P.A. Kraft och O.E. Andersson hos LME. Har varit från första verkstaden Biblioteksgatan 5 och är kamrater från Öllers verkstad som existerade mellan 157 och 1889. Kortet taget 1914.
Från 299 kr
Enligt senare noteringar: "Fotot taget troligen 1922-23. Utflykter gjordes på den tiden, inte sällan, tillsammans med kamrater i föreningar el. dylikt, bl a från Sotenäs. På bilden igenkänns bl a Algot Höglund, Rut Höglund, Berta Johansson och Natalia Olsson".
Bilden visar utdelning av post ombord på korvetten Stosch. En besättningsmedlem i centrum av bilden är omringat av sina kamrater som väntar med spänning på sin post medan andra som redan har fått den håller på att läsa.
En ung, gymnastikklädd man hoppar bock över en kamrat som sitter på en plint. De befinner sig i en gymnastiksal med kamrater runtomkring. Golvet är täckt med madrasser framför för att ta emot fallet.
Maja Ehrenstråle tackar sina kamrater för uppvaktningen. Fr.v. Hilding Wallin, Arne Karlsson, Hans Boquist, postiljon Gunnar Svensson, Carl-Otto Ohm, Kerstin Lilja, Ulla Hedman, Inger Svärd och Egon Jonsson.
Bilden föreställer sjömannen Holmberg flankerad av två kamrater som har klädd ut sig som svartfärgade människor som kallas för "Jim", förmodligen som del av den humoristisk förställning ombord. Denna företeelse kallas idag för "blackfacing" och är uttryck för oacceptabla rasfördomar.
Olof Jonssons text: Helga Hansson, Åkerskog med två kamrater från Göteborg, 9 aug. 1909. - Helga Rebecka Hansson g. Antonsson, i mitten, Helga var dotter till Petter o Augusta Hansson, Fiskartorpet, Öresjö (ALÖ)
Övre raden fr.v. Edvin Söderberg, Gustaf Lager, Mårten Ung, Ivar Andersson, John Landkvist, Oskar Stark, Hjalmar Dahl, Sven Nilsson. Nedre raden fr.v. fru Stark, okänd, Frida Landkvist, Sigrid Hedström-Kjellström,Thure Stark. Troligen kamrater i logen Verdandi.
Solhemsgatan 10 år 1925. Arvskiften efter dessa finns i arkivsamlingen. Den 30 april 1921 gifte sig änkan Hilda Börjesson om sig med den 16 år yngre Gustaf Adolf Hallgren. Lisa Hallgren var en gladlynt och snäll, alltid vänlig mot oss barn. Ett av herms nöjen var att spela på Åby. Hon var också en duktig sömmerska som anlitades både av privatpersoner, som av sin dotter och mågs firma. GA Hallgren arbetade hela sitt liv på Papyrus. Elna Börjesson utbildade sig till sömmerska och gifte sig med Paul Kristoffersson som var skräddare. Tillsammans ägde de ett Dam och Herrskrädderi som låg på Frölundagatan 20 i Mölndal. Elna och Paul Kristoffersson hade en son Tore född på 1940-talet. Åke Börjesson gick i Centralskolan i Mölndal som då var nybyggd. Hans betyg finns i arkivsamlingen. Sitt första arbete hade Åke hos JE Hillerströms speceriaffär Frölundagatan 49. Hans arbetsbetyg finns också bevarat. Därefter började han arbeta i Göteborgs Gardinfabriker AB i Getebergsäng, Göteborg. Åke blev kvar där till fabriken lades ner 1958, han var då appretyrmästare. Appretyr är en sorts tygbehandling som gör tyget stelare. På Gardinfabriken mötte han sin blivande hustru Ingalill Dahlberg f 9/8 1915 i Örgryte Göteborg. Ingalill var dotter till Gideon och Emma Dahlberg. Gideon var född 1888 i Göteborg och arbetade som förgyllare vid Göteborgs Guldlistfabrik i Getebergsäng. Emma var född 1888 i Fässberg. Hennes far var vid hennes födsel trädgårdmästare hos Baaz på Katrineberg. Gideon och Emma Dahlberg bodde på Rosenhill, ett bostadsområde i Getebergsäng. De fick 6 barn. Senare flyttade till en lägenhet i det då nybyggda Burås. Åke Börjesson hade många intressen. Han var friluftsintreserad och hade tillsammans med kamraten Yngve Karlsson (Koks-Karlsson) en kanot. Det finns många foton på utfärder med kanoten. Åke hade också en segelbåt "Laila" som låg vid Hängesten på Näset. Flera utfärder gjorde han och hustrun med motorcykel. Åke var också intresserad av språk och litteratur. Han berättade gärna om att författarinnan Ella Hillbäck bott på Solängen och att han hade träffat henne och hennes föräldrar. Elias böcker hade han i sin boksamling. Foto och framkallning var något som han tidigt började med. Ett rum i huset inreddes med framkallningsapparat (hemmabyggd). Han skaffade också på 1950-talet en filmkamera och tog mycket film. Favoritobjektet var alltid hustrun Ingalill! År 1945 hade Åke inköpt den halva delen av huset som ägts av Alfred Persson på Solhemsgatan 10. Åke började renovera och sammanslog lägenheterna till en trerumslägenhet. Lägenheten rustades upp och blev för tiden en mycket modern lägenhet. I resten av huset bodde hans mamma och styvfar. Till lägenheten flyttade han och Ingalill efter giftemålet i juli 1948. Bröllopsfoto finns i samlingen. De hade träffats på den gemensamma arbetsplatsen Gardinfabriken. Där hade Ingalill arbetat i provrummet där försäljarna utrustades med gardinprover inför försäljningsresorna i Sverige. Bröllopsresan 1948 gick till Norge och det finns många foton från denna resa. Nästan varje sommar reste Åke och Ingalill på semester i Sverige. Till en början med motorcykel men senare med bil. 1964 flög de till Visby och senare även till Rimini i Italien. De hade inga barn utan ägnade sig åt syskonbarnen i stället. Jag Staffan f 1953 och min syster Annika f 1948 var de yngsta av syskonbarnen och räknade nog Åke och Ingalill som våra extra föräldrar. Vi gjorde ibland resor tillsammans bl.a. till Öland, där Åke hyrde på WZ:s semesterhem i flera år. De gjorde även resor till Norrland och Skåne. Många foton finns från dessa resor. År 1958 lades Gardinfabriken ned. Den flyttades till Norge och både Åke och Ingalill blev arbetslösa. Deras arbetsbetyg finns med i samlingen. Åke köpte då in fabrikens lastbil och med den gjordes många söndagsutflykter. Ofta fick jag och min syster och mamma följa med. Turen gick ofta till Ingsjöarna och Nordsjön i Lindome. Hur vi fick plats förstår jag inte. Jag har ett minne av att min syster och jag satt på flaket! Efter en tid bytte Åke ut lastbilen mot en grön Volvo PV årgång 1953, om jag inte minns fel. Med den fortsatte utflykterna nu ofta med Ingalills mamma Emma med. Nu blev också sommarresorna längre när de hade personbil. Senare på 1960-talet byttes den gröna PV:n ut mot en modernare PV som var gråblå. Den hade Åke fram till sin död. Arbetet med att pyssla om bilen var en viktig för Åke sedan han blivit pensionär. Att resa och även göra dagutflykter var något av det bästa Åke och Ingalill visste. Åke fick nytt arbete efter Gardinfabriken, Papyrus men där trivdes han inte med skiftgången utan bytte efter några år till WZ Melin på Mölndalsvägen. Där var han kvar till pensionen. Ingalill fick arbete på Tempo i Mölndal. Där arbetade hon deltid som kassörska. "16 Börjesson" var hennes anställningsnummer. Oftast satt hon vid utgången mot Bergmansgatan. Hon brukade arbeta 2-3 dagar i veckan. Arbetet var tungt, kassörskorna satt inte utan stod hela dagarna. Men hon trivdes bra framförallt med arbetskamraterna. Det finns foto på en resa till Italien som arbetskamraterna gjorde på 1960-talet. Huset på Solhemsgatan sköttes mycket noggrant och trädgården var alltid i fin ordning. Trädgården med blommor och andra växter var ett gemensamt intresse som de hade. Även huset hölls i god ordning och på 1960-talet installerades badrum och toalett. De som bodde utefter gatan kände varandra väl men en ny tid började komma och när en ny granne byggde nytt hus på 1970-talet klagade han över de vedbodar som fanns på tomten hos Åke och gränsade till grannen. Men eftersom Åke eldade med koks i kökspannan behövdes dessa bodar. Handlingarna finns i samlingen. Åke övertog hela fastigheten och löste därmed ut sin styvfar GA Hallgren, som dock bodde kvar till sin död i slutet på 1980-talet. Åke dog 1983 och Ingalill bodde kvar på Solhemsgatan med sin svärfar som granne. När hennes hälsa började svikta och hon hade svårt att sköta huset sålde hon det och flyttade till ett nytt HSB hus på Fallströmsgatan. Där fick hon en modern tvårumslägenhet. Huset på Solhemsgatan revs av de nya ägarna. Hennes glädje för utflykter fortsatte. En dag bjöd hon min syster på picknick i bergen ovanför huset. Där bjöd hon på medhavd korv och bröd. Hon gillade att planera kalas och kräftskiva för sina systrar och syskonbarn. En gång var det även filmvisning av Åkes filmer. Men hon fortsatte även med resor. Vid jul och midsommar åkte hon gärna till pensionat runt om i Sverige. Med PRO-föreningen och Hjärt- och Lungsjukas förening åkte hon ofta till olika semestermål så länge hälsan tillät. Med telefonens hjälp höll hon kontakt med släkt och vänner livet ut. Hon dog i februari 2002 i sin lägenhet lugnt och stilla.
"Lägespojkar". Karlsson med kamrater som kilar och hugger sten till kajen i hamnen i Träslövsläge. De har vinschat upp en stor sten på den hästdragna kärran. I bakgrunden ses det då helt nybyggda kapellet, numera kallat Träslövsläge kyrka. Träkyrkan uppfördes åren 1926–1927 efter ritningar av Sigfrid Ericson. Bilden ingick i Museets i Varberg bildtävling/utställning, ""Byakistan"", 1975. Se VMA11638: serie F5.
Tredje dagens studenter, 1944. En student körs iväg längs Storgatan, av sina kamrater. I bakgrunden syns bl a dåv. P.N. Perssons fastighet med skoaffären "Oscaria", följt av "Lind- gren & Brandt".Till vänster skymtar bl a dåv. Skånska Bankens hus. Angående avgångsklassen 1944 - se "Lärare och Studenter vid Växjö Högre Allmänna Läroverk, 1850-1950" (Växjö 1951), s.174-176, 283.
Studentfinal, 1944. En kvinnlig student bärs iväg längs Storgatan av sina kamrater. I bakgrunden syns Stortorget, med bl a Stadshotellet. Till höger skymtar P.N. Perssons fastighet. Angående avgångsklassen 1944 - se "Lärare och Studenter vid Växjö Högre Allmänna Läroverk, 1850-1950" (Växjö 1951), s.174-176, 283.
Sommaren 1929 dokumenterade Östergötlands museum Hunnebergsgatans äldre bebyggelse. Här hade fotografen nått in på gården till gatans nummer 13 och makarna Oskar och Olga Karolina Anderssons bostad. De hade bägge haft tidigare äktenskap och tillsammans med sina gemensamma barn gav stugan plats för åtta personer. Här sannolikt deras två söner och kamrater till dessa.
Postiljonselever inbjudna till introduktionsdag i Stockholm, den 22 april 1963. På Hellasgården bjöd Föreningen Postfolket på kaffe och smörgås. Björn Åke Lingsten, från Gunnarn i Västerbotten, har fått låna fru Ander´s gitarr och underhåller sina kamrater tillsammans med Arvid Norén, Föllinge.
Bell-Lancaster-metoden. Metod- och organisationsform för skolor inom folkundervisningen, uppkallad efter de brittiska pedagogerna Andrew Bell och Joseph Lancaster. Huvudprincipen var att äldre och kunniga elever, s.k. monitörer, fick undervisa yngre kamrater i små grupper, allt planerat och lett av läraren. I Sverige infördes metoden på 1820-talet och kallades vanligen växel- undervisning. http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.