Bilden visar en vy över en bit av Apotekaregatan bort mot Storgatan. En bit in på Apotekaregatan till höger, går Torggatan ner och längre fram skymtar Storgatan. I förgrunden syns en fotoaffär på höger sida och en damfrisering på vänster. Vidare syns bl.a ett finbageri och en järnhandel. I bakgrunden ser man ett torn som tillhörde ett hus som idag, 2000-05-25, inte finns längre där ligger en annan fastighet och på det hörnet finns nu Restaurang Hamlet.
Från 299 kr
Villa. Bostadshus i två våningar med trädgård i hörnet Norra vägen 46-Magasinsgatan i Varberg. På kartor fram till åtminstone 1988 har denna fastighet inte inkluderats i kv Tattarkullen, i vars sydöstra hör den ligger. Bilden är tagen mot öster så Magasinsgatan går längs tomten till höger. Vuxna och barn står i trädgården, på verandan och uppe på den delvis glasade balkongen. Fastigheten lär ha kallats Gustafsberg och var bebyggt 1876 och då bodde modellsnickare Nils Johan Karlsson (född i Rolfstorp 1843) där med sin familj. De flyttade därifrån 1893. Det utvändiga trapphuset på gaveln antyder att huset rymde mer än en bostad. Byggnaderna på tomten revs 1995.
Karlslund har likt andra fastigheter i Hejdegårdens östra delar burit skilda gatuadresser. Det flesta orsakat av Ekholmsvägens utläggning i området men även av andra fysiska förändringar. Vid fototillfället 1961 angavs för Karlslund Forshemsgatan 8. Tidigare och senare kan för samma fastighet nämnas Risbrinksvägen 6 och 32 samt Ekholmsvägen 13. Huset uppfördes redan år 1867 och kom efterhand att disponeras som så kallad arbetsinrättning och senare fattigvårdsinrättning och rätt och slätt fattighus för nödställda i S:t Lars församling. Efter fattighusepoken ändrades verksamheten till ålderdomshem. Huset revs vintern 1968-1969.
Vid tiden för förra sekelskiftet hade den växande utbredningen av Linköpings centrala delar nått Linnégatan i söder. Vid tiden lades tomter ut i det så kallade Munkgärdet, där omgivningen då var i det närmaste obebyggd. När kvarteren mot dagens Torkelbergsgatan väl var fyllda med hus kom utbredningen att stanna av. Gamla Idrottsplatsen, Folkungavallen och det planerade Tinnerbäcksbadet stod i vägen för bostadsändamål. I hörnet av Repslagaregatan och Tinnerbäcksgatan (senare omdöpt till Torkelbergsgatan) lät folkskoleläraren Oscar Löwendahl uppföra bildens fastighet. Lagfarten löstes i början av år 1912 och huset stod klart kort därefter. Sedan en tid rivet till förmån för ett större flerfamiljshus. Foto 1974.
De vindlande gatustråken invid Stora teatern i Linköping möter metodiska svårigheter vid studier och beskrivning. Utlagda förts efter teaterns färdigställan 1903 men i förstone bortglömda(!) av stadens namnberedning. År 1913 bestämdes dock namnen Teatergatan och Artistgatan. Redan innan -och långt därefter- benämndes emellertid huvudstråket Kapellgatan och backar vi än längre i tid var en förlängning av Apotekaregatan på förslag, vilket skulle inbegripa det raka vägsnittet från Kungsgatan. Bildens fastighet kan därför sägas burit tre adresser i Apotekaregatan 24, Kapellgatan 4 och rådande Teatergatan 3.
Ågatan 37 och Klostergatan 23 i Linköping bildade i äldre tiden en fastighet. I ett lagt förslag att räta Ågatan skulle den tilltänkta sträckningen passerat genom tomten men av detta blev intet. Detta och inte minst den senare tiders rivningar i området har återkommande hotat husen in i vår egen tid. Den bortre längan revs mycket riktigt kort efter bildens tillkomst 1987 men den främre huskroppen räddades efter en infekterad tvist mellan kommunen och en då aktuell exploatör. Nedgånget och efter en brand återstod inte mycket av huset men efter återuppbyggnaden har fastigheten skänkt glädje som restaurang och är för Linköpingsborna väl bekant som Gula huset.
En sparsamt förekommande vy från Linköping. Tiden är omkring 1895 och vi ser staden i dis från Sankt Larsgatans norra ände. Omedelbart till vänster om korsningen med Järnvägsavenyn/Vasavägen ligger ännu stadens gasverk. Det kommer inom kort att flyttas till ett säkrare läge i stadens norra utkant och tomten ge plats för Linköpings Litografiska AB. Mittemot gasverket, på motstående sida av Sankt Larsgatan, är tomten för det blivande Frimurarehotellet ännu obebyggd. I fonden märks Sankt Larskyrkan som alltjämt bär sin gamla tornhuv. Med konstraterad arkitektur ser vi i bildens absoluta förgrund en enkel byggfutt, som möjligtvis skvallrar om bygget av fotografens utsiktsplats, dagens fastighet Sankt Larsgatan 5.
Bankdirektör Severus Sundequist i linköpingsfotografen Maria Teschs ateljé. Tiden för porträttet är 1913 och direktören är 64 år. Tjänsten vid Riksbankens kontor i Linköping har han innehaft sedan 1897, då han med hustru och barn inflyttade efter en längre tid i Östersund. Vid tiden bestod familjen av makan Elisabeth Styrlander och parets tre barn, födda mellan åren 1889-93. Makarnas fjärde och sistfödda lät vänta på sig, Ingrid, född 1902. Under sin tid i Linköping var familjen i huvudsak bosatt i Riksbankens fastighet invid Sankt Larsgatan. År 1916 flyttade makarna och yngsta dottern till Stockholm och bosatte sig på adressen Agnegatan 12 på Kungsholmen.
Butikslokal med provdocka Fotografens ant:Thorells Kappaffär på Västra Torggatan. (Int). 1935. År 1905 grundade direktör Alwar Torell manufaktur- och damkonfektionsaffär med lokal i fastigheten Tingvallagatan 9. Tillsammans med sonen, Sven Torell, startade han år 1933 A.-B Torells Kappor för enbart damkonfektion i nya lokaler men i samma fastighet. Rörelsen hade under årens lopp utvidgats betydligt och år 1935 öppnades filial vid V. Torggatan 12 med benämning Kappaffären Modellen. Försäljningen omfattade kappor, dräkter, klänningar och pälsar från landets förnämsta fabriker. Källa: Näringsliv i Värmland, Nyblom-Svanqvist, 1945.
Föreningsfana. Förmodligen tillverkad hos Ekelöf & Svensson. Fotografens ant:Ekelöf & Svensson Företaget Ekelöf & Svensson etablerades 1872 som detaljaffär i manufaktur av Hilda Ekelöf och Charlotta Svensson. Firman överläts 1897 till Wilh. Welin och från och med 1900 bedrevs även flaggtillverkning. 1905 öppnades syateljé för klänningar och alla verksamheter fanns från och med 1917 i en fastighet på Västra Torggatan mellan Drottninggatan och Stora Torget. Verksamheten innefattade också avdelningar för försäljning av kappor, dräkter, klänningar, blusar och underkläder, damhattar och andra modevaror. 1924 omvandlades firman till aktiebolag. 1897 fanns tre anställda vilket 1944 hade öktat till 58 efter företagets stora framgångar. Källa: Nyblom & Svanqvist: Näringsliv i Värmland. Tryck år 1945.
Bröllop. Brudpar och bröllopsgäster fotograferade utanför ett tegelhus. (8 bilder). Osäkra uppgifter om brudparet. Bruden kan vara Johanna Lovisa Carlsson, Fastarp 2, född på Speletorpet, torp under Fagared: Brudgummen Johan Victor Ljungdahl, född på Kärret i Ljungby. Bodde vid denna tid på Halvbondagärde. F d korpral vid Skånska Dragonregementet. När paret utflyttade till Kungsbacka 1908, hade han titeln poliskonstapel. Huset bakom troligen byggmästare Wallenius fastighet (Första tegelhuset i Tvååker) vid gamla mejeriet i Tvååker. Paret längst till höger är Johan Carlsson och hans fru Hulda Carlsson.
Evedals fabrik. Från Frankrike kom Alois Béha. Han hyrde på 1880-talet det f.d. Gilckska färgeriets lokaler vid Västerbro men redan 1889 uppförde han, vid Viskan i norra delen av staden, en fastighet och startade egen färgeri- och blekerirörelse. Efter hustrun Eva fick fabriken namnet Evedal, något som lever kvar i såväl Evedalsbron som Evedalsgatan i dess närhet. Efter flera konkurser övergick fabriken i Johan Skoglunds ägo men Béha stannade kvar som färg- och blekmästare. Senare finner vi honom som färgmästare på Nordens fabriker. Hustrun Eva var konstnärligt och praktiskt lagd och startade på Östrlånggatan sin Rit- och Tapisseriverkstad.
Längst upp i backen skymtar gamla sjukstugan, f.d polishuset och där Mölndals museum tidigare låg (1986-2002), Norra Forsåkersgatan 19 år 2001. Närmast till vänster ses "Börje-Magnus", ett bostadshus från 1700-talet som byggdes ut på 1930-talet. Huset har fått sitt namn efter Börje Magnus Andersson som arbetade på Korndals fabriker. Nästa byggnad är "Pannemans" som byggdes av en tysk man som drev ett sockerbruk. Efter detta ligger "Kiste-Pers". Här bodde en man som kallades Kiste-Per och som byggde likkistor åt Korndals fabriker. När en arbetare avled fick familjen en kista av fabriken. På höger sida ses Papyrusområdets fastighet.
Denna fastighet var inte lätt att hitta i o m att den inte finns under Botvide. Den ligger under Bönde! Från början var denna fastighet bara ett boställe under Mattsarve, arrenderad 1869 på 50 år. Bostället köptes in 1882 och kom vid skiftet att höra till Botvide. Jord köptes in från Bönde 1911 och ytterligare mer jord från Bönde 1932 och kom då under Bönde. Fastigheten har bytt ägare genom köp många gånger. Johan Bergström född 1849 från Backaryd i Blekinge, gift i Amerika med Anna född Laurin 1858 från Allmänningen, köpte bostället 1910 och det var de som första gången köpte till jord 1911. Bergströms sålde den lilla gården 1932. På bilden ses troligen Anna Bergström 55 år och hennes mor Catarina Maria Larsdotter Ahlström 77 år. Manbyggnaden lär vara uppförd 1895, men bostället bebyggdes redan omkring 1870. Husets stil talar för årtalet 1895, sannolikt byggd av resvirke med liggande panel och papptak i parstugeform med köksbakbygge. Längst bak skymtar en stenbyggnad i sämre skick, vilket kan vara det första huset, här kanske fungerande som brygghus. Längst bak skymtar ett dass.
Lindahls Tändsticksfabrik, egentligen J. F. Lindahls Tändsticksfabrik, startades 1858 av Johan Fredrik Lindahl som då kom från Gävle där han drivit en tändsticksfabrik under ett år. Tillverkningen förlades till hans svärmor Sophie Möllers fastighet i korsningen Järnvägsgatan-Odengatan vid Bremerlyckan. Den kallades även för Kalmar Nya Tändsticksfabrik vilket gjorde att >Fredriksdahls Tändsticksfabrik under en tid kallade sin för Gamla Tändsticksfabriken. L drabbades av en mindre brand 1860 men brann två år senare ner till grunden. År 1864 återuppbyggdes fabriken. Som mest sysselsattes närmare 200 personer, många barn och många hemarbetare. Sonen Axel gick in i rörelsen 1879 och firman fick då namnet J. F. Lindahl & Son. Åtta år senare såldes L till Swedish Match Company och 1893 drabbades L åter av en brand. Produktionen flyttades då till >Gustafsbergs Tändsticksfabrik vid Norra vägen. L återuppbyggdes aldrig.
Tomten S:t Per 9d i Linköping har en spännande men komplicerad bygg- och ägarhistorik som dessvärre inte ryms att ordrikt beskrivas inom ramen för denna presentation. Fastighetens gatuhus och bildens i funktioner utvidgade bodlänga kom till i slutet av 1800-talet utmed vad som planerades bli en förlängning av Apotekaregatan. Av gatuavsnittet på platsen blev istället Kapellgatan, som vidare blev Teatergatan. Fastighetens byggherre torde varit Domkyrkoförsamlingen, alternativt Stiftet, som hade behov av en ny tjänstebostad. En av dessa kyrkans arbetstagare som tidigt flyttade in i bostaden var likvagnskarlen Johan Wilhelm Petersson och kanske skvallrar bodens utformning om förvaring av hans främsta arbetsredskap. Som en hjälp med bodens orientering ber vi bildens betraktare att lyfta blicken över längans takås och där notera den mer bekanta Elsagården, den fastighet arkitekt Axel Brunskog för egen del lät uppföra som kontor och bostad. Upplysningsvis ägdes bildens tomt en kort tid av en dotter till Brunskog, men vad som eventuellt kom ut av detta lämnas därhän. Foto 1946.
År 1804 köpte Johan Olof Hertzman tomterna S:t Per 24-28 i Linköping och lät på dem uppföra vad som in i vår egen tid benämns som Domprostgården. Själv var han landskamrer och hade vid sidan av detta sannerligen råd med sin satsning. Året före hade han till staden och dess församlingar sålt sin påkostade fastighet invid Stora torget, som i de nya ägarnas vård omedelbart inreddes till ett kombinerat rådhus, domprostboställe med flera funktioner. Sin nya bostad blev Hertzman trogen till sin död 1836. Därefter följde ett par kortare ägarskap tills friherre Gustaf Lagerfelt till Lagerlunda köpte fastigheten som familjens stadsgård. År 1898 slöts någon form av ring efter att Hertzmans köpare av hans gamla gård inköpte hans senare -nu som Lagerfeltska gården- för att vidare disponera den som stiftets domprostboställe. Här en vy från gårdssidan omkring 1920.
Masse måste ha varit fascinerad av Häglunds lilla gård, han tog hela 8 bilder därifrån. Vi ser hur byggnaderna ligger på en liten kulle, t v skymtar fribaptistkapellet byggt 1903. Vi ser ladugården med ladvägg i bulteknik och fähus i sten, här är gavelspetsen av trä. Brygghuset skymtar t h om ladugården och manbyggnaden bakom oxeln. Det som ser ut som en ved- eller stenhög är dasset med vedbod mm, se Bild 1025, 1026. Rågåkern går ända fram till den lila inkörsvägen, där hjulsdpår avtecknar sig i gräset. En vacker men säkert fattig boplats. Att denna fastighet gick från Allmänning till att hamna under Mattsarve kan bero på att Per Häglund var dräng på Mattsarve och hans fru Helena Maria Nilsdotter Alström, som var född här, var piga hos Jonas Jakobsson Mattsarve när de träffades och bröllopet hölls vid Mattsarve, se Bild 991.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.