Birgitta Marnung vid gånggriften i Gillhög. Gånggriften är en megalitgrav. Megalitgravar (av grekiska mega, stor, och lithos, sten) eller storstensgravar är en serie typer som i Sverige endast anläggs under stenåldern, från c:a 3600-2900 f.Kr. Gånggriften består av stora stenblock, vilka är ställda så att de bildar en gravkammare och en tvärställd gång som leder in till kammaren. Sett uppifrån bildar kammare och gång ett "T". Gravkammaren omges ofta av en hög, som dock relativt ofta är låg och bara runt 1/3 av kammarens höjd som invändigt ofta är närmare 2 meter eller mer. Gånggrifterna ersatte dösarna och byggdes runt 3350-3200 f.Kr. varefter de användes under några sekler, men fynd har visat att man spontant eller periodvis ofta har använt gravkamrarna under senneolitikum och stenålderns slut vilket är detsamma som hällkistornas tid. Därtill har man sporadiskt gjort begravningar i högen eller i kammaren samt dess gång ända fram till järnåldern. I främst kammaren har man hittat obrända skelettdelar och en del enklare föremål från den primära perioden som sträcker sig till c:a 2900 f.Kr. samt spridda fynd från efterföljande perioder. Källa Wikipedia.
Från 299 kr
Görslöv
Gånggrift kallad Lusthushögen. Uppförd under den yngre stenåldern, ca 3 000 - 1 500 före Kristus. Gånggriften är en ättegrav för någon bondesläkt. Gånggriften undersöktes 1868 av B E Hildebrand, varid förutom människoben påträffades 8 flintdolkar, 1 spjutspets och 4 hjärtformiga pilspetsar av flinta, 4 bennålar, 2 benprylar, 2 skifferhängen, 1 simpel skafthålsyxa, flintbitar samt 2 enkla lerkäl, allt föremål som brukades under stenålderns slutskede, hällkisttiden, ca 1600 - 1800 f.kr. Man förmodar att äldre gravrester hade blivit avlägsnade för att bereda plats för nya gravanläggningar. Fynden förvaras i Statens Historiska Museum. Riksantikvarieämbetet. Västergötlands museum, Skara Storgatan 41, Stockholm Lagskyddat fornminne /Efter anslagstavla/. Bild 1: Lusthushögens gånggrift. Foto från väster. Bild 2: Foto från sydost. Bild 3: Foto av kullens bas från öster.
Gånggrift kallad Lusthushögen. Uppförd under den yngre stenåldern. Gånggriften undersöktes 1868 av B E Hildebrand, varid förutom människoben påträffades 8 flintdolkar, 1 spjutspets och 4 hjärtformiga pilspetsar av flinta, 4 bennålar, 2 benprylar, 2 skifferhängen, 1 simpel skafthålsyxa, flintbitar samt 2 enkla lerkäl, allt föremål som brukades under stenålderns slutskede, hällkisttiden, ca 1600 - 1800 f.kr. Man förmodar att äldre gravrester hade blivit avlägsnade för att bereda plats för nya gravanläggningar. Fynden förvaras i Statens Historiska Museum.
Utgrävning 1926 av gånggriften vid Tolarp, Snöstorp. Tre män står i gravens närhet med en spade fastsatt i marken framför något som kan vara en vinschanordning. Utgrävare var arkeologen Folke Hansen från Lund till vänster och kyrkoherden/arkeologen Viktor Ewald till höger. De grävde även ut Lugnarohögen i Hasslöv samma år. stenkammargraven från yngre stenåldern. Mellan dem står A Lagergren, kassör i Hallands hembygdsförbund. Troligen är fotot taget av någon tidningsfotograf då spaltbredden anges på fotografiets baksida. (Se även F8955, F8956, F8964)
En av de fyra gånggrifterna i Mysinge.
Gånggriften Hjelmarsrör. Wetterlinsgårdens ägor. Gånggrift kallad Hjelmars rör. Uppförd under den yngre stenåldern, ca 3 000-1 500 f. kr. Kammaren har vanligen en närmast rektangulär form. I denna grav bildar dock ena långväggen och en kortsida en båge. En helt oval kammare har Åttagårdens gånggrift, som är belägen 200 m söder om denna. Graven undersöktes 1868 av B.E. Hildebrand. Förutom ben av människor och djur påträffades 3 flintskärvor och närmare ett fyrtiotal bärnstenspärlor. De flesta av dessa är formade som dubbeleggade yxor och dubbelspetsade klubbor. Pärlorna bars som halsband. Fynden förvaras i Statens Historiska Museum. Skrift på anslagstavla. Linné skriver i sin Västgötaresa 1746: "Hjelmarsrör eller Hjelmrör, som det kallas, så det större som det mindre, lågo uppå Falan nordost om staden, Hvardera ett bysseskått från hvartannat, och var en liten rundad ätteplats."
Fornlämningsmiljön i Karleby. De på rad liggande gånggrifterna och kyrkan i bakgrunden.
Gånggrift i Kvarnome, Veddige. Gånggrifterna består av många kantställda stenar med takblock som bildar själva gravkammaren och en gång in tilll kammaren. De var vanliga under yngre stenåldern och denna tros vara tillkommen mellan ca 3300-3000 f Kr. Ursprungligen var den täckt av en hög, numera ca 10 meter i diameter, och kammarens innermått är ca 2,85 x 1,80 meter, avsedd för hela familjers gravar. Stenkammargraven kallas lokalt även Rumpelösa kyrka. Tillhör samlingen med fotokopior från Hallands Nyheter som är från 1930-1940-talen.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.