Servett med mönster hämtat ur Afhandling om drällers och dubbla golfmattors tillverkning, med begagnande af harnesk-rustning / författad af J.E. Ekenmark och systrar, Stockholm, 1928. Johan Erik (1786-1833), Hedda Christina ( 1786-1833), Lovisa Maria (1795-) och Gustava Fredrika, gift Beckvall (1800-). Linnedamast, invävt LS 1832, vävt av Björkanders linneväveri i Visby, Gotland. I privat ägo.
Från 299 kr
Del av duk med mönster hämtat ur Afhandling om drällers och dubbla golfmattors tillverkning, med begagnande af harnesk-rustning / författad af J.E. Ekenmark och systrar, Stockholm, 1928. Johan Erik (1786-1833), Hedda Christina ( 1786-1833), Lovisa Maria (1795-) och Gustava Fredrika, gift Beckvall (1800-). Linnedamast, invävt DOB MLOB 1862 och märkt TA i plattsöm, från Ångermanland i privat ägo.
Fredrika Bremer föreningen i Varberg. Från vänster: ?, doktorinnan Ella Westerborn, lärarinnan Elin Almqvist, Maja Lundgren, Anna-Greta Sjöblom, Lalla Kumlien, Elsa Elvin, Märta Jeppsson-Nyström, Mildred Vogel, ev. Inga Reuterwall. Sittande i mitten: Flickskolans rektor Tora Lundgren. Bilden troligen tagen vid ett årsmöte och man har klätt ut sig till olika manliga och kvinnliga yrken.
Porträtt av Elisabeth Westerberg. Dotter till brukspatronen vid Gusums bruk, Frans Edward Teodor Westerberg och dennes maka Dorothea Amalia Fredrika Ekerman. Bilden är tagen vid ett besök hos familjen Lundqvist på prästgården Korsnäs i Skällvik socken. Bakom kameran stod den fotointresserade kyrkoherden Gustaf Leonard Lundqvist. Vidare i livet kom fröken Westrerberg att gifta sig med kamreren Karl Johan Spjuth.
Matta med mönster hämtat ur Afhandling om drällers och dubbla golfmattors tillverkning, med begagnande af harnesk-rustning / författad af J.E. Ekenmark och systrar, Stockholm, 1928. Johan Erik (1786-1833), Hedda Christina ( 1786-1833), Lovisa Maria (1795-) och Gustava Fredrika, gift Beckvall (1800-). Damast med varp av gulbrunt bomullsgarn och inslag av rödbrunt ullgarn. Från Väse socken i Värmland, privat ägo. Fotot från utställning i Karlstad 1929.
Duk i linnedamast med mönster hämtat ur Afhandling om drällers och dubbla golfmattors tillverkning, med begagnande af harnesk-rustning / författad af J.E. Ekenmark och systrar, Stockholm, 1928. Johan Erik (1786-1833), Hedda Christina ( 1786-1833), Lovisa Maria (1795-) och Gustava Fredrika, gift Beckvall (1800-). Duken har tillhört Anna Margareta Wallin, gift med kronolänsman Lindberg i Meja, Ångermanland.
Kaffebjudning med småskollärarinnan Bertha Engström (fotografens mor) i mitten och till höger möjligen hennes syster Fredrika Engström. På bordet står en stor bukett syrener, så kanske är det en skolavslutningsdag. Rummet har stormönstrade tapeter med blommor och en hög dubbeldörr (döbattang). (Negativet skadat i högerkanten)
Friherrinnan Anna Eva Jacquette Rappe född Tersmeden, född på Strömsbruk i Gävleborgs län 15/7 1863. Dotter till Fabian Tersmeden och hans hustru Johanna Charlotta Fredrika född Falkenberg af Trystorp. Är gift 14/1 1883 i Örebro med Friherre Ludvig Bernhard Rappe född 1847, död 1906. Om sociala uppdrag med mera se : Småländska Kvinnor 1941. Om släkt och familj: Se Elgenstierna.
Manbyggnaden, framsidan och ena gavelen. Uppförd av kalksten, spritputsad och avfärgad i vitt. Tak täckt med svart skiffer. Balkongen uppförd 1930 efter ritningar av arkitekten Erik Fant. Innan altanen tillkom fanns även i bottenvåningen sju axlar. Ottenby kungsgård är en herrgård i Mörbylånga kommun. Ottenbys nämns första gången i skrift år 1282. Under medeltiden omfattade Ottenby 19 gårdar och tillhörde Nydala kloster. Gårdarna drogs in av Gustav Vasa och gjordes till kungsladugård med schäferi och stuteri. Ett statligt stuteri för hästar till armén fanns 1831-1892. Även senare fortsattes stuteriverksamheten och många framgångsrika halvblodshästar föddes upp på Ottenby. Till kungsgårdens byggnader hör huvudbyggnaden med flyglar, ruiner av äldre uthusbyggnader, samt Karl X Gustafs mur, som begränsade kronans egendom mot norr och uppfördes 1654-55 för att stänga in de kungliga dovhjortarna i lunden. Huvudbyggnaden uppfördes 1804 efter ritningar av hovintendent Carl Fredrik Sundvall. Det är en vitputsad stenbyggnad med valmat tak. Flygelbyggnaderna är uppförda i kalksten under slutet av 1700-talet.Sedan 1935 är Ottenby kungsgård ett statligt byggnadsminne. Gården ägs av Statens fastighetsverk. Källa Wikipedia 2009-10-23.
En månne umbärlig information i sammanhanget är att amatörfotografen Fritz Lovén tidigt gjorde sina försök med plastnegativ. Det äldre och beprövade materialet som bas för negativ var annars glas, och man kan förstå att lockelsen till ett mer lätthanterligt fotograferande var stor. En baksida med de tidiga plastnegativen är att de inte sällan bleknat och att återgivningen blivit oklar. Här är ett exempel, daterat 1905, som trots sina brister visar en unik vy mot ett sällan återgivet hus i Linköping. Idag skulle huset burit adressen Kungsgatan 24 men låg en stycke in i kvarteret, trots sitt präktiga yttre närmast som ett gårdshus. Även byggnadens sneda orientering mot Kungsgatan kan tyckas märklig, men förklaras av ett äldre gatunät där dagens Klostergata här vek för en mer västlig sträckning. Huset uppfördes vid 1800-talets mitt av rådman Adolf Fredrik Nordwall. Om denne handlare och i Linköping beklädd med en mängd förtroendeposter kan skrivas mycket. Här begränsar vi hans levnadsteckning med sin vinnande kamp att genomdriva avveckling av den otidsenliga avlöningen i jord för stadens styrande och borgarskap. Att sköta ett lantbruk tog både krafter och tid från de huvudsakliga uppgifterna. Sällan var man heller som handlare eller i annan yrkesutövning särskilt väl skickad för jordens bearbetning. Processen kom dock att ta sin tid. Först vid respektives frånfälle tillfördes jorden stadskassan.
Porträtt av en kvinna med en lite udda livshistoria. Född i Stockholm 1809 blev Carolina vidare fosterdotter till grosshandlaren och finske undersåten, tillika ogifta, Johan Fredrik Sederholm. Sommaren 1828 inflyttade mademoiselle Carolina Sederholm från Stockholm till Ekenäs slott i Örtomta. Omständigheterna och möjligheterna kring flytten är oklar men på slottet blev hon enligt källorna en omedelbar del av godsets ägare, Svante Banér och dennes maka Mariana Victoria Nordenbjelke. Redan året därpå flyttade hon likväl till det närliggande godset Mauritzholm. Ägan arrenderades vid tiden av friherrinnan och änkefrun, jämväl Svante Banérs mor, Carolina Matilda Banér. I hushållet fanns även hennes son Eskil Banér, och kanske var det inte en tillfällighet att han senare samma år tog över driften av den något avsides belägna gården Hjälmsäter. Hur som stundade vigsel mellan Eskil Banér och Carolina Sederholm i oktober månad 1832. Eskil löste ut sin bror Svante och blev 1834 ensam ägare till Ekenäs. Carolina var nu friherrinna över godset Ekenäs vittfälliga ägor. Långt senare, efter hennes makes död 1889, var omständigheterna andra och hon avled i kronsik hjärtlidande 1897 skriven på sin äldste sons gård Ås i Örtomta socken.
Rantzaumonumentets avtäckning. Stenen invigdes av prins Carl den 26 juni 1938 till minne över danske fältherren Daniel Rantzau som stupade här 1569, men också för att stenen "i alla tider kunna bära vittnesbörd om att fred råder och alltid skall råda mellan Danmarks och Sveriges folk." som prinsen sa i i sitt invigningstal. Närvarande var prins Harald av Danmark liksom högre svenska och danska militärer. Stenen är omkring tre meter hög och en meter bred. Själva reliefen med Ranzaus bild är ca en halv meter hög och placerad så att han ser mot Varbergs fästning. Den latinska inskriptionen nedtill betyder "Skilda öden vid skilda tider" (Diverso tempore diversa fata). På grund av det strategiska läget vid Varbergs fästning har klippan flera gånger under historien använts för att ställa upp artilleripjäser vid belägringar av slottet. Under 1800-talet kallades platsen för "Daniels klippa" och 1861 lät Leonhard Fredrik Rääf där hugga in ett kors och namnet Daniel Rantzow (alternativ stavning); nu vid monumentets fot. Redan 1913 kom idén upp att resa en monument över Rantzau men föll i träda tills byggmästare A. Tell i Kungsbacka återupptog saken. En insamling skedde 1936 i Danmark och Varbergs stad ordnade med platsen. Vid invigningen uttryckte Varbergs stadsfullmäktiges ordförande, riksdagsman Sven Larsson, att staden med stor glädje emottog minnesstenen och lovade att vårda den väl.
Porträtt av prostinnan Eva Fredrika Rundeberg. Här upplysningsvis fotograferad i Agnes Arosenius ateljé i Norrköping, stadens första kvinnliga porträttfotograf. Eva Fredrika var född i Kvillinge 1809 men uppvuxen på Vikbolandet där fadern var kronolänsman i Å socken och sedermera Kuddby. Egen blev hon 1832 då hon erhöll plats som mamsell på Skenäs gård i Östra Husby, som en äldre syster och dennes make arrenderade vid tiden. Från år 1838 finner vi henne boende i Norrköping och så förblev det till 1850 och detta år ingångna äktenskap med pastorsadjunkt Magnus Westergren. I samband med giftemålet flyttade paret till Styrstad där maken erbjudits tjänsten som komminister. Efter Styrstad och en kortare tid i Ledberg flyttade makarna 1863 till Konungsund. Där och då hade socknens kyrkoherde Juringius dött och Westergren tillfrågats om att bli församlingens kyrkoherde. Här blev de kvar tills deras barnlösa äktenskap nådde sin ände vid Eva Fredrikas bortgång 1877.
Porträtt av Oscar Egnell. Född i Stjärnorp 1813 som son till domkyrkosysslomannen Fredrik Carl Egnell och makan Ulrika Christina Granbeck. Sin första egentliga tjänst inträdde han 1838 som inspektor vid gården Roxtorp i hemsocknen. År 1841 gifte han sig med Augusta Elisabet Enelius och makarna fick raskt tre barn. Lyckan vände när hustrun drabbades av lungsot, ett av tidens många gissel. Hon avled i mars månad 1850. Ny livskamrat fann Egnell i Christina Mathilda Hellström. Hon var bördig från orten men hade bott en längre tid i Linköping. Vigseln stod i midsommartid 1852. Efter nytt boställe från 1853 på Bonnorp i Stjärnorp, sökte makarna lyckan på gården Hundekulla i Vånga socken. På de bägge nämnda gårdarna tjänstgjorde Oscar Egnell som inspektor. Från år 1867 förmäler källorna att Egnell lämnat inspektortjänsten för att bli mer aktiv som arrendator av Balderums södergård i nämnda församling. Vid tiden hade hans nya äktenskap välsignats med dotter och son. Redan efter ett par år tycks situationen dock vara en annan. År 1869 bröt familjen upp för att istället logera på gården Boberg västergård. Att logera betydde vid tiden en mer inaktivt och utan tydlig funktionell roll bebo platsen. Rimligtvis hade nu åldern börjat ta sin tribut för Egnell, möjligtvis var han sjuklig. Han sökte ny omständighet för sin familj 1872 och ombesörjde flytt till gården Sätra där de utan tydlig funktion logerade hos bonden och gårdsägaren Jaen Anderson. Kort därefter bosatte sig familjen i vad tiden kallade Bönhuset, missionsrörelsens lokal i Vånga socken. Inte heller på denna plats var familjen Egnells roll tydlig. Icke desto mindre bodde de kvar i Bönhuset till 1882 då makarna åter flyttade till Sätra. Här bosatte de sig efter dåtidens språkbruk "till hus", vilket kunde betyda en mångfald boendeformer men i grunden inneboende av något slag. Oscar Egnell gick ur tiden i april månad 1890.
Masthugget
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.