Kungahälla, no. Konghelle, medeltida norsk stad i s. Bohuslän på nuv. Kastellegårdens ägor i Kungälvs kommun. Även om de norska kungasagorna hänför K. till vikingatid kan staden inte med säkerhet beläggas före början av 1100-talet; som kungsgård bör K. dock vara äldre. K. nämns ca 1135 i en engelsk källa som en av de norska städerna. Staden fungerade som kungligt centrum i området under äldre medeltid. Särskilt under 1200-talets mitt spelade den en viktig roll som det norska rikets sydligaste utpost i Håkon IV Håkonssons expansiva utrikespolitik. Under denna period tillkom Ragnhildsholmens borg och franciskanklostret, medan Kastellekloster från sent 1100-tal byggdes om. Efter tillkomsten av Bohus fästning i början av 1300-talet hade K. endast lokal betydelse. Staden brändes 1612. Den flyttades därefter till en plats intill Bohus fästning och fick då namnet Kungälv. Arkeologiska undersökningar har genomförts från slutet av 1800-talet (Kastellekloster och Ragnhildsholmen) till i dag. Ragnhildsholmens ruiner och Klosterkullen är tillgängliga för besök. http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=233464
Från 299 kr
Stationen byggd 1892 med stationshus öster om banan från samma år.för (Hässleholm -) Vittsjö - Markarydsbanan på östra sidan av bangården. När Skåne - Smålands järnväg, SSJ anslöt 1894 delade bangård med Hässleholm - Markaryd Järnväg, HMJ man byggde ett eget stationshus på den västra sidan, kallat Markaryds Västra. Dess funktioner flyttades till SJ-stationen 1932. Västra är 1991 en personalbyggnad. Det finns även ett större godsmagasin och tvåportars lokstall kvar. En fjärrblockeringskur, Fjb-kur har tillkommit. Ställverkshuset på plattformen revs 11 april 1988. De båda stationerna slogs samman 1932 och övertogs av SJ 1940. Vid sammanslagningen slopades östra godsmagasinet och ett lokstall med tillhörande verkstad. Stationshuset, en och en halv våning i trä, har fått en mindre tillbyggnad samt genomgått en grundlig renovering. Efter att båda banorna förstatligats 1930 kom Markaryd Västra att användas för annat ändamål. Stationsbyggnaden revs 2010.
Planteringsförbundets Park. Ballersten är en stor sten, som vid järnvägsbygget måste vräkas från sin ursprungliga plats vid Ranten. Den låg på hemmanet Ballersten nära "Lilla undergången". Namnet betyder enligt Ivar Lundahl i Falbygden 1, utan tvivel "en sten, som ballrar", en som så att säga gör väsen av sig, det vill med andra ord säga en jättestor sten eller en "baddare"till sten. I beskrivning över Falköping gör fil. dr. Carl Werner, Lund gällande, att stenen skall ha fått sitt namn av att den legat så, att den ballrat, d.v.s. skakat när man rört på den. Men även om den legat i labilt jämviktsläge vill det nog till starka karlar till att skaka det meterstora stenblocket. Den anses vara en från bronsåldern härstammande offersten. Den kallas därför också Ballerstenen. Den har förutom en rännformig fördjupning runt hela övre kanten ett antal skålformiga fördjupningar, s.k. älvkvarnar. Då järnvägen byggdes vid Ranten flyttades stenen 1858 från angivna plats till nordöstra vinkeln mellan Smedjegatan och Bangatan.
Den låga byggnaden i förgrunden med formarna är betongpelare och balkar till garagen och övriga ytterväggar, som var av fasadtegel och mellanväggar halvstensw murtegel. De sju garagen var placerade över panncentralen. Den höga ställningen var arbetsställning för skorsten till panncentralen. Stegen på hörnet var för persontrafik, sådana förekom på alla trähissar och ska vara försedda med ryggskydd. Materialet till skorsten hissades upp med ett hisspel på marken och en galge i toppen på ställningen. Kärrorna fick styrning mot ställningen av vertikala brädor som är synliga vid hörnet på andra sidan ställningen. Ställningsplankan flyttades upp allteftersom murningen blev färdig och översta ställningslaget är helt "inplankat", vilket visar att skorstenen är färdigmurad. De mörka partierna i mitten av ställningen är skorstensmuren. Byggnaden till vänster har beteckningen Hus C och är murad av "Durox" gasbetongblock och två trappuppgångar med 12 lägenheter i första och andra våning samt fyra på vindsvåningen.
Bilden visar S:t Larsgatan och Storgatan. Fotografen står på S:t Larsgatan och fotograferar ner mot Trädgårdstorget. Det torn med markis och balkonger man ser på höger sida, tillhör Östgötabankens kontor, på andra sidan Storgatan ligger Anna Pettersson, garnbyte och trikåaffär samt ett parfymeri. Till vänster i bild Trädgårdsföreningens frö- och blomsterhandel. Till höger i bild Tornbergska gården även kallad Götahuset. I slutet av 1940-talet breddades S:t Larsgatan och den lägre delen av huset togs bort. Huset flyttades till Gamla Linköping från Storgatan 38. Byggnaden uppfördes efter den svåra branden år 1700 av rektor Simon Löfgren (d 1723). 1762 köpte Zacharias Lindberg (1727-86), denne drev en manufakturaffär och grundade stadens första industri, en bomulls- och linnefabrik. 1792 köpte guldsmeden Nils Tornberg huset och gav byggnaden dess nuvarande utseende genom att putsa den och ge den sin fronton. Dock behöll byggnaden ännu vid mitten av 1800-talet sitt spåntak.
Bilden visar en vy över Storgatan. Fotografen står nästan uppe vid krönet på Storgatan och fotograferar ned mot Stora Torget. Närmast till höger sida syns ett flertal affärer, cykelaffär, sportaffär, specerier och tryckeri i Baron von Lingens gård: Huset flyttades till Gamla Linköping från Storgatan 58. Byggnaden uppfördes av biskop Andreas Rhyzelius på 1720-talet. Den återspeglar den karolinska strävheten - det nakna rödtjärade timret, de smårutiga fönstren med grågröna foder och det valmade spåntaket. Gårdsidan har en liten annan karaktär, den dubbla fritrappan ger den en öppenhet som gatufasaden saknar. Till gården hör en fristående köksflygel. År 1784 köpte friherre Herman von Lingen gården. År 1958 skänkte Östgöta Stadshypoteksförening gården till Gamla Linköping. Längre ner på höger sida, i hörnet Storgatan- Apotekaregatan ligger en ostaffär, på samma ställe finns Norins Ost idag, 2000-05-24. Nere vid Stora Torget hänger en banderoll tvärs över gatan, som annonserar för en konstutställning
Arbogautställningen. En liten husmodell murad i tegel, med pelare i entrén och med takpannor på. Arboga Tegelbruks monter. De tillverkar både murtegel och taktegel. På väggen finns bilder på hus som är byggda med deras tegel. Arboga Tegelverk AB grundades 1882 och låg söder om Trädgårdsgatan och väster om Gäddgården. Företaget bytte namn till Arboga Tegelbruk 1890. Tegelbruket levererade murtegel till bland annat Arboga Bryggeri och Arboga Margarinfabrik, mycket skeppades till Stockholm. År 1938 flyttades verksamheten till området Stenlöpet. Teglet transporteras nu med lastbil. En omfattande brand, 1940, orsakade stopp i produktionen. Anläggningen byggdes upp och var snart igång igen.Tegelbruket lades ner på hösten 1970. Anläggningen eldhärjades 1971 och hela bruket lades i aska. Läs om Arboga Tegelbruk i Hembygdsföreningens Arboga Minnes Årsbok 1999, varifrån ovanstående är hämtat.
Här sitter Petter Boberg 80 år gammal på trappan till den lilla manbyggnaden, vilken han sålde efter det att bilden togs. Stället verkar lite övergivet, den nyare byggnaden till vänster innehållande brygghus, snickarbod mm (?) verkar aldrig ha blivit riktigt färdigställd och stod här oanvänd. Trädgården är obefintlig så när som på någon buske och träd, vilket var vanligt förr även på välmående gårdar, se de flesta bilder av manbyggnader eller gårdsmiljöer. Bostadshuset är en inpanelad bulstuga innehållande två rum, en liten vardagsstuga till vänster med kanske ett obetydligt kök på baksidan och en "sal" till höger, en s k ofullständig parstuga. Byggnadstypen var vanlig på mindre gårdar under 1700-talets andra hälft och levde kvar hos fattigare människor under hela 1800-talet. Huset stod kvar till 1923, då Gunnar Jakobsson rev bort det och byggde ett nytt. Huset till vänster finns ännu kvar, men hela boplatsen är flyttad närmare vägen, den låg förr längre ut.
Landeriet Lyckhem i Vänersborg. Foto från ca 1895 - 1906. Tomten inköptes av Doktor G. Sandmark 1832. Byggnaden, vilken enligt tidiga källor, ska ha varit uppförd på Fredrikslund, ska ha blivit flyttad hit på 1830-talet. Att byggnaden stod här 1834 står klart, då Sandmark kunde flytta in, efter det att hans hus vid torget blivit lågornas rov i branden 1834. Till Lyckhem hörde 1889 två tunnland jord, 300 fruktträd och många bärbuskar. Runt 1895 är Kamrer P Sahlberg ägare, och det är nu byggnaden får det utseende som ses på bilden. Före Sahlberg var patron C. E. Svedberg ägare till stället. Sista privata ägaren till Lyckhem är Victor Häckner, som 1907 säljer det till staden. Mellan 1907 och 1922 kom Lyckhem att användas av Drottning Sofias stiftelse, som Asylen för blinda och obildbara idioter. Från 1950-talet, fram till mitten av 1970-talet tog lasarettet byggnaden i anspråk p.g.a. lokalbrist. Lyckhem revs 1977.
Valbo kyrka. 1933Valbo kyrka är Gästriklands äldsta kyrka. Genom den uppländske runristaren Åsmund Kåressons runstenar i östra Gästrikland att där fanns kristna i mitten av 1000-talet och att en kyrka i trä uppförts under 1000-talet. Området där kyrkan står heter Torsvallen platsen kan ha hyst ett tempel helgat åt asaguden Tor. Resterna av en stenkyrka, en absidkyrka återfinns under den nuvarande kyrkan, är från 1100-talet och daterades vid restaurering 1955-1956. Den nuvarande kyrkan började byggas är oklart. Enligt museiintendent O. Källström uppfördes den under 1300-talet senare hälft, medan docent B. I. Kihlström menar att kyrkan påbörjades i slutet av 1200-talet. Från denna period kvarstår koret och den östligaste delen av långhuset. Riksantikvarieämbetets register anger att långhuset är uppfört under perioden 1150–1199 och ut- och tillbyggt med kor under perioden 1270–1329. Förutom högaltaret hade kyrkan två sidoaltare, det södra helgat åt Johannes Döparen, till vars ära kyrkan invigts och det norra sannolikt till Maria. Under 1700-talet byggdes kyrkan ut med sakristia 1736, ytterligare ett valvkvarter 1742–1743 och ett torn 1776–1777, arkitekt Olof Tempelman till vilket kyrkklockorna flyttades från den tidigare fristående klockstapeln.
Valbo kyrka är Gästriklands äldsta kyrka. Genom den uppländske runristaren Åsmund Kåressons runstenar i östra Gästrikland att där fanns kristna i mitten av 1000-talet och att en kyrka i trä uppförts under 1000-talet. Området där kyrkan står heter Torsvallen platsen kan ha hyst ett tempel helgat åt asaguden Tor. Resterna av en stenkyrka, en absidkyrka återfinns under den nuvarande kyrkan, är från 1100-talet och daterades vid restaurering 1955-1956. Den nuvarande kyrkan började byggas är oklart. Enligt museiintendent O. Källström uppfördes den under 1300-talet senare hälft, medan docent B. I. Kihlström menar att kyrkan påbörjades i slutet av 1200-talet. Från denna period kvarstår koret och den östligaste delen av långhuset. Riksantikvarieämbetets register anger att långhuset är uppfört under perioden 1150–1199 och ut- och tillbyggt med kor under perioden 1270–1329. Förutom högaltaret hade kyrkan två sidoaltare, det södra helgat åt Johannes Döparen, till vars ära kyrkan invigts och det norra sannolikt till Maria. Under 1700-talet byggdes kyrkan ut med sakristia 1736, ytterligare ett valvkvarter 1742–1743 och ett torn 1776–1777, arkitekt Olof Tempelman till vilket kyrkklockorna flyttades från den tidigare fristående klockstapeln.
Valbo kyrka är Gästriklands äldsta kyrka. Genom den uppländske runristaren Åsmund Kåressons runstenar i östra Gästrikland att där fanns kristna i mitten av 1000-talet och att en kyrka i trä uppförts under 1000-talet. Området där kyrkan står heter Torsvallen platsen kan ha hyst ett tempel helgat åt asaguden Tor. Resterna av en stenkyrka, en absidkyrka återfinns under den nuvarande kyrkan, är från 1100-talet och daterades vid restaurering 1955-1956. Den nuvarande kyrkan började byggas är oklart. Enligt museiintendent O. Källström uppfördes den under 1300-talet senare hälft, medan docent B. I. Kihlström menar att kyrkan påbörjades i slutet av 1200-talet. Från denna period kvarstår koret och den östligaste delen av långhuset. Riksantikvarieämbetets register anger att långhuset är uppfört under perioden 11501199 och ut- och tillbyggt med kor under perioden 12701329. Förutom högaltaret hade kyrkan två sidoaltare, det södra helgat åt Johannes Döparen, till vars ära kyrkan invigts och det norra sannolikt till Maria. Under 1700-talet byggdes kyrkan ut med sakristia 1736, ytterligare ett valvkvarter 17421743 och ett torn 17761777, arkitekt Olof Tempelman till vilket kyrkklockorna flyttades från den tidigare fristående klockstapeln.
Valbo kyrka. 1933Valbo kyrka är Gästriklands äldsta kyrka. Genom den uppländske runristaren Åsmund Kåressons runstenar i östra Gästrikland att där fanns kristna i mitten av 1000-talet och att en kyrka i trä uppförts under 1000-talet. Området där kyrkan står heter Torsvallen platsen kan ha hyst ett tempel helgat åt asaguden Tor. Resterna av en stenkyrka, en absidkyrka återfinns under den nuvarande kyrkan, är från 1100-talet och daterades vid restaurering 1955-1956. Den nuvarande kyrkan började byggas är oklart. Enligt museiintendent O. Källström uppfördes den under 1300-talet senare hälft, medan docent B. I. Kihlström menar att kyrkan påbörjades i slutet av 1200-talet. Från denna period kvarstår koret och den östligaste delen av långhuset. Riksantikvarieämbetets register anger att långhuset är uppfört under perioden 11501199 och ut- och tillbyggt med kor under perioden 12701329. Förutom högaltaret hade kyrkan två sidoaltare, det södra helgat åt Johannes Döparen, till vars ära kyrkan invigts och det norra sannolikt till Maria. Under 1700-talet byggdes kyrkan ut med sakristia 1736, ytterligare ett valvkvarter 17421743 och ett torn 17761777, arkitekt Olof Tempelman till vilket kyrkklockorna flyttades från den tidigare fristående klockstapeln.
Vy mot det så kallade Treportshuset i Linköping. Namnet hade huset fått genom sin komplicerade byggnadshistoria där två enskilda byggnader sammanbyggts och skapat behov av passeringar till åtminstone tre lägenheter. Tiden för bilden är några år in på förra sekelskiftet och husets adress var då Klostergatan 40, sedermera ändrats till gatunummer 24. För den skarpögde ger Folkets Hus affisch-tafla några tidsbilder som kan förtjäna att bli räddade från glömska; Den 25 juli detta år skulle det hållas sommarfest vid Flistad brunn, och den vid tiden populära bondkomikern Josef Ulin annonserar för uppträdande med sin rollfigur "Jan i Grebo". Biografen Continentals kungörelse daterar bilden till perioden 1907-1910. Mycket lite är känt om biografen, annat än att den låg invid Ågatan och var i drift under nämnda år. Ett mer seriöst budskap annonserar Karl Holmsten som åkt ända från Sundsvall för att hålla föredrag om den brännande emigrationsfrågan. Lång tid efter dessa tilldragelser kom Treportshuset att flyttades till friluftsmuseet Gamla Linköping. På platsen kom byggmästare Gösta Lindsten att uppföra det som i folkmun kort och gott brukar kallas Lindstens-huset.
Bakom företagsnamnet AB Aluminiumkapslar döljer sig en världsprodukt. Mannen bakom den så kallade ALKA-maskinen var den från Rystad bördiga Josef Jonsson. Allt började egentligen när han med kompanjonen Georg Hultner anlade Borensbergs glasbruk år 1900. Brukets huvudsakliga produkt var glasflaskor och det var inom denna produktion som Josef Jonsson utvecklade sina första patenterade uppfinningar. År 1906 startade han ensam Svenska Patentkorkfabriken. Verksamheten flyttades året därpå till den avbildade fastigheten på Drottninggatan 22. Här kom han att utveckla maskiner för tillslutning av flaskor. Efterhand maskinerna förfinades växte rörelsen och på Baltiska mässa i Stockholm 1925 kunde han presentera en första helautomatisk tillslutningsmaskin. Själva kapseln var av aluminium försedd med en tunn korkskiva. ALKA-systemet var fött och namnet tillkom av AL i aluminium och KA i kapsel. Den stora succén fick till följd att Patentkorkfabriken ombildades till AB ALKA Aluminiumkapslar 1933. Vid tiden för bilden hade företaget sedan länge flyttat till större lokaler vid Industrigatan. En tid därefter hade Ljungstedtska Yrkesskolan bedrivit utbildning i huset, men nu stod byggnaden inför rivning.
Egby kyrka. Det är troligt att den allra första kyrkan i Egby var en liten enkel byggnad i form av stavkyrka. Under mitten av 1100-talet uppfördes den nuvarande kyrkan i kalksten bestående av långhus, kor och absid. Koret skildes från långhuset med en smal triumfbåge.I absiden var det ännu bevarade altaret placerat. Med anledning av det oroliga politiska läget i Östersjöområdet förhöjdes under 1200-talet långhusets murar varvid kyrkan erhöll en övervåning med små skottgluggar och fick karaktär av sockenfästning eller försvarskyrka. Övervåningen bars upp av valv vilande på en kraftig mittpelare. Koret erhöll ett lågt kryssvalv. Kyrkan försågs under 1300-talet med en sakristia på norrsidan i anslutning till koret och ett vapenhus på sydsidan. Torn saknades. Istället hade en mindre klockstapel byggts på mitten av långhusets tak. Under 1700-talet genomgick kyrkan som tydligen under 1600-talet fått förfalla ett flertal underhållsarbeten och reparationer. Exempelvis reparerades yttermurarna ,yttertakets spånbeklädnad ersattes med tegel , fönster förstorades och nya bröts upp. Exteriören rappades och vitkalkades. En riktigt stor ombyggnad ägde rum 1818-1835 varvid ett torn uppfördes i väster med lanternin för kyrkklockan . Interiört förändrades 1200-talets kyrkorum radikalt genom att valven raserades. Koret förenades med långhuset varvid triumfbågen utplånades .Huvudingången förlades till det nybyggda tornet .Kyrkorummet försågs med ett trätunnvalv. Endast den lilla absidens valv bevarades. 1959 ägde en omfattande yttre och inre restaurering rum då långhusets sydportal igenmurades och ersattes av ett fönster. Absiden frilades genom att altaruppsatsen flyttades till södra väggen. Bänkinredningen byttes ut mot en helt ny. (Uppgifterna är hämtade från Wikipedia)
Egby kyrka. Det är troligt att den allra första kyrkan i Egby var en liten enkel byggnad i form av stavkyrka .Under mitten av 1100-talet uppfördes den nuvarande kyrkan i kalksten bestående av långhus, kor och absid. Koret skildes från långhuset med en smal triumfbåge.I absiden var det ännu bevarade altaret placerat. Med anledning av det oroliga politiska läget i Östersjöområdet förhöjdes under 1200-talet långhusets murar varvid kyrkan erhöll en övervåning med små skottgluggar och fick karaktär av sockenfästning eller försvarskyrka. Övervåningen bars upp av valv vilande på en kraftig mittpelare. Koret erhöll ett lågt kryssvalv. Kyrkan försågs under 1300-talet med en sakristia på norrsidan i anslutning till koret och ett vapenhus på sydsidan. Torn saknades. Istället hade en mindre klockstapel byggts på mitten av långhusets tak. Under 1700-talet genomgick kyrkan som tydligen under 1600-talet fått förfalla ett flertal underhållsarbeten och reparationer. Exempelvis reparerades yttermurarna ,yttertakets spånbeklädnad ersattes med tegel , fönster förstorades och nya bröts upp. Exteriören rappades och vitkalkades. En riktigt stor ombyggnad ägde rum 1818-1835 varvid ett torn uppfördes i väster med lanternin för kyrkklockan . Interiört förändrades 1200-talets kyrkorum radikalt genom att valven raserades. Koret förenades med långhuset varvid triumfbågen utplånades .Huvudingången förlades till det nybyggda tornet .Kyrkorummet försågs med ett trätunnvalv. Endast den lilla absidens valv bevarades. 1959 ägde en omfattande yttre och inre restaurering rum då långhusets sydportal igenmurades och ersattes av ett fönster. Absiden frilades genom att altaruppsatsen flyttades till södra väggen. Bänkinredningen byttes ut mot en helt ny. (Uppgifterna är hämtade från Wikipedia)
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.