Eketorps borg är en fornborg från järnåldern belägen på Alvaret i Gräsgårds socken på sydöstra Öland. Borgen byggdes ut avsevärt under medeltiden och har genom tiderna haft växlande funktioner; från tidigare defensiv ringborg till medeltida fristad, och senare förläggning för en kavallerigarnison. Under 1900-talet rekonstruerades Eketorp och blev ett populärt turistmål. Platsen har använts för att visa medeltida hantverk och tekniker och har också använts för att iscensätta medeltida slag.Eketorp är det enda av 19 kända förhistoriska försvarsverk på Öland som har blivit fullständigt utgrävt. Bara vid Eketorp hittades 24 000 olika föremål. Södra Ölands odlingslandskap klassades 2000 som världsarv av Unesco. (Uppgifterna är hämtade från Wikipedia).
Från 299 kr
Seby gravfält, runstenen. Inskriften lyder: "Ingjald och Näf och Sven, de lät resa stenen efter Rodmar, sin fader" Seby gravfält har 285 synliga fornlämningar, bl.a. en mycket ovanlig treudd. Gravarna består av ett röse, högar, stensättningar, en skeppssättning, hällkistor, kalkstensflisor och resta stenar, klumpstenar samt en skålgropsförekomst. De mycket varierande gravformerna och det höga gravantalet tyder på att gravfältet nyttjats under större delen av järnåldern. Ca 500 meter söder om gravfältet står Ölands högsta runsten. (Uppgifterna är hämtade från http://www.hembygd.se/segerstad-hembygdsforening/seby-gravfalt/)
Risbylestenen U161
Gravfynd, från äldre romersk järnålder, vid Lundby kyrka.
Guldsmycken från romersk järnålder som påträffats i Skedstad.
Svärdsfäste i elfenben från romersk järnålder-folkvandringstid, påträffat i Skedemosse
Jönköpings läns museum, utställningar. Föremål från bronsålder och äldre järnålder.
Jönköpings läns museum, utställningar. Föremål från yngre järnålder.
Gettlinge gravfält är en fornlämning i Södra Möckleby socken på södra Öland. Gravfältet är ett av de största på Öland, med en längd av nästan två kilometer. Det är beläget längs öns västra väg mellan byarna Gårdstorp, Gettlinge och Klinta. Gravfältet beskrevs av historikern Johannes Haquini Rhezelius i hans "Monumenta runica", från 1634. Han ritade av skeppssättningen i sin resedagbok. Carl von Linné undersökte en grav 1741. Landskapsskildraren Abraham Ahlqvist skrev om platsen 1825. Han intresserade sig särskilt för de båda drygt tre meter höga stenarna i Klinta. Raden med förhistoriska kulturlämningar börjar norr om Gettinge by. Många har blivit förstörda genom stenbrott eller av skattsökare. På gravfältet fanns omkring 250 gravar. Idag återstår mer än 200. De flesta är stensättningar från yngre bronsålder och järnålder. I kvadratiska eller runda stensättningar har man funnit stenkistor med obrända skelett. Fältets norra del är mest varierande. De stora kalkstenshällarna där har rests för att märka ut platsens betydelse. På en imponerande, 30 meter lång skeppssättning, som består av 23 resta granitblock intill varann, finns ett tjugotal skålgropar. Skålgropar är ett ständigt återkommande motiv på stenar från bronsåldern. Omkring år 1900 undersöktes 15 gravar i Gettlinge. Det var enbart mansgravar, några innehöll vapen men de flesta var plundrade. Den bäst bevarade graven bestod av tio kalkstenshällar och ett dubbelt lager täckstenar. Den döde hade lagts i graven tillsammans med sin hund, två spjut, en sköld och sporrar. Denna gravform är från första århundradet efter Kristus. Gravfältet utnyttjade under 2000 år från 1000 före Kristus till 1050 efter Kristus. På öns västsida finns flera gravfält. Det största, med omkring 300 gravar, ligger i Ås vid Ottenby. Ett annat stort fält finns vid Mysinge.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.