Wetterbergska gården: En typisk hantverkaregård från andra delen av 1700-talet. Byggherre var glasmästaren Petter Wetterberg (1740-97). Byggnaden spritputsades på 1810-talet. På 1870-talet tillkom dels verandan dels de nuvarande portarna. År 1848-59 kunde den första kvinnliga lärarinnan i staden, mamsell Johanna Charlotta Kjelland, ha skolundervisning för åttio flickor - stadens första folkskola för flickor. Byggnaden utgjorde åren 1859-63 seminariets första lokaler i staden. 1908-41 drev Föreningen Linköpings barnkrubba sin verksamhet. Byggnaden är flyttad till Gamla Linköping.
Från 299 kr
Orig. text: 19 maj. Polis Eric Svensson, gården Nygatan 64. Mamsell Agardhs skola, Barnhemsgatan 1. Sett från Nygatan. Mamsell Agardhs skola: Huset flyttades till Gamla Linköping från Barnhemsgatan 1. Byggnaden uppfördes på 1830-talet av Olof Ax. Den har en ålderdomlig planlösning, inreddes ursprungligen till fyra lägenheter om rum och kök. År 1871 flyttade Mamsell Anna Charlotta Agardh (1805-1884) in i gården. På sjuttiotalet drev hon privatskola där.
Denna sena augustikväll skall ovan nämnda karlar ut på drivgarnsfiske. De har förutom näten med sig klåbbår, en sorts flöten, segel och filtar, kläder och matsäck. Det var det vanliga att man rodde/seglade långt ut till havs, la näten och band ändan i båten, så att näten hängde efter båten som en lång svans, det kallades rakfiske eller ligga på rak. Sedan la man sig och sov i båten medan den drev, vilket kunde vara lite äventyrligt, man kunde bli påseglad av ett fartyg. Nästa dag drog man näten och rodde i land, eller bara synade dem och låg kvar till sjöss.
Denna handelsbod uppfördes 1905 av August Löfgren från Hemmor. Han sålde den redan 1908 till Ida Weström som bodde i Garde och ägde en handelsbod där. Ida sålde handelsboden 1925 till Helny Ahlqvist från Fröjel, som drev den till 1943, då Nils Pettersson från Vänge köpte den. Han sålde den 1947 till Ingvar Thomsson från Dalbo på När. Handelsboden skadades svårt av brand 1949 och då köpte Ingvar mark tillhörande Hemmor strax väster om Lau kyrka och byggde där en modern affär med bostad på övervåningen. Den gamla handelsboden köptes och reparerades 1950 av Harald Vinberg från Hallsarve. Huset är senare om- och tillbyggt och är en permanentbostad idag.
Den i äldre tider benämnda Neumanska gården i Linköping. Uppkallad efter målarmästaren August Neuman, som år 1886 erhöll tillstånd att uppföra fastigheten. I gatuplanet drev han sin tapet- och färghandel. En granskning av butikens skyltning visar att han vid sidan av mer självfallna varor även sålde fiskeredskap och till och med krocketspel. Huset låg fram tills det revs 1967 utmed Ågatan nära korsningen mot Gråbrödragatan. Till höger skymtar Huitfeltska gården som nedmonterades 1949 för transport till Gamla Linköping. För övrigt friluftsmuseets första byggnad. Bilden har lämnat oss odaterad. Ett rimligt antagande kan vara omkring år 1890.
En svunnen miljö i Linköping som sedan länge utraderats. Annonseringen mot brandväggen ger oss ledning och placerar motivet vid korsningen av Apotekaregatans löp mot Ågatan. Bakom väggens budskap finner vi målarmästaren August Neuman, som år 1886 fått tillstånd att uppföra fastigheten. I gatuplanet drev han sin tapet- och färghandel. Vid tiden för bilden rörde man sig nära sekelskiftet 1900 och då hade firman övertagits av sonen Gustaf. Sannolikt är det honom vi ser i butikens dörröppning omgiven av firmans personal. I bildens högerkant skymtar Huitfeltska gården som nedmonterades 1949 för transport till Gamla Linköping.
Enligt påskrift porträtt av guldsmeden Sörling i Linköping. Tolkat föreställa Anton Julius Söhrling. Född i Linköping 1826 som son till guldsmeden Emanuel Söhrling och dennes maka Juliana Wilhelmina Wetterberg. Fadern drev tillsammans med Carl Magnus Barkander firma Barkander & Söhrling i Linköping, vilken Anton Julius övertog år 1857 och fortsatte stämpla i eget namn i Linköping tills han flyttade till Stockholm 1872. Dessförinnan hade han bland annat hunnit med ett kort äktenskap och ett lika kort faderskap. Makan Christina Jacobina Stenborg avled 1857 av lungsot efter knappa två års gifte, blott 27 år gammal, och parets enda barn avled vid tre års ålder år 1860.
Porträtt av Johan Fischer. Född i Lönsås 1787 som son till ombudsmannen Anton Fischer och dennes maka Lena Maja Cnattingius. I vuxen ålder, oklart när, flyttade han till Linköping. År 1812 lämnade han staden för att ta tjänst som garvaregesäll hos åldemannen Johan Westerling i Örebro. Redan året därpå öppnade Fischer egen verkstad i Öster Tull. Efter ännu ett år gifte han sig med en dotter till sin förra arbetsgivare, Christina Rebecka Westerling. Äktenskapet blev långt men tycks innehållit viss friktion. I en husförhörslängd noteras Fischer för "Flera gånger varnad för misshällig sammanlevnad. Senast den 13 januari 1840". Efter Fischers död 1864 drev sonen Carl Johan verkstaden vidare.
Porträtt av fröken Olga Westerblad. Född 1874 på godset Tvärdala i Västra Husby som förstfödda barn till patron Henning Westerblad och makan Augusta Ullman. Vid tiden för bilden hade familjen nyligen brutit upp från lantlivet i Västra Husby för ny tillvaro i Linköping med bostad invid Trädgårdsgatan. Olga valde livet som ogift. En tid drev hon egen pappershandel med butik på Storgatan men avvecklade den och försörjde sig som skrivbiträde. Hon fick ett långt liv, avled i januari månad 1960. Hon hade då en längre tid haft sin bostad invid Engelbrektsgatan.
Lagerströmska gården i Linköping hade vid tiden för bilden ännu inte namngivits efter handlare Johan Albert Lagerström, då denne förvärvade fastigheten först år 1910. Oavsett förknippar dagens linköpingsbor byggnaden främst med överste Carl Mörner, som redan år 1745 köpte gården och sannolikt kort därefter lät uppföra det ännu kvarstående huset. När fotografen Didrik von Essen ställde upp sin kamera inrymde gatuplanet J C Krouthéns utställningslokal för järnsängar, Malmströms Klädes- och Hvitvaruaffär och Emy Kjelléns modehandel. Annonseringen om musei-lotteri förklaras av att mellanvåningen disponerades av Anton Ridderstad, grundare av Östergötlands museum. I vindsvåningen drev Tekla Engström sin fotografiska verksamhet. Själva ateljén med takfönster hade hon mot gårdssidan, som brukligt i norrläge.
Porträtt av Johanna Lindeberg. Född som torpardotter i Vadstena 1814, nedkommen på julaftonen och döpt på juldagen. Efter en tid som piga i Skeppsås inflyttade hon till Linköping 1835 och benämndes inom kort vara försäljerska. Efter ett tiotal år förändrades hennes liv genom äktenskap med kammarskrivaren Carl Gustaf Lindeberg. År 1850 övertog makarna driften av stadens gästgivaregård och från 1852 drev de hotellrörelsen i det för tiden nyuppförda Stora hotellet. Makens hjärtfel med följande vattusot gjorde henne till änka våren 1862. Detta till trots fortsatte hon hotellverksamheten med stor framgång. På 1870-talet kunde hon rent av utöka rörelsen med Hotell Lindeberg på Kungsgatan, sedermera Hotell Palace.
Bokhållaren Carl Gustaf Wilhelm Siljeström föddes och växte upp i Linköping. Fadern drev bageri i gatuplanet till familjens bostad invid Storgatans östra ände, alldeles invid Stångebro. Siljeström kom emellertid att välja en helt annan yrkesbana. År 1854 flyttade han till Östgöta hypoteksförenings fastighet i hörnet av Apotekaregatan-Ågatan och då om inte förr var han i tjänst vid låneinstitutet. Skrivare, bokhållare och kamrer är titlar han kom att bära under sin över 30 år långa anställning. Han dog som ogift 1885, ännu skriven i hypotekets fastighet.
Herdina Lindebergs konditori år 1955. Stora torget 3 är Linköpings mest traditionstyngda café och konditoriadress. Sedan 1845 har det serverats kaffe och kaka på den adressen. Herdina Lindberg drev café på adressen år 1881 och 1915. Namnet fanns kvar fram till år 1959. År 1959 blev familjen Weider och bytte namnet till Siesta. 385 bilder om Linköping på 1950-talet från tidningen Östgötens arkiv. Framtidstro och optimism är ord som sammanfattar Linköping på femtiotalet. Årtiondet innebar satsningar för att förbättra linköpingsbornas livsvillkor. Bostadsfrågan och trafiklösningarna dominerade den lokalpolitiska agendan. Bilderna digitaliserades år 2013.
Stenebergs sockerbruk är Gävles äldsta industribyggnad, uppförd 1739, en av få bevarade industribyggnader av trä, byggnadsminne 1977. Sockersjuderiet anlades av några affärsmän i Gävle. Förde en tynande tillvaro under 1770-talet men rekonstruerades 1784 av Peter Brändström, Daniel Elfstrand och Samuel Valley. Verksamheten fortsatte till 1842. Sockerbruksladan uppfördes av byggmästaren Peter Gerdes, i timmer och fick brant tak med takkupor. Sedan sockerbruket lagts ner startades ett värdshus i lokalerna. Därefter drev G.E. Küsel bultan- och segelduksfabrik i några år. 1847 köptes Steneberg av Carl Fredrik Lindahl. Huvudbyggnad, arbetarbostäder, sockerbruksladan och tillhörande mark köptes 1893 av Gävle stad. Sockerbruksladan var en tid magasin för Länsmuseets större föremål. Meddelanden af Gestriklands Fornminnesförening 1908.
Knut Borgs Fotoateljé på Fredsgatan i Örebro. Text från Facebook skriven av Knuts son Patrik Borg: I lokalen på bottenplan (fönstret till höger) låg en pianolackering! Jag tror han hette Halleby eller liknande som drev det. Luktade alltid starkt av lack i hela trappen. Pappa hade en fixat en flyktväg genom en liten dörr på övervåningen som ledde till vinden. Han var övertygad om att det skulle börja brinna vilken dag som helst. Han fick också, mycket riktigt, använda sig av den då en häftig brand blåste ut hela lokalen på bottenplan. Jag tror det var slutet på pianolackeringen.
Ett gulnat porträtt av Linköpings första fotograf, Frans Dyring. Från 1858 drev han fast fotoverksamhet i skomakare Hjeltes gård. År 1864 blev han ägare till den så kallade Borénska gården på Drottninggatan, där han redan tidigare hade inrättat en ateljé i en liten paviljong i trädgården. Långt dessförinnan, redan på sitt trettonde år, hade han skrivits in i musikcorpsen vid Andra livgrenadjärregementet i Linköping. Där blev han hautboist och sedemera musikfanjunkare. Han var således en framstående musiker med flöjt som som sitt främsta instrument och verkade vid sidan av andra tjänster som musiklärare.
Brevkort, "Oskarström" daterat den 19 juli 1902. Motivet visar en vy över Nissan mot Skandinaviska Jutefabriken som kom igång 1890. I förgrunden ett bostadhus och vägen därifrån till en villabebyggelse, där ett nybygge pågår. Fabriken drev utvecklingen av Oskarström och uppförde Maredsskolan 1891 och arbetarbostäder i form av låg- och högkaserner (troligen tvåvåningsbyggnaderna som ses bortom fabriken). Kompetensen fick till hälften hämtas från utlandet, främst Tyskland, Polen och Sudetenland i nuvarande Tjeckien. År 1896 utökades tillverkningen med Oskarströms Linnefabrik som då tillverkade alla slags blekta och oblekta lin- och blångarner, samt blekta och oblekta linnevävnader. Bild 2 visar kortet med sin hälsning. (Se även bildnr F9161, F9162)
Tjolöholms slott som nybyggt, den formella trädgården och fasaden åt havet. Paret Blanche och James Dickson från Göteborg lät uppföra denna byggnad åt sig mellan 1897-1904. Hovstallmästare James drev stuteri och körskola på ägorna (tidigare på Onsalahalvön mitt emot Tjolöholm, gården Siken) men hand bedrev även handel. De bodde i det gamla nyrenässanspalatset på Tjolöholm under slottets byggnation och hade även en bostad på Stora Nygatan 7 i Göteborg. James dog dock redan 1898 och Blanche gick bort i maj samma år som denna bild togs. Bild 2 är sannolikt tagen från "Flaggberget" över slottets entrésida med Kungsbackafjorden och dess skär i bakgrunden.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.