Flygfoto över Säter. Säters kyrka år 1953. Läs mer om Säters kyrka i boken: Dalarnas kyrkor i ord och bild.
Från 299 kr
Säter, Säters kyrka 1946. Läs mer om Säters kyrka i boken: Dalarnas kyrkor i ord och bild.
Interiör av Säters kyrka. Läs mer om Säters kyrka i boken: Dalarnas kyrkor i ord och bild.
Flygfoto över Säters kyrka 1933. Läs mer om Säters kyrka i boken: Dalarnas kyrkor i ord och bild.
Flygfoto över Säters kyrka. Läs mer om Säters kyrka i boken: Dalarnas kyrkor i ord och bild.
Ett tidigt porträtt av en gammal man. Wilhelm Pereswetoff-Morath föddes i Linköping 1791 och dog i Vadstena 1862. Där emellan kom han att hinna med mer än många. I raden av tjänster och titlar kan nämnas landssekreterare, häradshövding, askulant, advokatfiskal och kammarherre. Detta och mer vid sidan av ledamot i ett flertal utskott och kommittéer. Från 1826 var han gift med Mathilda Wallberg, som med äktenskapet medförde godset Klosterorlunda i Hov socken. Wilhelm hade eget gods i Kallerstad säteri utanför Linköping. Han avled emellertid i makarnas hus i Vadstena.
Porträtt av Nils Ignell. Född till enkla förhållanden i torpet Ingebo under Stegeborgs säteri i Skällvik socken som elfte överlevande barn till torparen Nils Månsson och dennes maka Maja Larsdotter. Tack vare understöd av ägaren av Stegeborg, greve Philip Werner von Schwerin, fick han gå i skola först i Söderköping och därefter i Linköping. Som nittonåring inskrevs han vid Uppsala universitet hösten 1825. Efter blott tre terminers studier prästvigdes han i Linköping. Han kom att tjänstgöra som kyrkoman i Askeby, Vallerstad, Linköping och Västra Stenby innan han från 1840 kom att fortsätta sin karriär i Stockholm. Från 1845 gift med Sigrid Florentina Lindmark, bördig från Rinna.
Lammhults herrgård, som tidigt benämns som Lamhult, har anor från början av 1600-talet då Bengt Oxenstierna bytte bort gården till kronan. "För gjord trogen tjänst" fick sedan förre landskamreren Johan Johansson i Växjö Lammhult som belöning av rikskanslern Axel Oxenstierna! 1666 blev Lammhult säteri. Senare ägare av gården har varit friherre Lars Eldstierna, 1681-1694, därefter hans änka Brita Billingsköld och hennes dotter Brita Margareta. Även medlemmar av släkterna Wattrang och Tigersköld ägde gården 1767-1795. Sedan 1795 fram till 1917 då ett familjebolag bildades, har gården direkt eller indirekt varit i släkten Gyllensvärds ägo.
Ursprungligen var Böksholm en herrgård med ett järnbruk. 1901 lades driften om till att producera sulfitmassa. Vid Böksholms säteri startade bergmästaren, sedermera bergsrådet, Erik Benzelstierna ett järnmanufakturverk år 1762, där det sedan 1742 funnits en masugn. 1782 blev Böksholm ett järnbruk. På 1840-talet flyttades Braås järnbruk till Böksholm och i samband med detta uppfördes nya byggnader för såg, kvarn och spiksmedja. Då järnbruket tvingades lägga ned på slutet av 1800-talet ställdes produktionen om till pappersmassefabrik. Från Växjö-Hultsfred-Vestervik järnväg anlades 1916 av sulfitfabriken ett stickspår för trafik mellan bruket och Braås station. Järnvägen lades ned 1972. Dåvarande ägaren Södra skogsägarna lade ned sulfitfabriken 1979.
Pappersbruket i Böksholm. Vid Böksholms säteri startade bergmästaren, sedermera bergsrådet, Erik Benzelstierna ett järnmanufakturverk år 1762, där det sedan 1742 funnits en masugn. 1782 blev Böksholm ett järnbruk. På 1840-talet flyttades Braås järnbruk till Böksholm och i samband med detta uppfördes nya byggnader för såg, kvarn och spiksmedja. Då järnbruket tvingades lägga ned på slutet av 1800-talet ställdes produktionen om till pappersmassefabrik. Från Växjö-Hultsfred-Vestervik järnväg anlades 1916 av sulfitfabriken ett stickspår för trafik mellan bruket och Braås station. Järnvägen lades ned 1972. Dåvarande ägaren Södra skogsägarna lade ned sulfitfabriken 1979 och sprängde huvuddelen av byggnaderna 1982.
Någon gång under 1600-talet fick Asa säterirättigheter. Genom Brita Lilliesparre, gift med Johan Ulfsparre, kom Asa till släkten Ulfsparre som ägde gården till 1781. Överstelöjtnanten Gustaf Leijonhufvud köpte Asa 1794 och gården ägdes av släkten i nästan 100 år. Det var Gustaf Leijonhufvud som uppförde nuvarande huvudbyggnad i nyklassicistisk stil. 1945 konfiskerades Asa från familjen Stinnes-Söderström, av den svenska statens s k flyktkapitalbyrå som inrättats vid krigsslutet för att beslagta tyskt kapital i Sverige. Asa säteri övergick vid konfiskationen i Domänverkets ägo som nu började använda det som demonstrations- och skogsvårdsskola med en omfattande utbildningsverksamhet.
Herrgården som tidigt benämns som Lamhult, har anor från början av 1600-talet då Bengt Oxenstierna bytte bort gården till kronan. "För gjord trogen tjänst" fick sedan förre landskamreren Johan Johansson i Växjö Lammhult som belöning av rikskanslern Axel Oxenstierna. 1666 blev Lammhult säteri. Senare ägare av gården har varit friherre Lars Eldstierna, 1681-1694, därefter hans änka Brita Billingsköld och hennes dotter Brita Margareta. Även medlemmar av släkterna Wattrang och Tigersköld ägde gården 1767-1795. Från 1795 fram till 1917 då ett familjebolag bildades, var gården direkt eller indirekt i släkten Gyllensvärds ägo. Corps-de-logiet - undervåningen är från 1810-talet och övervåningen tillkom på 1830-talet. Källarvåningen med sina metertjocka väggar är mycket gammal.
Troligen delar av familjen Carlheim-Gyllensköld utanför sitt gods, Vallens slott/säteri i Våxtorp. Byggnaden är vid fototiden ca 100 år; den uppfördes efter att den äldre brann ner år 1801. Byggherre var då hovjägmästare O W Burenskiöld. Delar av den medeltida borgen på platsen finns dock troligen kvar i bottenvåningen. Godset ligger på en holme i Vallsjön och med sitt läge i gränstrakterna Danmark-Sverige har många strider utkämpets här i raken. Vallen kom in i släkten Carlheim-Gyllenskiöld genom giftermål år 1830. Slottet med parkområde avstyckades 1939 från övriga markegendomar.
Öppet hus (?) av tryckeri. Troligen Östgöta Correspondentens sätteri med handsättarnas plats längst fram och i bakgrunden syns sättmaskinerna.
Flygfoto över Säter. Läs mer om Säters kyrka i boken: Dalarnas kyrkor i ord och bild.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.