Denna fastighet var inte lätt att hitta i o m att den inte finns under Botvide. Den ligger under Bönde! Från början var denna fastighet bara ett boställe under Mattsarve, arrenderad 1869 på 50 år. Bostället köptes in 1882 och kom vid skiftet att höra till Botvide. Jord köptes in från Bönde 1911 och ytterligare mer jord från Bönde 1932 och kom då under Bönde. Fastigheten har bytt ägare genom köp många gånger. Johan Bergström född 1849 från Backaryd i Blekinge, gift i Amerika med Anna född Laurin 1858 från Allmänningen, köpte bostället 1910 och det var de som första gången köpte till jord 1911. Bergströms sålde den lilla gården 1932. På bilden ses troligen Anna Bergström 55 år och hennes mor Catarina Maria Larsdotter Ahlström 77 år. Manbyggnaden lär vara uppförd 1895, men bostället bebyggdes redan omkring 1870. Husets stil talar för årtalet 1895, sannolikt byggd av resvirke med liggande panel och papptak i parstugeform med köksbakbygge. Längst bak skymtar en stenbyggnad i sämre skick, vilket kan vara det första huset, här kanske fungerande som brygghus. Längst bak skymtar ett dass.
Från 299 kr
Johan Bengtsson, adress Olofsbo 4 levde med familj på 4 tunnland jord och fiske. Han hade för vana att gå längs stranden och samla drivved till bränne. När hans händer inte orkade att bära längre på ålderns höst, drog han veden efter sig i en fisklåda och snöre över axeln. Johan blev 102,5 år gammal. Här med barnbarnen Ann-Christine och Erling Bengtsson. Uppe till höger ses torsk hänga på tork ( läs mer om den i mappen samlingar/dok/mat). I bakgrunden Hildings egen tillverkade segelkanot. Läs mer om Johan i boken Olofsbo vår hemby 1996.
Johan Bengtsson äldre man, vilar sig sittande på relingen till av en flatbottnad träeka med fisklådor och ankare i. Båten var ilandfluten. Johan Bengtsson, adress Olofsbo 4 levde med familj på 4 tunnland jord och fiske. Han hade för vanna att gå längs stranden och samla drivved till bränne. När hans händer inte orkade att bära längre på ålderns höst, drog han veden efter sig i en fisklåda och snöre över axeln. Johan blev 102,5 år gammal. Läs mer om Johan i boken Olofsbo vår hemby 1996.
Dessa små uthus ser mycket ålderdomliga ut. De verkar vara äldre än från 1870-talet och är därför förmodligen inköpta och återanvända på detta boställe. Det är troligen 4 sammanbyggda små bulbyggnader med halmtak, som delvis är brädklädda. På gavlarna är små skjul tillförda, varav det med halmtaket är säreget. Alla byggnadsdelar är nog fähus utom skjulet med faltak, vilket kan vara vedbod. Vilka djur man hållit är osäkert, särskilt med tanke på att man inte hade någon jord att tala om förrän 1911. Det kan ha varit 1-2 kor, ett par kalvar, någon gris, några lamm och lite höns. Jordlösa fick slå och beta vägkanter och dikesrenar.
Oskar (J O) Larsson Fie och troligen sonen Emil föser jord, den tidens schaktredskap. Vid plöjning och harvning hade man en tendens att dra med sig jorden utåt åkerns kanter, men här verkar man jämna till någonting mitt på. Kanske har man grävt bort en stor sten och fyller ut efter den. Oskar och Emil har sedvanlig klädsel. Det är svårt att avgöra var de arbetar. Landskapet är öppet, en bandtun men inga byggnader syns. Längst bort skymtar en naken höjdsträckning, som skulle kunna vara Lausbackars östra sida.
Masse har passat på att ta en bild av en del av ladugården på den gamla gårdstomten innan den revs. Tråkigt nog hann Masse tydligen inte med att ta bilder av manbyggnaden och övriga byggnader innan de försvann. Ladugården är en traditionellt utformad stenladugård med halmtak från 1800-talets mitt. Den tycks ha innehållit två fähus och en hoimd bortom portlidret. Den hitre delen måste ha innehållit en lada att döma av den märkliga tröskvandringen med skyddstak, någon liknande konstruktion är inte känd. Av ladugårdsbyggnaden att döma verkar gårdsparten ha varit rätt liten, vilket starkt kontrasterar mot hur storbyggd den blev på sin nya gårdsplats. Fick man mera jord vid skiftet?
Denna lilla gård kom till 1910 då Arvid Persson född 1877 från Mattsarve köpte jord av Lars Per Hallander Hallbjäns, vilken sålde bort hela denna gårdspart i smålotter. Arvid var gift 1903 med Hanna Byström född 1871 från Alskog och de bebyggde boplatsen. Detta bostadshus byggde de 1912 och byggde till det 1924. Huset är uppfört av resvirke med liggande panel och taket är täckt med spån. Det ser lite äldre ut än 4 år gammalt, men kan knappast vara det. Det är sannolikt Arvid 39 år och hans fru Hanna 45 år som sitter mot husväggen. Sonen Ragnar 12 år står nog bredvid trappan, men den som står på den är okänd.
Här ses den år 1910 uppförda nya manbyggnadens baksida, framsidan vetter mot vägen, till skillnad mot den gamla manbyggnaden som hade gaveln mot vägen. Det nya huset är byggt i trä med källare i sten, köks- och kammarbakbygge med vardagsingång och under den nedgång till källaren. Detta måste ha varit en stor investering, vilken man klarade av trots att barnen Oskar och Berta löstes ut med sammanlagt 10 hektar av gårdens omkring 40 hektar jord. Sonen Anton och hans fru Elin övertog gården 1917. Personerna är troligen fadern Petter Olofsson, 58 år, styvmodern Sofia Katarina, 51 år och sonen Anton Olsson, 30 år.
Sjövalla i Vårdsnäs en sommarsdag 1902. Den till synes pastorala idyllen understryks av det faktum att stugan låg på den jord socknens kyrkoherde disponerade. Oaktat detta var nog slitet på de små tegarna detsamma. Vid tiden för bilden bodde här makarna Emil Ludvig Berglund och Emma Christina Persdotter. Hon var född här och länge hemmadotter som såg ut att ha hamnat på glasberget. 40 år fyllda hade hon mött sin blivande make och nu hade paret två döttrar. I hushållet logerade även före detta småskollärarinnan Kristina Charlotta Bong. Sannolikt är det några av de beskrivna personerna vi skymtar i bilden. Anm: Platsen lokaliserad med hjälp av Vårdnäs hbf.
Östra Centralbanans sträckning genom Vårdnäs, med stoppställe i Bestorp och Brokind, kom att stärka bygden på allehanda vis. Traktens vackra natur med sjönära lägen attraherade inte minst välbeställda linköpingsbor att uppföra sommarvillor för sina familjer. Från järnväglinjens invigning 1902 uppfördes ett flertal sommarboställen, bland annat på ägorna till Saxtorp och kyrkans jord utmed Stora Rängen. Ett av dessa var bildens Sjövik på utjorden Kläppas mark. Sannolikt uppförd av handlare Axel Peterzén (1844-1906), under alla omständigheter ägd av dennes sterbhus från hans död. Anm: Platsen lokaliserad med hjälp av Vårdnäs hbf.
Kallerstad säteri var i äldre tid en mäktig jordbruksgård med ägovidd på över 500 tunnlands jord. Sedan slutet av 1700-talet hade godset ägts av medlemmar ur släkten Pereswetoff-Morath och vid tiden för bilden hette han Carl (Charles) Emil P-M. Möjligtvis är det Carl Emil och hustrun, tillika syssling, Carolina Maria Sofia Morath vi ser i vilstund framför huvudbyggnaden, även om den påskrift som återfinns på fotografiets baksida anger makarnas dotter, Anna Pereswetoff-Morath och hennes make August Tholander. Dessa vigdes dock först år 1880 och var ägare till godset Braberg sydost om Söderköping. Den oklara identifieringen får tillsvidare förbises.
Gränssten för "Grytens allmänning" mot Karl Svenssons gård i Ryd, V. Kleva (1/4 mant.) Stenen står på en liten åsrygg, som är c:a 50 m. bred och kommer från Ryds mark och går c:a m. in på Grytens. Åsen är kanske 5 m. hög. Denna ås ligger ungefär mitt emellan Grytens parks östra knä vid L:a Gläfshed och den plats där skillnadsgränsen mellan Ryd och Kröseryd stöter till parkgränsen. Stenen är 118 cm hög ovan jord och 60 cm bred (68 cm vid basen) samt 11 cm tjock. Ett par dm från marken står några otydliga siffror (16?08?). Inskriftsidan är vänd mot Gryten.
Min farfars far, fanjunkare Carl Bergman arrenderade Rudet där prästgården ingick mellan åren 1882-1900 då han avled. Därefter arrenderade min farfars mamma Rudet som med min farfar och hans bröder skötte sysslorna fram till 1920 då det såldes. Rudet omfattade ca 40 tunnland öppen jord och stora skogar. Kommiistergården som förr kallades prästgården var på 50 tunnland + skog och den ingick i arrendet. För att sköta allt hade min farfars far 3-4 pigor, 3 drängar samt statare och torpare på prästgårdens marker. mvh Rolf
Nätra kyrka. Byggmästare Simon Geting. Vitputsad stenkyrka med torn. Nyklassicistisk stil. Inredning i början av 1800-talet. Altarväggen utformades 1847-48 av Olof Hofrén. Predikstol från 1814. Grundläggningsarbetet påbörjades 1805 och byggnationen, som krävde stora mängder sten för de två meter tjocka murarna, innebar stora uppoffringar från församlingsmedlemmarnas sida. En vall av jord lades upp runt murarna för att man med stenslädar och hästar skulle kunna föra upp materialet. På hösten 1807 var kyrkan så pass färdigställd att man kunde hålla gudstjänst och invigningen skedde den 27 november av prosten Anders Lundström i Sidensjö.
Nätra kyrka. Byggmästare Simon Geting. Vitputsad stenkyrka med torn. Nyklassicistisk stil. Inredning i början av 1800-talet. Altarväggen utformades 1847-48 av Olof Hofrén. Predikstol från 1814. Grundläggningsarbetet påbörjades 1805 och byggnationen, som krävde stora mängder sten för de två meter tjocka murarna, innebar stora uppoffringar från församlingsmedlemmarnas sida. En vall av jord lades upp runt murarna för att man med stenslädar och hästar skulle kunna föra upp materialet. På hösten 1807 var kyrkan så pass färdigställd att man kunde hålla gudstjänst och invigningen skedde den 27 november av prosten Anders Lundström i Sidensjö. En mer högtidlig invigning med biskop Erik Abraham Almquist skedde inte förrän tio år senare, den 6 juli 1817.
Nätra kyrka. Vykort. Byggmästare Simon Geting. Vitputsad stenkyrka med torn. Nyklassicistisk stil. Inredning i början av 1800-talet. Altarväggen utformades 1847-48 av Olof Hofrén. Predikstol från 1814. Grundläggningsarbetet påbörjades 1805 och byggnationen, som krävde stora mängder sten för de två meter tjocka murarna, innebar stora uppoffringar från församlingsmedlemmarnas sida. En vall av jord lades upp runt murarna för att man med stenslädar och hästar skulle kunna föra upp materialet. På hösten 1807 var kyrkan så pass färdigställd att man kunde hålla gudstjänst och invigningen skedde den 27 november av prosten Anders Lundström i Sidensjö. En mer högtidlig invigning med biskop Erik Abraham Almquist skedde inte förrän tio år senare, den 6 juli 1817.
'Enligt anteckning på fotografiets baksida: :: ''Detta unika bo är fiskmåsens med 3 ägg vid en grästuva och reden bestod av torrt gräs och vasspinnar. Som synes av bilden, låg det i en stor järngryta fylld med jord, som stod på en flat sten en meter från ön. Man ser vassen i bakgrunden.'' :: :: Ingår i en serie med fotonr. 4512:1-57 med diverse foton av fågelbon med ägg och ungar. Varje fotografi har utförliga anteckningar på sin baksida, kopierade från framsidan, spår av de på framsidan är fortfarande synliga.'
Matkällare utgrävd i en slänt till "backe" med kalkstensvalv och gavlar av kalksten. Källaren var täckt med ett jordlager och hade golv av jord. Det var ytter- och innandörr, vilken gjorde den frostsäker. Men vid kalla vintrar måste innandörren isoleras med jutesäckar eller halm. Invändigt var utrymmet delat med en ca en meter hög brädvägg och ett par hyllor utgjorde inredningen. I en sådan källare fick två familjer dela för att förvara sina rotfrukter. Sommartid var den det enda stället, där mjölk och smör kunde förvaras. Så berättar Gunnar Hjerp, Trinnöjegat. 5, Falköping.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.