En itusprucken glasplåt som måst få särskild omvårdnad. Motivet upphetsar måhända inte alla, särskilt inte som platsen är oss okänd. Men att det rör sig om ett högreståndshem i Linköping omkring sekelskiftet 1900 råder det få tvivel. Ett typiskt sådant vars ägare vid tiden gärna lät dokumentera av yrkesför fotograf. Väggarnas storblommiga mönster blev populärt under 1870-1880-talen och fungerade ännu väl för den konservative. Även möblemanget söker sitt ursprung i 1800-talet. Prydnadshyllan på svarvade ben mellan stolar i nyrokoko och på hjulstrissor hör i sanning dit. Likaså den lite äldre byrån till höger i Karl Johan-stil, kanske ett arvegods liksom spegeln däröver. Det orientaliska parasollet i bildens övre, högra hörn ligger även det rätt i tidens vurm för det österländska.
Från 299 kr
Stugan Karlshamn under gården Landsnäs i Malexander. En av oräkneliga enkla bostäder i landet för äldre tiders småfolk. Just denna dock bemärkt som Näta-Klaras stuga och notabel av det faktum att bostadens sista nära 100 år inte inhyste en enda mansperson. Från att Eva Persdotter blivit änka 1852 följde hennes dotter, dotterdotter och ännu en generation kvinnor på platsen. De tre förstnämnda utan att ha burit sina barn inom äktenskap. Dotterdottern var nämnda Näta-Klara. Sitt smeknamn bar hon för sin skicklighet att binda fiskenät. Född i stugan 1850 kom även Näta-Klara att följa familjens historia och vid fyllda 27 år nedkomma med egen (oäkta) dotter. Barnet skulle dock bryta raden av ensamhet och gifta sig med en skräddare på orten. Näta-Klaras egentliga namn var Klara Karlsdotter. Den lilla stugan revs en tid efter hennes frånfälle 1938.
Hulda Svensdotter framför bostaden Näsastugan i Asby. Hennes stuga var enkel men omgivningarna vackra intill Rankhallssjön. När fotografen passerade 1937 var hon nära 80 år och hon skulle komma att leva på platsen till nära 90. Källorna beskriver ett hårt liv, ett typiskt för fattigsverige. Född i Rumskulla dagen före julafton 1858 tycks hennes tillvaro startat med goda förutsättningar. Fadern var rättare på gården Norrhult men något skedde i hast. I ett kommande steg tjänade han som statardräng i Lofta men lyfte sig något för att bli torpare i Sund socken. Hulda lämnade hemmet i 20-årsåldern för ett slitsamt liv som tjänstehjon och piga på gårdar i Ydre med omnejd. Utanför äktenskap födde hon två söner och det bidrog sannolikt till att hon från år 1895 blev erbjuden Näsastugan som inhysehjon.
Otto Åberg inledde sin yrkeskarriär under senare delen av 1860-talet som så kallad skrivare och vidare extra landskontorist vid länsstyrelsens landskontor i Linköping. År 1873 erbjöds han tjänsten som kronofogde i Kinda fögderi med tjänstebostad i Hägerstad. Hans tre decenniers tid i Kinda och ämbetet tycks förflutit utan behov av anmärkning. En pikant detalj finns dock att läsa i Kisaposten i början av maj månad 1902. Kronofogde Åberg, som i sin egenskap även var chef över häradets polisverksamhet, hade själv blivit bestulen av sin kusk. Här inte är platsen att närmare gå in på brottets detaljer, men tidningen skriver att "kusken tillgript sig åtskilligt av Åbergs tillhöriga egendom". Han dömdes till två månaders straffarbete och förlust av medborgligt förtroende under ett år utöver strafftiden.
Johannes och Charlotta Larsson från Killingsö i Jäla. Killingsö, en numera skogsbeklädd ö i Ripelångsmossens nordöstra del av Jäla socken, var från 1800-talets mitt och fram till 1920-talet platsen för en unik torp- och backstugebebyggelse, beläget som det var mitt i ett sankmarks- och mossområde. De sista boende där var: Johannes och Charlotta Larsson. (I folkmun: "Jonte och Lotta"). Johannes var född på Tången i Brismene den 4/1 1846 död 22/1 1929 och Charlotta på Lillegården också i Brismene den 25/4 1848 död 16/1 1929. Båda begravdes samtidigt på Jäla kyrkogård. Valter Börjesson, Trädgården i Slöta beskriver dem som: "Ett strävsamt par som med hjälp av en oxe och Jontes herkuliska styrka hjälpligt försörjde sig på det lilla torpet. Deras båda barn dog i unga år. Johannes föräldrar, Lars Eriksson, född 1810 och hustrun Maria född 1818, kom med familjen till Killingsö 1862. De bodde då i den backstuga vars rester är den i dag bäst bevarade delen av bebyggelsen på ön.
Wittenströms anteckning: Fotografi av Haridwar vid Ganges strand. Haridwar ligger vid foten av Himalaya, och är den första stora staden vid floden Ganges, där floden mynnar ut vid slätterna. Välsignad av treenigheten Lord Shiva, Vishnu och Brahma har Haridwar alltid varit en viktig vallfärdsort för hinduer. Platsen besöks årligen av stora mängder pilgrimer, som från alla delar av Indien infinner sig för att bada i Ganges heliga vatten. Gustaf Wittenström köpte i London en kamera, då han var på väg till Indien. Han lärde sig att fotografera och sedan tog en lång rad fantastiska bilder. Wittenströms bilder är en rik källa till information om arbetet och miljön i Indien. De visar bland annat skillnaderna mellan styrande britter, svenska ingenjörer, utbildad brittisk arbetskraft och outbildade indiska arbetare. Fyra grupper - tre kulturer - som skulle arbeta tillsammans.
Engesberg. 1947. Badvik med campingplats och vandrarhem. Där anlades på 1970-talet en hamn för trålare, i viken ligger ett båtvarv, grundat 1928 av August Wahlström. Engesberg var från mitten av 1800-talet ett mycket stort lantställe. Engesberg köptes 1891 av Gävle stad för att användas som industriområde. Så blev det inte. Det kom ett uppfostringshem för pojkar till platsen 1915, hade startat i Torsåker 1893 och flyttats till Sofiedals herrgård i Valbo 1905. Engesberg ombildades 1927 till skyddshem för pojkar och drevs från 1938 av staten under namnet Statens uppfostringsanstalt. År 1949 anlades badet och småstugor sattes upp sedan Gävle stad vägrat uppfostringsanstalten fortsatt arrende och utbyggnad. I herrgårdsbyggnaden öppnades 1979 en servicebutik och i annexet finns våtutrymmen för campare. Engesbergs Restaurang marknadsfördes flitigt i början av 1950-talet. Reportage för Norrlands-Posten.
Engesberg lusthus. 1947.En badvik med camping och vandrarhem. Anlades på 1970-talet en fiske-hamn för trålare, i viken ligger ett båtvarv, grundat 1928 av August Wahlström. Engesberg var från mitten av 1800-talet, ett stort lantställe, men köptes 1891 av Gävle stad för att användas som industri-område. Så blev det inte. 1915 flyttades ett upp-fostringshem för pojkar till platsen. Hade startats i Torsåker 1893 och flyttats till Sofiedals herrgård i Valbo 1905. Engesberg blev 1927 ett skyddshem för pojkar och drevs från 1938 av staten under namnet Statens uppfostringsanstalt. År 1949 anlades badet och småstugor sattes upp sedan Gävle stad vägrat uppfostringsanstalten fortsatt arrende. I herrgårds-byggnaden öppnades 1979 en servicebutik och en servicebutik, i annexet finns våtutrymmen för campare. Engesbergs Restaurang marknadsfördes flitigt i början av 1950-talet. Reportage för Gefle Dagblad.
Engesberg. 1947. Engesberg ligger på Norrlandet i Gävle kommun, en badvik med campingplats och vandrarhem. På 1970-talet anlades en fiskehamn för trålare. I viken ligger ett båtvarv, grundat 1928 av August Wahlström. Engesberg var från mitten av 1800-talet ett stort lantställe. Engesberg köptes 1891 av Gävle stad för att bli industriområde. Så blev det inte. 1915 flyttade ett uppfostringshem för pojkar till platsen. Hade startats i Torsåker 1893 och flyttats till Sofiedals herrgård i Valbo 1905. Engesberg blev 1927 ett skyddshem för pojkar och drevs från 1938 av staten under namnet Statens uppfostringsanstalt. År 1949 anlades badet och småstugor sattes upp sedan Gävle stad vägrat uppfostringsanstalten fortsatt arrende och utbyggnad. I herrgårds-byggnaden öppnades 1979 en servicebutik och i annexet, den äldsta byggnaden, finns våtutrymmen för campare. Engesbergs Restaurang marknads-fördes flitigt i början av 1950-talet. Reportage för Arbetarbladet.
Lidens gamla kyrka bestod ursprungligen av en enkel rektangulär byggnad uppförd vid medeltidens slut (enl traditionen på 1480-talet). Vapenhus och sakristia tillkom relativt snart efter kyrkans byggande. En äldre kyrka antagligen av trä har sannolikt funnits på platsen. Väggarna är byggda av sten som sedan 1925 är vitputsade. Vid den nya kyrkans byggande 1858 raserades valven i den gamla kyrkan. Den stod utan underhåll till 1911 då konserveringsarbeten igångsattes. Kyrkan täcktes då av ett nytt spånklätt yttertak. Invändigt fick kyrkan ett tunnvalv av trä. Endast fragment återstår av målningarna från 1500-talets mitt eftersom valven är borta. På väggarna finns emellertid en del målningar som är framtagna. En ny uppförd klockstapel efter den gamla modellen är på plats. En granhäck är planterad där bogårdsmuren fanns, men en timrad stigport är bevarad. Interiören präglas av 1700-talet med altarprydnad och predikstol. Av medeltida inventarier finns bl a krucifix från 1200-talet och 1400-talet, madonnor från 1200-talets början och 1400-talet den senare stående i ett skåp
Lidens gamla kyrka. Kyrkan bestod ursprungligen av en enkel rektangulär byggnad uppförd vid medeltidens slut (enl traditionen på 1480-talet). Vapenhus och sakristia tillkom relativt snart efter kyrkans byggande. En äldre kyrka antagligen av trä har sannolikt funnits på platsen. Väggarna är byggda av sten som sedan 1925 är vitputsade. Vid den nya kyrkans byggande 1858 raserades valven i den gamla kyrkan. Den stod utan underhåll till 1911 då konserveringsarbeten igångsattes. Kyrkan täcktes då av ett nytt spånklätt yttertak. Invändigt fick kyrkan ett tunnvalv av trä. Endast fragment återstår av målningarna från 1500-talets mitt eftersom valven är borta. På väggarna finns emellertid en del målningar som är framtagna. En ny uppförd klockstapel efter den gamla modellen är på plats. Av medeltida inventarier finns bl.a. krucifix från 1200-talet och 1400-talet, madonnor från 1200-talets början och 1400-talet den senare stående i ett skåp
Lidens gamla kyrka. En äldre kyrka antagligen av trä har sannolikt funnits på platsen. Väggarna är byggda av sten som sedan 1925 är vitputsade. Vid den nya kyrkans byggande 1858 raserades valven i den gamla kyrkan. Den stod utan underhåll till 1911 då konserveringsarbeten igångsattes. Kyrkan täcktes då av ett nytt spånklätt yttertak. Invändigt fick kyrkan ett tunnvalv av trä. Endast fragment återstår av målningarna från 1500-talets mitt eftersom valven är borta. På väggarna finns emellertid en del målningar som är framtagna. En ny uppförd klockstapel efter den gamla modellen är på plats. En granhäck är planterad där bogårdsmuren fanns, men en timrad stigport är bevarad. Interiören präglas av 1700-talet med altarprydnad och predikstol. Av medeltida inventarier finns bl.a. krucifix från 1200-talet och 1400-talet, madonnor från 1200-talets början och 1400-talet
Lidens gamla kyrka bestod ursprungligen av en enkel rektangulär byggnad uppförd vid medeltidens slut. Vapenhus och sakristia tillkom relativt snart efter kyrkans byggande. En äldre kyrka antagligen av trä har sannolikt funnits på platsen. Väggarna är byggda av sten som sedan 1925 är vitputsade. Vid den nya kyrkans byggande 1858 raserades valven i den gamla kyrkan. Den stod utan underhåll till 1911 då konserveringsarbeten igångsattes. Kyrkan täcktes då av ett nytt spånklätt yttertak. Invändigt fick kyrkan ett tunnvalv av trä. Endast fragment återstår av målningarna från 1500-talets mitt eftersom valven är borta. På väggarna finns emellertid en del målningar som är framtagna. En ny uppförd klockstapel efter den gamla modellen är på plats En granhäck är planterad där bogårdsmuren fanns, men en timrad stigport är bevarad. Interiören präglas av 1700-talet med altarprydnad och predikstol. Av medeltida inventarier finns bl.a. krucifix från 1200-talet och 1400-talet, madonnor från 1200-talets början och 1400-talet den senare stående i ett skåp
Lidens gamla kyrka bestod ursprungligen av en enkel rektangulär byggnad uppförd vid medeltidens slut (enl traditionen på 1480-talet). Vapenhus och sakristia tillkom relativt snart efter kyrkans byggande. En äldre kyrka antagligen av trä har sannolikt funnits på platsen. Väggarna är byggda av sten som sedan 1925 är vitputsade. Vid den nya kyrkans byggande 1858 raserades valven i den gamla kyrkan. Den stod utan underhåll till 1911 då konserveringsarbeten igångsattes. Kyrkan täcktes då av ett nytt spånklätt yttertak. Invändigt fick kyrkan ett tunnvalv av trä. Endast fragment återstår av målningarna från 1500-talets mitt eftersom valven är borta. På väggarna finns emellertid en del målningar som är framtagna. En ny uppförd klockstapel efter den gamla modellen är på plats. En granhäck är planterad där bogårdsmuren fanns, men en timrad stigport är bevarad. Interiören präglas av 1700-talet med altarprydnad och predikstol.
Ingatorps marknadsplats. Ingatorp är den kungsgård, där traditionen säger att konung Inge, Stenkils son, avled någon gång i början av 1100-talet. Han begrovs på Hångers kyrkogård. Men i början av 1200-talet ansågs förmodligen Hångers kyrka för ringa att hysa en kungagrav och kung Inges ben fördes till munkarnas kyrka i Varnhem, "där nu Stenkils son vilar i gott sällskap med helige kung Eriks ättlingar". Som en ö i en väldig åker ligger Hångers kyrkogård. För mer än åtta hundra år sedan vigdes här konung Inge den äldre till den sista vilan. Den utgör nu en inhägnad dunge i Bredegårdens åkrar ej långt från Hornborgasjön. Kyrkan i Hånger, av romansk typ, raserades jämte Mårby, då Bjurums kyrka uppfördes på 1760-talet. Fragment av fönsterbågar och kolonner äro strödda över platsen, och halvt dolda av det yviga gräset ligga där ett par gravstenar från tidig medeltid. Vi har rätt att tro, att den ena av dessa en gång lagts över kung Inge.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.