Ösjöfors
Från 299 kr
Lantgård med mangårdsbyggnad och bakom den en påbyggd källare. Sticktaken ser ut att vara nylagda. På gräsmattan står späda träd och till höger en motorcykel. Bilden är troligen tagen i Gällared eller Okome.
Kila kronogård 1920. Vid tiden för bilden ägdes gården av Johan Melker Andersson som år 1917 låtit uppföra ny och präktig mangårdsbyggnad. Gården var från året dessförinnan utarrenderad till dottern Sigrid Maria och hennes make Frans Rikard Larsson.
Lagmansberga Brännegård i Allhelgona med dess mangårdsbyggnad från omkring 1800-talets mitt. Här dokumenterad av Östergötlands museum 1951. Vid tiden uppgavs gården varit i släktens ägo i omkring 250 år.
Narbäck, Ödeshögs socken. Ingen ytterligare information är oss given, men sammanhanget talar för att bilden stogs i samband med en byggnadsantikvarisk dokumentation av Nordiska museet i början av 1900-talet. Sannolikt en äldre mangårdsbyggnad i byn.
En okänd gårdsplan med en mangårdsbyggnad på andra sidan om ett staket. Staketets översta del har en avvikande färg. På gårdsplanen syns bakdelen av en tjur till höger och till vänster främre delen av en arbetsvagn.
Stafsjö (Stavsjö) Bruk, Södermanland, 1907. 1. Besiktningsrum. 2. Kanonverkstad. 3. Masugn med 2 pipor. 4. Mangårdsbyggnad, /brunnen omkring 1915. 5. Skorsten. 6. Ingeniörsbostad. 7. Förmansbostad. 8. Målarverkstad. 9. Mekanisk verkstad. 10. Malmhus. 12. Rostugn. 12. Vattenränna från Skären till Löfsjön.
Torpa söder om Grebo 1971. Sannolikt gårdens gamla mangårdsbyggnad. Dokumentation genom intresse från friluftsmuseet Gamla Linköping. Engagemanget mynnade ut i att huset monterades ned men kom av olika skäl inte att återuppföras i friluftsmuseet.
Mangårdsbyggnad och stor ladugård invid en äldre byggnad med stråtäckt tak på Lindhovs gård i Lindberg utanför Varberg. Stommen är blottad på den gamla bostadsdelens ena vägg. Tillhör samlingen med fotokopior från Hallands Nyheter som är från 1930-1940-talen.
En samling män och kvinnor på en väg med en mangårdsbyggnad i bakgrunden. Kvinnorna är vitklädda med förkläden och hucklen. Kanske personal på en större gård eller en institution.
Gården Heden vid Knapegårdsvägen, Onsala. Mangårdsbyggnad och ekonomibyggnader. Ängsmark och en stengärdsgård. Boningshuset byttdes 1898 då fjärdingsman Ernst Andersson bodde här. Gården kom därefter även att kallas Fjärdingsmannens. Hans dotter Märta (gift med Richard Strohmeier) moderniserade byggnaden 1955.
Måns Jönsgården. Ladugårdsbyggnader. Södra längan av ladugårdarna i Måns Jönsgården, Stenstorp. Antagligen byggda efter enskiftet 1827. Revs på grund av vägbyggnad.
Måns Jönsgården. Ladugårdsbyggnader. Södra längan. Framsida och mindre gårdsbyggnad. Ursprungligen var det tre lika långa längor samt tvenne boningshus (omkr.1860). De båda del av Månsgården, sedan isärflyttade.
Lillöhus
Vallens säteri, eller Wallens slott, strax utanför Våxtorp, dvs i den tidigare gränstrakten mellan Sverige och Danmark. Huvudbyggnaden sedd från sydväst över Storsjön, med den gamla ekonomibyggnadens branta sadeltak skymtande till höger. Bottenvåningen och flyglarna i manbyggnaden har kvar rester från en medeltida borg; en befäst sätesgård uppförd av den danske riddaren Peder Laxmand på 1300-talet. Trakten härjades ofta och godset har brunnit många gånger genom historien. Under 1500-talets första decennier befästes Wallen med murar, vallar och gravar av den dåvarande ägaren, det dansk-norska riksrådet Henrik Krummedige. Efter att Halland blivit svenskt invaderades Wallen under "Skånska kriget" 1676-1679 i elva dagar av danska armén, som brände och förstörde bebyggelsen. Borgen hade fyra längor med ett torn mitt på längan med port till vindbryggan. Mitt på gården fanns en djup brunn. Mangårdsbyggnaden fick nuvarande utseende vid återuppbyggnaden år 1801, efter en brand året innan, och saknar numera den östliga längan. Godset är kulturhistoriskt intressant även genom att stickningskunskapen, "binge", lär ha utgått härifrån genom den förste svenske ägarens fru, Birgitta van Cracauw (även von Krakau), från Nederländerna. Hon gifte sig 1647 med svenske Magnus Durell och de köpte Wallen samma år. Magnus familj hade sedan 1645 kontrakt på tillverkning av stickade strumpor till svenska armén och med Magnus tillstånd blev det Birgitta som organiserade uppdraget som en förläggarverksamhet. Tjänarna på Wallen utbildades i binge och sedan fick de hålla lektioner för allmogen, som därefter från Wallen tilldelades importerad fårull. De färdiga sockarna distribuerades till armén via Wallens säteri. I över hundra år fortsatte kvinnor i släkten att sköta verksamheten. (Se även bildnr F8727)
Färlöv
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.