagen i ett så här öppet landskap utan några hållpunkter. Kanske harvar Oskar hemma bakom gården.
Linköpings sockerfabrik 1906, invigd under föregående år. Anläggningen är väl dokumenterad i bild, vilket inte kan sägas om den blygsamma vattenspegeln till höger. Den så kallade Rudsjön hade bildats som en följd av höjt vattenstånd i Stångån efter att dammanläggningen i Nykvarn byggts 1867. Den lilla sjön blev till glädje för skridskoåkande barn men även ett gissel för stadens styre som ansåg att området behövdes för andra och mer trängande ändamål. Tidigt tycks den bitvis börjat fyllas igen, om än inte kontrollerat. På förekommen anledning lät Drätselkammaren vid upprepade tillfällen erinra att där endast fick avstjälpas sten, grus, jord och lera. I ett januarinummer 1896 lät man genom Östgöta Correspondenten meddela att "sjön" lär komma fyllas för att bereda ökat hamnutrymme. Sakens läge kom dock att bestå och ännu 1906 kvarstod en rest av sjön. Möjligtvis tyder upplaget av rör i bildens högra kant på att man vid tiden planerade för en slutgiltig lösning.
Omkring mitten av 1940-talet började allmänt grävmaskiner användas vid schakt av husgrunder. Grävmaskinen på bilden utför schakt till panncentralen i kvarteret Lien, Wettterlinsgatan 19. Panncentralen betjänar 260 lägenheter i kvarteren Plogen, Harven, Lien och Räfsan med värme och varmvatten. Under ett tunnare lager av matjord var det 3,5 meter djup pinnmo ned till kalk-berget. Ytan ovanpå kalkberget var i allmänhet plan med horisontala och vertikala sprickor. Grävmaskinen lösgjorde och lastade jorden på lastbilar. Två män följde grävmaskinen och skyfflade fram den jord som maskinen inte kunde få med i skopan. Kalkberget borrades sedan och sprängdes ytterligare 3 meter djupare, varefter kalkstensskrotet med grävmaskinen lastades på lastbilar. En del av detta material användes som underlag till vägar och gator. Till vänster på bilden en halv meter under markytan är brädor synliga. De utgjorde skydd över rikskabel från Stockholm och söderut.
Den nordligaste kyrkan Nolaskogs inom landskapet Ångermanland är belägen i Nordmaling, som från 1810 administrativt hör till Västerbottens län och till Luleå stift från 1904. Fram till omkring 1480 var Nordmaling annex till Grundsunda pastorat. ( . . . ) Nordmalings kyrka är en relativt stor gråstenskyrka, möjligen kan den tänkas ha fungerat som en missionskyrka, vilka anlades upp efter den nordliga kusten. Kyrkan har genomgått åtskilliga restaureringar, de tidigaste omnämnda 1586 och 1614. Vid en sentida grundlig restaurering 1950 kunde konstateras, att kyrkan ursprungligen varit försedd med korabsid och att golvet bestått av trampad jord. ( . . . ) Kyrkan är utvändigt vitrappad och har gavelröstena spånklädda liksom de höga takfallen. Vapenhus och sakristia saknades ursprungligen och är senare tillfogade traditionellt på södra väggen ned mot västra hörnet respektive på norra väggen mot östra hörnet. ( ur boken Kyrkor och Kapell Nolaskogs av Ingrid Telhammer )
Landeriet Lyckhem i Vänersborg. Foto från ca 1895 - 1906. Tomten inköptes av Doktor G. Sandmark 1832. Byggnaden, vilken enligt tidiga källor, ska ha varit uppförd på Fredrikslund, ska ha blivit flyttad hit på 1830-talet. Att byggnaden stod här 1834 står klart, då Sandmark kunde flytta in, efter det att hans hus vid torget blivit lågornas rov i branden 1834. Till Lyckhem hörde 1889 två tunnland jord, 300 fruktträd och många bärbuskar. Runt 1895 är Kamrer P Sahlberg ägare, och det är nu byggnaden får det utseende som ses på bilden. Före Sahlberg var patron C. E. Svedberg ägare till stället. Sista privata ägaren till Lyckhem är Victor Häckner, som 1907 säljer det till staden. Mellan 1907 och 1922 kom Lyckhem att användas av Drottning Sofias stiftelse, som Asylen för blinda och obildbara idioter. Från 1950-talet, fram till mitten av 1970-talet tog lasarettet byggnaden i anspråk p.g.a. lokalbrist. Lyckhem revs 1977.
Det har ännu inte gått att komma på vem Albasmor var och vad stället har för bakgrund. Möjligen kan stället hänga samman med Anders Hansson född 1806 kommen från Snausarves ursprungspart. Han fick en bit jord av sin far och bosatte sig vid nya landsvägen intill den andra snausarveparten. Vid skiftet flyttades boplatsen till nuvarande platsen snett över vägen, se Bild 1107. Men det finns ingen som haft något namn som kan förknippas med "Albas". Huset är något av det äldsta som Masse har avbildat. Det är troligen en ofullständig parstuga från 1700-talets första hälft, bestående av ett rum på var sida om skorstensstocken och troligen ett synnerligen litet fönsterlöst kök mitt på baksidan, se Bild 1106. Huset skulle ursprungligen kunna ha haft flistak innan det fick faltak, långväggara är så pass höga att det kan förhålla sig så. Fönstren är extremt hörnplacerade, vilket är ett mycket gammalt tecken och som kan göra huset ännu äldre. Huset har bara 3 fönster, ett till salen på bortre gaveln och två på denna inpanelade del, som troligen var vardagsstugan. Rester av ett sekundärt fönster sitter uppe i gavelspetsen. Om det här var Anders Hanssons hus, måste han ha köpt det begagnat. Det kan också ha varit manbyggnad på föräldrahemmet och att han fick det när man byggde nytt stenhus hemma och han flyttade hit på 1830-talet. När man flyttade till den nya boplatsen 1908, blev tydligen det gamla huset stående en tid innan det revs bort. Kanske bodde någon annan i det kallad "Albasmor".
Manbyggnaden är en parstuga med sal t v, kammare i mitten och vardagsstuga t h bakom köksbakbygget. Det yttre bakbygget ser ut som att man flyttat dit ett litet hus och ställt emot. Stället kom till genom att skolmästare Ahlströms son, se Bild 583-585, Lars Ahlström först arrenderade lite jord och sedan köpte denna tomt 1905 och byggde upp det här stället på äldre dar. Lars Ahlström född 1843 från Bjärges var gift med Anna Catarina Persdotter från Bönde. Deras dotter Maria Ahlström tog över stället efter faderns död. Hon gifte sig 1932 med Reinhold Jakobsson från granngården Botels, men hade redan 1929 sålt fastigheten till Hjalmar Jakobsson från Hallsarve. Han i sin tur sålde den 1933 till Karl-Johan Smedberg, som 1935 sålde den till Albert Hallgren från Hallbjäns, som 1940 sålde den till sin bror Lennart Hallgren född 1912. Han gifte sig 1940 med Edit Larsson född 1918 från Botvide och de fick sonen Bernt Hallgren 1941. Bernt gifte med Sonja Nilsson född 1939 från Visby och de fick två barn. Bernt och Sonja sålde fastigheten 2005 (?) till Evert Jakobsson från Hallsarve, som efter något år sålde den till en fastlandsfamilj för fritidsboende.
Mattias Tomsson vid Hallsarves stampart hade bl a en son vid namn Mattias Hallin, som fick några tunnland jord från föräldrahemmet och byggde denna en ny boplats ett par hundra meter söderut längs vägen. Mattias Hallin född 1808 gifte sig 1835 med Anna Maria Persdotter född 1802 från Bönde. Deras äldsta dotter Anna Hallin född 1836 gifte sig 1860 med Olof Larsson Bolin född 1834 från Botels. De fick 4 döttrar, varav Kristina Olivia Bolin född 1863 övertog stället. Hon gifte sig 1886 med byggmästaren Olof Olsson född 1862 från Buttle och de fick 4 barn och en dotterson som de tog hand om. Sonen Oskar Olsson född 1887 tog över hemmet, gift 1918 med Anna Olivia Wessman från Ala, men hon dog redan året därpå. Oskar Olsson var snickare och båtbyggare. Fastigheten styckades av och byggnaderna med tomt köptes av Robert och Ann-Charlotte Lindén. 1994 köpte Martin och Anna Skoog fastigheten som fritidsbostad. Hela byggnadsbeståndet förnyades av Olä och Kristina Olivia Olsson kring förra sekelskiftet, vilket väl låg nära till hands när Olä var byggmästare. Manbyggnaden på bilden uppfördes 1896 och där har Olä verkligen blommat ut i den fantasirika glasverandan! Till vänster skymtar den äldre och anspråkslösa snickarboden.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.