Masse har stått på Käldvägen mellan Goks och Botvide har tagit denna bild från tunen av Botvidegrannlaget från norr en försommarkväll med långa skuggor på vägens lösa grus. Masse har noga måttat in byggnaderna så de precis får plats på bilden. Båda parternas manbyggnader ligger alldeles intill Käldvägen med brygghusen in på tomten och de stora ladugårdarna nere emot ängesmarkerna bakom gården.
Från 299 kr
Schacktningsarbete och grundläggning till handelshusets Filbyter i full gång. Tiden är januari månad 1972 och arbetslaget har tvingats genom ett mäktigt lager av grus och sand för att nå urberget. Notera det så kallade Läkarhuset på styltor, som närmast mirakulöst kom att räddas för eftervärlden.
'Bildtext: ''Västra väggen.'' :: Markeringarna: :: B = Gula sanden :: C = Steniga grå sanden åt höger utvecklad till slirig bred bård :: D1a = rödgrått grus :: D1b = brun sandpacke :: D2 = röda grova gruset, troligen = bottenmorän :: Närbild på grusavlagringens lagerföljd. :: :: Ingår i serie med fotonr. 7060:1-20 med bilder från Dösebacka- och/eller Ellesbomoränen.'
'Vy med vägg i grustaget, nedanför står maskiner och redskap. Markeringar på bilden. :: Bildtext: ''Dösebacka. Södra väggen i norra grustaget. Fig. 13.'' Grusavlagringens lagerföljd enligt bildens anteckningar: :: Övre morän, gula sanden, morän, grå sand, röda kantiga gruset och nederst understa morän och rullstens grus till vänster i bilden. :: :: Ingår i serie med fotonr. 7058:1-32.'
'Närbild på vägg i grustaget. Bildtext: ''1) Västra väggen i södra gropen. 1) Stora vecket.'' Grusavlagringens lagerföljd enligt anteckningar till bilden, Grå morän, gula sanden, grovt grus, grå sanden och undre morän eller rullstensgrus längst ner. :: :: Ingår i serie med fotonr. 7058:1-32.'
Bilder visar troligen en del utav arbetet med vägbygget. Här lastas grus från ett mindre grustag. Vägen på västra sidan av Öresjö byggdes under åren 1921-1923. Löjtnant Holmqvist från Hasteröd stod för hela sträckan som entreprenör och lejde ut kilometer till olika arbetslag. Arbetslaget på bilden är okänd, Rudolf Johansson från Läresbo, Hjärtum 1898-04-17, okänd, August Andersson från Läresbo, okänd, okänd, okänd
LASTNING AV "GRUS" VID KURÖDS SNÄCKBANKAR Tillv.tid: 1890-1906 Övriga nr: 188 Repro nr: Registrator: LH RealNr: 496 Motiv_spec: ÅNGLOK RealNr: 499 Motiv_spec: JÄRNVÄGSBYGGE Proviens Kod: 10 Yrke: FOTOGRAFNamn: VICTORIN CARL Land: Län: 16 Kommun: Stad: JÄRPÅS By: Gård: Fastighet: Adress: Proviens Kod: 21 Yrke: ÅNGLOKETNamn: BOHUS Land: Län: 14 Kommun: Stad: UDDEVALLA By: Gård: KURÖD Fastighet: Adress:
Brahegatan i Gränna sommartid. Oscar Carlson affär närmast i bild. Ett barn står i dörren och en kvinna med hatt står intill. En man och en kvinna står utanför grannhuset i norr vars dörrar står vidöppna. Det är sannolikt herr och fru Wetterhall som äger fastigheten. Det ligger en grus/jordhög på gatan som därintill verkar uppriven. Det är möjligen omläggning på gång, från kullersten till gatsten. Trottoaren har alltjämt dubbla rader med borgmästarsten.
fotografi
Banbyggnad Inlandsbanan. Gruståg i Meselefors. Personer från vänster: 8:e man med svart hatt, skjortan öppen i halsen, håller sin spade lutande, Gustav Asplund, Granberget, Dorotea. 12:e man i diket, med keps på huvudet, Olav Hedberg, Dorotea. 15:e man med lokets högra hjul i ryggen är "Rock-Mårten", Mårten Jonsson, Rockvattnet, (därav namnet). Personen som sitter mitt fram på loket är Levi Ångman. Platsen förmodas vara Meselefors. Stora mängder grus togs ut från den grusåsen i Mårdsjö= Saxvattnet, där järnvägen går fram. Loket är Statens Järnvägar, SJ E 900. Det först tillverkade av E-loken. SJ E 900
Nybyggnation av tre förråd 1986. Några blandade bilder från de samtida byggprojekten i Utö läger; livsmedelsförrådet, kokhuset och Värnskolans förråd. Bild 1: Den blivande byggplatsen hitom reningsverket beskådas av projektledaren, kapten Staffan Löding vid Fortenheten på regementet. Bild 2: Staffan Löding och arbetsledaren Kurt Madell ur hantverkargruppen vid Fortenheten. Bild 3: Maskinföraren Tomas Larpe från Vägavdelningen vid Fortenheten kör lastmaskin och sköter stenkrossen. Bild 4: Stenkrossen i full gång i grusgropen nära skjutbanan. Bild 5: Tillverkning av fyllning. Tre skopor sten, en skopa grus och en halv skopa sand blandas.
Nybyggnation av tre förråd 1986. Några blandade bilder från de samtida byggprojekten i Utö läger; livsmedelsförrådet, kokhuset och Värnskolans förråd. Bild 1: Kurt Madell och Kjell Strömkvist studerar ritningen. Bild 2: "Blommen" borrar och skjuter. Entreprenör som ofta togs in för sprängningsarbeten. Bild 3: Kurt Madell på schaktbotten "Det ser riktigt bra ut!". Vägavdelningens D 7:a i bakgrunden. Bild 4: Hämtning av grus vid Stora Stenstrand. Scania 111 från vägavdelningen, samt Volvo N88 och Volvo BM 846 som tillhörde skjutfältet. Bild 5: Gruset lossas vid byggplatsen. Kjell Strömkvist och Sven Johansson utanför bilen. Bild 6: Staffan Löding och maskinföraren Sven Johansson med sin Caterpillar D7. Milregnr: 54815, 207794
Mölndals konstisbana år 1973. Den invigdes hösten 1959 och låg invid Mölndalsån mitt emot Centrallasarettet. Den var mycket uppskattad av ungdomen i bygden för här kunde skolungdomen träna på skridskor och spela ishockeymatcher. Under högsäsong var isbanan fulltecknad på kvällarna vid idrottsföreningarnas tävlingsmatcher. Dessutom uppläts isbanan till allmänheten för motions- och nöjesåkning. Isbanan var uppbyggd på en jämn bädd av sand och grus, på vilken ett invecklat rörsystem låg. Rören vilade på ett underlag av "syllar" eller ribbor över hela planbädden. Mellan rören var ett avstånd på cirka 10 cm. Över detta var det påfyllt med grus mellan rören, så att dessa nästan täcktes. För att frysa själva istäcket däröver fordrades att underlaget först frusits ned och fått "tjäle". En kylvätska, bestående av ammoniak, pumpades in i rörsystemet. Kylvätskan höll vid utpumpningen en temperatur av cirka -20 grader. När kylvätskan återkom från systemet hade den en temperatur av cirka -5 grader. Vatten spolades då över bädden och frysningen av istäcket började. Istäcket var ca 5 cm tjockt. Kylvätskan cirkulerade sedan oavbrutet i rörledningarna för att hålla istäcket lagom fruset. För att undvika sprickbildningar i isen måste kylvätskans temperatur noggrant varieras, allt eftersom den omgivande luftens temperatur steg eller föll. 1978 flyttades Mölndals gamla isbana till Kållereds sportanläggning där den återigen började att användas omkring 1978-1979.
Linköpings sockerfabrik 1906, invigd under föregående år. Anläggningen är väl dokumenterad i bild, vilket inte kan sägas om den blygsamma vattenspegeln till höger. Den så kallade Rudsjön hade bildats som en följd av höjt vattenstånd i Stångån efter att dammanläggningen i Nykvarn byggts 1867. Den lilla sjön blev till glädje för skridskoåkande barn men även ett gissel för stadens styre som ansåg att området behövdes för andra och mer trängande ändamål. Tidigt tycks den bitvis börjat fyllas igen, om än inte kontrollerat. På förekommen anledning lät Drätselkammaren vid upprepade tillfällen erinra att där endast fick avstjälpas sten, grus, jord och lera. I ett januarinummer 1896 lät man genom Östgöta Correspondenten meddela att "sjön" lär komma fyllas för att bereda ökat hamnutrymme. Sakens läge kom dock att bestå och ännu 1906 kvarstod en rest av sjön. Möjligtvis tyder upplaget av rör i bildens högra kant på att man vid tiden planerade för en slutgiltig lösning.
Man skulle kunna tro att det här är ett motiv från stranden, men det är faktiskt taget uppe från Lausbackar! I förgrunden är det fd åkrar och betesmarker, delar av markerna tog man lera och grus i fram till 1980-talet. Större delen är idag bevuxen med tallar och enbuskar mm och är snårig mark numera. Det har tydligen varit en regnig sensommar, för lerhålet framför Lina ställe är vattenfyllt. Här plockade både Masse och pojkar i bygden på hans uppdrag fossiler, det fanns massor. Huvuddelen av Masses fossilsamling på 500.000 delar är plockade i "Lairhäulä". På ancyllusvallen bakom lerhålet ligger Lina Jacobssons, fd Söderlunds, ställe. De 5 träden på tomten är de enda som syns på hela backarna! Men det fanns en oxel nere hos Masse, det är alldeles utanför bild t h. Vi ser det lilla bostadshuset och brygghuset och th ladugården med bod på högra gaveln. Vid det vänstra dubbelträdet är det en källare, se Bild 1086. Lausviken skymtar en aning t v om dubbelträdet.
En ugn, påträffad vid en arkeolgisk undersökning i Odensjö, Bankeryds socken i Jönköpings kommun. I ugnen påträffades en större mängd förkolnat granris vilket gör att ugnen tolkas som en rökugn där kött och liknande matvaror har behandlats. Ugnens bottenplan var päronformad och den mätte 2,40 x 1,65 meter. Den var murad med obearbetad eller enkelt tillhuggen fältsten, huvudsakligen granit och sandsten i storleken 0,30 till 0,65 meter. Stenarna hade sammanfogats med ren, grå lera. Upp till tre skift sten fanns bevarade in situ i ugnsväggen. Längst in i ugnsrummet låg delar av en nedfallen valvkonstruktion med ett sjuttiotal huvudsakligen kvadratiska eller rektangulära stenar. I ugnens inre del fanns ingen stenläggning över naturbacken. I stället täcktes ugnsrummets botten av ett mycket hårt bränt, närmast förslaggat lager som bör vara resterna efter en eldplatta av lera, se även JMF.00303-2. Ugnskonstruktionen var kraftigt eldpåverkad och omgivande grus uppvisade klara spår av uppvärmning (färgförändring) upp till en meter utanför själva stenkonstruktionen. På detta vis har naturbacken kunnat utnyttjas som värmemagasin då ugnen varit i bruk. En Kol 14-datering från ugnen gav en vid datering till 1680-1940 AD vilket troligen innebär att ugnen har varit i bruk någon gång mellan sent 1600-tal fram till enskiftet 1824 då gården flyttades.
"Skelettdelar av säl från ishavslera i Västergötland. Funna den 28 nov. 1922 vid brunnsborrning, ungefär 1 mil söder om Lidköping, Norra Härene socken, Rotegårdstomt. Benen lågo på ett djup av omkring 12 meter under markens yta i blågrå lera av såpartad konsistens. Under skelettet bildade lerlagren ytterligare en nära 10 meter djup bädd, vilande på grus. (Borrhålets diameter var ung. 45 cm.) Skelettdelarna utgöres av högra lårbenet, främre delen av högra bäckenet med ledskål, två ländkotor, tre bröstkotor, övre delen av två bakre vänsterrevben samt några bitar av revben m.m. Enligt bestämning utförd av professor Henrik Munthe i Stockholm o amanuens E. Dahr i Lund, tillhöra dessa ben med all sannolikhet grönlandssäl, Phoca groenlandica. Lårbenets längd c:a 9 cm, anger att sälen varit mellan 1 1/4 och 1 1/2 meter lång. Preparatet visar även prov å den lera, som omgav benen och i vilken skalfragment av ishavsmusslan Yoldia arctica genom slamning anträffats. Djuret levde i det ishavssund, som vid istidens slut - sannolikt för omkring 10.000 år sedan - sträckte sig över det nuvarande mellansvenska låglandet och på vars botten den varviga leran, inbäddande rester av döda ishavsdjur, avsatte sig. De på Kinnekulle högst belägna strandmärkena (efter det forna ishavet) ligga nära 130 meter över den nutida havsytan eller 85 meter över Vänerns yta och c:a 60 meter över den trakt, där valfyndet gjordes".
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.