Flygfoto över Säter. Läs mer om Säters kyrka i boken: Dalarnas kyrkor i ord och bild.
Från 299 kr
Bro 78:1
Bro 83:1
Emil Segersteen föddes i Kättilstad prästgård 1828. Vid sidan av fältpräst var fadern socknens kyrkoherde och tillsammans med hustrun hade de nu sex söner men där skulle det stanna. Emil Viktor kom i vuxen ålder att välja en militär yrkesbana. Han inledde den som kadett 1844 för att vidare knytas till Första livgrenadjärregemenet i Linköping. I oktober månad 1861 gifte han sig med sin kusin Sofia Augusta Norbeck och paret bosatte sig på Förråd säteri som Segersteen var delägare i. Äktenskapet blev emellertid kort. Redan i början av år 1864 avled makan i sviterna av vad tiden kallade gastrisk feber. Två söner hade hunnit nedkomma men den förstfödde hade dött redan före moderns bortgång. Med tiden kom Segersteen att inköpa Malma gård i Rystad, som från 1872 var hans boställe. När han avled 1912 var han dock sedan en tid bosatt i Linköping.
Vallens säteri, eller Wallens slott, strax utanför Våxtorp, dvs i den tidigare gränstrakten mellan Sverige och Danmark. Huvudbyggnaden sedd från sydväst över Storsjön, med den gamla ekonomibyggnadens branta sadeltak skymtande till höger. Bottenvåningen och flyglarna i manbyggnaden har kvar rester från en medeltida borg; en befäst sätesgård uppförd av den danske riddaren Peder Laxmand på 1300-talet. Trakten härjades ofta och godset har brunnit många gånger genom historien. Under 1500-talets första decennier befästes Wallen med murar, vallar och gravar av den dåvarande ägaren, det dansk-norska riksrådet Henrik Krummedige. Efter att Halland blivit svenskt invaderades Wallen under "Skånska kriget" 1676-1679 i elva dagar av danska armén, som brände och förstörde bebyggelsen. Borgen hade fyra längor med ett torn mitt på längan med port till vindbryggan. Mitt på gården fanns en djup brunn. Mangårdsbyggnaden fick nuvarande utseende vid återuppbyggnaden år 1801, efter en brand året innan, och saknar numera den östliga längan. Godset är kulturhistoriskt intressant även genom att stickningskunskapen, "binge", lär ha utgått härifrån genom den förste svenske ägarens fru, Birgitta van Cracauw (även von Krakau), från Nederländerna. Hon gifte sig 1647 med svenske Magnus Durell och de köpte Wallen samma år. Magnus familj hade sedan 1645 kontrakt på tillverkning av stickade strumpor till svenska armén och med Magnus tillstånd blev det Birgitta som organiserade uppdraget som en förläggarverksamhet. Tjänarna på Wallen utbildades i binge och sedan fick de hålla lektioner för allmogen, som därefter från Wallen tilldelades importerad fårull. De färdiga sockarna distribuerades till armén via Wallens säteri. I över hundra år fortsatte kvinnor i släkten att sköta verksamheten. (Se även bildnr F8727)
Karduansmakargatan 11B, Svenska Dagbladet. Stabskursen vid Flygkrigshögskolan besöker Svenska Dagbladets sätteri och iakttar maskinsättare Ernst Sjögren i arbete vid en sättmaskin.
Karduansmakargatan 11B, Svenska Dagbladet. Skoltidningen "Hugget om plugget", tryckt i SvD:s sätteri. Fr. v. skolredaktionen, Lars Bringert, Peter Himmelstand, Dag Prawitz och Curt Widén.
Fotografi taget vid Rådasjön på södra sidan i Pixbo mot Råda sätteri som syns i bakgrunden. Järnvägslinjen Göteborg-Borås går strax söder om denna plats.
Utsikt från Billingen över gården Stora Liden i Säters sn. Major Johan Wilhelm Fägerskiöld. Född 1826 i Dannäs sn.
Porträtt av Fredrik Pereswetoff-Morath. Född och uppvuxen på Kallerstad säteri strax öster om Linköping som son till Carl Emil och Carolina Maria Sofia Pereswetoff-Morath. Parallellt med en militär karriär kom han att verka som skriftställare och korrespondent till olika tidsskrifter. En tid även redaktör av tidningen Östergötland. Efter moderns frånfälle 1891 tycks hans liv komplicerats. Samma år avflyttade han från Kallerstad för att stå skriven "på socknen", det vill säga utan fast bostad. Han anges utflyttad till Burseryd socken 1894 men återfinns inte på platsen. I februari månad 1895 uppges han istället vara inflyttad till en ödestuga i Linköpings landsförsamling. Hans ambullerande tillvaro fortsatte med tillfälliga boställen i Stjärnorp, Kristberg och Tannefors. Från 1908 var han dock stadigvarande boende i stadsdelen Gottfridsberg i Linköping. Fredrik Pereswetoff-Morath förblev ogift och med honom skulle ättens adliga gren slockna på svärdssidan. Rimligtvis förklaras den adoption han lät föranstalta 1918 av fänriken Carl Magnus Dahlqvist, vars mor var född Pereswetoff-Morath, av det faktumet. Den adopterade hade vid tiden nyligen blivit faderslös och inom kort skulle han även förlora sin adoptionsförälder.
I början av 1600-talet beboddes Möckelsnäs av Isak Liljesparre. Denne lät göra gården till säteri och på 1620-talet övergick detta till Arvid Pedersson Stierna. 1675 inlöstes Möckelsnäs av Germund Palm, som sedan han adlats och bytt namn till Cederhielm startade en ny, glansfull period i Möckelsnäs historia. Cederhielm blev landshövding i Skaraborgs län och upphöjdes till friherre 1718. Han påbörjade stora nybyggnader på Möckelsnäs. Han tillförde dessutom Stenbrohults kyrka allehanda gåvor och medel till en ny altartavla. Carl Linneus besökte ofta Möckelsnäs och fick stort stöd av Cederhielm för att utveckla sitt intresse för botanik och läkekonst. Så småningom köpte Cederhielms svärson Abraham Falkengren gården för 2000 daler silvermynt. (Han och hans fru ligger för övrigt begravda på Stenbrohults kyrkogård.) Dennes son, Germund Abraham Falkengren, brukade Möckelsnäs fram till 1785. 1878 köptes Möckelsnäs av kammarherren och vice häradshövdingen Carl Eduard von Horn. 1906-1908 lät han bygga ett nytt, större hus utanpå den gamla byggnaden. De små annexen byggdes på 1920- och 30-talen. Möckelsnäs stannade i familjen von Horns ägo fram till början av 1990-talet, men användes allt mer sällan.
Knaparydsstugan - Onsalas äldsta ryggåsstuga, sannolikt uppförd under 1600-talet. Knaparydet betecknade en gång de skoglösa och bergiga markerna mellan Vikaholm och Gjövik ägda av Råö säteri/Knapagårdarna. Över seklerna hände det att delar av den bördigare marken "intogs", d v s inhägnades för nyodling, och att små bostäder uppfördes på ofri grund. Det var fattiga som bebodde dessa "lägenheter". Lägenheten med Knaparydsstugan var minst, men var redan under 1600-talet ett torp kallat Lyckerij eller Ryet, lydande under säteriet. Den lilla ryggåsstugan var sammanbyggd med ladan och taken täcktes med långtång och senare med torv (tegeltaket tillkom före 1920). Hushållet bestod av ca 6-8 personer, men männen gick på sjön så kvinnor och barn fick sköta om det lilla man hade av odling och djur. Dessa "backhussittare" på Knaparydet fick understöd av socknens fattigkassa för att klara livhanken. Sally Therese Andersson (f 1879) och hennes dotter Ethel blev de sista av fyra generationer av samma sjömanssläkt att bebo Knaparydsstugan. Sally Therese hade löst in tomten 1937 och sålde den på 1950-talet. Nordhallands Hembygdsförening och Onsala Hembygdsgille köpte stugan och flyttade den med inventarier till Utholmen i Gottskär. Uthuslängan kortades då av med ca 1/3. Dessvärre blev byggnaden vandaliserad och därför flyttad 1985 till en plats vid kyrkstallarna intill Onsala kyrka där den fortfarande (2022) står kvar.
Säters sköna dal. Gustav Arvid Asplund, verkmästare på Gefle Porslinsfabrik på 1910-talet. Förmodligen var han även anställd på föregångaren Gefle Kakelfabrik. Bilderna har han själv identifierat, bildtexterna är också hans egna.
Min hustru i Säters. (Bispbergs klack i bakgrunden.) Gustav Arvid Asplund, verkmästare på Gefle Porslinsfabrik 1910-talet Förmodligen var han även anställd på föregångaren Gefle Kakelfabrik. Bilderna har han själv identifierat, biltexterna är också hans egna.
Träd med rest af bo af kungsörn, Aquila chrysaetos, häckade där år 1923, men nu raserat och tomt. Lina kronopark, 1/2 mil från Joikam?, Gällivare revir och socken. (personen vid trädet öfverläkaren vid Säters hospital, H. Boberg) Foto Edv. Wibeck den 18 april 1924
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.