Stora delar av den kungliga familjen är i Arboga för att fira Sveriges Riksdags 500-årsjubileum. Här promenerar de, från Rådhuset, mot Heliga Trefaldighetskyrkan. Främst går kronprinsessan Louise tillsammans med svärfar, Gustaf V, som gör honnör. Prinsessan har vidbrättad hatt, halsband och en stor blomsterbukett i famnen. Bakom dem går prinsessan Sibylla tillsammans med sin svärfar; kronprins Gustaf Adolf. I tredje raden kommer prins Gustaf Adolf, i uniform, bredvid sin farbror prins Wilhelm. Skolungdomar kantar Rådhusgatan och vinkar med svenska flaggor. En kvinna i folkdräkt syns på trottoaren utanför Normans manufaktur. (Arbogautställningen pågår samtidigt och kungen hinner med ett kort besök även där).
Från 299 kr
Stora delar av den kungliga familjen är i Arboga med anledning av Sveriges Riksdags 500-årsjubileum. Kungligheter och höga politiker promenerar från Stora torget och Rådhuset till Heliga Trefaldighetskyrkan. En stor publik har samlats i kyrkparken. Främst går Kung Gustaf V tillsammans med sin sonhustru, kronprinsessan Louise (skymd). Bakom dem kommer kronprins Gustaf Adolf med sonhustrun prinsessan Sibylla. Den vithårige mannen, utan huvudbonad, är prins Eugen. Detta är ett avfotograferat vykort. Längst ner, i vänstra hörnet, ska det stå "Riksdagsjubileet i Arboga". Längst ner, i högra hörnet, står det "Foto 67, Ensamrätt: Hartmans Kortförlag, Arboga"
fotografi
Sveriges Riksdags 500-årsjubileum firas i Arboga med pompa och ståt! En stor del av den kungliga familjen deltar i festligheterna. Här är gästerna påväg, från Stora torget och Rådhuset till Heliga Trefaldighetskyrkan. Flottans Musikkår, under ledning av Ivar Widner står på Järntorget och spelar. I främsta ledet går kronprinsessan Louise tillsammans med svärfar Gustaf V. Bakom dem kommer prinsessan Sibylla tillsammans med sin svärfar, kronprins Gustaf Adolf. Bakom henne skymtar hennes man, prins Gustaf Adolf. Den vithårige mannen, bakom kronprinsen, är prins Eugen. Till höger i bild kommer borgmästare Wilhelm Wester med sin stormhatt i handen. Bakom honom skymtar hans hustru, i ljusa kläder och ljus hatt. I bakgrunden, till höger, ses Arboga Sparbank och Crugska gården mitt i bild. (Arbogautställningen pågår samtidigt och kungen ska hinna med ett besök även där).
Rådhuset Härnösand. År 1764 väcktes frågan om ny gymnasiebyggnad i Härnösand. Ett förslag till stenbyggnad av byggmästaren Per Hagmansson i Sundsvall omtalas 1784 men godkändes inte av Överintendentsämbetet utan remitterades till arkitekten Olof Tempelman, vars omarbetning godkändes 1785. Den viktigaste förändringen var att ett tänkt torn togs bort och den karakteristiska rotundan lades till; den kan mycket väl ha inspirerats av Gustaf III, som 1784 återvänt från sin italienska resa. Tempelmans ritningar visar en tvåvåningsbyggnad med sadeltak. Huvudfasaden har i mittaxeln en rotunda, till drygt en tredjedel av diametern indragen innanför fasadlivet och bestående av tolv släta doriska kolonner med triglyffris och en kupol, krönt av ett litet klot. Fasadpartierna på ömse sidor om pelarhallen har vardera fem fönsteraxlar med högre fönster i övervåningen. Under taklisten löper längs hela fasaden ett latinskt textband. I bottenvåningen fanns gymnasiets och trivialskolans lokaler, medan övervåningen disponerades av konsistoriet. Här finns också byggnadens största rum, festivitetssalen. Dess kateder ritades också av Tempelman och de sfinxer som flankerade katedern (nu i Härnösands bibliotek) snidades av storsnickaren Pehr Westman från Hemsön i Ångermanland. Byggnadsarbetena påbörjades 1790 och gymnasiet invigdes 20/6 1791. En jämförelse med byggnadens utseende idag visar att Tempelmans ritningar i allt väsentligt följts. Den ursprungliga färgsättningen är dock okänd. Fasaden restaurerades 1960, då den nuvarande rödaktiga färgen tillkom, och senast 1983, då den sannolikt ursprungliga blå färgen i kupolens valv togs fram. När ett nytt läroverk uppfördes 1882 såldes huset till staden och blev rådhus. Fram till 1910 var även telegrafstationen inrymd här. Bygganden inrymmer nu kommunens kansli och sessionssalar. KÄLLA: Byggnadsminnen 1978-1988 RAÄ
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.