I Strömsnäsbruk anlades på 1880-talet ett pappersbruk. Strömsnäsbruk kom därefter fram till 1970-talets slut mer eller mindre att vara synonymt med bruket, Strömsnäs Bruk. När bruket var som störst - på 1960-talet - hade det över 800 anställda. Tillverkningen av massa och papper skedde 1898-1981 vid det i dag till stor del rivna bruksområde där "Lottas bäck" rinner ut i Lagan. Papper tillverkades mellan åren 1898-1981 och sulfitmassa 1906-1974. Viktiga produkter var, från åtminstone 1937, papperssäckar, på 1950-talet tjärpapp, och under 1960- och 1970-talen smörpapper.
Från 299 kr
I Strömsnäsbruk anlades på 1880-talet ett pappersbruk. Strömsnäsbruk kom därefter fram till 1970-talets slut mer eller mindre att vara synonymt med bruket, Strömsnäs Bruk. När bruket var som störst - på 1960-talet - hade det över 800 anställda. Tillverkningen av massa och papper skedde 1898-1981 vid det i dag till stor del rivna bruksområde där "Lottas bäck" rinner ut i Lagan. Papper tillverkades mellan åren 1898-1981 och sulfitmassa 1906-1974.
Lagans Textilfabriker AB var under många år den ledande producenten av täcken, madrasser och vadd i landet. Årsproduktionen av täcken var uppe i 75 000 per år. Madrasser började tillverkas 1934 och snart tillverkade Lagans cirka 40,000 madrasser per år. Tillverkningen av limvadd var mer begränsad och ställde stora krav på vana och fackutbildning. Limvadden användes till axelvadd, stoppning i storvästar, ytterrockar, mössor och pälsar. Företaget tillverkade även tätningslister, förbandsvadd och silfilter i vilka mjölken silades direkt efter mjölkningen
Handkolorerat vykort, "Oskarström". Motivet visar bakom en trädridå hur Skandinaviska Jutefabriken, grundad 1890, ligger på ena sidan av Nissan och övriga bebyggelsen på den andra. Fabriken drev utvecklingen av Oskarström till ett industrisamhälle. År 1896 utökades tillverkningen med Oskarströms Linnefabrik som då tillverkade alla slags blekta och oblekta lin- och blångarner, samt blekta och oblekta linnevävnader. Bild 2 visar kortet med sin hälsning. (Se även bildnr F9160, F9161)
Handkolorerat vykort, "Motiv från Oskarström". Motivet visar en vy över Skandinaviska Jutefabriken som kom igång 1890 och rundas av Nissan. Utmed andra sidan ån breder bostadshus och annan bebyggelse ut sig. Fabriken drev utvecklingen av Oskarström till ett industrisamhälle. År 1896 utökades tillverkningen med Oskarströms Linnefabrik som då tillverkade alla slags blekta och oblekta lin- och blångarner, samt blekta och oblekta linnevävnader. Bild 2 visar kortet med sin hälsning. (Se även bildnr F9160, F9162)
Encylindrig fyrtakts vattenkyld förgasarmotor med slutet vevhus och glödrör av platina. Tillverkad enligt Gottlieb Daimlers förebild på licens, möjligen av direktimporterade delar. Motortypen provkördes första gången 1883, en snabbgående, lätt petroleummotor med varvtal runt 900 varv/minut. Detta ex. är avsett att drivas med fotogen och användas i en verkstad, senare för att driva en vedkap. Motorn är byggd, sammansatt, av delar som lokföraren Lars Höcken- ström, Bollnäs, köpte när Vulcan lade ner tillverkningen 1904. Förgasaren var konstruerad av Wilhelm Maybach. Den sönderdelade bränslet, fotogen, bensin eller s.k. gasolja till vätskedimma.
Cementfabriken i Degerhamn. Ölands cement AB som startade 1886, var en av de första cementfabrikerna i Sverige. Som första åtgärd köptes Lovers bruk och Ölands alunbruk. Produktionen i de gamla bruken fortsatte som tidigare medan den nya fabriken byggdes upp. Det fanns inte maskiner framtagna för att tillverka cement, utan man fick utveckla nya metoder. Det tog ett par år innan tillverkningen kom igång. De första tillverkningsåren var kantade av svårigheter och vissa år kunde ingen cement säljas. Idag drivs cementtillverkningen av Cementa Heidelberg cement gruop. Man tillverkar i första hand den slitstarka anläggningscementen till stora byggnader, broar, tunnlar mm. (Uppgifterna är hämtade från http://bergstigendegerhamn.se/?page_id=33)
Grav prydd med sju pärlkransar av olika typ. Även på graven i bakgrunden ligger sådana. Detta blev från omkring sekelskiftet 1900 en vanlig gravdekoration i södra Sverige. Modet spreds från Frankrike på 1870-talet och tillverkningen kom till stor del att ske i södra Tyskland. Pärlkransarna bestod av sammanflätad ståltråd som dekorerades med glaspärlor i olika färger och modeller, vilka då börjat massproduceras. I mitten av kransen lades en religiös figur skapad av gips, celluloid eller annat, t ex ett kors eller en ängel, under en glaskupa. Text kunde också införlivas i dekoren. Pärlkransarna importerades och kunde köpas av pappershandlar, handelsträdgårdar m fl. På somliga ställen kunde fattiga låna en pärlekrans.
Brevkort, "Oskarström" daterat den 19 juli 1902. Motivet visar en vy över Nissan mot Skandinaviska Jutefabriken som kom igång 1890. I förgrunden ett bostadhus och vägen därifrån till en villabebyggelse, där ett nybygge pågår. Fabriken drev utvecklingen av Oskarström och uppförde Maredsskolan 1891 och arbetarbostäder i form av låg- och högkaserner (troligen tvåvåningsbyggnaderna som ses bortom fabriken). Kompetensen fick till hälften hämtas från utlandet, främst Tyskland, Polen och Sudetenland i nuvarande Tjeckien. År 1896 utökades tillverkningen med Oskarströms Linnefabrik som då tillverkade alla slags blekta och oblekta lin- och blångarner, samt blekta och oblekta linnevävnader. Bild 2 visar kortet med sin hälsning. (Se även bildnr F9161, F9162)
NBJ lok 16 (Nora Bergslags Järnväg) Behovet av bland annat ökad dragkraft gjorde att man 1914 köpte ytterligare två nya lok. Även dessa lok var tanklok med axelföljden 1C. NOHAB svarade för tillverkningen. Dessa lok numrerades vid NBJ som nummer 14 och 15. Det kom att dröja till 1928 innan man köpte fler ånglok. Det härt året levererade NOHAB ett tre-cylindrigt tanklok med axelföljden 1D1. Loket numrerades som nummer 16 och kom att bli NBJ:s starkaste ånglok. Ångloket finns i dag bevarat på museijärnvägen Nora Bergslags Veteranjärnväg
Utställning av färdig kabinbåt, Lamellplast i Almås våren/sommaren 1960. Bilderna är tagna ungefär där Almåsskolans slöjdsal nu är belägen i Lindome. Fabriken ägdes tidigare av Colldéns möbler. Fabrikslokalerna ägdes sedan av Hj. C. Samuelsons AB som tillverkade i huvudsak butiksinredningar till Åhlen & Holms varuhus. Vid årsskiftet 1959 - 1960 flyttade Samuelson tillverkningen till Floda. Fabriken övertogs av AB Lamellplast som var ett företag inom Persöner-koncernen, Ystad. AB Lamellpast tillverkade båtar och en husvagnstyp av glasfiberarmerad polyesterplast. Plastmassan levererades av SOAB Mölndal. Relaterade motiv: 2004_0086 - 0119.
L.M. Ericssons industrianläggningar i Mölndal. Telefonaktiebolaget L.M. Ericsson har mycket stora fabriksbyggnader i Lackarebäcks industriområde i Mölndal, som du kan se här på bilden. L.M. Ericsson är ett mycket stort företag och är verksamt i 120 länder ute i världen. Bolaget har 31 egna fabriker och 35.000 anställda utomlands. I Sverige har L.M. Ericsson fabriker på 27 platser och över 30.000 anställda. Tillverkningen utgöres främst av telefoner, kablar och hela telefonanläggningar, signalanordningar för trafiken, kommunikationsradio samt detaljer för datamaskiner. Bolagets grundläggare hette Lars Magnus Ericsson, varför bolaget kallas L.M. Ericsson. Efter studier i Tyskland och Schweiz uppsatte han år 1876 en mindre instrumentverkstad i Stockholm, där han 1877 började tillverka telefonapparater.
Grav vid obeliskformad gravsten för Lovisa Svensson, död 30 januari 1909. Gravkullen täcks av granris, en blomsterbukett och två s k pärlkransar. Detta blev från omkring sekeskiftet 1900 en vanlig gravdekoration i södra Sverige. Modet spreds från Frankrike på 1870-talet och tillverkningen kom till stor del att ske i södra Tyskland. Pärlkransarna bestod av sammanflätad ståltråd som dekorerades med glaspärlor i olika färger och modeller, vilka börjat massproduceras. I mitten av kransen lades en religiös figur skapad av gips, celluloid eller annat, t ex ett kors eller en ängel, under en glaskupa. Text kunde också införlivas i dekoren. Pärlkransarna importerades och kunde köpas av pappershandlar, handelsträdgårdar m fl. På somliga ställen kunde fattiga låna en pärlekrans.
Tändsticksetikett från Mönsterås Tändsticksfabrik, "Patent Adelaar Zweedsche veiligheids lusifers" Mönsterås har haft två tändsticksfabriker. Den första var Rosendahlsfabriken som anlades 1869 av apotekare Götvid Frykman (1811-1876). Frykman bodde i Kalmar och innehade apoteket i Borgholm 1842-1864. Fabriken lades ner 1887 men 1892 anlades en ny fabrik av Ernst Kreuger och hans bror Fredrik i London under firma E & F Kreuger i Kalmar. Detta skulle bli inledningen till Kreugerepoken inom den svenska tändsticksindustrin.. Under 1800-talet tillverkades vid fabrikerna i huvudsak svaveltändstickor för export. Genom att också fosfor ingick i tändsatsen var de lättantändliga och orsakade ofta små bränder inom fabriken. Stickornas isättning i ramar gjordes för hand och var hälsovådlig för arbetarna, varför de måste passera vakten till tvättrummet som såg till att alla tvättade händerna före måltid och vid arbetets slut. Fosforångorna var också mycket skadliga särkilt för personer med dåliga tänder. Frykman som ägde Rosendahlsfabriken, sålde den till A M Lindqvist från Mönsterås. Lindqvist utökade rörelsen avsevärt, men tillverkningen omfattade bara fosfortändstickor. Mönsterås Tidning skriver i en artikel 1882 att fabriken hade 120 anställda och att priserna låg under Jönköpings. Efter konkursen 1887 lades fabriken ner. (Uppgifterna hämtade från http://thoresmatches.se/tandsticksfabriker/monsteras_tandsticksfabriker.htm)
Tändsticksetikett från Mönsterås Tändsticksfabrik, "Parrot Safety match" Mönsterås har haft två tändsticksfabriker. Den första var Rosendahlsfabriken som anlades 1869 av apotekare Götvid Frykman (1811-1876). Frykman bodde i Kalmar och innehade apoteket i Borgholm 1842-1864. Fabriken lades ner 1887 men 1892 anlades en ny fabrik av Ernst Kreuger och hans bror Fredrik i London under firma E & F Kreuger i Kalmar. Detta skulle bli inledningen till Kreugerepoken inom den svenska tändsticksindustrin.. Under 1800-talet tillverkades vid fabrikerna i huvudsak svaveltändstickor för export. Genom att också fosfor ingick i tändsatsen var de lättantändliga och orsakade ofta små bränder inom fabriken. Stickornas isättning i ramar gjordes för hand och var hälsovådlig för arbetarna, varför de måste passera vakten till tvättrummet som såg till att alla tvättade händerna före måltid och vid arbetets slut. Fosforångorna var också mycket skadliga särkilt för personer med dåliga tänder. Frykman som ägde Rosendahlsfabriken, sålde den till A M Lindqvist från Mönsterås. Lindqvist utökade rörelsen avsevärt, men tillverkningen omfattade bara fosfortändstickor. Mönsterås Tidning skriver i en artikel 1882 att fabriken hade 120 anställda och att priserna låg under Jönköpings. Efter konkursen 1887 lades fabriken ner. (Uppgifterna hämtade från http://thoresmatches.se/tandsticksfabriker/monsteras_tandsticksfabriker.htm)
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.