Beslag till remtyg? Fornfynd från båtgrav. Ett trearmat toppbeslag av förgylld brons med en runt kanten pånitad bård av niello-inlagt silver. Djurornamenten gjutna och efteråt något uppskurna, silverbården däremot har ett mönster, som har skurits i det tunna silverblocket sedan detta anbringats på bronsbelsget: där silverbeslaget nu är skadat syns nämligen hur verktyget ibland skurit ned även i bronsen. Alla försänkta fält och cirkellinjer på silvred har en gång varit helt utfyllda med niello. Mitt på beslaget ett försänkt runt fält utan förgyllning, vilket helt täckts av toppknappen. För dennas stift är uttaget ett stort hål i entrum och intill detta finnes hål efter tre små järnstift, varmed toppbeslaget varit fästat: ett stift sitter kvar. Ett liknande stift finnes vid ytterändan av varje arm. Beslaget är starkt förböjt och har flera huggmärken, varav ett tvärs över en arm gående torde vara gjort med finare eggredskap, möjligen ett svärd, andra sannolikt med en spade. Armarnas längd (från centrum räknat) 6,5 cm; bredd vid ytterändarna 1,8 cm, beslagets tjocklek 0,1 cm.
Från 299 kr
Fynd från båtgrav i Nabberör, från vendeltid. Ett trearmat toppbeslag av förgylld brons med en runt kanten pånitad bård av niello-inlagt silver. Djurornamenten gjutna och efteråt något uppskurna, silverbården däremot har ett mönster, som har skurits i det tunna silverblocket sedan detta anbringats på bronsbelsget: där silverbeslaget nu är skadat syns nämligen hur verktyget ibland skurit ned även i bronsen. Alla försänkta fält och cirkellinjer på silvred har en gång varit helt utfyllda med niello. Mitt på beslaget ett försänkt runt fält utan förgyllning, vilket helt täckts av toppknappen. För dennas stift är uttaget ett stort hål i entrum och intill detta finnes hål efter tre små järnstift, varmed toppbeslaget varit fästat: ett stift sitter kvar. Ett liknande stift finnes vid ytterändan av varje arm. Beslaget är starkt förböjt och har flera huggmärken, varav ett tvärs över en arm gående torde vara gjort med finare eggredskap, möjligen ett svärd, andra sannolikt med en spade. Armarnas längd (från centrum räknat) 6,5 cm; bredd vid ytterändarna 1,8 cm, beslagets tjocklek 0,1 cm.
Att ha vatten var ett överlevnadsvillkor och på det stundtals mycket torra Gotland grävdes ofta många brunnar på en gård. När vattnet sinade vid torrväder, grävde man ofta en ny brunn i hopp om att hitta vatten där. Brunnen täcktes på olika sätt, ofta av ett litet "hus" som här, där man hade lucka i ena takfallet. Väggarna var här byggda av plank och sinkade ihop i hörnen. Många gånger var de små brunnsholkarna välarbetade och av olika konstruktioner. Äldre brunnar kunde vara täckta av stenhällar med ett hugget hål i. Det var viktigt att brunnen var täckt, så varken människor, djur eller skräp föll däri. Här har Masse lagt fram brunnsstaken, där man hängde spannet i klykan. Riktigt fina brunnsstakar var självvuxna.
Sankt Sigfrids källa. "Käll-bordet" ( den fyrkantiga stenen med ett rundt hål uti ), då det var helt, är 2 alnar 1 1/2 tum långt, 1:17 bredt och 5 tum tjockt och omkring hålet är inhugget .....:......Er född af vatn... Kan icke ....Rike .... En gammal Rönn står i bergsrevan deröfver. "Käll-bordet", som 1836 blef nytt bekostadt af Klockaren Joh. Vidgren, vardt inom åtta dagar åter sönderslaget, Ock det hela är- ovärderligt nog- omgifvet af brännässlor och gamla nedruttna gärdes-gårdar,- Men på backen, vid stora landsvägen, står ett slags minnesmärke af gement modern art, ej olikt en vanlig mil-stolpe, som skall för landets folk säga, att der skedde det första dop till kristen tro och lära i Sverige. - Minnesmärket borde visserligen vara helt annorlunda och ett af ädlaste slag. -Vidtalat den hederlige Klockaren Joh. Vidgren. Avskrift av orginalberättelsen, Verkställd den 15 febr. 1962.
Ågesta kärnkraftverk. Under 2005 gjorde Tekniska museet tillsammans med Stockholms Läns Museum och Länsstyrelsen i Stockholms län en fotodokumentation av Ågesta kraftvärmeverk, Sveriges första kommersiella kärnkraftverk, Foto: Nisse Cronestrand. Bildbeskrivningar: Ingenjör Åke Bergman. Bilden föreställer: Plan 13 rum 1315 laddmaskinens serviceutrymme nedersta planet.Lucka ned till rum 0015 som är reaktorgraven. Gravens ytterväggar = serviceutrymmets ytterväggar och 15 meter djupt. Ett tomt mörkt utrymme som vi inte fotograferade. Avsikten med denna grav var att när reaktorn hade tjänat ut skulle installationerna samt golvet i serviceutrymmet avlägsnas, reaktorn friläggas och transporteras till och sänkas ned i detta hål. Sedan skulle allt inneslutas i betong. Reaktorn var deponerad. Till höger i bild syns anslutningar för varmvatten som ingår i serviceriggen. Från detta plan finns strålskyddsdörr till bränslebrunnar som inte syns på bilden. Installationer: P209. Förklaring av system framgår av rapport :Statens Vattenfallsverk A23/60 5/4 1960.
Det här är en intressant bild som visar ladugårdens modernisering. På äldre vis står ladugården med långsidan mot vägen och gårdsplanen nås via ett portlider. Byggnaden har sannolikt varit den vanliga för socknen med brant agtak. De kilförsedda bjälkändarna sticker ut genom väggen. Men här har man moderniserat i etapper och byggt ut ladugården med en sektion till höger, så att bodlängan blivit sammanbyggd med ladugården. Agtaket har rivits bort och man har byggt ett foderloft i resvirke och lagt spåntak, vilket delvis blivit täckt med papp. Foderloftet har fått moderna fönster och man har huggit upp hål i murarna för att sätta in nya fönster där. I sitt äldre skede hade man bara små sidofönster vid dörrarna, de finns kvar till vänster om portlidret, men har murats igen vid dörrarna till höger. Ytterligare till höger har en ny dörr tagits upp och mellan dörrarna har en hoimdlucka murats igen. Vad bodlängan ursprungligen innehållit är inte känt. Av bjälkändarna med kilar att döma var också denna byggnad gammal och hade troligen agtak. Dess vänstra del ser ut att delvis vara ombyggd av putsen att döma och den breda porten. Av de två andra äldre dörrarna med sidoljus var nog den högra ett lammhus. Dubbeldörrarna ledde nog till vagnbodar. Till vänster syns en modern slåttermaskin.
'Monterad hackspett. :: :: Text till bilden: ''Hackspetten är en egendomligt danad fogel, och tillbringar sitt lif i skogar och planteringar, hvarest han är ständigt sysselsatt med utrotandet af sådana insekter, som i fall de fritt finge utveckla sig, blefve menliga för skogen. I så fall måste en noggrann skogshushållare fridlysa dessa sina verksamma tjenare, verksamma i dubbelt afseende derföre, att de hugga fler hål i träden än de själva begagna, hvilka intagas som bostäder af många andra insektsdödande foglar. I vårt land finnas 8 olika slag. Den här afbildade kallas större hackspetten. Fogeln lever äfven af åtskilliga växtfrön, t.e.x sådana af gran, och likasom vi sjelfa föredra en viss plats vid bordet, skall det smaka honom bäst, då han får sönderhacka kotten mot ett visst ställe på ett visst träd. Något dylikt har författaren sjelf observerat på s.k. kärrmes. Å fngna foglar är detta förhållande lätt att iakttaga.'' /August Wilhelm Malm år 1866. :: :: Serie med fotonr. 7079:1-37. Fotografierna är monterade i en liten bok, inbunden, med titel ''Fotografier öfer Däggdjur och foglar. Texter av A. W (1866). Malm. Boken återfinns i Göteborgs Naturhistoriska Museums bibliotekssamling under ''Äldretryck''. På baksidan av varje foto finns en text om arten. :: :: Se även fotonr. 5693:1-4.'
Ester Sofia - farmor - 4/2 1886 - 5/2 1931. Helmer - farfar - 27/4 1887 - 7/9 1969. Fotot taget i bostaden, en 1-rumslägenhet i ett s.k. landshövdingehus - Klockaregården B2B2 i Lundby - nuvarande Lantmätaregatan, troligen 1914 eller 1915. "Farfar Helmer Andersson Född i Värmland 1887 Arbetade i Bofors 1902-1903 Till sjöss 1907-1910 Rosengrens 1910-1914 SKF 1914-1954 Smedmästare Adolf Gustafsson född 1877 Verkmästare på Rosengrens kassaskåpsfabrik. Sångare i kör. Har gjort den smidda ljusstaken som gesällprov. Berättelsen om den fina stärkskjortbröstet men undertröjan hade hål som ett fisknät då han under festen tog av sig kavajen. Gösta Andersson var dubbelkusin med farfar. Var född i Värmland 1875 och var kanske den som fick farfar att söka sig till Göteborg. Gösta gjorde den gamla ångmaskinsmodellen i början av 1900-talet. Arbetade som maskinist på Keillers, Götaverken. Ångmaskinen var inmonterad i en bogserbåtsmodell och när den under provturen kördes ut i Göta Älv med ångmaskinen i gång gick inte allt som planerat. Svallvågorna frå ett förbipasserande fartyg sänkte hela härligheten, men ett rep fastbundet i ångmaskinen gjorde att ångmaskinen räddades när man försökte dra in farkosten till land. Båten blev kvar i älven. Nedskrivet 2001 i december Sune I."
Helmer med Ivar och Inge i hemmet Klockaregården B2B2, troligen taget 1917. Obs! den praktfulla sängen (hemmets klenod?) vidare liljeväxten som sköttes så att den aldrig(!) vissnade och den huvudstora kaktusen nederst på piedestalen. "Farfar Helmer Andersson. Född i Värmland 1887. Arbetade i Bofors 1902-1903, till sjöss 1907-1910, Rosengrens 1910-1914, SKF 1914-1954, Smedmästare Adolf Gustafsson född 1877 Verkmästare på Rosengrens kassaskåpsfabrik. Sångare i kör. Har gjort den smidda ljusstaken som gesällprov. Berättelsen om den fina stärkskjortbröstet men undertröjan hade hål som ett fisknät då han under festen tog av sig kavajen. Gösta Andersson var dubbelkusin med farfar. Var född i Värmland 1875 och var kanske den som fick farfar att söka sig till Göteborg. Gösta gjorde den gamla ångmaskinsmodellen i början av 1900-talet. Arbetade som maskinist på Keillers, Götaverken. Ångmaskinen var inmonterad i en bogserbåtsmodell och när den under provturen kördes ut i Göta Älv med ångmaskinen i gång gick inte allt som planerat. Svallvågorna frå ett förbipasserande fartyg sänkte hela härligheten, men ett rep fastbundet i ångmaskinen gjorde att ångmaskinen räddades när man försökte dra in farkosten till land. Båten blev kvar i älven. Nedskrivet 2001 i december Sune I."
Ester, Helmer och Ivar i en ren(ande) familjeangelägenhet 1913. "Farfar Helmer Andersson Född i Värmland 1887 Arbetade i Bofors 1902-1903 Till sjöss 1907-1910 Rosengrens 1910-1914 SKF 1914-1954 Smedmästare Adolf Gustafsson född 1877 Verkmästare på Rosengrens kassaskåpsfabrik. Sångare i kör. Har gjort den smidda ljusstaken som gesällprov. Berättelsen om den fina stärkskjortbröstet men undertröjan hade hål som ett fisknät då han under festen tog av sig kavajen. Gösta Andersson var dubbelkusin med farfar. Var född i Värmland 1875 och var kanske den som fick farfar att söka sig till Göteborg. Gösta gjorde den gamla ångmaskinsmodellen i början av 1900-talet. Arbetade som maskinist på Keillers, Götaverken. Ångmaskinen var inmonterad i en bogserbåtsmodell och när den under provturen kördes ut i Göta Älv med ångmaskinen i gång gick inte allt som planerat. Svallvågorna frå ett förbipasserande fartyg sänkte hela härligheten, men ett rep fastbundet i ångmaskinen gjorde att ångmaskinen räddades när man försökte dra in farkosten till land. Båten blev kvar i älven. Nedskrivet 2001 i december Sune I."
En typisk massebild, där man direkt lägger märke till hans pedagogiska förmåga: han ställer upp 6 redskap på jämna avstånd på en bräda mot en vägg, så de tydligt framträder. Han vill så tydligt som möjligt visa hur redskapen ser ut. Spaden är av uråldrig typ, vilken ännu användes in på 1900-talet, innan fabriksgjorda med hela metallblad slog igenom. Denna spade är järnskodd genom att ensmidd "hylsa" med skarpa kanter är trädd på skaftet. Upptill avslutas järnskoningen med en utstickande ögla på var sida. Genom öglans hål är en spik slagen in iträet, vilket håller järnskoningen på plats. Att kunna smida sådana järnskoningar i gårdens smedja tillhörde den tidens allmänbildning. Skaftet är breddat upptill och försett med en greppvänlig valk baktill och inte genombrutet som på moderna spadar. Skaftet är rakt och dess enkla formgivning elegant. Greparna användes främst vid arbete med gödsel och släke. Den vänstra är av modernare slag med smidda horn, möjligen kluvna ur ett och samma järnstycke. Fästet sitter baktill längst nere på träskaftet, där en genomgående nit och en järnring längst ner håller hornen på plats. Skaftet är rätt långt och något böjt och dess avslutning upptill är likt en gaffels, inte en spades. Greparna 2, 3 och 4 är alla gjorda av trä med järnskodda horn fästade med nitar. Greparna är välarbetade med tappade och pluggade slåar. Själva skaftets nedre del utgör det mellersta hornet. Skaften och hornen är kraftigt böjda, vilket innebär att man varit tvungna att leta efter självvuxna ämnen att tillverka dem av. Grepe nr 5 är något annorlunda genom att hornen är platt avsmalnade utan järnskoning. Den är heller inte lika böjd som de övriga. Den är också den största av greparna.
Gruvan, en av våra första utställningar, har genom alla tider varit en av de mest populära attraktionerna på Tekniska museet. Nu kan du utforska nya spännande upplevelser i de gamla gruvgångarna och uppleva en helt ny modern del med borrsimulator och andra spännande stationer. Vår populära utställning Gruvan har genomgått en rejäl förvandling förutom nya ytskikt, realistiska gruvarbetare och stämningsfull belysning har de gamla gruvgångarna fyllts med nya överraskningar, effekter och andra spännande inslag. Följ med på en resa genom trånga, mörka gruvgångar där du får uppleva hur det en gång så farliga arbetet i underjorden gick till hundratals år tillbaka i tiden. En helt ny del den moderna gruvan Dessutom har Gruvan utökats med en helt ny del med moderna gruvmiljöer. Starta äventyret med gruvbussen, som tar dig ned i underjorden. Framme i den moderna gruvans kontrollrum kan du ta plats i borrsimulatorn en styrhytt där du själv får styra den enorma borren in i bergväggen för att göra hål för sprängmedel och lasta malm. Här kan du också avfyra en rejäl salva med hjälp av knappar och spakar i ett riktigt sprängskåp som använts i Kirunagruvan. I den moderna gruvans kontrollrum möts du av mängder av skärmar för att följa metallernas och mineralens väg runt jorden. I skåp och lådor hittar du prover på 40 olika metaller och industrimineral som behövs för att tillverka en vanlig mobiltelefon. Här finns också mikroskop och andra verktyg för att testa och analysera borrkärnor från urberget. I den nya delen av Gruvan fortsätter berättelsen till nutid, och vi får se hur de en gång farliga arbetsplatserna numera liknar kontorsmiljöer och fikarum på vilken arbetsplats som helst. Vi får också träffa dagens gruvarbetare, avfyra sprängladdningar, åka buss långt ner i underjorden och prova att köra en borr- och lastningssimulator.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.