Att ha sitt garage på annan plats än vid hemmet var förr en inte helt ovanlig lösning. Äldre tiders bostäder saknade inte sällan faciliteter för en bil. Med 1950- och 1960-talens ökade bilismen uppstod därför avsides garagelängor lite varstans. Vid dessa hade man ofta kollektivt ordnat smörjbrygga och andra anordningar för bilarnas underhåll och reparationer. Här de sedan länge rivna garagen vid Hjulsbro sluss. Våren 1964.
Från 299 kr
Samling på yttre borggården inför förstamajdemonstrationen 1956. En av årets huvudparoller var För fred och samförstånd mellan folken. En paroll var allvar belystes av att kalla kriget pågick och att det bara var 11 år sedan andra världskriget slutade. Demonstration. Plakat. Banderoll. ... 385 bilder om Linköping på 1950-talet från tidningen Östgötens arkiv. Framtidstro och optimism är ord som sammanfattar Linköping på femtiotalet. Årtiondet innebar satsningar för att förbättra linköpingsbornas livsvillkor. Bostadsfrågan och trafiklösningarna dominerade den lokalpolitiska agendan. Bilderna digitaliserades år 2013.
Caj Christenson synar en gräddad knäckebrödskaka på Nordstjernans knäckebrödsfabrik. Nordstjernans knäckefabrik ägdes sedan 1944 av Wasabröd. Fabriken körde treskift året om, men var stängd på söndagar. Tolv ton bröd och över ett ton ströbröd producerades per dygn i fabriken. Bilden är från år 1950. ... 385 bilder om Linköping på 1950-talet från tidningen Östgötens arkiv. Framtidstro och optimism är ord som sammanfattar Linköping på femtiotalet. Årtiondet innebar satsningar för att förbättra linköpingsbornas livsvillkor. Bostadsfrågan och trafiklösningarna dominerade den lokalpolitiska agendan. Bilderna digitaliserades år 2013.
Det har gått 2½ vecka sedan bild nr 255 togs. Stubbarna är uppsågade och i stort sett spräckta, men Vilhelm och Arvid spräcker ännu ett par rotben med blaigare och nyde, kil och träslägga. Nu hugger farfar Tomas och pappa Hans upp bitarna till lagom storlek för sojdet, tjärdalen. Kvinnorna plockar all spillved som blir över, det är troligen mamma Katarina t v och farmor Stina Lisa t h. Se Nr 255.
Fiskafänget har uppenbarligen varit lyckat! Hallsarve Thomas Nilsson, 75 år, sitter till synes ganska obekvämt och skär till fisken på en lös bräda liggande i knäet. Riktigt vad han gör med fisken är svårt att se. Troligen flår han av det hårda skinnet och tar ur inälvorna, för att sedan steka dem hela. Bredvid sig har han både moderna spann, ett äldre laggat kärl och längst t v en strandkorg.
Den här lilla boden med oregelbundet takfall undgick uthusens rivning. Den innehåller sannolikt två grishus t v och dass t h. Sådana här småhus var mycket vanliga på gårdarna, en kvarleva från den tiden när varje djurslag och funktion hade sitt eget hus. Namnen kvarstod även sedan funktionerna slogs ihop, det heter t ex kohus trots att det bara är en del i en ladugårdsbyggnad.
På ladans framsida står det gamla tröskuset kvar. Det är höjt sedan uppförandet med ett högt foderloft i trä. Lustigt nog har det tre taktäckningsmaterial: halm, falar och spån. Tröskvandringen är ännu kvar, en dragbom skymtar i öppningen. Det tillbyggda huset på gaveln kan ha innehållit lammhus och vagnbod. På loftet var det magasin, det visar de öppna vädringsluckorna, säden låg där inne på golvet och luftades ur denna soliga septemberdag.
Fie Jakob Karlsson och svärsonen Alfred Olsson fäller en tall på nyårsafton! Det är svårt att se vem av dem det är som syns på bilden, men den ene gör fällhugget som styr åt vilken riktning tallen skall falla. Om de sedan hugger hela tallen med yxa, eller om de har en stocksåg, har inte gått att utröna. Tallen innehåller en sågstock (4.20m), resten blev nog ved.
Denna vackra lilla bulladugård med halmtak kan vara byggd omkring 1865 när detta ställe etablerades. Den har senare byggts till med en lada i resvirke under spåntak. Bakom porten hitåt kan det ursprungligen ha varit en liten lada, senare troligen vagnbod. Därefter följer en hoimd och sedan ett dubbelt fähus och längst bort den nya ladan. 1946 revs denna ladugård bort och man byggde en ny större nere bakom bostadshuset.
Hallsarve Hans Karlsson och sönerna (?) (låtsas?) dra lott om vem som skall ha vilka bitar av släken. Äldste sonen Vilhelm, 29 år, var sedan 1 år gift hemma på gården, medan bröderna ännu var ogifta. All släken borde tillfalla gården. Var det flera om denna släktäkt, borde de ha varit med på bilderna för att bevaka sina rättigheter i släken. Se Bild 452, 453, 454.
Här förbereder man liarna för slåtter. Männen i förgrunden har krossat och malt sandsten till ett mjöl som de blandar med smör från burken. Sedan breder de sandblandning på sigdspånet och låter det torka. Halsarve Hans Karlsson provar att bryna upp sigden, liebladet, med sigdspånen. Personerna är: fadern Hans Karlsson, 47 år, som bryner i bakgrunden. Pojkarna är Hans tre söner, från vänster Arvid 14 år, Vilhelm 20 år och Oskar 17 år.
Här ser vi från vänster ladans gavel och vinkeln mot tröskhuset som är halmtäckt. Sedan kommer tröskhuset som har spåntak, därefter det nya byggnaden med först portlider och sen ett dubbelt fähus allt under halmtak lagt i flera omgångar. Inne på gården står en liten bulbyggnad under faltak av okänd funktion. Gamla vägen till Alskog och Ljugarn gick förr mellan tunen på bilden och längs ladugårdsväggen.
Här ser vi en fin bulparstuga från 1700-talet. Husen på den tiden hade sällan mer än två fönster till varje rum, ibland bara ett. Det ser ut som om huset har dubbla faltak! I bakgrunden syns en bulbod under faltak som var ställets uthus. Bulladan i bakgrunden tillhörde Nybygget Mårtenssons se Bild 1034. Det är intressant att träbyggnadskulturen ännu hade någa exempel kvar i början på 1900-talet. En stentun av väldigt liten sten syns t v och sedan ett spjälstaket.
Vi ser gårdsparten från åkern söder om vägen. Tidigare låg Hallbjänsparterna ladugårdar i rad längs vägen, sedan de revs ser man den oputsade gaveln som vette mot grannpartens ladugård, se Bild 798! Ladugården på bilden stod kvar till omkring 1960, då den också revs bort och man byggde mindre uthus inne på tomten. Det ser ut att stå en flovedsstapel mot vänstra tröskhuspelkaren, kanske var boden på tröskhugaveln vedbod istf boden mot grannparten. T v skymtar manbyggnaden.
Masse har tagit en bild från vägen mot gårdspartens ladugårdsbyggnader. Masse skriver att det är de gamla uthusen, men de ser inte så gamla ut. Troligen är ladan i bulteknik äldst, den har blivit höjd med ett litet foderloft när fähusdelen i sten byggts till, så att takhöjden skulle stämma när man la spåntak. Mot ladan står tröskhuset och sedan följer ett gammalt stenhus av obestämd funktion och ett yngre magasin. Det är spännande byggnader som inte är kvar idag.
Lauström kör ett grenlass på langstigvagn. Han har lassat korta grenar längst bak och sedan längre och längre för att få grenarna att stå upp så mycket som möjligt, för då fick han på mer grenar på lasset. Var bilden är tagen går inte att avgöra. En vacker manbyggnad i parstugeform av tidig 1800-talstyp skymtar t v och en ganska ny ladugård t h. På åkern bakom hästen står höga rågkärvar i rakar för torkning.
Ladugården lär vara byggd 1883, det kan vara det 30-åriga originalspåntaket som ännu är så här pass bra i skick. De krysspröjsade fönstren är typiska för tiden. T v är ett dubbelt fähus och t h om portlidret, gårdspartens originalinfart, ytterligare ett dubbelt fähus. Sedan kommer ladan med tröskhuset skymtande längst th. Eftersom ladugården låg alldeles intill vägen, var man tvungna att ha gödselhögarna inne på gården. Se också Bild 398.
Bilden visar byggnaderna på storgårdens östra sida. Längst till vänster står dasset. Resvirkesbyggnaden med brädtak är av okänd funktion. Tröskhuset har ändrats om till vagn- och redskapsbod sedan man rivit bort vandringen. Det ser ut som man håller på att ge den ny brädklädnad, samt att man lite provisoriskt lagar faltaket. Man kan undra hur brunnshuset fungerade? Det ser ut att vara en pip till höger, men hur tog man upp vattnet?
Här har Masse stått vid staketet vid sin tomt och tagit en bild av oxeln utanför stugan, se också Bild 1398. Oxlar har efter Masses tid bitvis blivit något av karaktärsträd på Lausbackar. Bakom oxeln alldeles framför räcktunen går vägen upp till Söderlunds. Den inhägnade hagen var förr åkrar, troligen för länge sedan tillhöriga gården Bogs, som antagligen försvann vid digerdöden 1350. Marken ligger nu under Smiss och används inte längre.
Det var en riktigt fin bulladugård Söderbergs hade. Den kan nog ha tillkommit 1835, men spåntaket är givetvis nyare, från början hade den säkert ag. T v var det troligen vagnbod. Sedan följde ett fähus med hoimd t h och därefter lada. Det ser inte ut som det var någon verksamhet på stället när Masse var där, inga saker framme nånstans. Ändå flyttade inte Söderbergs förrän 1920.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.