Egby kyrka. Det är troligt att den allra första kyrkan i Egby var en liten enkel byggnad i form av stavkyrka. Under mitten av 1100-talet uppfördes den nuvarande kyrkan i kalksten bestående av långhus, kor och absid. Koret skildes från långhuset med en smal triumfbåge.I absiden var det ännu bevarade altaret placerat. Med anledning av det oroliga politiska läget i Östersjöområdet förhöjdes under 1200-talet långhusets murar varvid kyrkan erhöll en övervåning med små skottgluggar och fick karaktär av sockenfästning eller försvarskyrka. Övervåningen bars upp av valv vilande på en kraftig mittpelare. Koret erhöll ett lågt kryssvalv. Kyrkan försågs under 1300-talet med en sakristia på norrsidan i anslutning till koret och ett vapenhus på sydsidan. Torn saknades. Istället hade en mindre klockstapel byggts på mitten av långhusets tak. Under 1700-talet genomgick kyrkan som tydligen under 1600-talet fått förfalla ett flertal underhållsarbeten och reparationer. Exempelvis reparerades yttermurarna ,yttertakets spånbeklädnad ersattes med tegel , fönster förstorades och nya bröts upp. Exteriören rappades och vitkalkades. En riktigt stor ombyggnad ägde rum 1818-1835 varvid ett torn uppfördes i väster med lanternin för kyrkklockan . Interiört förändrades 1200-talets kyrkorum radikalt genom att valven raserades. Koret förenades med långhuset varvid triumfbågen utplånades .Huvudingången förlades till det nybyggda tornet .Kyrkorummet försågs med ett trätunnvalv. Endast den lilla absidens valv bevarades. 1959 ägde en omfattande yttre och inre restaurering rum då långhusets sydportal igenmurades och ersattes av ett fönster. Absiden frilades genom att altaruppsatsen flyttades till södra väggen. Bänkinredningen byttes ut mot en helt ny. (Uppgifterna är hämtade från Wikipedia)
Från 299 kr
Kyrkan ritades av slottsarkitekt Nicodemus Tessin d.ä. Det har antagits att Tessin i utformningen av exteriörarkitekturen har inspirerats av kyrkobyggnaderna Il Gesù, Sant'Agnese in Agone och Santa Susanna i Rom. Den är byggd i modifierad barockstil, utan kupol och med höga fönsteröppningar. Kyrkobyggnaden är uppförd i långsträckt korsform med absider i öster och väster och korsarmar i norr och söder. Korsarmarna med sina tempelgavlar krönta med kandelabrar flankeras av fyra lanterninförsedda torn. Fasaden är rikt utformad med pilastrar. Byggnaden vilar på en hög sockel av granitblock med inslag av kalksten. Materialet i murverket består av ölandskalksten med gotlandskalksten i detaljer och dekorationer. Valven och portaler samt fönsteromfattningar är utförda i tegel. De fyra sidotornens lanterniner är byggda av trä. I det sydvästra sidotornet som fungerar som klockvåning hänger de tre kyrkklockorna gjutna i början av 1600-talet och överförda från den gamla kyrkan. Taket är beklätt med kopparplåt liksom lanterninernas karnissvägda huvar som kröns av eldurnor. Ingångar är belägna i norr ,söder och väster med portaler i olika utformningar. Södra och västra portalerna tillhör kyrkans byggnadstid. Den norra härrör från 1834. Yttermurarna har kalk och spritputsade fasadpartier i gult. Omfattningarna kring öppningarna har en ljusgrå färgton medan pilastrar och listverk är oputsade. (Uppgifterna är hämtade från Wikipedia)
Egby kyrka. Det är troligt att den allra första kyrkan i Egby var en liten enkel byggnad i form av stavkyrka .Under mitten av 1100-talet uppfördes den nuvarande kyrkan i kalksten bestående av långhus, kor och absid. Koret skildes från långhuset med en smal triumfbåge.I absiden var det ännu bevarade altaret placerat. Med anledning av det oroliga politiska läget i Östersjöområdet förhöjdes under 1200-talet långhusets murar varvid kyrkan erhöll en övervåning med små skottgluggar och fick karaktär av sockenfästning eller försvarskyrka. Övervåningen bars upp av valv vilande på en kraftig mittpelare. Koret erhöll ett lågt kryssvalv. Kyrkan försågs under 1300-talet med en sakristia på norrsidan i anslutning till koret och ett vapenhus på sydsidan. Torn saknades. Istället hade en mindre klockstapel byggts på mitten av långhusets tak. Under 1700-talet genomgick kyrkan som tydligen under 1600-talet fått förfalla ett flertal underhållsarbeten och reparationer. Exempelvis reparerades yttermurarna ,yttertakets spånbeklädnad ersattes med tegel , fönster förstorades och nya bröts upp. Exteriören rappades och vitkalkades. En riktigt stor ombyggnad ägde rum 1818-1835 varvid ett torn uppfördes i väster med lanternin för kyrkklockan . Interiört förändrades 1200-talets kyrkorum radikalt genom att valven raserades. Koret förenades med långhuset varvid triumfbågen utplånades .Huvudingången förlades till det nybyggda tornet .Kyrkorummet försågs med ett trätunnvalv. Endast den lilla absidens valv bevarades. 1959 ägde en omfattande yttre och inre restaurering rum då långhusets sydportal igenmurades och ersattes av ett fönster. Absiden frilades genom att altaruppsatsen flyttades till södra väggen. Bänkinredningen byttes ut mot en helt ny. (Uppgifterna är hämtade från Wikipedia)
Mortorps första kyrka byggdes av allt att döma i 1200-talets mitt. Under följande århundraden har den förändrats genom renoveringar och tillbyggen, vilket fått till följd att spåren av medeltid är ytterst få. Kanske kan det konsekrationskors som påträffats vid renoveringen 1988-89 på kyrkorummets västra mur, sprida lite ljus över dess medeltida ursprung. Korset som daterats till 1400-talet har med all sannolikhet tillkommit vid en kyrkoinvigning efter en ombyggnad under medeltiden. Enligt medeltida tradition skulle tolv kors, lika med apostlarnas antal, tecknas i kyrkorummet när detta togs i bruk. Om långhusets murar har medeltida anor, så har det rakslutna koret förmodligen tillkommet under 1600-talet. Sakristian som först legat i söder flyttades 1791 till norra sidan. Det nuvarande vapenhuset uppfördes så sent som 1988-89. Interiören präglas av olika stilarter med dominans av rokoko. Taket i kyrkorummet blev vid restaureringen 1988-89 prytt med kopierad 1800-tals dekor. Kyrkans som är tornlös har en klockstapeln belägen sydväst om kyrkan. Den uppfördes 1737 och har två klockor. Äldst är Lilla klockan som göts 1659 och den Stora klockan göts 1710. (Uppgifterna är hämtade från Wikipedia)
Sällskapet Beiramsbröderne, även kallat B-bröderna, B-sällskapet och i senare tid Bejrambröderna. De har rest en minnessten över sig själva på Påskberget vid kanonen. Sällskapet grundades på 1870-talet som en förening liknande Frimurarna och syftet var i första hand att fungera som en social klubb för medlemmarna. Det var endast män som kunde väljas in och det fanns 3 grader inom organisationen. Enligt stadgarna var sällskapets ändamål att dels ha trevliga sammankomster med olika nöjen, dels då lämna bidrag till välgörande ändamål. Bejrambrödernas första konstituerande mötet skedde 1879 och då valdes rektor Herman Rodhe till Stormästare. Fotot anges vara taget under 1880-talet. Sittande på golvet från vänster: järnhandlare C. Nilsson; handlanden Alfred Gyllenbäck; bryggare May; organist Alfred Ehn; handlanden E J Börjesson. Sittande på stolar: stadsfiskal Th. T Tenberg; fanjunkare Lilja; handlanden J B Olsson; rådman Löfgren; järnhandlanden Jönsson; rådman Lundberg (död 1906) längst till höger. Stående: källarmästare C Holmström; speditör Victor Krook; fanjunkare Sandberg; bokbindare Colliander; handlanden Ture Memsen; bokhållare Fredriksson; bokhandlanden A P Svensson.
Masse har tagit en bild både av en gotländsk idrott och av en gårdsmiljö. Familjen Karlsson på Hallsarve var Masses vänner och det finns många bilder från denna gårdspart. Här spelar man pärk, ett mycket gammalt bollspel med två lag, en föregångare till tennis. Mannen längre bort i mitten skall serva och med handen slå bollen in i rutan, pärken, som ligger utlagd framför den främre mannen, som står beredd och ska ta emot serven. Uthusbyggnaderna på denna Hallsarvepart är från olika tidsåldrar. Byggnaden längst till vänster innehåller flera bodar och har magasin på loftet, därav alla små vädringsgluggar. Den är troligen byggd fram emot 1800-talets slut. Nästa byggnad med låga stenväggar och högt brant faltak är gammal, kunde nästan vara från 1700-talet, okänd funktion. Sedan följer ett tröskhus under faltak från 1800-talets andra hälft. Ladugården är byggd eller ombyggd till det här skicket på 1880-talet av fönstren att döma. Den innehåller lada bakom tröskhuset, därefter fänhus med hoimd, hoimdluckan syns tydligt mitt på väggen.
Bilden visar ett repro av ett medfaret men unikt motiv från den så kallade Wernerska trädgården i Linköping. Tiden är första delen av 1880-talet. Den skarpsynte kan på standaret utläsa att det rör sig om det parodiskt ordensliknande sällskapet Wiknings-Commissionen, som under en period höll årliga sommarfester i trädgården. Etablissemanget Wernerska trädgården hade från senare hälften av 1800-talet en självklar plats i stadens nöjesliv. Namnet var hämtat från provincialläkaren Henrik Werner, som införskaffat tomten som sommarnöje vid sidan av sin stadsvåning invid Stora torget. Den som utvecklade området från en framvuxen nöjesträdgård med tvivelaktiga inslag till en offentlig nöjesplats med restauranger, teater- och cirkusbyggnad samt musik- och danspaviljonger var entreprenören Anders Peter Andersson alias Bonn på Druvan, som år 1864 kommit i besittning av tomten. Nöjesinrättningen kom att blomstra tills ägarens bortgång 1886. Utan eldsjäl sjönk ambitionerna vartefter för nöjelpalatset och i än mindre grad efter det nya seklets inträde med tidens aktualiteter såsom brännvinsförbud vid scenunderhållning, den nya stadsteatern och biografernas erbjudande av det nya mediet film.
Motiv ur linköpingsfotografen Didrik von Essens samling som länge var oigenkänt men som lyckligtvis lokaliserats. Berga slott i Linköping innan det kunde bära så stolt epitet. "Slottets" kärna består av bildens huskropp som uppfördes av färgaren Jakob Widoff 1832. Färgarens dotter kom att gifta sig med tidningsmannen Carl Fredrik Ridderstad och så långt i historien användes huset som sommarviste för ägarna. Med makarna Ridderstads son Anton Ridderstad som ägare, följde förändringens vindar. Vid mitten av 1880-talet hade den historieintresserade militären grundat Östergötlands fornminnes- och museiförening och i hans planer fanns vidare att förlägga ett Östergötlands museum på gårdens ägor. Av detta blev som bekant en annan lösning men längre bar tanken att vid Berga skapa ett östgötskt friluftsmuseum, vari det ännu existerande Berga minnespark var en del i. Men slottet då! Jo, både ägaren, hans samlingar och idéer tarvade en större och mer ståndsmässig byggnad på platsen. År 1896 lät han därför bygga ut sommarbostaden till den slottsliknande byggnad som ännu består. Bilden är odaterad men 1894/95, möjligen 1896, är tänkbart som en beställning kort före ombyggnaden.
Eric Lorentz Kreuger, Son till Anders Lorentz Kreuger (1791-1859) och hans hustru Maria Callerström, dotter till handlare i Påskallavik. Bodde i Skällby, Kvarnlyckan. Fotograf och lantbrukare, född 1823, död 1913. gift 1857 med Carolina Eleonora Sophia Brusenius (18201888). Brodern Pehr Edvard, (18201894), övertog samman med svågern Joseph Jennings, (1817-1850) fadern Anders Lorentz´ rederirörelse. Erik hade ntressen i Fredriksdahls tändsticksfabrik. År 1871 övertog Pehr Edward tillsammans med sin bror Erik Lorentz Kreuger och dennes svåger John Jennings tändsticksfabriken genom bolaget P.E. Kreuger & Jennings som kom att bli grundstenen till familjen Kreugers tändsticksimperium. Verksamheten utvecklades av Pehr Edvards söner Ernst August (18521946) och Fredrik (1858-1932), gift 1892 med Emily Griffins, etablerade en grossiströrelse i tändsticksbranschen i London på 1880-talet varvid Ernst Kreuger i huvudsak ensam svarade för driften av brödernas tre tändsticksfabriker i Kalmartrakten. Ernst August Kreuger var gift med Jenny Forsmann, dotter till lantmätare Alarik Forsmann som ledde den omtalade expeditionen till Transvaal 1862. Ernst August och Jenny fick sex barn varav sönerna Ivar (1880-1932) och Torsten (1884-1973) Kreuger är de mest kända.
Olof Jonssons text: Husdalen 28 juli 1912 Det är ett familjefoto taget i Husedalens trädgård. För att följa släktskapsförhållandena börjar vi med damen längst till höger som är Anna Beata Carlsdotter, Hjärtum (Husdalen) 1845-02-23. Beata var sedan 1909 änka efter maken Johan Peter Andersson Dahl, de var hemmansägare i Husedalen sedan 1880-talet. Tidigare hade Beatas far och farfar varit hemmansägare i Husedalen ända sedan 1812. Beata dog 1912-08-24, alltså mindre än en månad efter fotot togs. Nummer 2 från höger sitter Beatas dotter Ida Charlotta Dahl, Forshälla 1869-10-04 (Aspekärr) och intill sitter hennes make August Olsson, Hjärtum 1863-09-20. Kvinnan i mitten är Viktoria Dahlberg född Hansson 1878 i Brastad, hon var änka sedan 1909 efter Beatas son Karl Albin Dahlberg. Nästa dam är Beatas dotter Hulda Ulrika Dahl, Hjärtum 1888-05-25 (Husedalen). Den sista damen från höger räknat är Dagny Armida Kunigunda Carlsdotter gift Ryberg. Dagny var född Haga Göteborg 1892-02-25, dotter till Beatas halvsyster Lotta Carlsdotter som dog i barnsäng. Dagny kom som fosterdotter till Husedalen bara några månader gammal. Längst till vänster sitter Dagnys make Axel Ryberg född 1887 i Uddevalla. Barnen är från höger Åke Dahlberg född 1905 i Fjällbacka och Karl Göte Dahlberg född 1902 i Brastad, båda söner till Viktoria och Karl Albin Dahlberg. De två sista pojkarna är Ida och Augusts fosterbarn tvillingarna Fredrik och Emil Karlsson födda 1901-05-30 på Kungsholmen.
Eric Lorentz Kreuger, Son till Anders Lorentz Kreuger (1791-1859) och hans hustru Maria Callerström, dotter till handlare i Påskallavik. Bodde i Skällby, Kvarnlyckan. Fotograf och lantbrukare, född 1823, död 1913. gift 1857 med Carolina Eleonora Sophia Brusenius (1820–1888). Brodern Pehr Edvard, (1820–1894), övertog samman med svågern Joseph Jennings, (1817-1850) fadern Anders Lorentz´ rederirörelse. Erik hade ntressen i Fredriksdahls tändsticksfabrik. År 1871 övertog Pehr Edward tillsammans med sin bror Erik Lorentz Kreuger och dennes svåger John Jennings tändsticksfabriken genom bolaget P.E. Kreuger & Jennings som kom att bli grundstenen till familjen Kreugers tändsticksimperium. Verksamheten utvecklades av Pehr Edvards söner Ernst August (1852–1946) och Fredrik (1858-1932), gift 1892 med Emily Griffins, etablerade en grossiströrelse i tändsticksbranschen i London på 1880-talet varvid Ernst Kreuger i huvudsak ensam svarade för driften av brödernas tre tändsticksfabriker i Kalmartrakten. Ernst August Kreuger var gift med Jenny Forsmann, dotter till lantmätare Alarik Forsmann som ledde den omtalade expeditionen till Transvaal 1862. Ernst August och Jenny fick sex barn varav sönerna Ivar (1880-1932) och Torsten (1884-1973) Kreuger är de mest kända.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.