Sjöhistoriska museet visar och förvarar en del av sin båtsamling i Båthall 2 på Galärvarvet i Stockholm. Båtarna är daterade från 1700-talet fram till 1900-talet. Här finns allt från ångslupar och arbetsbåtar till fritidsbåtar av många slag.
Från 299 kr
Utställning om Göta kanals 175 årsjubileum visas på Sjöhistoriska. Fotograferna Anneli Karlsson och Karolina Kristensson har under sommaren 2007 gjort nedslag längst kanalen och satte ihop ett 20 meter långt collage av bilder till utställningen.
Bogserbåten Primus, byggd 1874 i J W Lindbergs verkstäder i Stockholm. Kom sedan till Mons sågverk. Från 1984 i Medelpads sjöhistoriska förenings ägo. Upprustad och nyinvigd 1994. Vykort (rastrerat).
[från monteringsbasen:] "Foto Kapten Sam Svensson, Sjöhistoriska Museet, Stockholm, 1940." "'Ziba' i Karlsängen, Vätö, februari 1940. 'Ziba' inköptes våren 1932 av greve H.G.Mörner [sic] och togstill [sic] Stockholm, där hon förtöjdes vid Tivoli som utställningsskepp. Fartyget inköptes för nedskrotni9ng av herr I.Pettersson [sic], Karlsängen, Vätö. Föreningen Sveriges Sjöfartsmuseum har i gåva till museet överlämnat vissa delar av skonertskeppet."
Tatuerad sjöman. Vpl. Johan Olof E. Alinder, f.15.1.1910, till sjöss under åren 1927 och 1936, tjänstgörande på sjöhistoriska museet hösten 1943. Har arbetat på fartygen: S/S MERTAINEN, S/S ABISKO, S/S SIR ERNEST CASSEL, S/S ATLAND, S/S TRANSPORTATION (USA), S/S QUEENSE (USA).
Det sista trädet, en Balsam poppel, i en gammal allé som fanns mellan Tekniska museet och Sjöhistoriska museet. Det ansågs vara sjukt och därför sågades ned i november 2003. Trädet har alltid fungerat som en "refug" vid in och ut körandet med bil från Tekniska museets gård. Vi saknar det.
Ångslupen Ägir. Byggd på Karlstads Mekaniska Verkstad 1896. Bilden togs vid pråmkanalen före leverans till beställaren Axel E Lindvall i Nättraby. Fartyget är fortfarande i trafik och är sedan i år (2013) K-märkt av Sjöhistoriska museet. I bakgrunden till vänster ligger KMV:s disponentvilla, riven 1924 vid en breddning av backen uppför Karlagatan.
Tatuerare Holger Jörgensen, Köpenhamn. Efter att huden rakats fästes ett silkespapper, på vilket motivet är tecknat med anilipenna, med vatten på huden, varigenom ett avtryck av bilden erhålles. Därefter kommer den elektriska nålen till användning och motivet stickes in. på foto ses sjömannen Sven Christiansen undergå tatuering på ena armen. Han är född i Hilleröd 1912. Instickningen av bilden kostar 5.- kr. Arbetet utfördes för Sjöhistoriska Museets räkning och tog c:a 20 minuter i anspråk.
Vinningsmallar täljda ur vindvuxet trä, 450 a-b för främre bordhalsarna, 451 a-b för aktre bordhalsarna. Sedan borden hyvlats till sättes de in i basränna för att mjukas upp med ånga. När de blivit väl genomkokta, sättas de med hjälp av träklämmor fast på mallen (se bilden). Där får de stå tills de svalnat och torkat (1-2 dagar). Då ha de också fått sin rätta form och kan fästas till kinningar och stävar. Jfr SU:1952. Mallarna köpta av båtbyggaren K.A. Viklund den 11.7. 1952 till Sjöhistoriska museet genom Olof Hasslöf.
Kinningsmallar. Använda vid tillforming av kinningarna till skötbåt. Sedan borden hyvlats till sättes de in i basränna för att mjukas upp med ånga. När de blivit väl genomkokta, sättas de med hjälp av träklämmor fast på mallen (se bilden). Där får de stå tills de svalnat och torkat (1-2 dagar). Då ha de också fått sin rätta form och kan fästas till köl och stäv.och stävar. Jfr SU:1952:16. Mallarna köpta av båtbyggaren K.A. Viklund den 11.7. 1952 till Sjöhistoriska museet genom Olof Hasslöf.
1. Måttbäda. Använd till att mäta upp och utmärka avstånden mellan spikarna i borden på en skötbåt. Med stiften i brädan trycker man i bordkanten ett märke där spiken skall slås in. 2. Syl att borra spikhålen med. 3. Järnhake, över vars krokiga spets man kröker spikändarna, som sedan slås in i bordet. 4. Passare av järn. Använd att på vrångämnet rita ut vrångens form. Passarens en ben föres tätt efter borden och deras avsatser, medan man med det andra benet på vrångämnet drar upp den rits, efter vilken vrången sedan hugges till. Passaren har ursprungligen varit betydligt längre, men har nötts av under mångårig användning först av E.A. Viklund, sedan sonen K.A. Viklund och senast av dennes söner. Verktygen köpta av båtbyggaren K.A. Viklund den 11.7 1952 till Sjöhistoriska museet genom Olof Hasslöf.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.