Att ta bort sten från åkrarna var ett evigt arbete. Små kunde man plocka och bära bort, men till stora använde man stensläp. Stensläpet placerades intill stenen, ibland grävde man ner släpet lite, och sedan vältrade man på stenen för hand eller med hävstänger. När man fått på stenen, fick stutarna släpa bort den. Större stenar som man inte kunde vältra upp, grävde man i stället ner så de hamnade under markytan. Riktigt stora stenar fick ligga kvar. Här visar Masse två sorters stensläp. Den lilla t v är av självvuxet virke, man har använt en klyka och dymlat på en tvärslå baktill. Där utöver har man lagt till två offerbitar på medarna, de var lätta att ersätta jämfört med den självvuxna biten. Det andra stensläpet är betydligt mera arbetat och liknar en enkel kälke. Den kunde användas för stora stenar.
Från 299 kr
Vykort, "Steninge Glasbruk". Vy med glasbruket och dess omgivning, sett från byvägen mot norr. Havet ligger strax nedanför bruket till vänster ur bild. Bolagsordningen för Steninge Glasbruks AB fastställdes 17 oktober 1873. Bland de större aktietecknarna fanns Alfred Bexell, provinsialläkaren P.O. Sjöstrand, godsägaren Ludvig von Segebaden och Sewerin Sjöstrand från Tranemo, som 1874 flyttade till Steninge och blev glasbrukets förste disponent. Under det första året tillverkades enbart buteljer, till vilka man använde den lokala sanden vid tillverkningen. Året därpå startades även två ugnar för tillverkning av apoteksflaskor och olika sorters hushållsglas. Det krävde högre kvalitet på sanden som då fick köpas in. 1876 byggdes en ugn om för tillverkning av fönsterglas, vilket från 1881 blev brukets enda produkt. Driften pågick till 20 februari 1917.
Inkommenderad militär från Göta Livgarde och Livgardet till häst sorterar nyårskort vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm, 1910. Längst bak en grupp postanställda, varav några i svarta pälsmössor med postsymbol: krönt posthorn med kokard. Till vänster i bild en postanställd med uniformsmössa med en träns och postsymbol. De bär postens armbindel, som skulle användas av personer som inte tillhörde postverket men som anlitas för brevbärar- och expeditonsvaktsgöromål. Armbindeln har också populärt kallats "nyårsbindel", då den användes mycket av tillfälliga brevbärarebiträden i Stockholm vid jul och nyår. Göta Livgarde (I2): Uniform m/1886: mörkblå med röd krage och klaffar på ärmuppslagen. Livgardet till häst (K1): Uniform m/1895: Ljusblå med vita detaljer.
Affärsinteriör, Firma Oscar Pehrson 1906, "OP:S". År 1899 tog handlarna Oscar Pehrson och Ernst Rylander över Carl Lagerblads speceributik i Nordblomska fastigheten. Ernst stod vid diskarna medan Oscar svarade för inköp, bokföring samt affärsresor. När hyreskontraktet löpte ut 1904 valde de att istället driva var sin rörelse och Oscar övertog då C M Lindströms affär och lokaler här på hörnan av Norrgatan-Kungsgatan i Varberg. Han byggde om affären 1905 och bytte namn till Firma Oscar Pehrson. Bakom disken ser man in till kontoret. På gården hade han ett stall med upp till 60 platser för landsbygdsbornas hästar och vagnar. Utöver de allmänna varorna satsade Oscar tidigt på lite lyxigare produkter och var bland de första i staden som sålde varor från Göteborgs kexfabrik, chokladfabrikerna Svea och Cloetta, Triangel-kaffe från Göteborg och lokala Knutsons marmelad. På bilden ser vi även varor från Kobbs, Mazetti och Örebro kex, Thormälen & Hoppe med flera. Enligt skyltarna till höger säljs bland annat olika dessertostar, saltade kräftstjärtar, Carlsbader plommon och två sorters fikon.
Papyrus i Mölndal. Pappersmaskin. Med denna maskin, som du ser på bilden, tillverkas papper i långa breda remsor, som samlas upp på en axel till en stor pappersrulle. Papper har tillverkats här i Mölndal i ett par hundra år. Förr gjorde man papperet av linnelump, som man fick av gamla utslitna linnekläder. Senare lärde man sig att göra papper av trä. I en maskin höggs trästockarna sönder till träflis, som kokades tillsammans med kemikalier i stora behållare. Träflisen liksom smälte sönder. Därefter samlades träfibrerna på en bred filtremsa, och vatten pressades ur, så att det blev sammanhängande papper i långa breda remsor. På Papyrus tillverkas många olika sorters papper, t.ex. skrivpapper, som vi använder här i skolan, tryckpapper, som ni har i era läroböcker, kartong, som man använder till papplådor och emballage. Papyrus har fått sitt namn av en växt, som förekom rikligt vid Nilens stränder i Egypten. Papyrus-växten är ett manshögt gräs och liknar vår vass. Av växtens märg kunde folket i Egypten tillverka ett vackert papper (papyrus), som de kunde rulla ihop. På detta papper skrev egyptierna sina bildtecken (hieroglyfer) med svart sot, som lösts i vatten (ett slags tusch).
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.