Johan Bengtsson, adress Olofsbo 4 levde med familj på 4 tunnland jord och fiske. Han hade för vana att gå längs stranden och samla drivved till bränne. När hans händer inte orkade att bära längre på ålderns höst, drog han veden efter sig i en fisklåda och snöre över axeln. Johan blev 102,5 år gammal. Här med barnbarnen Ann-Christine och Erling Bengtsson. Uppe till höger ses torsk hänga på tork ( läs mer om den i mappen samlingar/dok/mat). I bakgrunden Hildings egen tillverkade segelkanot. Läs mer om Johan i boken Olofsbo vår hemby 1996.
Från 299 kr
Johan Bengtsson äldre man, vilar sig sittande på relingen till av en flatbottnad träeka med fisklådor och ankare i. Båten var ilandfluten. Johan Bengtsson, adress Olofsbo 4 levde med familj på 4 tunnland jord och fiske. Han hade för vanna att gå längs stranden och samla drivved till bränne. När hans händer inte orkade att bära längre på ålderns höst, drog han veden efter sig i en fisklåda och snöre över axeln. Johan blev 102,5 år gammal. Läs mer om Johan i boken Olofsbo vår hemby 1996.
Brevkort adresserat till sjuksköterskan Amanda Palm. Motiv av Karseforsen med män som står på en bro och blickar ner i forsen. Text på baksidan: "Nu undrar väl A_a hur jag mår. Jag börjar nu bli så kry å duktig, orkar gå långa vägar känner mig endast lite darrande. Ovant få moja sig så här, jag njuter i fulla drag. Här är så vackert och härligt, sköna strandbad är nu brun som en neger. D. ... reser jag härifrån till en väninna i Tyskland där jag blir en tid, roligt. Många hälsn. från Amandas tillgifna Lydia R".
En jättelik kö ringlade dagarna före jul 1954 ut från Stora torget 10 och ut på torget. Det var medlemmarna i Linköpings stads erkända sjukkassa som köade för att få ut sina tillgodohavanden. Många trodde att deras tillgodohavanden skulle gå förlorade vid årsskiftet när den allmänna sjukförsäkringen infördes. Sjukkassans namn förklarades från den 39 juni 1933 och var den enda stadsbidragsberättigande sjukkassan i Linköping. Bidrag. Ersättning. ... 385 bilder om Linköping på 1950-talet från tidningen Östgötens arkiv. Framtidstro och optimism är ord som sammanfattar Linköping på femtiotalet. Årtiondet innebar satsningar för att förbättra linköpingsbornas livsvillkor. Bostadsfrågan och trafiklösningarna dominerade den lokalpolitiska agendan. Bilderna digitaliserades år 2013.
Smiss Vilhelm Karlsson, 40 år, sätter bete på långreven. Reven sitter fästad i noggrann ordning på en bräda som heter anglekimb, när man är på sjön måste det gå fort och lätt att få reven i sjön utan att det trasslar till sig. På stolen intill ligger en stor skärbräda med småskuret bete mm. Vilhelm har vanliga arbetskläder. Lägg märke till att blusarnas knäppning oftast litepå sidan om mitten. Han har traditionell vegakeps. Pojken som skymtar är sannolikt 4:e sonen Verner, 5 år.
Två pojkar sladdar med ett par stutar och ett par hästar. Uppenbarligen är djuren mycket fogliga, stutar ansågs som särskilt snälla. Att blanda dragare var inte ovanligt, tom hade man särskilda ok, så att en stut och en häst kunde gå i par. Pojkarna skulle kunna vara Rudolf Larsson t v 13 år och Emil Larsson t h 15 år, söner till J O och Elisabet Johanna Larsson Fie. Men det är inte Fies stutar. De sladdar troligen söder om gården med Lausbackar i bakgrunden.
En rörande bild över kvinnorna som rätt finklädda och med hattar på huvudena väntar på sina karlar. Till vardags såg de säkerligen inte ut så här. Att ta hand om fisken var ett smutsigt arbete, kläderna blev lätt nedsölade, så då var det arbetsförkläde och duk som gällde. Masse har troligen bett kvinnorna komma ner till Nabbu och då klädde de upp sig när de skulle fotograferas. Något som stämmer är att ett par kvinnor stickar. Man fick aldrig gå sysslolös och t ex strumpor stickade man medan man gick, eller som här väntar. Många har samlats i den nybyggda boden, vilken man nog var stolt över.
Upprinnelsen till den tragiska tågolyckan i Malmslätt 1912 stod att finna närmare 90 mil från olycksplatsen. Tåg n:r 2 från Berlin mot Trelleborg aviserade försening varvid tåg n:r 12 från Köpenhamn skulle gå före. Tåget från Berlin kom emellertid i rätt tid till Sverige och därefter följde en rad missförstånd mellan personal vid järnvägen. Söndagen den 16 juni, 13 minuter över fem på morgonen, anlände tåg n:r 12 i full fart till Malmslätts station. På samma spår men i motsatt riktning stod tåg n:r 751 i väntan på fortsatt färd söderut. Kollisionen blev oerhörd. 22 personer miste livet, bland dessa August Strindbergs dotter Greta.
Interiör av Vist kyrka 1904. I det närmaste allt bilden visar kom olyckligtvis att bokstavligen gå upp i rök vid en eldsvåda 1961. Bland klenoderna under det vackert bemålade taket ses närmast till vänster det senmedeltida altarskåp som enligt uppgift var ett verk av Bendt Notke eller någon av dennes elever. Den unika predikstolen, den enda i landet som sannolikt kunnat knytas till bildhuggaren Börje Eriksson, var utförd 1650 och av samma mästare emanerar dopfunten, som lyckligtvis var en av få inventarier som kunde räddas ur lågorna. Av det förlorade stannar denna redogörelse vid altartavlan som föreställde korsfästelsen och var utförd av konstnären Johan Jerling.
Tidigt porträtt av Otto Cederqvist. Född i ett enkelt hem i Skeda 1825 kom han vidare att gå i urmakarelära hos urmakarfabrikör Johan Hulterström i Linköping. Under åren 1846-50 hade han tjänst hos kronometerfabrikören Victor Söderberg i Stockholm. Rimligtvis är fotografiet (ambrotypen) framtagen under hans tid i huvudstaden och är därmed ett verkligt tidigt porträtt av en östgöte. År 1850 återvände han till Linköping för att bli mästare i hemstaden. Han fick ett långt liv och förblev ogift. Han avled i lungkatarr på sitt 90:e år.
Fr vänster stående. Samuel Hellquists uppg. Plåtslagare Pettersson kommer från Knuttorp-kallades "Knuttorparen". Cementaren Sellkvist. Blandade cement till Bottenplåtar som rostskydd. Diversearbetaren Karlsson Pannplåtslagarbasen Törnkvist. Plåtslagare Axel Andersson. Förman Malmberg Plåtslagare Andersson Plåtslagare "Hakskägg". Maskinsmörjare Viberg. Fr.vänst.sittande. Spantbockaren Karl Magnusson, son till "Magnus på Kullen" hade nästan en Frärdingsväg att gå till verkstaden varje morgon. Plåtslagaren EK från Motala. Han kom därifrån samtidigt som direktör Karlsson kom till varvet. Verkmästaren, Sedemera Direktören August Carlsson från Motala. Verkmästare Karl Pettersson (K.P.) från plåtslagarverkstaden. Plåtslagare Andersson Plåtslagare Sven August Andersson "August Sven".
Timmerman Karl Albin Karlssons timmermanskista. De är från vänster. 1) Skräyxa att trä upp spiror med. 2-3) Större och mindre skeppsyxa att kanta plank med och hugga upp knän mm krokigt arbete, där man inte behöver så bred yxa men ändå en som är tung. 4-5) Stor och liten skäryxa eller spissyxa att gå före i skräningen med och efter kritlinan hugga en rand i barken eller ytan på trät. Därefter tar man skräyxan. Användes också till småarbeten, såsom vässa kilar o dyl. 6-7) Stor och liten sliktyxa till att slikta spant med och till skarvar i bordläggning, garnering, däck osv.
Den internationellt mest kända gästen på Mösseberg vid sidan av kungligheter under 30- och 40-talen var ironiskt nog en revolutionär och röd kommunist - Alexandra Kollontay. Hon var Sovjets ambassadör i Sverige mellan 1930 och 1945. Brevet med tack för välgjorda höga kängor, som madam Kollontay bär på bilden, är ställt till Falköpingsskomakaren Ragnvald Andersson. Han hade skomakeriverkstad vid Landbogatan och gjorde skor åt madam Kollontay, när hon vistades på Mösseberg. Hon var sjuklig under sina sista år som Sovjets ambassadör i Sverige och hade svårt för att gå. Därför blev skomakare Andersson ambassadörens skoleverantör, en uppgift som han av allt att döma utförde till belåtenhet.
Automatisk linjeblockering Vid järnvägsspåret mellan Stockholm C och Järna Linjeblockering, även fjärrblockering, är i Sverige ett uttryck inom säkerhetssystemet för järnvägar och innebär att om ett tåg befinner sig på en spårsträcka, så blockeras andra tåg från att komma in på samma sträcka. Linjeblockeringens ursprungliga syfte var främst att hindra ett efterföljande tåg att komma för nära ett framförvarande tåg (på samma spårsträcka) och att hindra ett mötande tåg att komma in på sträckan. På senare år har syftet även varit att öka spårkapaciteten genom att låta tågen gå tätare.
Fullriggaren USS Constitution sjösattes den 21 oktober 1797. Hon kallas Old Ironside (gamla järnsidan), detta beror på att under ett krig med HMS Guerriere,19 augusti 1812, sa en engelsk sjöman "Herregud hennes sidor är gjorda av järn!", När de brittiska kanonkulorna, bara såg ut att studsa av henne. Det som egentligen hände var att de engelska 9 kg kulorna inte förmådde att gå genom hennes tjocka skrov, vilket var upp till 25 tum tjock ek vid vattenlinjen. Hennes skrov bestod av tre olika lager ekträ. Än idag är det många som kallar USS Constitution "Old Ironsides". Hon mötte heller aldrig ett nederlag.
Kungen I3 28 augusti 1967 Kung Gustav VI Adolf besöker Örebro Livregementes Grenadjärer i Grenadjärsstaden. Han gör honnör framför en soldat som håller en fana i sina händer där det bl.a. står "Lützen 1632" och med en bild av två heraldiska lejon som omger en vapensköld. Andra soldater syns i bakgrunden. De ingår i en arméorkester och har musikinstrument i sina händer och spelar på dessa. Till höger står en militär med höjd sabel på hälsningsmanér. Bakom soldaterna med fanan och änni längre bort syns en civilklädd man med inspelningsutrustning gå omkring.
Fyra flickor med dockor och dockvagnar. "Nu har vi i alla fall fått dem att börja gå, men så är det också vår. 1950" Gittan Gustavsson med sina väninnor, från vänster: Margareta, Gittan, Ingegerd och Ingrid. Bilden inscannad från Gittan Gustavssons fotoalbum. (Bilderna är tagna av William Geidne, Gittans pappa). Leksakerna på bilden (dockvagn, docka, dockkläder, solglasögon) överlämnades till museet, se föremål ÖLM 38701:1-12. Givaren fick dockvagnen och dockan när hon var 5 år gammal och lekte med dem i 7 år. Hennes mamma, Nanny Geidne (1910-1997) Örebro, sydde, virkade och stickade dockkläderna.
Porträtt av Gustaf Lindström, underlöjtnant vid Västerbottens regemente I 20. Se även bild AMA.0000845 och AMA.0007816. Text på baksidan: "Pater! På samma gång jag sänder Dig mitt ringa konterfej anhåller jag att såsom tecken på Din faderliga ynnest få förr eller senare mottaga Ditt konterfej. Som Du väl vet försökte jag att gå i fädrens fotspår och mitt sista spår såsom elev vid Krigsskolan bär rummet 11 på turlistan. Och slutligen önskar Dig god fortsättning på 98an af Din babian. Gustaf Lindström, f.d. 284."
Porträtt av Nils Ignell. Född till enkla förhållanden i torpet Ingebo under Stegeborgs säteri i Skällvik socken som elfte överlevande barn till torparen Nils Månsson och dennes maka Maja Larsdotter. Tack vare understöd av ägaren av Stegeborg, greve Philip Werner von Schwerin, fick han gå i skola först i Söderköping och därefter i Linköping. Som nittonåring inskrevs han vid Uppsala universitet hösten 1825. Efter blott tre terminers studier prästvigdes han i Linköping. Han kom att tjänstgöra som kyrkoman i Askeby, Vallerstad, Linköping och Västra Stenby innan han från 1840 kom att fortsätta sin karriär i Stockholm. Från 1845 gift med Sigrid Florentina Lindmark, bördig från Rinna.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.