Monolit, fotografi, photograph@eng
Från 299 kr
träd, halmtak, by, byggnad, hus, tak, fotografi, photograph@eng
porträtt, hus, bytempel, tempel, byggnad, fotografi, photograph@eng
fotografi
scener, övriga
Statens Järnvägar, SJ säkerhetstjänst. Tåg mot Falköping Central och Stockholm Central.
Midsommartrafiken vid Stockholm Central. Resande utanför Stockholm Central, på planen mellan huvudingången och Vasagatan.
Mård under tiden för första eltåget från Stockholm Central till Boden Central.
Utfarten Stockholm Central mot söder, över Tegelbacken och Norra järnvägsbron mot Riddarholmen. Sträckan Stockholm Central - Riddarholmen.
Med en intensiv och levande blick möter oss här Sofia Wallberg. Gift 1871 med handlare Carl Fornander i Linköping och det är uppskattningsvis runt den tiden hon lät sig porträtteras. Maken drev sin handelsrörelse med framgång och de torde haft det gott ställt med goda livsvillkor i sin centrala bostad invid Stora torget. Så hade livet inte startat för någon av dem. Carl Fornander hade som fosterbarn inflyttat till Linköping och tidigt kommit i arbete som bodgosse. Sofias föräldrar hörde till den lägre rankade arbetskraften vid godset Engelholm i S:t Anna. Likt sin make lyckades Sofias far emellertid att bryta sig ur sin givna lott och blev under Sofias uppväxt kopparslagare och gårdsägare i Valdemarsvik. Hur Sofia mötte sin make med så skilda liv och hemorter är oklart men sensommaren nämnda år stod deras bröllop i Linköping. Äktenskapet blev barnlöst och efter makens död 1896 valde hon att flytta till sin yngre bror i Karlstad, där hon avled 1905.
Torghandel på Trädgårdstorget i Linköping, vilket kan väcka lust till en historisk betraktelse. Torget lades ut som just "Trädgårdstorget" vid mitten 1800-talet för att skapa en handelsplats vid sidan av Stora torget och i viss mån Hospitalstorget. En tid var handeln av köttvaror hänvisad till det nya torget och det kom att benämnas som "Köttorget". Striktare hygienkrav och Saluhallens tillkomst gjorde Trädgårdstorget till ett grönsakstorg, vid sidan av försäljning av fisk. I skiftet återställdes inte torgets namn utan istället kom det att kallas Tanneforstorget. Beteckningen används exempelvis på stadens officiella stadskartor från omkring förra sekelskiftet. För mer sentida Linköpingsbor kan "Tanneforstorget" tyckas varit ett märkligt namn men har sin förklaring i platsens historiska anknytning till Tannefors, ett par kilometer sydost om centrala Linköping. Här låg i äldre tid infarten till staden från Tannefors-hållet och den stadsport med tullstation som gick under namnet "Tannerforstullen". Bilden visar dock en helt annan tid, hösten 1963.
Strosor rep 2 25 juli 1966 Två yngre kvinnor klädda i korta sommarklänningar och med sommarskor på fötterna går på en gata i centrala Örebro. Två små barn, en liten pojke samt en lite större flicka går bredvid de två vuxna kvinnorna. Den ena kvinnans klänning är vit med stora bubblor på. Den andra kvinnan bär en mörk, randig klänning och bär två kakpåsar- en i vardera handen. Den lille pojken har vit, kortärmad tröja samt svarta kortbyxor på sig. Den lilla flickan bär ett mörkt linne med vita kanter runt samt ett par kortbyxor. Andra personer syns runtomkring kvartetten. Bilar är parkerade intill parkeringsmätare vid trottoarkanten. En buss samt en lastbil syns på gatan i bakgrunden.
Hus/källare som framkommit vid en arkeologisk undersökning i kvarteret Abborren i centrala Jönköping. På bilden syns syllstenarna tydligt. Vid den bortre kortsidan syns en tröskelsten. Det mörka lagret invändigt har kommit sig av att källaren, kort efter byggandet, verkar ha fått problem med fukt och säkert även periodvis stående vatten. Som en lösning lade man först in flera lager av sand och trägolv men även detta drabbades av fukten. För att råda bot på detta permanent, hämtades använda gjutformar i bränd lera och lades på som ett tjockt golvlager. Lagret som var uppblandat med kol och sot var upp emot 0,3 meter tjockt. Golvnivån höjdes så mycket att en ny ingång måste göras och det är denna som syns vid tröskelstenen.
Åseda är en tätort och centralort i Uppvidinge kommun. Ortnamnet Åseda har genom tiderna förändrats och första gången det omnämnts är 1345 i Svenskt Diplomatarium. Sedan dess har namnformen växlat, Aseda (1429), Aaseda (1451), Oseda (1470) och Åsheda fram till 22/10 1927. Åseda är en huvudsakligen modern ort som uppstod för drygt hundra år sedan som en järnvägsknutpunkt på småländska höglandet (normalspåriga järnvägen Nässjö-Sävsjöström-Nybro och smalspårsbanan Växjö-Klavreström-Virserum och så småningom till Hultsfred där smalspåret till Västervik anslöt). Åseda var municipalsamhälle mellan 1910 och 1942, och därefter köping. Åseda landskommun som köpingen bildades i inkorporerades i köpingen 1965. Åseda är sedan 1971 centralort i Uppvidinge kommun, men vissa centrala förvaltningar finns i Lenhovda och Älghult.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.