Hemslöjdsidgerskan Klara Johansson utanför sin backstuga Stenstugan under Norra Bråta i Svinhult sn. Född Andersdotter gifte hon sig 1872 med torparen Johan Magnus Johansson (1839-1908). Paret kom till Stenstugan från Flodhult 1901. Stugan hade då status som torp, vilket efter makens död degraderedes till backstuga. Klara avled på Svinhuls ålderdomshem 1936.
Från 299 kr
Maria Berndtsdotter med barn. Olof Jonssons text: Midsommar 1912, Kriakasen (stavning osäker) Kriakasen (Zviakasen) backstuga i Övre Bräcke Anna Charlotta Johansson (sömmerska), Bäve 1889-05-01, modern änkan Maria Johansson född Berndtsdotter, Bäve 1850-06-06, troligen sonen Carl Gustaf, Bäve 1874-11-02.
Maria Berndtsdotter med barn. Olof Jonssons text: ”Midsommar 1912, Kriakasen – (stavning osäker)” Kriakasen (Zviakasen) backstuga i Övre Bräcke Anna Charlotta Johansson (sömmerska), Bäve 1889-05-01, modern änkan Maria Johansson född Berndtsdotter, Bäve 1850-06-06, troligen sonen Carl Gustaf, Bäve 1874-11-02.
Dokumentation av väggmålningar i Ryets bibliotek 1992. Biblioteket har tömts på grund av nedläggning. Till vänster en målning av Stalleliden (nedre delen) i Roten M eller Fäberget och till höger Tommis' backstuga i nuvarande Bergspasset.
Britt står med armarna runt sina systrar, själv är hon iförd en delad baddräkt - bikini. ev. crépnylon. - ett material som när det lanserades betraktades som ett önskematerial se Fataburen 1988, Från badkostym till bikini, Marianne Larsson. Baddräkten var troligen ljus turkos och badades sönder med tiden. Alla tittar de in i kameran. De två systrarna är klädda i klänning resp. kjol och blus. Vid Knölaberget hyrde deras far Gottfrid Karlsson en liten badstuga åt systrarna att byta om i. Badstugan innehade familjen några år. Gottfrid var anställd hos Stenbergs fiskexport, Fbg. Fotot är taget vid denna tid. Troligen 1946 då var Britt 16 år gammal. I bakgrunden till höger synes pensionat Falkhyddan.
Den som har för vana att färdas mellan Bestorp och Brokind passerar Kläppviken, lågt liggande strax väster om Bestorp invid landsvägsbron över järnvägen. De flesta utan att känna till dess namn eller tidigare funktion. Huset uppfördes 1914 som banstuga för just den järnväg som passerar. Första banvakten på platsen var Gustaf Adolf Åberg som flyttade in med hustru och dotter när huset var nytt. En banvakt hade att inspektera den sträcka han ansvarade för. Kontrollen gällde naturligtvis hinder av nedfallna träd och dylikt men även hålla uppsikt efter tjälskador, solkurvor och allmänna skador på rälsen samt linjens signalutrustning. Varje passerande tåg skulle ockulärt synas och rälsen kontrolleras efter passagen. Fotografiet är odaterat men Åbergs långa tjänstgöringstid gör det rimligt att vi på stugans farstu ser hustrun Judit Maria med parets son Karl Göte, född 1920. Således kan vi tidsbestämma bilden till omkring 1925.
Minas stuga inbäddad i snö. Stugan var ursprungligen en linbasta men byggdes vid 1800-talets slut om till backstuga. Stugans sista invånare var Mina Johansson som dog 1942. Stugan köptes då av Knut Öberg, fotografen Runes far, som lät renovera stugan och sedan skänkte den till hembygdsföreningen.
Gulnat fotografi av äldre man. Enligt påskrift far till färgaremästaren och rådmannen i Linköping, Oskar Andersson (1845-1925). Stämmer detta hette mannen Anders Eriksson, gift med Anna Jansdotter. Paret var vid sonens födelse hemmansägare i Ullnäs, Örberga socken. Redan 1848 återfinns familjen boende i en backstuga under Örberga murgård. Förfallet eskalerar. Från 1851 är familjen utan fast bostad, de är som källorna kallar det "skrivna på socknen". Anders döms även för stöld. Han avled som änkling 1862.
fotografi
Gården Karlshem i Västerås-Barkarö. Bilden visar syskonen Britta och Anders på trappan till huset Margretehill i Norberg dit givaren och hans föräldrar och syskon flyttade 1926. I lådan där glasplåten påträffades fanns skrivet: "Britta och Anders taget 28/3 1929". Givaren berättar: "Britta var 13 år och Anders ett och ett halvt år. Barnen sitter på kökstrappan och bakom fanns ett hönshus. Mamma hade öppnat pensionat i huset och Britta hjälpte till. Far hade rakstuga men det räckte inte till ordentligt att täcka kostnaderna för huset. Man hyrde ut ett par rum på bottenvåningen och fyra på övervåningen. Det kostade 2 kr natten att bo där. Man kunde också äta middag vid 12-tiden. Då åt vi också. Och vi hade matgäster från byn också. Ofta var det marknadsfolk och bussresande som kom som tyckte att det var för dyrt att bo på hotellet. Det kom också folk ända från Stockholm som var i Norberg på semester. När direktörerna kom hade pappa bråttom hem från rakstugan för då satt de och pratade i trädgården och det tyckte han var roligt!"
Johannes och Charlotta Larsson från Killingsö i Jäla. Killingsö, en numera skogsbeklädd ö i Ripelångsmossens nordöstra del av Jäla socken, var från 1800-talets mitt och fram till 1920-talet platsen för en unik torp- och backstugebebyggelse, beläget som det var mitt i ett sankmarks- och mossområde. De sista boende där var: Johannes och Charlotta Larsson. (I folkmun: "Jonte och Lotta"). Johannes var född på Tången i Brismene den 4/1 1846 död 22/1 1929 och Charlotta på Lillegården också i Brismene den 25/4 1848 död 16/1 1929. Båda begravdes samtidigt på Jäla kyrkogård. Valter Börjesson, Trädgården i Slöta beskriver dem som: "Ett strävsamt par som med hjälp av en oxe och Jontes herkuliska styrka hjälpligt försörjde sig på det lilla torpet. Deras båda barn dog i unga år. Johannes föräldrar, Lars Eriksson, född 1810 och hustrun Maria född 1818, kom med familjen till Killingsö 1862. De bodde då i den backstuga vars rester är den i dag bäst bevarade delen av bebyggelsen på ön.
Porträtt av Oskar Andersson. Efter en svår barndom blev han med tiden färgaremästare och rådman i Linköping. Han föddes 1845 i Örberga som son till hemmansägaren i Ullnäs Anders Eriksson och dennes maka Maja Jansdotter. Redan 1848 återfinns familjen boende i en backstuga under Örberga murgård. Förfallet eskalerar. Från 1851 är familjen utan fast bostad, de är som källorna kallar det "skriva på socknen". Fadern döms även för stöld. I 12-års åldern tar Oskar drängtjänst i på Östra Starby utanför Vadstena. Efter ett par år flyttar han till Linköping för att gå i lära hos färgmästaren Erik Johan Berg. Efter ett tiotal år hos Berg följde ytterligare tio år som färgare på Råby fabrik i Ljung. År 1879 kom han åter till Linköping och blev mästare och sedermera även rådman. Hans verkstad låg vid Storgatans östra ände i nuvarande kvarteret Druva. Han dog ogift 1925.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.