Den adliga ätten Brakel kom att dö ut vid den porträtterade Anton Brakels brorson Gustaf Brakels död 1937. Anton Brakel och hustrun Amalia Danckwardt-Lillieström välsignades med döttrar vilka enligt dåvarande regeringsform inte kunde överföra adelskapet. Vid fototillfället omkring 1865 var kapten Brakel ovetande om denna del av framtiden och kanske var det inte heller av betydelse för honom. Född i Stockholm 1827 hade han kommit till Linköping i 20-årsåldern för tjänst vid Första livgrenadjärregementet och vid kåren kom han att bli kvar till sin pension med majors avsked år 1880.
Från 299 kr
Fröken Matilda De la Gardie med omisskännliga drag av fadern, landshövding Robert De la Gardie. Porträttet är daterat 1870 och visar henne i tidstypisk håruppsättning för en ung kvinna och en dräkt i tidens mode. Som äldsta dotter till landshövdingen och likaledes adliga modern Matilda von Kraemer torde hon nu i 18-årsåldern börjat visa sig på den yppersta äktenskapsmarknaden. Där skulle hon dock inte låta sig väljas, utan förblev ogift livet igenom. Till Linköping hade familjen kommit år 1867 i samband med utnämningen och staden blev deras hem till 1901 då flytten gick till Stockholm.
Ett glasnegativ där emulsionen (bildytan) oroväckande släppt från materialet. Bilden är hämtad ur bygdefotografen Emil Durlings samling och lyckligtvis är motivets centrala delar intakta. Den togs år 1897, sannolikt i trädgården till makarna Allan Lindhé och Hanna Dahlgrens bostad Ramsdal i S:t Anna. De sitter vända mot oss vid bordets långsida. Fotografen har själv kommit med och sitter till höger om paret. Kvinnan vid bordsänden är fotografens syster Hedvig Durling och grabbarna hennes söner Sigurd, Uno och Arne. Måhända stod fadern Karl Johan Hallin bakom kameran.
Bilden är tagen från beteshagen i norr. Hagen har inga buskar jämfört med idag. Annars är det i stort sett sig likt. Infartsvägen är likadan och stenmuren, men grinden in till den 1870 rivna och flyttade grannparten är borta. Bergmans manbyggnad skymtar bakom träden, t h ser man också smedjans gavel. Där emellan kan man ana flygeln. Denna part anses ha kommit till på 1600-talets mitt, då ursprungsparten uppe vid Melanders/Jakobssons, som då var en part, delades mellan två syskon. Man byggde nytt på denna plats och ibland kallades denna part för Lilla Bjärges. Gårdsparten fortsatte sedan i samma släkt fram till 1973.
Makarna August Larsson och Karolina Johansdotter i Attarp. Bördig från Södra Vi hade August redan i ungdomen kommit till Svinhult. År 1880 dristade han sig att köpa ett litet hemman i byn Skeppshult. Makan Karolina var för sin del född och uppvuxen i Ingatorp och hade installerat sig i Augusts hemman efter att de ingått äktenskap 1883. Tio år och fyra barn senare köpte makarna en större del i Attarps rusthåll, dit fotografiet tagit oss. Här sitter de i grönskan på ålderns höst och kan enligt vad källorna berättar se tillbaka på ett lyckligt bondeliv.
Änkefru Emilia Trysén i sällskap med någon av hennes tjänarinnor, sysselsatt med handarbete. Emilia var född i Ringarum 1843 och hade på sin 21-årsdag gift sig med godsägaren Anders Magnus Julius Trysén och flyttat till godsets huvudgård Skönero i Tryserum. Deras äktenskapet varade i 20 år. En höstdag år 1884 förolyckades maken efter att hans häst kommit i sken. Vid fototillfället hade det gått ytterligare omkring 20 år. Bilden är sannolikt tagen i Skönero men även gården Brantsbo är möjlig, där Emilia bodde några år runt förra sekelskiftet.
Oscar Peterssons butik på adress Platensgatan 1 nära Stora torget. Delikateser-, vin- och specerier ingick i hans utbud som enligt annonser erbjöds i tidens språkbruk "benägen hågkomst". Handlaren själv bodde vid tiden med sin familj över affärslokalen. Han var i övrigt född i Mogata och hade kommit till Linköping från Söderköping 1894. Rörelsen drevs till synes med stor framgång. Innan decenniet var till ända öppnade han större butik utmed Storgatan och flyttade med sin familj till en våning med elegant läge vid Järnvägsgatan. Bild från 1902.
Porträtt av handlare Frans Wilhelm Österberg iförd Linköpings frivilliga skarpskytteförenings uniform. Bördig från Norrköping hade han blott 13 år gammal kommit till Linköping för att tjäna som bodgosse hos handlare Nils Berggren. Efter ett antal anställningar tycks han blivit egen 1853 då han etablerar sig bland Stora hotellets butiker i byggnadens gatuplan. Från 1862 gift med Ida Ulrika Constantia Brogren, för övrigt syster till den farmgångsrika apotekaren och sedermera bryggaren Ludvig Theodor Brogren. Efter en lång och framgångsrik levnad dog han av lunginflammation på årets näst sista dag 1914.
Unikt motiv ur Linköpingsfotografen Didrik von Essens samling som ger oss en vy mot Berga kulle omkring förra sekelskiftet. Marken tillhörde vid tiden Berga Norrgård som kommit i kapten Anton Ridderstads ägo genom arv. Med tiden kom han att utveckla faderns intention att omskapa den obrukbara kullen till parkområde. I den blivande minnespark lät han bland annat uppföra en rad skulpturer och minnesstenar över bemärkta personer. Lusthuset på krönet hade emellertid tillkommit redan under föräldrarnas tid och finns beskrivet från åtminstone 1879. Odaterad bild som efter omständigheter kan dateras till åren 1894-96.
Ett sällskap har dukat upp intill bostaden. Det är vad vi ser och förutom dateringen 1902 följer ingen information med bilden. Med extern hjälp har vi lyckligtvis kommit så mycket längre. Bilden togs i centrala Linköping. Husens karaktär skulle annars placera dem i stadens utkant men i kvarteret Badhusets inre grupperade sig fyra lika gårdshus, varav bilden visar de två västligast belägna. Adressen var Badhusgatan 3. Samma källa har även lyckats identifiera sällskapets inre krets. Runt det dukade bordet står tapetserare Carl Johan Teodor Jonsson vid sidan av makan Mathilda och parets uppskattningsvis fyra yngsta döttrar.
Porträtt av handlare August Österberg iförd Linköpings frivilliga skarpskytteförenings uniform. Bördig från Norrköping hade han vid 15 års ålder kommit till Linköping för att tjäna som bodgosse hos sin äldre bror som etablerat sig bland Stora hotellets butiker i byggnadens gatuplan. År 1863 tycks August Österberg ha öppnat egen handel i Lagerströmska gården invid Stora torgets norra sida. Vidare i livet kom han strax före sin 50-årsdag gifta sig med den 30 år yngre Magnhild Ingeborg Emerentia Juberg. Äktenskapet blev barnlöst och makan skulle så förbli trots omgifte och efterlevnad av sin första make i nästan 50 år.
Ett Linköpingshem som närmast övertydligt visar ett borgligt inredningsideal under det sena 1800-talet. Tunga möbler och draperande textilier ska med det nya seklets inträde släppa sitt grepp, men ännu en tid är överlast och myckenhet en populär markör i konservativa och uppåtsträvares hem. Hur de relativt unga makarna Zickerman funnit sina officiella roller är oavsett påtagligt. De var bägge bördiga från Skåne. Till Linköping hade de kommit under året 1894. Carl Vilhelm redan i januari för att ta över Sahlströms bokhandel, Erika Elfrida till hösten för giftemål med sin nyblivne bokhandlare. De blev upplysningsvis kvar i staden till 1901. Efter några år i Norrköping återvände de till Skåne.
Kv. Steglitsen, Eriksbergsgatan 7, Allégatan 12. Mössebergs skofabrik. A.V. Karlssons skofabrik brann 1909. Efter branden kunde A.V. Karlsson inte starta på nytt. Han hade kommit från Utvängstorp. Verkmästare Pompeius fortsatte därefter skotillverkning i en mindre byggnad på samma tomt, flyttade den snart till Nils Erikssonsgatan och därefter till Döbelnsgatan /Torstenssonsgatan 13. Från vänster Nr 1. Moberg 2. K. Meehr 3. Oskar Johansson 4. Palman 7. Nilsson 8. Lindkvist 9. Sandgren 10. David Johansson 12. Nilsson 13. Anders Andersson (Hedda) 14. Martin Rosenberg 15. Johansson 16. Martin (Nytting) 17. Pompeius (då verkmästare) 18-19. Nottlerskorna frkn. Setterberg.
Ölandshamnen 1863. Slottet är förfallet - ännu skall det dröja nästan 20 år innan Helgo Zetterwall byggde på tornen. Byggnaden mitt i bild minner om att moderniteten kommit till Kalmar. Det är stadens alldeles nyanlagda gasverk där man tillverkade stadsgas till hushåll och gatubelysning, Gasverket flyttade 1907 till Sandås. Till mindre byggnaden till höger var en värmestuga där de som hade ärende till hamnen kunde vila en stund. Den flyttades senare till Rinkabyholm där den ännu, 2021, är en del av en villa. Rakt fram ser man ut i sundet. Barlastholmen och Finngrundet är ännu inte utfyllda.
I Långsele tar pkp 313 vid, med kupémästare Henning Fagerström som befälhavare. En undersökning av transportarbetet ur bioteknologisk synvinkel pågick och Nedre Norra Distriktets konsultationsläkare dr Kjell Bengtsson - i pälsmössa - och Bengt Neuman - i hatt - från postdirektionen i Nedre Norra Distriktet, passade på att göra en hastig besiktning av den nya vagnen. Här samspråkar de med Gösta Sundman från postsstyrelsens driftbyrå. Byrådirektör Sundman premiäråkte tillsammans med Åke Ström från Järnvägsposten i Mellersta Distriktet. De har båda tillhört arbetsgruppen som kommit med förslag till inredning av den nya vagnen. Vid lossningen av 307:ans post hjälps Ture Lindgren t.v. och Gösta Ryberg åt. Längst t.h. kupémästare Tore Söderlund, 307:ans befälhavare.
Palander af Vega är en svensk adlig ätt, ursprungligen stammande från Finland. Kommendörkaptenen Louis Palander adlades 1880 med namnet Palander af Vega som ätt nummer 2341. Ätten utgick på svärdssidan 1931 med Louis Palanders son Axel Palander. Adolf Arnold Louis Palander af Vega, född 2 oktober 1842, död 7 augusti 1920, var en svensk sjöofficer; amiral 1900. Han har främst kommit att bli känd för eftervärlden som kapten på Adolf Erik Nordenskiölds Vegaexpedition, vilket var det första lyckade försöket att segla norr om Sibirien via nordostpassagen
Ark med tre monterade foton och text: "Igaliko betyder den tidigare kokplatsen. Igaliko ligger innerst inne i Igaliko-fjorden, norbornas Einars fjord. Ligger på en slätt som är fullt med ruiner från nordmännens andliga centrum Gardar. Vi ha kommit vandrande från Erik den Rödes fjord och stå nu uppe på landryggen och se ner mot Einars fjord. En betagande vacker utsikt med den blå fjorden, se snötyngda fjällen och så bygden där husen avtecknar sig mot den gröna marken. Bebyggelsen här härstammar från 1780-talet. En norsk bonde Anders Olsen gifte sig med en eskimå och grundade en ny bosättning. år 1960 bodde här 117 personer fördelade på 22 hushåll."
Hedersbetygelse 1961 Bild 1: Rustmästare Algot Englund erhåller regementets manschettknappar av överste Virgin som tack för alltid visad välvilja och hjälpsamhet. PS: Englund var kraftigt byggd och åkte ofta moped. Vid ett tillfälle lär en gren kommit in bland ekrarna i framhjulet och han flög över styret utan att skada sig nämnvärt. Efter den händelsen kallades han inofficiellt för "J 29:an" (jaktplanet "flygande tunnan"!). :DS Bild 2: 1. Janne Hedenstrand 2. Englund 3. Martin Looström 4. Åke Erbén 5. F-I Virgin 6. Axel Ejerfeldt 7. Ernst Bergman.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.