Porträtt av Karl Erik Herman Kinnander. Från 1860 furir vid Första livgrenadjärregementet i Linköping. Hela livet emellertid skriven på barndomshemmet, Svanshals kyrkoherdeboställe, som fadern innehade i egenskap av socknens kontraktsprost. Kinnanders död blev våldsam. Den 11 juni 1887 fann man honom skjuten på Malmens övningsfält. Under rubriken "En beklaglig händelse" lät ÖC underrätta sina läsare att det hade rört sig om ett självmord. Kinnanders skäl till handlingen var för hans kamrater oklara. Tidigare under dagen hade han som vanligt utfärdat order för kompaniet och inget ovanligt hade märkts i hans sinnesstämmning. Det uppgavs emellertid att Kinnander för en veckas tid sedan införskaffat sig ett Remingtongevär och att det var med detta han fortkortat sitt liv i sitt brädtält han en tid haft som bostad. Foto omkring 1875.
Från 299 kr
Med allert blick möter oss Lovisa Jacobsdotter i ett porträtt från uppskattningsvis fåtalet år in på förra seklet. Hennes levnadstid har prydligt nedtecknats i bilden som gör det lätt att påvisa hennes identitet. Källorna låter meddela att hon föddes i Ulrika församling och där i Kottebo Västergård. Då en gård med ett knappt halvt mantal i skattekraft, vilket väl kunde bära en familjs försörjning. Gården behövde sitt folk och hon tog som brukligt ingen pigtjänst utan blev kvar i föräldrahemmet till sitt giftemål 1873. Som gift blev hon en första tid brukarhustru i Vimanstorp i Kisa. Från 1886 och lång tid detsamma i Gäckilsbo i Nykil. Perioden varade till 1929 då maken Oskar Karlsson gick bort i hjärtbesvär. Sina sista år kom Lovisa att framleva i Linköping.
Ateljéporträtt som bär 1870-talets särmärken i form av tidens mode i klädedräkt och håruppsättning. Här förmedlat av fru Selma Harling, född Zanderholm. Harling efter sitt giftemål med järnhandlaren i Linköping Otto Harling och flicknamnet efter fadern, målarmästaren Johan Zanderholm. Född 1839 som yngst i en rad systrar blev de tidigt moderslösa. Fadern gifte som brukligt om sig i hast men blev efter blott ett halvår ånyo änkling. En äldre fosterdotter tillsammans med en inflyttad syster till målarmästaren tycks vidare stått för barnens husliga uppfostran. Vid tiden för fotografiet var Selma relativt nyligen gift och bodde med maken i en centralt belägen stadsgård nära domkyrkan. Där skulle hon komma att framleva sitt barnlösa äktenskap och större delen av sin långa änkotid. Hon avled av hög ålder 1930.
Flickan Johanna "Hanna" Wezén i linköpingsfotografen Maria Teschs ateljé. Året är 1877 och hon var vid tillfället 11 år. Hon föddes i en trillingskara 1865 som dotter till dåvarande komminister Carl Magnus Wezén och makan Maria Charlotta Theodora Cnattingius. Från år 1878 var familjen bosatt i Västra Husby, där fader blivit kyrkoherde. Sitt vuxna liv valde Johanna att leva som så kallad hemmadotter. För hennes del varade beslutet i 63 år, inräknat barnaåren. När fadern som änkling gick bort 1928 tilläts hon bo kvar i prästgården. Först 1932 bröt hon upp för ny tillvaro i Linköping. I den nya hemstaden var hon i förstone inneboende hos en äldre syster som blivit änka. När systern gick bort 1948 flyttade hon på till sitt första egna hem. Hon skulle samma år fylla 83 år.
Porträtt av Fanny Åman, eller egentligen Fanny Nordvall, då hon enligt tidens namnskick, såvida hon inte blev änka, rimligtvis lystrade till sitt flicknamn livet genom. Just änka kom hon längre fram att bli, även om tiden dit ännu var lång när fotografiet togs. Bilden är odaterad men hennes typiskt, konstfylla håruppsättning ger oss osvikligt något av 1870-talets år. Det påtalade äktenskapet hade inletts 1856 och gällde lasarettsläkaren Ludvig Åman. Tillsammans fick paret fyra barn som alla nådde vuxen ålder. Familjen var bosatt i tjänstebostaden till länslasarettet i Linköping, där maken var verksam. Efter makens död kom Fanny att flytta till egen våning på Platensgatan 7 och i slutet av sitt långa liv till ett då nyligen uppfört bostadshus i Vasastaden.
Karlberg, slott. Krigsskolan, numera Militärhögskolan (se nedan). Slottet har sitt namn efter Carl Carlsson Gyllenhielm, som grundlade det på 1630-talet. Det byggdes av tegel i tre våningar med anslutande låga flyglar, av vilka endast en stod färdig vid Gyllenhielms död 1650. År 1669 förvärvades K. av Magnus Gabriel De la Gardie, som året därpå igångsatte en stor om- och tillbyggnad efter Jean de la Vallées ritningar. Därvid fick slottet i huvudsak sitt nuvarande utseende med valmtak och anslutande flyglar vid långsidorna. I den nordöstra flygeln inreddes en slottskyrka. Flera inredningar med praktfulla stucktak är bevarade från denna tid. År 1684 drogs slottet in till kronan genom reduktionen och blev sedan kungligt lustslott. År 1792 överläts K. till Kungl. Krigsakademien, sedermera Krigsskolan, och under 1790-talet byggdes de stora östra och västra flyglarna med anslutande byggnader. Slottskyrkans interiör har förändrats flera gånger under 1800- och 1900-talen. Slottets ursprungliga färgsättning återställdes under 1980-talet. http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=222005
Rantzaumonumentets avtäckning. Prins Carl inviger monumentet över danske fältherren Daniel Rantzau den 26 juni 1938. Prinsen står vid minnesstenen med några kadetter i bakgrunden. En kadett var utsedd att på prinsens kommando låta täckelsen över monumentet falla. Men vid tillfället rådde storm och innan prinsen hunnit fram i sitt tal till avtäckelsen kom en stormby som slet tag i skynket så att stenen blottades. Två andra kadetter ryckte då in och hjälpte till att få det på plats igen. Närvarande var också prins Harald av Danmark. Utöver att vara till åminnelse av Ranzau, som stupade på denna klippa i striden om Varbergs slott den 11 november 1569, var tanken också denna som prins Carl uttryckte i sitt tal: "Men måtte också vår gemensamma minnessten i alla tider kunna bära vittnesbörd om att fred råder och alltid skall råda mellan Danmarks och Sveriges folk."
Johan Alfred Nilsson/Göth föddes 1869 i backstugan Enekullen, i Karryds by i Sjösås socken. Efter konfirmation blev det drängplatser och ett par år vid Klafreströms järnbruk, innan han i 20-årsåldern blev skogsarbetare i Lappland. Här upptäckte han hur mycket hembygden betydde för honom, och han började sitt skrivande. Rallarlivet prövade han också på, tills han 1892 åkte hem och blev rotesoldat för Harshults rote fram till 1904. Samtidigt antog han soldatnamnet Göth. Både rallare- och soldatlivet lämnade stoff till flera av hans böcker. Soldattorpet hyrde han ut och i stället tog han tillfälliga arbeten mellan regementsmötena. 1899 flyttade han till Braås nya stationsområde, gifte sig och blev sågverksarbetare. 1930 kunde Göth flytta in i sitt nya hem i Braås, och nu blev han författare på heltid. Förutom ytterligare ett antal böcker, teaterpjäser, en diktsamling och tidningsartiklar lämnade Göth c:a 140 faktaanteckningar till Nordiska museet och skickade många bidrag till Folklivsarkivet i Uppsala, Samfundet för Hembygdsvård med flera.
Restaurang Möllan i Morup med hissade flaggor, sett från nordväst. Kvarnen uppfördes 1844 av A J Jönsson som var gästgivare på Morups Gästis. 1944 köptes den 100 år gamla väderkvarnen av Hugo Eklund och Svea Augustsson som gjorde om den till konditori och serveringsställe. Med sitt läge utmed dåvarande riksväg 2 blev "Möllan" mycket populär och kompletterades med fler byggnader i takt med att verksamheten utvecklades. (Den närmaste byggnaden ses även på bildnr FFMX290.)
Restaurang Möllan i Morup med hissade nordiska flaggor och parkerade bilar utmed vägen. Kvarnen uppfördes 1844 av A J Jönsson som var gästgivare på Morups Gästis. Det är en spånklädd s k hättekvarn av holländsk modell. Hundra år senare, 1944 köptes den av Hugo Eklund och Svea Augustsson som gjorde om kvarnen till ett konditori och serveringsställe. Med sitt läge utmed dåvarande riksväg 2 blev "Möllan" mycket populär och kompletterades med uthyrningsrum.
Interiör från Herman Olaussons Skrädderi. Stående från vänster: Pressare Nils Johansson - Skräddarmästare Herman Olausson - Olga Olausson - Herman och Olgas son Olle (Olof Henry Olausson). Sittande sömmerskor, från höger: Hildur Johansson (syster till Olga) - Elsa Schneider - Ada, gift Johansson. Skrädderiet, bestående av två rum samt en bostad på två rum, låg fram till 1923 på Norra Strömgatan i kv. Storken 7. Verksamheten flyttade sedan till Kungsgatan 8. Där drev Herman Olausson sitt skrädderi till 1950-talet då sonen Pelle (Per Gustaf) tog över.
Skräddaren Anders Petter Malmström (1841-1935) i Linköping. Född i Mjölby 1841 kom han till Linköping som skräddargesäll 26 år gammal. Gift 1870 med Sofia Pettersson (1846-1937). De kom att få fyra barn och flytta runt inom Linköping för att från omkring sekelskiftet bo i ett hyreshus vid Djurgårdsgatan. Sitt sista levnadsår bodde han på Hjälmsäters ålderdomshem. Möjligen är fotot taget av den rikskände fotografen Axel V. Malmström som var son till paret Malmström.
Lektor Ludvig Lindroth i ungefärlig tid för sitt giftemål med Louise af Burén 1872. Lindroth var då sedan en tid knuten till Beskowska skolan i Stockholm och där verksam som huvudlärare i latin och grekiska. En längre period var han även skolans föreståndare och utgav en rad böcker i sina ämnen. En tid efter makans död 1904 slog han sig ned på gården Kvissberg nära Vadstena och innehade där ett flertal förtroendeuppdrag i församling och kommun.
Interiör från Linköpings gamla Folkets Hus 1988. Vid invigningen 1953 prisad för byggnadskomplexets inre och yttre kvaliteter. Arkitekt Sven Markelius, som f.ö. hade antagit sitt namn efter släktgården Mark i Östergötland, hade sin yrkesmässiga grund i funktionalismen och hade burit med sig idealen in i 1950-talet. Vid fototillfället hade Linköpings nya Folkets Hus tagits i bruk och det gamla kom dessvärre att genomgå en rad åtgärder utan större respek för Markelius idéer.
Smålandsfödde Walfrid Hjertberg kom till Linköping 1843 för att ta tjänst som bodgosse i handlare Dederings butik invid Stora torget. Med tiden blev han egen köpman och konsoliderade sitt liv i staden genom att 1863 gifta med Amalia Chatarina Wilhelmina Metzén och i hast nedkom en rad döttrar. Det till synes goda livet i Linköping till trots flyttade familjen till Göteborg 1867 och även där skrev han sig som handlare. Här porträtterad något av 1870-talets år.
En af aeronautiska sällskapets flygare, löjtnant Richard Nordqvist, anlände vid 9-tiden i dag hit till Falkenberg och landade på Västra gärdet efter start från Ljungbyhed kl. 7 på morgonen. Som passagerare medföljer instruktör för Thulinska flygskolan löjtnant John Magnusson. Löjtnant Nordqvist kommer under sitt besök att studera stadens flyghamnsförhållanden. Affärden härifrån sker vid middagstiden. FALKENBERGS TIDNING N:R 55A Lördagen den 10 maj 1919. R Nordqvist är ej med på bilden. Flygplanet är en licensbyggd Morane Saulnier Parasol, typbetckning Thulin D.
"August på Herting" med sitt dragspel på terassen på S:t Laurentiihemmet. August Carlsson född på Sandslätt i Skrea 1872, jobbade i unga år på brädgårdarna på Skrea sidan, fick 1894 anställning på Hertings gård, var där i 28 år. 1932 anställd som gårdskarl på café Skansen. Han var en mycket duktig tecknare, tecknade lika bra med båda händerna. Fler uppgifter om honom finns i museets datorer.m
Den korta Kamplyckegatan i Linköping har aldrig rymt annat en få adresser. Som ett resultat av rivningar i området har de blivit än färre. Trots sitt läge helt intill gatan bar bildens hus dessutom adressen Skolgatan 20. Oavsett ett av de hus som jämnades med marken under rivningsvågen. Huset var byggt omkring år 1890 på initiativ av banvakten Anders Gustaf Andersson och hustrun Anna Carolina Mård.
Kapten Emil Drangel porträtterad omkring 1865. Född i Pelarne socken 1822 och i raden av makarna Carl Jacob Drangel och Maria Catharina Falkblads söner. Han kom fortsatt att framleva sitt liv i Pelarne, från 1847 till sin död på Mossebo säteri. Den militära karriären var dock knuten till Linköping och där vid Första livgrenadjärregementet med majors avsked 1878. Från 1855 gift med Amalia Eleonora Sederholm (1829-1921).
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.