Sköns kyrka. Runsignum M 15
Från 299 kr
Västanåker. Runsignum Vg 20
- Fotografi -
Stenek-skog nära Lambessa Östra Algeriet
Flygbild. Glommens hamn med fiskebåtar och fritidsbåtar, magasin, sjöbodar och omgivande bostadsbebyggelse. Ute på näset står Glumstenen, flyttblocket från istiden som gett fiskeläget Glommen sitt namn, anlagt på 1880-talet. Till en början kallades då både stenen och platsen för Glummen. Stenen har varit ett landmärke för sjöfarare i alla tider. I isländska skrifter benämns den som Glaumstein. Ordet "glum" stammar från något av de fornnordiska orden glaumr, glumr som betyder larma, bullra. Förr användes ordet "bullersten" om flyttblock (på engelska "boulder"), vilket också har koppling till ordet "bumling".
Gränssten för "Grytens allmänning" mot Karl Svenssons gård i Ryd, V. Kleva (1/4 mant.) Stenen står på en liten åsrygg, som är c:a 50 m. bred och kommer från Ryds mark och går c:a m. in på Grytens. Åsen är kanske 5 m. hög. Denna ås ligger ungefär mitt emellan Grytens parks östra knä vid L:a Gläfshed och den plats där skillnadsgränsen mellan Ryd och Kröseryd stöter till parkgränsen. Stenen är 118 cm hög ovan jord och 60 cm bred (68 cm vid basen) samt 11 cm tjock. Ett par dm från marken står några otydliga siffror (16?08?). Inskriftsidan är vänd mot Gryten.
Hansta, Hässelby. U 787, U 786.
Jumkil kyrka. U 917.
Broholm. U 920.
Åkerby kyrka. U 1067, U 1066.
Hässelby. U 1177.
Skyberg. Runsignum Vg 133
Åkersberg. Runsignum Vg 39
Eksjö kyrka. Runsignum Sm 130
Kopia av den större Jellingestenen på Domplein i Utrecht. Den större Jellingestenen DR 42 är svår att tidsbestämma, men troligen rest mellan 960 och 985 av Gorm och Tyras son Harald Blåtand i Jelling till minne över föräldrarna. Stenens inskription berättar samtidigt om Haralds egna bedrifter. Han enade Danmark och gjorde danskarna till kristna. Stenen har tre olika sidor. Den ena har runor ingraverade och på den andra är ett stort fabeldjur, troligen ett lejon. På tredje sidan är en bild av den korsfäste Jesus. Stenen står ungefär på sin ursprungliga plats mitt emellan de två gravhögarna i Jelling. Det råder dock inget tvivel om att stenarna har flyttats, då det vid utgrävningarna på 1940-talet påvisades att en av gravarna på kyrkogården delvis låg under stenen. Stenen har också rests någon gång efter att den varit omkullvält. Haralds runsten är 2,43 meter hög, väger cirka tio ton, och lär ha tagit över ett år att rista. Senare undersökningar har visat att runorna ristats vid tre olika tillfällen. Så är till exempel delen om Haralds kristnande tillagd efteråt. Stenen är utsmyckad med djurornamentik på ett sätt som kallas Mammenstil, efter gården Mammen på Jylland. Mammenstilen är detsamma som Jellingestilen. Vad gäller tillhuggningen av stenen bär den tecken på västeuropeiska influenser. I motsats till den traditionella nordiska, med djupa inhugg i hård granit, har denna sten huggits loss, så att drakslingan och övriga utsmyckningar har en plan relief. Det är en teknik som man använde till mjukare sandsten i bland annat Tyskland och England. Reliefer i nordisk stil är annars utförda i kalksten eller sandsten. Den enda direkta europeiska parallellen är irländska granitkors. Själva runinskriften är också utförd efter västeuropeisk tradition, istället för den traditionella lodrätta eller bandformade texten har denna sten text i vågrätta linjer. Detta följer latinsk form och efterliknar därmed ett dokument nedskrivet på pergament. Preben Meulengracht Sørensen har påpekat, att detta markerar en förändring beträffande det sätt runstenen användes till. Traditionellt hade inskriftens ändamål varit att beskriva och hålla fast, men denna sten hade ett kommunicerade ändamål; den skulle berätta kungens budskap. Texten lyder på nusvenska "Harald kung lät göra dessa kummel efter Gorm, sin fader, och efter Tyrvi (Thyra), sin moder. Den Harald som lagt under sig hela Danmark och Norge och som kristnade danerna."
vatten, fotografi, photograph@eng
Vasamonumentet vid Siljans strand invigdes år1893. Stenen restes till minne över Gustav Vasa som här vid Rättviks kyrka första gången manade dalkarlarna till kamp mot danskarna. Året var 1520. På 12 mindre stenar finns namnen på några av de personer som hjälpte Gustav Vasa.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.