passagerarbåt, hamn, ångbåt, båt
Från 299 kr
- Föremål -
fotoalbum
Fotbollsspelare Erik "Prosten" Karlsson på lasarettet. oktober 1946. Han var den store målskytten (gjorde 40 mål på 43 allsvenska matcher) som kom till AIK och Allsvenskan först vid 30 års ålder, alldeles för sent anser han själv. Han liknade Gunnar Nordahl i sin spelstil, tung, snabb, målfarlig men lite oteknisk. Blev målskytt i sin enda landskamp (som en av de allra äldsta ldebutanterna genom tiderna) mot Norge, 1946. Under tre års tid var han AIK:s store målkung bodde hela tiden kvar i Gävle, pendlade till Stockholm för matcher och träningar. Fullständiga namn: Thure Erik Wilhelm Karlsson. Född 4 juni 1915 i Stockholm, död 19 maj 2002 i Gävle. Hela arbetslivet i Gävle Kommun - Installationsinspektör. Sonen Stefan ("Lill-Prosten") med 8 SM för Brynäs och 143 A-landskamper i ishockey, äldre brodern Folke som var med i OS i Stockholm 1912 i gymnastik. Favoritlag Gefle IF, AIK. Moderklubb: Södra Bollklubben (i Gävle). Allsvenska AIK-matcher: 43. Allsvenska AIK-mål: 40. Allsvensk AIK-debut: 23 september 1945 (AIK-Hälsingborgs IF 3-4). Första allsvenska AIK-mål: 23 september 1945 (AIK-Hälsingborgs IF 3-4, Erik gjorde AIK:s andra mål i andra halvlek). Utvisningar: Inga. Position: Center. A-landskamper: 1 (1946, Norge-Sverige 0-3, Erik gjorde Sveriges tredje mål). Spelarkarriär: Södra Bollklubben (1930-36). Gefle IF (1936-45). AIK (1945-48),Gefle IF (1948-49). Tierps IF. Erik "Prosten" Karlsson efter den aktiva karriären. Tränarkarriär: Södra Bollklubben.Strömsbro IF.
Ungdomsporträtt av fröken Alida Larsdotter. Född 1857 och uppvuxen på Kottebo rusthåll i Ulrika som dotter till rusthållare Lars Magnus Olofsson och makan Margaretha Larsdotter. Likt de flesta före vår tid var hennes barndom kantad av dödsbud. I dagarna runt hennes egen födelse dog två systrar, sannolikt i den rödsotsepidemi som drog över Östergötland 1857. Den yngre systern, 7-åriga Christina Sofia, dog blott två dagar efter Alidas nedkomst. Den äldre systerns hemkallan lät vänta på sig i ytterligare några dagar. Dessförinnan hade två bröder i späd ålder insomnat med något års mellanrum. Tidsskillnaden gav föräldrarna för övrigt möjlighet och vilja att ge dem samma namn, Nils Victor. Åter till fotografiet har vi skäl att se en tillitsfull Alida. För hennes överlevande syskon hade det ordnats respektabla yrken och själv såg hon fram mot det egna bröllopet. I december 1887 beseglades det tillsammans med Anders Gustaf Olsson, hemmansägarson i Lilla Farsbo.
"Föräldrarne okände", så tvingades prästen i Motala inleda födelseattesten för gossen Hugo Fredrik efter nedkomsten den 2 november 1851. Modern hade en tid före barnets födsel inackorderat sig hos barnmorskan Aurell, men inte uppgivit sitt namn. Trots de till det yttre sparsamma omständigheterna hade det till barnets dop samlats en rad prominenta faddrar; civilingenjören N. Fröding, apotekaren A. Landin och medicine doktor N. Ekwurtzel med flera. Gossen skulle genom livet bära den sistnämnde fadderns efternamn, men sakförhållandet har inte utretts för denna presentation. Vi finner honom efter födseln först i 30-årsåldern som inflyttad från Stockholm till Linköping. Det tycks gått honom materiellt väl, ty i sin nya hemstad tillträdde han en tjänst som läroverksadjunkt. Hans liv blev dock kort. Han avled redan vid 32 års ålder. Fotografiet kan dateras genom fotografen Daniel Kihlbergs verksamhetstid i Falun. Upplysningsvis hade densamme varit verksam i Linköping under åren 1878-1880.
Heden i Digesgård Strandheden i Digesgård har under långa tider varit betesmark. Då hölls buskar och sly borta. Så försvann korna och heden slyade igen. På 90-talet rensades heden från sly och buskar i kommunal regi och korna kom tillbaka. Det var positivt för heden, men det fanns boende som inte gillade det. En tid av sabotage följde, då elstängslet gång på gång klipptes av. Som en reaktion på trakasserierna försvann korna några år. 2005 dök det upp hästar. Ännu 2011 betade islandshästar varje sommar på heden till glädje för de boende runt om. Bild 1 På 90-talet betade kor igen på strandheden i Digesgård efter många, många års uppehåll. Bild 2 Ett anslag vid alla ingångar till strandheden talade om en ny tid. Nu skulle det vara hästar som betade av heden. Bild 3,4 o 5 Strandheden i Digesgård med vy norrut och en flock fredligt betande hästar. Bild 6 Hästarna betar på heden i Digesgård med Morups Hallar i bakgrunden.
Text på baksidan av fotografiet.Vy från "Doktors- promenaden" Falkenberg, vid Garvareforsen- slänten. Byggnaden i mitten med bottenvåningen av sten är en kopparslagareverkstad enligt byggnadslov 1890-04-29 och ansökan om brandförsäkring 1893-08-22. Byggnaderna väster därom liksom verkstaden har legat på tomten nr 2 enligt beteckningarna 1808-1921 och sedan stg 945 (t.o.m. 1986-10-15). Verkstaden och byggnaden bakom låg vid en "Vattengränd" mellan Storgatan och Ätran. Norr om denna gränd låg tomten nr 1, numera Smeden 8, m.fl., vilka delvis synes till höger om kopparslagareverkstaden. Byggnaderna på tomten nr 2 låg kvar åtminstone till 1940 och är med på 1913 års karta ( men ej 1954). Staden förvärvade tomten 1940-11-19 och sålde 34 kvm 1941-06-17 att ingå i Smeden 8 en ligt tomtindelningen fastställd 1940-06-04 och stadsplan fastställd 1939-01-13. Falkenberg 1996-12-03 Carl Estmar.
Text på baksidan av fotografiet.Taget fr. Doktorspromenaden. Byggnaden i mitten med bottenvåningen av sten är en kopparslagareverkstad enligt byggnadslov 1890-04-29 och ansökan om brandförsäkring 1893-08-22. Byggnaderna väster därom liksom verkstaden har legat på tomten nr 2 enligt beteckningarna 1808-1921 och sedan stg 945 (t.o.m. 1986-10-15). Verkstaden och byggnaden bakom låg vid en "Vattengränd" mellan Storgatan och Ätran. Norr om denna gränd låg tomten nr 1, numera Smeden 8, m.fl., vilka delvis synes till höger om kopparslagareverkstaden. Byggnaderna på tomten nr 2 låg kvar åtminstone till 1940 och är med på 1913 års karta ( men ej 1954). Staden förvärvade tomten 1940-11-19 och sålde 34 kvm 1941-06-17 att ingå i Smeden 8 en ligt tomtindelningen fastställd 1940-06-04 och stadsplan fastställd 1939-01-13. Falkenberg 1996-12-03 Carl Estmar.
Köpings kyrka. Kyrkan är belägen nära Köpings alvar i en fornlämningsrik trakt vid den vikingatida hamnen. Ett stort antal kristna gravmonument från 1000-talet har hittats på platsen. Den nuvarande kyrkan består av ett rektangulärt, i tre skepp indelat kyrkorum med kor i öster, sakristia i norr och torn i väster. En medeltida stenkyrka av klövsadelstyp av ovanligt stora dimenstioner revs 1805. Delar av murarna är fortfarande bevarade och delvis synliga, bland annat står den nedre delen av den gamla långhusmuren kvar intill den norra muren. Med hänvisning till sättningsskador revs 1805 års kyrka 1953 och den nuvarande kyrkan uppfördes efter ritningar av Ärland Noreen. Tornet står kvar efter den tidigare kyrkan och innehåller även delar av det medeltida tornet. Det kröns av en åttakantig lanternin, en lanterninform som kom att bli stilbildande för de öländska nyklassicistiska kyrkorna.
Grimskär. På 1560-talet anlades på Grimskär en skans, vilken i 1611 års krig under överste Lars Bubbs befäl verksamt hindrade danska flottans rörelser. Skansen byggdes om 1622-23 och förstärktes ytterligare år 1688 samt ingick sedermera som en viktig del i de storartade förslag till Kalmars befästande, som uppgjordes under senare hälften av 1700-talet. På holmen byggdes 1837 en fyr. Fyren byggdes om och förbättrades 1865 och 1879 till en kombinerad fyr och lotsutkik. 1931 lades lotsverksamheten ner och 1940 ersattes fyren av en ny fyr i Kalmarsund. Ett år senare revs det gamla fyrtornet. 1943 anlades en underjordisk minstation under skansen. Stationen hade 11 mans besättning som samsades på 50 m². Minorna var utlagda i Kalmarsund och färjan mellan Kalmar och Färjestaden passerade dagligen, besättningen ovetandes om denna minering, tills den sista färjan avgick den 30 september 1972, samma dag som Ölandsbron invigdes. Bernt Ohlson var chef för minstationen mellan 1965 och 1985. Minstationen avvecklades 1988. (Uppgifterna är hämtade från Wikipedia).
Det är tröskningsdags hos Lars Hanssons, eller så låtsas de för att Masse skulle få en bild. Men så här års var rågen skuren och torkad, så det kunde vara tröskdags. Annars vid den här tiden blev tröskvandringarna gammalmodiga och ersattes med flyttbara tröskverk dragna av lokomobiler. Här står två stutar inne vid vandringen och en flicka sittande på en monterad sits på dragbommen ser ut att sjasa på dem. Om det finns fler dragdjur vid de andra bommarna går inte att se. Det var barn- eller gubbjobb att köra dragdjuren. Utanför står familjen Lars och Liven Hansson med barnen Harald och Elinda. Det är fler personer med, men vilka de är har ännu inte gått att utröna. Se Bild 67!
Detta är bruden Anna Jakobssons (Jakobsdotter?) barndomshem, där hon växte upp med föräldrarna Jakob Larsson och Maria Larsdotter, 4 syskon, farbrodern Lars och kanske också farfar och farmor Lars Jakobsson och Anna Olofsdotter. Anna gifte sig vid 27 års ålder med Hallsarve Vilhelm Karlsson, 28 år, och flyttade till hans gård. Vilhelm förekommer på en mängd Massebilder och Anna skymtar också på några. Denna part av Kauparve liksom grannparten flyttade upp från Kauparvegrannlaget neråt Hallsarve genom ett skifte mellan parterna. Manbyggnaden och flygeln på bilden uppfördes 1870. Men boplatsen var nog egentligen gammal. Här lär det ha legat en till två gårdar på medeltiden som hette Hannare (Hanarve?) respektive By och de sista murarna av dessa revs när Kauparve flyttade hit upp. Markerna bakom gården heter ännu By ängsbackar. Man kan se att manbyggnadens tegeltak förlängts i senare tid för att bli moderiktigt. Snickarglädjeverandan bör vara rätt ny på bilden.
Masse har mycket medvetet tagit en bild av båda byggnaderna. Smedjan från 1800-talets första hälft är övergiven och det återanvända 1700-talsfönstret på gaveln har urfallna bågar. Den utformning manbyggnaden har på bilden är från 1870-talet. Men frågan är om den inte har ett äldre ursprung. Jakob Olofsson byggde ett stenhus 1773 som han fick 20 års skattebefrielse för. Det var förmodligen ett flistakshus med traditionell förkrymt övervåning. Ett sådant hus stämmer väldigt bra med vägghöjden här. Huset är också lite asymmetriskt, det var inte de sena 1800-talshusen, dessutom hade de sockel. Om det här är Jakob Olofssons hus, har man höjt bjälklagen, så det gått att gräva ur en källare. Man har flyttat upp och in fönstren från nära hörnen och brantat upp taket. Sådana här ombyggnader var vanliga.
Ett ovanligt montage från O. F. Kuylenstiernas fotateljé i Jönköping. Den porträtterade är Henrik Tisell, född på Medhamra i Östergötland 1835 som son till Henric August Tisell och makan Eva Beata Gustava Vult von Steijern. Under åren 1854 till 1885 var han i tjänst vid Andra livgrenadjärregementet i Linköping. Henrik Tisell var en de östgötska befäl som 1864 deltog aktiv i dansk tjänst mot Tyskland, där han bland annat bevistade de för krigets utfall så betydelsefulla striderna vid Dybböl. För detta tilldelades han Dannebrogordern. Från 1869 var han gift med Emma Johanna Sofia Mitander och makarna arrenderade Annelunds gård i Hov. Äktenskapet blev emellertid kort. Redan vid 28 års ålder avled makan och efterlämnade Tisell med parets tre barn. Han drev vidare gården som ogift fram till år 1887, då han bröt upp för ny tillvaro i Nyköping.
Hilma Ydén föddes i Skänninge 1845 och växte upp som boende i Allhelgona skolhus där fadern var lärare. Sommaren 1863, vid 18 års ålder, flyttade hon till Kisa och kom där att som mamsell ha husrum i ortens gästgiveri. Där blev hon kvar till hösten 1867. Detta år, i mitten av november månad, flyttade hon till Norrtälje och kom där att ingå i minuthandlare Anders Anderssons hushåll. Efter några år i Roslagens centralort var hon från slutet av år 1874 tillbaka i Östergötland. Ny boplats hade hon funnit i Motala och från 1879 var hon dessutom gift med tobakshandlaren Johan Oskar Waldemar Thamsten. Det är omkring den tiden vi ser henne på fotografiet. Deras barnlösa äktenskap nådde sin ände när maken avled 1918. Hilma levde vidare som änka i närmare tio år.
Porträtt av Dagmar Malm, dotter till grosshandlaren Maximilian Malm och dennes maka Julie, född Möller. Född i Göteborg 1873 blev hon faderslös 1886 och flyttade kort därefter med sin mor och sina syskon till Stockholm, där modern ingått nytt äktenskap med löjtnant Sten Edvard Gleerup. Enligt släkthistorien kom Dagmar att i sin nya hemstad ta pianolektioner av musikpedagogen Knut Bäck. Denne ska blivit upp över öronen förälskad men fått kämpa för att få sin kärlek besvarad. Efter flera års uppvaktning och löfte om att flytta till Göteborg kunde hymnens band äntligen knytas i juni månad 1897. Året därpå nedkom parets enda barn, dottern Lotty. Fotografiet är sannolikt taget på de blivande svärföräldrarnas sommarviste Hägerstad slott i Hannäs.
Teodor Tåhlins vuxna liv är för denna uppgift inte utredd. Ännu ej fyllda 19 år utvandrade han till Amerika och försvann därmed ur svenska källor. Möjligtvis lät han sig porträtteras inför sin resa, men om detta kan vi inte veta. Föddes gjorde han på Fröö säteri i Lillkyrka socken 1862, son till inspektorn Johan Axel Tåhlin och makan Julia Margareta Charlotta Lundin. Fadern gick emellertid bort redan vid 38 års ålder i sviterna av tyfus, en av tidens gissel. Den kvarvarande familjen fick bryta upp från Fröö och fann nytt boende i Linköping. I maj månad 1881 lämnade Teodor som nämnts Sverige för vad som är troligt leva resten av sitt liv i det nya landet.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.