YEJ lok 10. Leveransfoto. Fick namnet Sven Trädgårdh. Loket tillverkades av Motala Verkstad och hade högsta hastighet 90 km i timme. Såldes 1941 till Statens Järnvägar och fick littera SJ Å2 1628. Loket omlittererades igen 1947 till SJ W3 1628. Skrotades 1953.
Från 299 kr
MKontJ lok 1. Leveransfoto. Fick namnet Glada Änkan. Loket tillverkades av Nohab och hade högsta hastighet 90 km i timme. Såldes 1909 till Statens Järnvägar och fick littera SJ MKa 1029. I början av 1920-talet slopades och såldes till AB Wockatz & Co, Göteborg.
Statens Järnvägar, SJ Cb 338. Fick namnet Ellida. Loket tillverkades av Nohab och hade högsta hastighet 90 km i timme. Man kan se att pannan var för liten. Loket blev inte framgångsrik därför det byggdes 1903 om till SJ Cc 338. Loket slopades och skrotades på 1920-talet. Den här bilden är troligen tagen vid leveransen.
Statens Järnvägar, SJ Kd2 406. Loket tillverkades av Nohab och hade högsta hastighet 60 km i timme. Bilden är troligen tagen vid leveransen. Kd-lok var vid leveransen försedda med tender littera C, som snart utbyttes mot DK-tendrar. Loket blev skrotad 1925 i Göteborg.
Enligt fotografens noteringar: "Vy öfver Bottensjön från Forsvik." Plats: Göta Kanal Datum: 26 Juli 1895 Tid: Kl 5 e.m. Ljus: Solsken Bländare: No 2 Objektiv: Svenska Express Exponering: Hastighet No 3 Framkallning: Hydrochinon, Eikonogen Anmärkningar: "Slöja öfver halfva plåten beroende därpå att framkallningen ej genomnått öfver hela plåten."
Enligt fotografens noteringar: "Borgillabärget: "Tre märrarne". Plats: Borgillafjorden nära Henån Datum: 23 Maj 1896 Tid: Kl 7 e.m. Ljus: Solsken, svagt Bländare: No 1 Objektiv: Svenska Express Exponering: Hastighet No: 3 Framkallning: Hydroechinon, Eikonogen Anmärkningar: " Framkallningen var alltför gammal och exponeringen kanske väl kort."
Enligt fotografens noteringar: "Tebordet i bersån." Plats: Berg Datum: 16 Juli 1897 Tid: Kl 7 e.m. Ljus: Solsken Bländare: No 2 Objektiv: Svenska Express Exponering: Hastighet No: 3 Framkallning: Hydroechinon, Eikonogen Anmärkningar: "Någon har öppnat kameran så att kamerans baksida öppnades och ljus inkom på plåten, för resten hål i kameran!"
Enligt fotografens noteringar: "Grupp utanför Hasselbacken." Plats: Djurgården, Stockholm Datum: 21 Mars 1897 Tid: Kl 2.31 e.m. Ljus: Solsken Bländare: No 2 Objektiv: Svenska Express Exponering: Hastighet No: 3 Framkallning: Hydroechinon, Eikonogen Anmärkningar: "Plåten insattes bakvändt i Kasetten, vid framkallningen lades hinnan nedåt fastnade i botten och en mörk fläck bildades midt på kortet, Ej väl ......(?)."
Enligt fotografens noteringar: "Vy af Visby från Helge Treenighets." Plats: Visby Datum: 24 Juli 1895 Tid: Kl 12 m. Ljus: Solsken Bländare: No 2 Objektiv: Svenska Express Exponering: Hastighet No 3 Framkallning: Hydrochinon, Eikonogen Anmärkningar: " Synliga kyrkor: St. Klemens, St. Drots, St. Lars."
Enligt fotografens noteringar: "Berg vid Berg." Plats: Ljungskile Datum: 24 Augusti 1895 Tid: Kl 4.30 e.m. Ljus: Solsken Bländare: No 2 Objektiv: Svenska Express Exponering: Hastighet No: 3 Framkallning: Hydrochinon, Eikonogen Anmärkningar: "Framkallningsbadet var för svagt o. som jag ej hade annat hemma, måste plåten ligga halfframkallad någon tid. Därför lossade hinnan vid fortsatt framkallning."
Enligt fotografens noteringar: "På Sörviksudde under Kappsegling." Plats: Sörvik, Uddevalla Datum: 28 Juli 1895 Tid: Kl 1/2 2 e.m. Ljus: Godt dagsljus Bländare: No 2 Objektiv: Svenska Express Exponering: Hastighet No 3 Framkallning: Hydrochinon, Eikonogen Anmärkningar: "Plåten har skadats genom att ligga i hop med en annan."
Enligt fotografens noteringar: "Grupp på toppen av Borgillabärget." Plats: Borgilla, Henån Datum: 23 Maj 1896 Tid: Kl 6.15 e.m. Ljus: Solsken Bländare: No 2 Objektiv: Svenska Express Exponering: Hastighet No: 3 Framkallning: "Eastmans "pyro" pulver." Anmärkningar: "Framkallningen har ej genast gått öfver hela plåten."
Lindahls Tändsticksfabrik, egentligen J. F. Lindahls Tändsticksfabrik, startades 1858 av Johan Fredrik Lindahl som då kom från Gävle där han drivit en tändsticksfabrik under ett år. Tillverkningen förlades till hans svärmor Sophie Möllers fastighet i korsningen Järnvägsgatan-Odengatan vid Bremerlyckan. Den kallades även för Kalmar Nya Tändsticksfabrik vilket gjorde att >Fredriksdahls Tändsticksfabrik under en tid kallade sin för Gamla Tändsticksfabriken. L drabbades av en mindre brand 1860 men brann två år senare ner till grunden. År 1864 återuppbyggdes fabriken. Som mest sysselsattes närmare 200 personer, många barn och många hemarbetare. Sonen Axel gick in i rörelsen 1879 och firman fick då namnet J. F. Lindahl & Son. Åtta år senare såldes L till Swedish Match Company och 1893 drabbades L åter av en brand. Produktionen flyttades då till >Gustafsbergs Tändsticksfabrik vid Norra vägen. L återuppbyggdes aldrig.
Tomten S:t Per 9d i Linköping har en spännande men komplicerad bygg- och ägarhistorik som dessvärre inte ryms att ordrikt beskrivas inom ramen för denna presentation. Fastighetens gatuhus och bildens i funktioner utvidgade bodlänga kom till i slutet av 1800-talet utmed vad som planerades bli en förlängning av Apotekaregatan. Av gatuavsnittet på platsen blev istället Kapellgatan, som vidare blev Teatergatan. Fastighetens byggherre torde varit Domkyrkoförsamlingen, alternativt Stiftet, som hade behov av en ny tjänstebostad. En av dessa kyrkans arbetstagare som tidigt flyttade in i bostaden var likvagnskarlen Johan Wilhelm Petersson och kanske skvallrar bodens utformning om förvaring av hans främsta arbetsredskap. Som en hjälp med bodens orientering ber vi bildens betraktare att lyfta blicken över längans takås och där notera den mer bekanta Elsagården, den fastighet arkitekt Axel Brunskog för egen del lät uppföra som kontor och bostad. Upplysningsvis ägdes bildens tomt en kort tid av en dotter till Brunskog, men vad som eventuellt kom ut av detta lämnas därhän. Foto 1946.
År 1804 köpte Johan Olof Hertzman tomterna S:t Per 24-28 i Linköping och lät på dem uppföra vad som in i vår egen tid benämns som Domprostgården. Själv var han landskamrer och hade vid sidan av detta sannerligen råd med sin satsning. Året före hade han till staden och dess församlingar sålt sin påkostade fastighet invid Stora torget, som i de nya ägarnas vård omedelbart inreddes till ett kombinerat rådhus, domprostboställe med flera funktioner. Sin nya bostad blev Hertzman trogen till sin död 1836. Därefter följde ett par kortare ägarskap tills friherre Gustaf Lagerfelt till Lagerlunda köpte fastigheten som familjens stadsgård. År 1898 slöts någon form av ring efter att Hertzmans köpare av hans gamla gård inköpte hans senare -nu som Lagerfeltska gården- för att vidare disponera den som stiftets domprostboställe. Här en vy från gårdssidan omkring 1920.
Masse måste ha varit fascinerad av Häglunds lilla gård, han tog hela 8 bilder därifrån. Vi ser hur byggnaderna ligger på en liten kulle, t v skymtar fribaptistkapellet byggt 1903. Vi ser ladugården med ladvägg i bulteknik och fähus i sten, här är gavelspetsen av trä. Brygghuset skymtar t h om ladugården och manbyggnaden bakom oxeln. Det som ser ut som en ved- eller stenhög är dasset med vedbod mm, se Bild 1025, 1026. Rågåkern går ända fram till den lila inkörsvägen, där hjulsdpår avtecknar sig i gräset. En vacker men säkert fattig boplats. Att denna fastighet gick från Allmänning till att hamna under Mattsarve kan bero på att Per Häglund var dräng på Mattsarve och hans fru Helena Maria Nilsdotter Alström, som var född här, var piga hos Jonas Jakobsson Mattsarve när de träffades och bröllopet hölls vid Mattsarve, se Bild 991.
Fru Elisabeth Styrlander i linköpingsfotografen Maria Teschs ateljé. Familjärt kallas hon "Ellen" och är sedan 1888 gift med bankdirektör Severus Sundequist. I mars månad 1897 hade paret inflyttat till Linköping, där maken erbjudits tjänsten som direktör vid Riksbankens kontor i staden. Vid tiden hade makarna tre barn, födda mellan åren 1889-93. Deras fjärde och sistfödda lät vänta på sig, Ingrid, född 1902. Under sin tid i Linköping var familjen i huvudsak bosatt i Riksbankens fastighet invid Sankt Larsgatan. År 1916 flyttade makarna och yngsta dottern till Stockholm och bosatte sig på adressen Agnegatan 12 på Kungsholmen. Många år därefter, och lång tid som änka, kom Elisabeth att åter flytta till Linköping. Året var 1933 och det främsta skälet torde varit att yngsta dottern med familj gjort detsamma. Elisabeth kvarbodde i Linköping till sin död 1955.
Tändsticksarbetarbostaden. Utställningen består av en miljöinteriör med kök och rum för en tändsticksarbetarfamilj i Jönköping omkring 1900. I miljön är dockor placerade med tidsenliga kläder. I köket utför två av familjens äldre barn hemarbete åt Jönköpings Tändsticksfabrik i form av tillverkning av tändsticksaskar. I taket hänger nätramar där de nyklistrade askarna ligger på tork. I fonden sysslar modern med torkning av disken. Tändsticksarbetarbostaden är uppbyggd utifrån en verklig arbetarbostad från en fastighet i Jönköping, som tillhörde Svenska Tändsticksaktiebolaget (STAB). Jönköpings läns museum fick möjlighet att förvärva en lägenhet när byggnaden skulle rivas 1971. Köksskåp, fönster, dörrar, golv, järnspis och järnvask med rör nedmonterades i bostaden, och överfördes till länsmuseet. Museilektor Eva Londos producerade basutställningen. Tändsticksarbetarbostaden visades på länsmuseet under åren 1971-1990. År 1994 överfördes den till Tändsticksmuseet i Jönköping. De ursprungliga dockorna var skyltdockor från butiker. Tändsticksmuseet ersatte dem omkring 2009 med dockor tillverkade av dockmakare Oscar Nilsson.
Tändsticksarbetarbostaden. Utställningen består av en miljöinteriör med kök och rum för en tändsticksarbetarfamilj i Jönköping omkring 1900. I miljön är dockor placerade med tidsenliga kläder. I bostadens rum ligger morfar, tidigare tändsticksarbetare, sjuk i utdragssoffan och hostar. På golvet sitter familjens yngsta dotter och leker med kottedjur. Hon känner sig övergiven och gråter. På matbordet ligger bland annat en medlemsbok för Svenska Grof- och Fabriksarbetareförbundet. Tändsticksarbetarbostaden är uppbyggd utifrån en verklig arbetarbostad från en fastighet i Jönköping, som tillhörde Svenska Tändsticksaktiebolaget (STAB). Jönköpings läns museum fick möjlighet att förvärva en lägenhet när byggnaden skulle rivas 1971. Köksskåp, fönster, dörrar, golv, järnspis och järnvask med rör nedmonterades i bostaden, och överfördes till länsmuseet. Museilektor Eva Londos producerade basutställningen. Tändsticksarbetarbostaden visades på länsmuseet under åren 1971-1990. År 1994 överfördes den till Tändsticksmuseet i Jönköping. De ursprungliga dockorna var skyltdockor från butiker. Tändsticksmuseet ersatte dem omkring 2009 med dockor tillverkade av dockmakare Oscar Nilsson.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.