Ur grosshandlare Oscar Nordbloms fotoalbum. "Minne från Åsbro 12/8 1918". På en annan bild tagen vid samma utflykt, MR2_1563, benämns sällskapet som "Åsbroklubben". Här sitter de bland stenar nere vid Viskans kant med bron i Ås i bakgrunden. Bron med fyra spann (valv) anlades 1852, men vid dess södra fäste har en gästgivargård legat sedan åtminstone sedan 1700-talet. Landsvägen mellan Varberg och Borås gick här fram till 1955. Stående baktill fr v: Ernst Rylander, Frans Wennerholm och Oscar Nordblom. Sittande herrar: Hjalmar Sjöberg till vänster och Harry Svenander baktill åt höger med Axel Lindén framför. Damer fr v: Sara Sjöberg, Nathalia Alling, Anna Wennerholm, Sofia Rylander, Greta Sjöberg, Maria Sjöberg stående, Hulda Lindh och längst fram fru Svenander. Nathalia och Hulda är systrar till fotografen.
Från 299 kr
Vykort till Kristina Andersson, född 1865 i Böda, syster till NJ Andersson, när hon bodde i USA från vänner i USA. Kära lilla Stina wist tycker vell Kristina att jag nu är för svår som aldrig skrifver. Hjertligt tack för brefvet, Jag är nu i min plats igen kom hit den 7 mars första veckan gjorde jag ingenting förstås sedan började jag lite undan för undan jag är rett stark nu, men troligen går jag hem någon gång i maj. Doktorn säger att jag måste gå. Ja Kristina mitt herrskap har vare snellare än jag kan i ord omtala, tänk allt de gjordt för mig sedan jag blef sjuk. Är Erat herrskap borta ännu. underligt att fru K. kom sig för att resa - skrif snart lilla Stina. Kära helsningar följer med från Sara. Helsa Nellie så gott."
Älvsnabbsmonumentet. Vid Mysingen vid strandkanten står Älvsnabbsmonumentet. Det restes 1930 till minne av att det var 300 år sedan Gustav II Adolf seglade till det som blev det 30-åriga kriget. Denna delen av skärgården har varit militärt område ända sedan Gustav Vasas tid, då han tog hit Sveriges första flotta. Den skyddade naturhamnen innanför Älvsnabben var känd redan på 1200-talet och användes som ankringsplats för fartyg. Det är den äldsta och var den viktigaste samlingsplatsen för svenska flottan under segelflottornas tid. Invigningen var av nationell betydelse och många prominenta personer deltog. Invigningen skedde nästan på dagen 300 år efter att Gustav II Adolf hade seglat härifrån mot Tyskland, med 14000 soldater ombord på 23 krigsfartyg.
Edet. Troligen 1925-26. "Spingeri" (norska ?). 1. Knut Persson 2. Nils Mellgren (son till nr 3) 3. Karl August Mellgren 4. Karl August Mellgren (son) 5. Algot Fransson, Grönehög 6. Einar Mellgren (son till nr 3) Ur utvalt virke bland bakar och svallar (från 3":s plank) utsågades 1":s råmaterial. Själva arbetet med utsågningen kallades att "svalla" och det utsågade ämnet "spinge". Detta sattes sedan i händerna på sågspingare eller handspingare. Den senare var försedd med en specialkniv, gjord av ett ramsågsblad. Först spingade man av ämnet så man fick det efter "växtrera", sedan spingade man vidare efter måttet, att det skulle bli 4 st 1 tum. I synnerhet granet blev blankt och fint. Längder: 3 fot, 4 fot, 4 1/2 fot. 365 löpfot per bunt. Efter spingningen torkades latsen i fjärdedels buntar
Vattenverket i Lackarebäck. Göteborgs stads vattenverk. En så stor stad som Göteborg behöver få mycket vatten varje dag. Förr tog Göteborg sitt vatten från Delsjön och senare från Göta älv vid Alelyckan, men folkmängden växte, och det behövdes mera och mera vatten för hushållens behov. Då anlades det stora vattenverket i Lackarebäck. Dit kommer vattnet i grova ledningar från Delsjön. Men Delsjöns vatten räcker inte till. Därför pumpas vatten från Göta älv och föres i en stor tunnel upp till Delsjön. I vattenverket renas vattnet på olika sätt, innan det sedan föres i grova ledningar in till Göteborg. Mölndal har sedan många år tillbaka ett eget vattenverk vid Norra Långvattnet. Där tar man fortfarande en del vatten för kommunens behov. Detta räcker dock inte till, varför Mölndal numera erhåller en del vatten från Göteborgs vattenverk i Lackarebäck. Namnet Lackarebäck betyder en liten bäck, där vattnet sakta sipprar och "lackar" fram mellan stenar. Det är samma ord som finns i "svetten lackar".
Jordbruksbebyggelse i Fässberg, Mölndal. På bilden ser du Torsgården och Västergården i Fässbergs by. Till höger syns en del av Frölundagatan. Här är en gammal bygd, där människor bott sedan urminnes tid. Namnet Fässberg är också uråldrigt, sannolikt från järnåldern. På den tiden stod havet mycket högre än nu. En havsvik gick då in i dalgången mellan Balltorp och Fässberg. Vattnet var så pass djupt, att båtar kunde användas i viken. Just här vid Fässberg fanns ett ställe, där man kunde "fästa" båtarna med en fånglina, som också kallades "fästa". Av detta har sedan namnet Fässberg uppkommit. Fässberg skulle då betyda "en förtöjningsplats vid berget". Berget, där båtarna fastgjordes, kallas numera Jordlunden eller mera allmänt Jolen. På 1200-talet byggdes här i närheten Fässbergs gamla kyrka. Då blev Fässberg det gemensamma namnet på socknen, som senare blivit Mölndals stad. Här är en bördig jordbruksbygd. Åkrarna har ju ursprungligen varit gammal havsbotten.
Rosa Hegardt var född 1822 i Uddevalla, där hon också dog 1889. Hon var dotter till Martin Bagge och Karolina Koch och tremänning till sin man. Bland hennes förfäder kan näm-nas farmorsfarföräldrarna Anna Talena Gate, syster till kap-aren Lars Gate/Gathenhielm och Johan Hansson Busck. Dessa byggde Gathenhielmska huset i Göteborg och inte Lars själv, som då var död sedan ca 25 år. Rosa gifte sig 1845 med Leopold, som då ägde Vårviks herr-gård i Herrestad, men sedan fick hon flytta fyra gånger innan maken dog 1869. Tydligen återvände hon då till Uddevalla. Hon fick två barn som blev vuxna, Gustaf och Martina. Både maken och dessa två barnen har sina porträtt här. Hon överlevde alla tre barn hon fött, men hann uppleva fyra barnbarn.
SJ:s Prins August byggt 1856 i Manchester och 4 av de äldsta personvagnarna. Detta historiska tåg anlände till Alingsås 10 maj 1962. Loket och vagnarna finns sedan omkring 1970 på Järnvägsmuseet i Gävle. Enligt uppgift är vagnarna eventuellt Köping Hults Järnväg KHJ CD 40, Statens Järnvägar SJ C 182, Statens Järnvägar SJ AB 289 och Statens Järnvägar SJ A 103. Godsvagnen kan vara spannmålsvagn SJ I 301.
Sunnemohyttan 1923. Rester av masugnen. Sunnemohyttan byggdes av Munkfors grundläggare Johan Börjesson år 1640. Ett gjuteri som uppfördes vid hyttan bedrev en icke obetydlig verksamhet; gjutgods bestående av till exempel: grytor, pannor, spottlådor, mortlar, ringklockor, kugghjul, järnkakelugnar och hammarställningar. Tillverkningen fortsatte till in på 1860-talet. Sträckningen av järnvägarna gjorde att Sunnemo socken blev mycket isolerad. Sedan Uddeholmsbolaget förlagt sin huvudsakliga tackjärnsblåsning till Hagfors blev Sunnemohyttan överflödig och blåstes ner 13 maj 1887. Mekaniska verkstaden revs omkring år 1900.
Bild på Vaxholms fästning i Stockholms skärgård med människor på promenad längs med kajen. Text baksida kort: "Vaxholms Fästning. Bästa kamrat, jag har nu kommit fram till fästningen. Det är bra kamrater jag har fått bara busiga grabbar. Piano har vi i dagrummet så där sitter vi och klinkar om dagarna. Jag skall skriva mera sedan. Min adress är (väldigt otydlig adress) Vaxholmen. Hälsa grabbarna".
En reproduktion av Anders Zorns målning "Vårt dagliga bröd", Nationalmuseum. Text baksida kort: "Gävle den 12/4, 1912. Kära moster! Det är rätt längesedan ja hörde något från eder. Hoppas ni alla äro friska, ja är frisk och kry. Mamma ringde en dag, kan hälsa så mycket. De voro också krya, ej mormor hon har varit sjuk sedan nyåret så hon legat till sängs. De hjärtligaste hälsningar mosters tillgivna Signe".
Kungsgådens herrgård i Ovansjö. Bostad för Per Eriksson och Hedvig Ulfsparre. 1925 köptes Kungsgården av brukspatronen i Hofors, Per Eriksson. Den framstående industrimannen hade ett starkt intresse för jordbruk vilket tog sig i uttryck i anläggningen omkring gården. Efter brukspatron Erikssons död 1928 övergick Kungsgården till fröken Hedvig Ulfsparre. Genom hennes testamente kom egendomen i slutet av 1967 att försäljas till Gävleborgs läns hushållningssällskap. Sällskapet hade sedan 1949 arrenderat åkerjorden och uppfört en studiegård i avsikt att här koncentrera sin kursverksamhet.
Fotografi uppklistrat på kartong. Centralt i bilden syns ett fartyg med två skorstenar. Baksidestexten anger Hugin-klass, följt av ett frågetecken. Mer troligt är Blixt-klass, med tanke på skorstenarnas placering och förstävens form. I bakgrunden syns en stenbyggnad, troligen kruthuset på Koholmen. Handskriven text på baksidan: 1:a klass torpedbåt. I förgrunden "Hugin"-klassen? I bakgrunden t. v. pansarbåt i Svea-klassen (ex. Manligheten). t. h. minkryssaren "Jacob Bagge"? Samma text upprepas sedan med annan penna. Stämpel på baksidan: Karl Karlssons Atelier, Karlskrona
Lektor Ludvig Lindroth i ungefärlig tid för sitt giftemål med Louise af Burén 1872. Lindroth var då sedan en tid knuten till Beskowska skolan i Stockholm och där verksam som huvudlärare i latin och grekiska. En längre period var han även skolans föreståndare och utgav en rad böcker i sina ämnen. En tid efter makans död 1904 slog han sig ned på gården Kvissberg nära Vadstena och innehade där ett flertal förtroendeuppdrag i församling och kommun.
Vykort, "Varberg, Hagaskolan", belägen i kv Orren 1. Vy från gräsmatta, med nyplanterade träd och buskar, via skolgården mot den långsträckta skolbyggnaden utmed Trädlyckevägen. Arkitektfirman Anker-Gate-Lindgren vann den arkitekttävling som hade utlysts sedan stadsfullmäktige den 21 december 1944 beslutat att en ny folkskola skulle byggas vid Baggeska lyckan. Bygget påbörjades i maj 1946, huvudentreprenör var bröderna Bengtsson i Falkenberg, och invigningen skedde den 30 augusti 1947. Omdömet från Varbergsposten blev ”Hagaskolan – en skola på höjden av modernitet”.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.