Lindahls Tändsticksfabrik, egentligen J. F. Lindahls Tändsticksfabrik, startades 1858 av Johan Fredrik Lindahl som då kom från Gävle där han drivit en tändsticksfabrik under ett år. Tillverkningen förlades till hans svärmor Sophie Möllers fastighet i korsningen Järnvägsgatan-Odengatan vid Bremerlyckan. Den kallades även för Kalmar Nya Tändsticksfabrik vilket gjorde att >Fredriksdahls Tändsticksfabrik under en tid kallade sin för Gamla Tändsticksfabriken. L drabbades av en mindre brand 1860 men brann två år senare ner till grunden. År 1864 återuppbyggdes fabriken. Som mest sysselsattes närmare 200 personer, många barn och många hemarbetare. Sonen Axel gick in i rörelsen 1879 och firman fick då namnet J. F. Lindahl & Son. Åtta år senare såldes L till Swedish Match Company och 1893 drabbades L åter av en brand. Produktionen flyttades då till >Gustafsbergs Tändsticksfabrik vid Norra vägen. L återuppbyggdes aldrig.
Från 299 kr
Tomten S:t Per 9d i Linköping har en spännande men komplicerad bygg- och ägarhistorik som dessvärre inte ryms att ordrikt beskrivas inom ramen för denna presentation. Fastighetens gatuhus och bildens i funktioner utvidgade bodlänga kom till i slutet av 1800-talet utmed vad som planerades bli en förlängning av Apotekaregatan. Av gatuavsnittet på platsen blev istället Kapellgatan, som vidare blev Teatergatan. Fastighetens byggherre torde varit Domkyrkoförsamlingen, alternativt Stiftet, som hade behov av en ny tjänstebostad. En av dessa kyrkans arbetstagare som tidigt flyttade in i bostaden var likvagnskarlen Johan Wilhelm Petersson och kanske skvallrar bodens utformning om förvaring av hans främsta arbetsredskap. Som en hjälp med bodens orientering ber vi bildens betraktare att lyfta blicken över längans takås och där notera den mer bekanta Elsagården, den fastighet arkitekt Axel Brunskog för egen del lät uppföra som kontor och bostad. Upplysningsvis ägdes bildens tomt en kort tid av en dotter till Brunskog, men vad som eventuellt kom ut av detta lämnas därhän. Foto 1946.
År 1804 köpte Johan Olof Hertzman tomterna S:t Per 24-28 i Linköping och lät på dem uppföra vad som in i vår egen tid benämns som Domprostgården. Själv var han landskamrer och hade vid sidan av detta sannerligen råd med sin satsning. Året före hade han till staden och dess församlingar sålt sin påkostade fastighet invid Stora torget, som i de nya ägarnas vård omedelbart inreddes till ett kombinerat rådhus, domprostboställe med flera funktioner. Sin nya bostad blev Hertzman trogen till sin död 1836. Därefter följde ett par kortare ägarskap tills friherre Gustaf Lagerfelt till Lagerlunda köpte fastigheten som familjens stadsgård. År 1898 slöts någon form av ring efter att Hertzmans köpare av hans gamla gård inköpte hans senare -nu som Lagerfeltska gården- för att vidare disponera den som stiftets domprostboställe. Här en vy från gårdssidan omkring 1920.
Masse måste ha varit fascinerad av Häglunds lilla gård, han tog hela 8 bilder därifrån. Vi ser hur byggnaderna ligger på en liten kulle, t v skymtar fribaptistkapellet byggt 1903. Vi ser ladugården med ladvägg i bulteknik och fähus i sten, här är gavelspetsen av trä. Brygghuset skymtar t h om ladugården och manbyggnaden bakom oxeln. Det som ser ut som en ved- eller stenhög är dasset med vedbod mm, se Bild 1025, 1026. Rågåkern går ända fram till den lila inkörsvägen, där hjulsdpår avtecknar sig i gräset. En vacker men säkert fattig boplats. Att denna fastighet gick från Allmänning till att hamna under Mattsarve kan bero på att Per Häglund var dräng på Mattsarve och hans fru Helena Maria Nilsdotter Alström, som var född här, var piga hos Jonas Jakobsson Mattsarve när de träffades och bröllopet hölls vid Mattsarve, se Bild 991.
Fru Elisabeth Styrlander i linköpingsfotografen Maria Teschs ateljé. Familjärt kallas hon "Ellen" och är sedan 1888 gift med bankdirektör Severus Sundequist. I mars månad 1897 hade paret inflyttat till Linköping, där maken erbjudits tjänsten som direktör vid Riksbankens kontor i staden. Vid tiden hade makarna tre barn, födda mellan åren 1889-93. Deras fjärde och sistfödda lät vänta på sig, Ingrid, född 1902. Under sin tid i Linköping var familjen i huvudsak bosatt i Riksbankens fastighet invid Sankt Larsgatan. År 1916 flyttade makarna och yngsta dottern till Stockholm och bosatte sig på adressen Agnegatan 12 på Kungsholmen. Många år därefter, och lång tid som änka, kom Elisabeth att åter flytta till Linköping. Året var 1933 och det främsta skälet torde varit att yngsta dottern med familj gjort detsamma. Elisabeth kvarbodde i Linköping till sin död 1955.
Tändsticksarbetarbostaden. Utställningen består av en miljöinteriör med kök och rum för en tändsticksarbetarfamilj i Jönköping omkring 1900. I miljön är dockor placerade med tidsenliga kläder. I köket utför två av familjens äldre barn hemarbete åt Jönköpings Tändsticksfabrik i form av tillverkning av tändsticksaskar. I taket hänger nätramar där de nyklistrade askarna ligger på tork. I fonden sysslar modern med torkning av disken. Tändsticksarbetarbostaden är uppbyggd utifrån en verklig arbetarbostad från en fastighet i Jönköping, som tillhörde Svenska Tändsticksaktiebolaget (STAB). Jönköpings läns museum fick möjlighet att förvärva en lägenhet när byggnaden skulle rivas 1971. Köksskåp, fönster, dörrar, golv, järnspis och järnvask med rör nedmonterades i bostaden, och överfördes till länsmuseet. Museilektor Eva Londos producerade basutställningen. Tändsticksarbetarbostaden visades på länsmuseet under åren 1971-1990. År 1994 överfördes den till Tändsticksmuseet i Jönköping. De ursprungliga dockorna var skyltdockor från butiker. Tändsticksmuseet ersatte dem omkring 2009 med dockor tillverkade av dockmakare Oscar Nilsson.
Tändsticksarbetarbostaden. Utställningen består av en miljöinteriör med kök och rum för en tändsticksarbetarfamilj i Jönköping omkring 1900. I miljön är dockor placerade med tidsenliga kläder. I bostadens rum ligger morfar, tidigare tändsticksarbetare, sjuk i utdragssoffan och hostar. På golvet sitter familjens yngsta dotter och leker med kottedjur. Hon känner sig övergiven och gråter. På matbordet ligger bland annat en medlemsbok för Svenska Grof- och Fabriksarbetareförbundet. Tändsticksarbetarbostaden är uppbyggd utifrån en verklig arbetarbostad från en fastighet i Jönköping, som tillhörde Svenska Tändsticksaktiebolaget (STAB). Jönköpings läns museum fick möjlighet att förvärva en lägenhet när byggnaden skulle rivas 1971. Köksskåp, fönster, dörrar, golv, järnspis och järnvask med rör nedmonterades i bostaden, och överfördes till länsmuseet. Museilektor Eva Londos producerade basutställningen. Tändsticksarbetarbostaden visades på länsmuseet under åren 1971-1990. År 1994 överfördes den till Tändsticksmuseet i Jönköping. De ursprungliga dockorna var skyltdockor från butiker. Tändsticksmuseet ersatte dem omkring 2009 med dockor tillverkade av dockmakare Oscar Nilsson.
Tändsticksarbetarbostaden. Utställningen består av en miljöinteriör med kök och rum för en tändsticksarbetarfamilj i Jönköping omkring 1900. I miljön är dockor placerade med tidsenliga kläder. I bostaden pågår bland annat hemarbete åt Jönköpings Tändsticksfabrik i form av tillverkning av tändsticksaskar. Tändsticksarbetarbostaden är uppbyggd utifrån en verklig arbetarbostad från en fastighet i Jönköping, som tillhörde Svenska Tändsticksaktiebolaget (STAB). Jönköpings läns museum fick möjlighet att förvärva en lägenhet när byggnaden skulle rivas 1971. Köksskåp, fönster, dörrar, golv, järnspis och järnvask med rör nedmonterades i bostaden, och överfördes till länsmuseet. Museilektor Eva Londos producerade basutställningen. Tändsticksarbetarbostaden visades på länsmuseet under åren 1971-1990. År 1994 överfördes den till Tändsticksmuseet i Jönköping. De ursprungliga dockorna var skyltdockor från butiker. Tändsticksmuseet ersatte dem omkring 2009 med dockor tillverkade av dockmakare Oscar Nilsson.
Åkerlundska villan på Druvefors. I en parkliknande trädgård på en höjd vid Druvefors uppförde ägaren till bomullspinneriet P.A. Åkerlund sin magnifika villa med femton rum och kök. Punschveranda fanns i tornbyggnaden och huset hade flera stora balkonger, dessutom tennisbana, stall och växthus i soligt läge. Åkerlund hade god utsikt över den egna fabriksanläggningen nere vid ån. Inomhus var huset smakfullt inrett med bl.a. 1600-tals glasmålningar och moderniteter som centralvärme, wc och varmvatten. Arkitekt Lars Kellman ritade huset och det var klart 1898. Huset stod kvar i drygt femtio år. Redan på 1950-talet revs det när den nya bebyggelsen på Kellgrensgatan tog form. Som kuriosa kan nämnas att det utsirade järnstaketet numera (2008) finns runt en fastighet på Björkängsgatan 5 i Borås.
I en parkliknande trädgård på en höjd vid Druvefors uppförde ägaren till bomullsspinneriet P.A. Åkerlund sin magnifika villa med femton rum och kök. Punschveranda fanns i tornbyggnaden och huset hade flera stor balkonger, dessutom tennisbana, stall och växthus i soligt läge. Åkerlund hade god utsikt över den egna fabriksanläggningen nere vid ån. Inomhus var huset smakfullt inrett med bl.a. 1600-tals glasmålningar och moderniteter som centralvärme, wc och varmvatten. Arkitekten Lars Kellman ritade huset och det var klart 1898. Huset stod bara kvar i drygt femtio år. Redan på 1950-talet revs det när den nya bebyggelsen på Kellgrensgatan tog form. Som kuriosa kan nämnas att det utsirade järnstaketet numera finns att se runt en fastighet på Björkängsgatan 5 i Borås.
Nundstedts fastighet, Kvarnbygatan 39 på Gamla Torget. Okänt årtal. Uppteckning från Hans Hansson: "I detta hus fanns William Olssons velocipedaffär i högra ändan. Bertil och William var bröder och hade varsin cykelaffär. Till vänster i huset låg J. Nundstedts speceriaffär. I övervåningen fanns Stadsingenjörskontorets mätningsavdelning i en f.d. lägenhet. Där arbetade kartriterskorna och mätningspersonalen. Jag arbetade själv där från sept. 1957 till 1961 som mätningshantlangare (s.k. pinnpojk). Men jag arbetade mestadels med att kopiera ritningar och kartor. De flesta kopiorna belystes på ljuskänsligt gult papper som sedan framkallades med ammoniak. Fy vad det luktade hemskt när jag tömde upp ammoniak från en plastdunk i den öppna ammoniakbehållaren. Då fick man snabbt springa till det öppna fönstret och kippa efter andan. Någon gång 1961 flyttade vi in i det nuvarande Stadshuset. Huset revs i samband med ombyggnad av Kvarnbygatan."
Pingstkyrkan i Mölndal. Sionförsamlingen i Mölndal kan räkna sin tillblivelse till början av 1920-talet. Det var från början en liten skara, som sökte sig tillsammans i de olika hemmen för gemensamma andaktstunder och uppbyggelse. Så småningom växte skaran, och år 1924 kallade man en egen predikant. År 1925 ansågs tiden vara inne att bilda en fristående församling, och så tillkom Sionförsamlingen. Lokalfrågan var svår i början, men snart fick församlingen inköpa en fastighet vid Kungsbackavägen. Den omändrades till predikolokal, och år 1927 invigdes den för sitt ändamål. Pingstvännerna, som församlingens medlemmar ofta kallas, bedriver vid sidan av sin kyrkliga verksamhet även ett omfattande arbete för den yttre missionen. Församlingen har söndagsskola, barn och ungdomsverksamhet samt utövar en betydande social hjälpverksamhet. På bilden här ser du den nybyggda Pingstkyrkan vid Baazgatan. Kyrkan, som invigdes år 1972, har ett tilltalande yttre. Där finns moderna och ändamålsenliga lokaler för hela verksamheten.
Denna fastighet låg en liten bit nedanför Lyanders på Andersekvior och tillhörde ursprungligen Hemmor grund. Förste ägare var Olof Anders Andersson Laurin född 1811 på Hemmor, gift 1834 med Margareta Kristina född Fredlund 1805 i Alskog. De hade tre barn, varav sonen Hans född 1840 tog över föräldrahemmet. Hans utsågs av Lau kommunalstämma till sockenskräddare. Han var gift första gången 1864 med Anna Elisabet född Mattsdotter 1837 från Botels och andra gången 1865 med Anna Greta född Hammarström 1838 i Kräklingbo. Sonen Rudolf född 1878 från andra äktenskapet och hans hustru Anna Laurentina född Karlsson 1880 från Kauparve tog över. De köpte in en avsöndring 1911 från Anderse Oskar Olsson och byggde upp en liten gård på en ny boplats längre ner mot Anderse. Deras son Ivar född 1909 gift med Agnes född Pettersson 1907 i Eskelhem ärvde gården och efter den adoptivdottern Irma Kylliki född Salminen 1938 i Finland. På bilden ser vi sockenskräddaren Hans Laurin 64 år utanför sin manbyggnad, en inpanelad bulparstuga med nytt spåntak. Frågan är om inte sonen Rudolf tog med sig manbyggnaden till den nya boplatsen och byggde om den till ett snickarglädjehus med källare.
Firande av Barnens Dag i Kalmar 1935 Karnevalståg Barnens Dag är namnet på en svensk välgörenhetsorganisation, som har sitt ursprung i en satsning på barnkolonier sommartid för fattiga stadsbarns möjlighet till en tids sommarvistelse på landsbygden i Roslagen från 1884 på initiativ av folkskollärarinnan Agnes Lagerstedt efter schweizisk förebild. Året därpå, 1885, bildades på initiativ av kronprinsessan Victoria Föreningen för skollovskolonier. För att möjliggöra fler sommarkolonier på fler platser började man på olika orter arrangera festligheter och aktiviteter för att få in medel till detta. En första Barnens Dagsfest anordnades 11-12 maj 1901 i Casselska parken i Grängesberg och för pengarna inköptes en fastighet på Öddö i Strömstad, dit grängesbergsbarn kunde åka sommartid. Efterhand växte flera lokala Barnens Dag-föreningar fram runtom i Sverige och 1941 bildades Sveriges Barnens Dags ledares förening för samverkan mellan lokalföreningarna. 1967 ombildades föreningen till det samordnande Barnens Dags Riksförbund. Namnet Barnens Dag är varumärkesskyddat av Barnens Dags Riksförbund (BDR). Föreningarna anordnar Barnens dags-firanden, talangjakter med mera och har program för uppmuntran av sjuka eller problemtyngda barn i familjer med dålig ekonomi.
Nockeruds skola. "Beträffande skolområdet i Nockerud beslöts 1894 att indraga en befintlig skola i Pankan ........... lärartjänsten, som även omfattade Grimstorps skola .......... Från och med 1898 inrättades en, fast mindre, folkskola i Nockerud. Lämplig skollokal erhölls genom förvärv av en fastighet från hem.äg. J. Sjögren i Nockerud för 2.150 kr. Så tillkom Nockeruds skola och småskollärare Mathilda Storm anställdes nämnda år som lärare med ett 30-tal barn. Hon kvarstod i tjänst till den 1 juli 1929, då skolformen ändrades till B3 med en folkskollärare för såväl folk- som småskolestadiet. Folke Sundqvist var den siste läraren vid skolan, som indrogs 1936. Då hade en väg byggts mellan Nockerud och Gårdsjö, varför barnen kunde hänvisas till skolan i Gårdsjö." (Eric Wallgren: Skolväsendet i Hova socken, Hova-Älgaråsboken, 1973). Revs 1964. Mathilda Storm: född 1869 7/3, syster till Charlotta Maria Storm, Karl Eks mor. Fadern till Mathilda och Charlotta var gevaldiger (= poliskonstapel, fångförare//MA) och blev ihjälslagen. Flickorna växte upp i Sjötorp 1:1, Fredsberg. Karl Ek besökte vid flera tillfällen "moster Tilda" i Nockerud. En gång (vid sekelskiftet nån gång) fick han då se en man iklädd säckkläder vara tjudrad nära ett hus. Denne kröp på alla fyra och gav ifrån sig hemska läten. Reprofotograf: Gunnar Berggren.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.