Den som har för vana att färdas mellan Bestorp och Brokind passerar Kläppviken, lågt liggande strax väster om Bestorp invid landsvägsbron över järnvägen. De flesta utan att känna till dess namn eller tidigare funktion. Huset uppfördes 1914 som banstuga för just den järnväg som passerar. Första banvakten på platsen var Gustaf Adolf Åberg som flyttade in med hustru och dotter när huset var nytt. En banvakt hade att inspektera den sträcka han ansvarade för. Kontrollen gällde naturligtvis hinder av nedfallna träd och dylikt men även hålla uppsikt efter tjälskador, solkurvor och allmänna skador på rälsen samt linjens signalutrustning. Varje passerande tåg skulle ockulärt synas och rälsen kontrolleras efter passagen. Fotografiet är odaterat men Åbergs långa tjänstgöringstid gör det rimligt att vi på stugans farstu ser hustrun Judit Maria med parets son Karl Göte, född 1920. Således kan vi tidsbestämma bilden till omkring 1925.
Från 299 kr
Ventlinge kyrka, nära Ölands sydspets, på sluttningen av västra landborgen, består av ett rektangulärt kyrkorum med kor och utbyggd sakristia i öster och torn, av samma bredd som långhuset, i väster. Vapenhuset ansluter till långhusets sydvägg; väster om detta finns en markerad portal vilken sägs vara av samma ålderdomliga slag som nordportalen i Resmo kyrka. I Ventlinge finns också två fint skulpterade stenskivor från 1200- eller 1300-talet, den ena inmurad i östra gaveln, den andra placerad på tornvinden. Dessa kan ha ingått i ett par gravmonument. Genom vapenhuset och tornet i väster når man det tunnvälvda kyrkorummet, som belyses av stora segmentbågiga fönster. Östväggen upptas av en altarpredikstol med målning av N. J. Jonsson. Det finns även en äldre altartavla troligen målad 1743 av Eckhoff. På norra långväggen en kalkmålning från 1400-talet, förställande ett skepp - möjligen är det fråga om Sankt Olofs seglats.
Takmålning i kapellet i Väderskär. "Låfwer honom I hans dråpeliga gärningar", ett citat från Psaltaren. Byggt 1590 och flyttat till platsen 1615. "Kapellet är ett lågt timmerhus med ett stort vapenhus med dörr i väster. Det är knuttumrat med inklädda knutar, klätt med stående panel troligen på 1700-talet. I inredningen, som är helt av trä, finns enkla rakryggade bänkar där det på flera platser finns inskurna bomärken. Altaret är ett enkelt, framtill klätt bord som även tjänar som predikstol. Väggar och tak är till största delen målade och målningarna är av två slag. En enklare typ av målning i allmogestil finns huvudsakligen i tak och gavlar. De framställer bla en Golgatascen, änglar, skepp mm och är daterade 1740. Övriga delar av kapellets innerväggar panelades förmodligen 1738 med redan förut målade brädor. Bland dessa kan bla urskiljas Kristi dop, Kristi uppståndelse mm. Numera utnyttjas kapellet till sommargudstjänster och bröllop bla. Genom länsstyrelsens beslut 1980 blev det ett byggnadsminne." (hämtat från Nationalencyklopedin.)
Bilden är tagen från mitt i vägkorsningen på Kotorget. Vägen till höger är stora landsvägen till När och till vänster skymtar Käldkväiar. Larssons ladugård stod mot Kotorget och gårdspartens infart hade bastanta portar så man kunde stänga om sig. Längst till höger var ett fähus med gödselhög mot vägen. Fönstren var insatta senare, man kan se att putsen är ljusare runt dem. Till vänster om portlidret var ytterligare ett fähus, men utan fönster, och till vänster om det en hoimd, hörum, innan ladporten. Resten av ladugården var lada. Framför ladan ligger en stor hop med troder till bandtunar och vid ladporten står en mängd stör. Till vänster skymtar ett uthus tillhörigt grannparten Petterssons. Det ser ut att vara under rivning.
Denna soliga vårförmiddag har Masse avbildat manbyggnaden och brygghusflygeln. Han har ställt sig så att den andra flygelns skorsten syns mellan byggnaderna. Längst till höger skymtar smedjan. Här ser man att manbyggnaden är ganska smal och saknar sockel. Det skulle kunna innebära att den är äldre än tidigare angivits och vara byggd av av Johan Mattsson när denna part etablerades omkring 1830. På Gardells tid kan huset ha moderniserats genom att höjas, få tidsenliga fönster och utdraget tak. Köksbakbygget med vardagsingång uppförde säkerligen Nilssons. Brygghusflygeln har brant tegeltak och bör vara uppförd på Mattssons tid, kanske omkring 1860. Brygghusdelen närmast gaveln har en baksidesingång. På vindsvåningen hade man spannmålsmagasin, vilket syns på vädringsluckan. Vid gaveln står en märklig liten byggnad med flistak. Troligen var den en källare.
Masse måste ha varit fascinerad av Häglunds lilla gård, han tog hela 8 bilder därifrån. Vi ser hur byggnaderna ligger på en liten kulle, t v skymtar fribaptistkapellet byggt 1903. Vi ser ladugården med ladvägg i bulteknik och fähus i sten, här är gavelspetsen av trä. Brygghuset skymtar t h om ladugården och manbyggnaden bakom oxeln. Det som ser ut som en ved- eller stenhög är dasset med vedbod mm, se Bild 1025, 1026. Rågåkern går ända fram till den lila inkörsvägen, där hjulsdpår avtecknar sig i gräset. En vacker men säkert fattig boplats. Att denna fastighet gick från Allmänning till att hamna under Mattsarve kan bero på att Per Häglund var dräng på Mattsarve och hans fru Helena Maria Nilsdotter Alström, som var född här, var piga hos Jonas Jakobsson Mattsarve när de träffades och bröllopet hölls vid Mattsarve, se Bild 991.
Här har Masse gått ut en bit på åkern från gamla Bjärgeskviar och tagit denna bild på ladugårdens framsida. Byggnaden kan vara tillkommen 1852, det år då Alströms uppges ha bosatt sig här, fast t ex manbyggnaden verkar äldre, se Bild 1019. Ladugården är ålderdomlig, låg med brant tak och byggd med sten ända upp till gavelspetsen. Här står som vanligt vid ladugårdsgavlar trolar till tunar. Till vänster hyser ladugården ett dubbelt fähus med hoimd närmast ladporten. Ladan är skymd av den stora grenhögen. Till vänster skymtar det synnerligen märkvärdiga dasset med ved bod mm och stora vedhögar där bredvid. I bakgrunden syns en bit av Bjärges Ahlströms (Jutehammar/Janssons idag) ladugård, riven 1920.
Här ser vi Lars Olssons (Olofssons) ladugård. Den har troligen haft agtak en gång, men senast omkring 1890 blivit ombyggd med foderloft och spåntak. Just att taket blivit så dåligt och lappats överallt med nya istuckna spån, visar att taket (och hela foderloftet) bör vara minst 25 år gammalt. Det var vanligt att man provisoriskt lagade spåntak så här, då kunde det hålla 5-10 år till. Annars bytte man ut en sektion i taget, vilket man kan se på ett spåntaks mörkhet. Ladugården innehöll lada längst till vänster, bara ladportarna är med här. Därefter följer en hoimd, luckan syns i väggen ovanför fjäderharven, och tillhörande kohus. I mitten med dubbeldörrarna var det nog stall med hoimd till höger. Längst till höger var det kanske ungnötshus, grishus mm.
Som de flesta 1700-talshus går väggarna rakt ner i marken utan sockel. Golvet ligger i eller tom under marknivå. Salen åt detta håll har två fönster på gaveln och ett på långsidan, vilket var det vanliga, ovanligt bara att långsidesfönstret satt på husets baksida. Mitt på baksidan är ett fönster till sannolikt en kammare och längst bort är fönstret till vardagsstugan, som troligen också var kök, jämte sovrum och arbetsrum. Loftet var bara till förvaring och hade inga fönster, bara en lucka. Faltaket är traditionellt lagt med två sidoåsar och nockås. En svag markering i putsen från vänstra nedre sidoåsen och snett uppåt kan ev tyda på att huset haft flistak och att märket visar detta taks lutning. Om så varit fallet har långväggarna varit högre och taknocken lägre.
Skolan var socknens stolthet och Masse har tagit ett par bilder av den blott 6 år gamla skolan sedd från vägen. En tidigare skola låg ungefär där sockenmagasinet står idag, öster om kyrkan. Man kan säga att sockenmagasinet och skolan bytte plats 1897. Magasinet stod ungefär där flaggstången står på bilden och den hade endast en mycket liten tomt ikring sig, utanför denna var det åker. Skolan kom att ta väsentligt mera yta i anspråk. Skolan är byggd i för tiden modern stil med lite påverkan från snickarglädjestilen. Till vänster var småskolan och bakom den storskolan, mitt i huset var en korridor. Till höger var det lärarbostäder. Skolan var i bruk till 1988. Därefter blev den kooperativt dagis och församlingssal.
Detta är bruden Anna Jakobssons (Jakobsdotter?) barndomshem, där hon växte upp med föräldrarna Jakob Larsson och Maria Larsdotter, 4 syskon, farbrodern Lars och kanske också farfar och farmor Lars Jakobsson och Anna Olofsdotter. Anna gifte sig vid 27 års ålder med Hallsarve Vilhelm Karlsson, 28 år, och flyttade till hans gård. Vilhelm förekommer på en mängd Massebilder och Anna skymtar också på några. Denna part av Kauparve liksom grannparten flyttade upp från Kauparvegrannlaget neråt Hallsarve genom ett skifte mellan parterna. Manbyggnaden och flygeln på bilden uppfördes 1870. Men boplatsen var nog egentligen gammal. Här lär det ha legat en till två gårdar på medeltiden som hette Hannare (Hanarve?) respektive By och de sista murarna av dessa revs när Kauparve flyttade hit upp. Markerna bakom gården heter ännu By ängsbackar. Man kan se att manbyggnadens tegeltak förlängts i senare tid för att bli moderiktigt. Snickarglädjeverandan bör vara rätt ny på bilden.
Nabbu på När är ett klassiskt fiskeläge, vilket ännu är kvar i tämligen välbevarat skick. Trots att det ligger i När, var det Laubornas fiskeplats, Närkarna fiskade huvudsakligen från Djaupdöi och Kapellet. Nabbu ligger ute på en udde, men ändå vid en liten vik med skyddande uddar på var sida, en utmärkt fiskeplats. Se Nr 411. Masse har tagit en miljöbild av i stort sett hela fiskeläget från strandkanten och med många bodar synliga och alla båtar liggande inne. Bodarna är mestadels i gott skick utom den närmast t v. Det är blandat stenbodar och bulbodar med faltak, i mitten står det en modern högre bod i resvirke med spåntak. Framför bodarna står två löisarstängar, inseglingsfyrar. Båtarna är alla av samma slag, tjärade två- och tremänningar, ungefär 20 båtar kan skönjas.
Här ser vi hela gårdsparten öster ifrån. Masse har stått alldeles utanför änget som ännu finns kvar och tagit denna bild så man ser alla byggnaderna. Manbyggnaden har ett litet fönster uppe under taket. Det visar som flera andra hus i socknen att manbyggnaden ursprunligen var ett flistakshus med högre långväggar. Dessa sänktes och den sten man fick över byggde man på gavelspetsarna med, så man fick ett modernt brant tak, se t ex Bild 569. Det ligger en stenhög och finns en stenmur på vänstra sidan om huset. Det borde betyda att här stått ett hus tidigare, men när är osäkert. Sedan ser vi brygghusets gavel, baksidan av troligen en smedja under faltak, vidare den vinkelbyggda ladugården och hitom en vinkelbyggd bod. Byggnaderna ligger lite otraditionellt, ladugården borde stå framför manbyggnaden. Det kan möjligen höra samman med att när den andra parten flyttades upp till nuvarande landsvägen till Alskog, behöll man här de bästa byggnaderna från båda parterna.
Masse har stått vid gårdens infart och tagit denna bild av ladugården. Den har agtak i gott skick och man kan undra om man verkligen redan 4 år efter det att denna bild togs byggde om den? Men Bild 1091 visar dess nya utseende, så någon gång före dess måste det ha skett. Om man ser på ladugården på denna bild och jämför med Bild 1089, så är det säkerligen samma ladugård. Man bara rev agtaket och höjde väggarna med ett foderloft, satte i moderna fönster osv. T ex blev hoimdluckan närmast ladporten ett fönster och dörrarna mitt mellan fähusen lät man sitta kvar. Ladugårdsflygeln t h stod redan 1906, vilket förklarar att den är äldre än ladugårdens ombyggnad och fått lappat spåntak 1914, se Bild 1091. Här hade man nog vedbod på gavdeln, men det finns vedstaplar t v också.
Masse har tagit två intressanta bilder av ladugårdens baksida. Vi ser att ladugården är rätt tagen av tidens tand och hela uthuskoplexet ersattes 1926 med en mycket stor vinkelbyggd ladugård med lada. åldern på denna ladugård är svårbedömd, men 1800-talets första hälft kan vara rimlig. Fähusdelen är byggd i sten och laddelen sannolikt i bulteknik. Foderloftet i resvike med spåntak bör ha kommit till på 1880-talet, här håller man på och lappar spåntaket vid stegarna. Ursprungligen hade alltså ladugårdens väggar samma höjd som det ålderdomliga bulbakbygget med agtak. Om bulbakbygget är en rest av en äldre ladugård som stått på denna plats, eller om den flyttats hit är okänt. Det ser ut som om den innehållit ett fähus, den har en hoimdlucka på gaveln. Hur som helst är den äldre än ladugården i övrigt. Bilderna är inte tagna samtidigt.
Masse står på storgården och tar en bild av gårdens folk med manbyggnaden och brygghuset i bakgrunden. Manbyggnaden är en parstuga med brutet tak och frontespis, troligen byggd på 1830-talet. Den är lite asymmetrisk, vilket kan tyda på att salen t h är tillbyggd något senare. Taket har ursprungligen troligen varit täckt med falar eller tegel, men här ser det ut att vara spån. Brygghuset t h är troligen yngre än manbyggnaden. Den innehöll sannolikt brygghus på den hitre gavel och drängkammare på den andra, möjligen med en källare i mitten. Manyggnaden verkar vara i gott skick och det är svårt att förstå att man strax efteråt rev den. Personerna är troligen från vänster: sonen Oskar Olsson, 22 år, styvmodern Sofia Katarina född Jakobsson från Galls på När, 40 år, sonen Anton Olsson, 19 år, fadern Petter Olofsson, 47 år, dottern Berta Olsson, 16 år.
August Jakobsson född 1877 köpte 1904 en avsöndring från Husarve som han bebyggde med byggnaderna på bilden. Manbyggnaden är en s k ofullständig parstuga i resvirke med spåntak försett med ett köksbakbygge. Åtminstone mittdelen av ladugården är sannolikt en bit av en äldre bulladugård som flyttats hit och försetts med panel och foderloft, men det kan gälla delarna på gavlarna också. August var gift 1905 med Hilma Anna Catarina Karlsson född 1878, dotter till grannen Johan Karlsson, se Bild 915. De sålde stället 1916 och köpte gården Bönde där nu Gunlög Pettersson bor. Köpare var Johan och Hilma Nykvist, som sålde den i sin tur redan 1919 till Gunnar Olsson och han sålde den 1926 till Johan Härnfelt från Dalarna, gift med Laura Olofsdotter från Bönde. 1943 sålde de fastigheten till Josef Hejdenberg född 1909 från Liffride, gift 1942 med Ester Karin Olivia Johansson född 1911 från Bjärges.
De gamla fähusen på bilden ser äldre ut än vad de troligen är. Det var sällsynt med ladugårdsbyggnader i sten före 1800-talets mitt. Den större ladugården t v innehöll troligen kohus, dörrarna är rätt smala, liksom de närmaste i den mindre ladugården, vilken här kunde ha hyst ungnötshus, gödselstacken tyder på det. Men att ha gödselnhögen inne på gården, dessutom obehändigt inne i ett hörn, var lite ovanligt, men inte unikt. Dubbeldörrarna t h kan ha gått till ett stall. Den större ladugården ser ut att ha halmtak (bindtak), medan den lilla har faltak. Virke sågades nästan alltid i 7-alnarslängder (@ 4.20m) och var taket större, fick man skarva som här. Trots de skröpliga taken, var byggnaderna nog inte så dåliga, men gammalmodiga. Nu skulle det byggas stort och modernt! Se Bild nr 992, 993 och 994.
Här har vi en fin överblick över gårdens byggnader sedda från granngården Husarves potatisland. Alla byggnader finns kvar än idag, ett pannrumshus har blivit tillagt där man ser flovedstravarna mellan flygeln och bodlängan. Flygeln har blivit moderniserad genom att man byggt på det något så man fått in vädringsluckor till loftet, vilket användes som spannmålsmagasin. Man har rivit gavelspetsens stenvägg och gjort en ny i trä i stället. Troligen innehöll flygelns bortre del ett brygghus av den kraftiga skorstensstocken att döma och den hitre delen en drängkammare. Bodlängan har en bakdörr, vilket kan betyda att det här fanns ett grishus med tillhörande grisgård utanför. På ladugården ser man hur den nya delen ännu inte hunnit bli färdigmålad och färdigputsad. I den äldre delen ser man tydligt de nyinsatta fönstren, vilka finns kvar än idag. I mitten ses portlidret och portarna längre bort går till ladan.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.