Upprinnelsen till den tragiska tågolyckan i Malmslätt 1912 stod att finna närmare 90 mil från olycksplatsen. Tåg n:r 2 från Berlin mot Trelleborg aviserade försening varvid tåg n:r 12 från Köpenhamn skulle gå före. Tåget från Berlin kom emellertid i rätt tid till Sverige och därefter följde en rad missförstånd mellan personal vid järnvägen. Söndagen den 16 juni, 13 minuter över fem på morgonen, anlände tåg n:r 12 i full fart till Malmslätts station. På samma spår men i motsatt riktning stod tåg n:r 751 i väntan på fortsatt färd söderut. Kollisionen blev oerhörd. 22 personer miste livet, bland dessa August Strindbergs dotter Greta.
Från 299 kr
Lövingsborg har haft sitt läge strax norr om byn Skog sedan snickaren Per Oscar Svanström lät uppföra huset 1866. Själv flyttade han kort därefter och den familj som fram till fototillfället främst verkat på platsen var arbetaren Karl August Johansson och dennes maka Axelina Maria Karlsson. Redan år 1889 hade de flyttat in och nu skrev man 1921. I själva verket kom det att bo i Lövingsborg nästan lika lång tid därefter. Först år 1949 vek krafterna för Axelina Maria och hon flyttade in på ålderdomshemmet tvärs över landsvägen från bostaden. Maken Karl August gick bort året därpå, fortfarande skriven i Lövingsborg.
Porträtt av Selma af Ekenstam. Född 1843 i Stora Tuna prästgård i Västerås stift under den tid fadern innehade tjänsten som församlingens kyrkoherde. År 1861, på sitt nittonde år, gifte hon sig med löjtnanten Ludvig August Toll. Redan år 1866 blev hon emellertid änka och året därpå flyttade hon med sina barn till Linköping. Efter tio år i den östgötska residensstaden bröt hon upp för ny tillvaro som gift i Stockholm. I samband med flytten hade hon ingått äktenskap med hovrättsrådet Carl Johan Napoleon Gripensköld. I Stockholm var paret bosatta på Norrmalm. År 1909 blev Selma ånyo änka och framlevde i ståndet till sin egen död i maj månad 1911.
Anders Johan Andersson tar emot vid sin 90:e födelsedag 1926. Bordet är dukat med finporslin och själv sitter han uppklädd med välansatt skägg. Likt generationens människor ur de breda lagren har han ett strävsamt liv bakom sig. Född i en tid då Carl XIV Johan ännu regerade landet hade han genom ett hårt drängliv blivit torpare i Hornstäve och vid ålderns höst lyckats friköpa stugan. Då levde ännu hustrun, men nu är han ensam och utan de barn och barnbarn som äktenskapet aldrig gav. Men varken allena eller bortglömd, om vilket blomstergåvorna och den väl tilltagna bjudningen vittnar.
Ungdomsporträtt av Allan Uggla, rimligtvis taget under hans tid vid Infanteriets volontäraskola i Karlsborg. Född i Linköping 1878 som äldsta barn till makarna Erik Robert Uggla och Adina Mathilda Asklöf. Efter officersexamen 1899 kom han att få en varierande militär karriär och bli vida berest. I förstone i tjänst vid Västerbottens regemente och sedermera i Norra skånska infanetriregementet. Under åren 1912-14 var han instruktör i det så kallade persiska gendarmeriet, under periodens två sista år även överste för Tredje gendarmregementet. År 1915 återinträdde han i svenska armén med bland annat tjänst vid Generalstaben. Under åren 1926-33 var han militärattaché i London. Från 1913 var han gift med Ida Petersén.
Motiv från Råby chokladfabrik, strax öster om Ljungsbro. Rörelsen grundades 1892 av den i Motala verksamma grosshandlaren John Anderson, varför rörelsens egentliga namn var Motala chokladfabrik. På platsen bedrevs tillverkningen i äldre industrilokaler som arrenderades av friherrinnan Helene von Mecklenburg. Redan året efter grundläggningen kom Olof German Svensson att knytas till bolaget och i egenskap av disponent bidrog han med nya ägare i Cloetta starkt till att utveckla tillverkningen som vartefter erhöll ett allt större anseende. Företagets tid vid Råby blev emellertid kort, knappa tio år. Vid tiden för bilden upplevdes fabrikslokalerna alltmer orationella och redan 1902 kom ny fabrik att stå klar vid Malfors.
Porträtt av kapten Baltzar Reuterswärd. Född 1838 på Rotenbergs säteri i Östra Stenby socken som son till Anders Vilhelm Reuterswärd och Augusta Fredrika Elisabet Valt von Steijern. Gift 1866 med Julia Axelina Fransina Danckwardt-Lilieström. Reuterswärd inledde sin militära karriär som furir vid Närkes regemente 1855 till att 1879 avancera till kapten inom armén. Erhöll avsked ur krigstjänsten 1907. Tjänstgjorde även som direktör för länscellsfängelset i Gävle såväl som i Örebro under en tid. Han avled som boende i Linköping i januari månad 1919.
Utan att värdera hennes livsval eller förbise en kvinnas inskränkta möjligheter i äldre tid valde Karin Wallinder likt många döttrar i den borgliga miljön att välja den öppna vägen att bli lärare. Som dotter till makarna Magnus och Mathilda Wallinder, där fadern var läroverksadjunkt, växte hon upp i Linköping där familjen var bosatt i en våning invid Repslagaregatan. En äldre syster gick före i utbildning och yrket och de bägge syskonen kom att följa varandra livet genom. Så länge föräldrarna var i livet bodde de hemma, därefter tillsammans så länge det var möjligt och som så ofta inom yrket förblev de ogifta. Karin Wallinder avled strax före jul 1956.
Sockerbruket i Ljung har varit ruin i mycket längre tid än det var i bruk. Tiden i funktion var nämligen ytterligt kort, endast ett fåtal år på 1870-talet. Det var säteriets dåvarande ägare Claes von Mecklenburg som år 1871 grundade "Aktiebolaget för hvitbetsockerindustri i Sverige". Verksamhetsidén var att anlägga eller förvärva sockerfabriker i landet. Den nittio meter långa bruksbyggnaden i Ljung uppfördes skyndsamt på ett drygt halvår. Produktionens lönsamhet motsvarade emellertid inte alls vad investerare önskat. Redan 1874 lades därför sockerproduktionen ned i Ljung och byggnaden lämnades åt sitt öde.
Unikt motiv ur Linköpingsfotografen Didrik von Essens samling som ger oss en vy mot Berga kulle omkring förra sekelskiftet. Marken tillhörde vid tiden Berga Norrgård som kommit i kapten Anton Ridderstads ägo genom arv. Med tiden kom han att utveckla faderns intention att omskapa den obrukbara kullen till parkområde. I den blivande minnespark lät han bland annat uppföra en rad skulpturer och minnesstenar över bemärkta personer. Lusthuset på krönet hade emellertid tillkommit redan under föräldrarnas tid och finns beskrivet från åtminstone 1879. Odaterad bild som efter omständigheter kan dateras till åren 1894-96.
På platsen för Krokeks ödekyrka stod i äldsta tid franciskanordens kapell, omnämnt år 1440. Vid reformationen drogs klostret in och kapellet kom vidare att ersättas med den så kallade Gunillakyrkan, tillkommen genom drottning Gunillas försorg. Under 1600- och 1700-talens lopp förföll kyrkan och vid 1740-talet fattades beslut om att uppföra bildens kyrkobyggnad. Den stod klar för bruk år 1747. Men inte heller denna byggnad kom att bestå. Söndagen den 28 april 1889 drabbades kyrkan av en våldsam brand som förstörde byggnaden bortom möjlig återuppbyggnad. I omgångar har ruinen monterats ned och idag består den av meterhöga grundmurar. Bilden har lämnat oss odaterad men kan genom ruinens yttre tecken uppskattas till tiden omkring 1920.
Den säregna gården Tryfall på Bonas ägor i Västra Ny. Notera manbyggnadens och flygelns rika fönsteromfattningar och spånklädda fasader. Bägge byggnaderna uppfördes omkring 1800. Fram till 1886 ägdes Bona av släkten Grill. Nämnda år förvärvade brukspatron Oscar Lundqvist gården. Genom sitt ägande av Bona kom han även i besittning av Tryfall. Gården, som även benämndes Eldsbränna, lät han utarrendera. På sin huvudgård kom han upplysningsvis att utveckla en framgångsrik avel på häst och nötkreatur. Efter att han flyttat sin verksamhet till gården Lindenäs 1902, kom Tryfall en tid att knytas till Västar Ny sjukhus.
Porträtt av Carl Axel Moberg. Vid sitt giftemål 1855 med Ulrika Josefina Hultgren var han inspektor vid Thorönsborgs slott i Sankt Anna. År 1861 flyttade paret till Lotorps bruk för makens tjänst som inspektor därstädes. Efter några år bytte han arbetsplats till Finspångs bruk och kom där efter en tid att sadla om till värdshusvärd. Det nya värvet tycks passat honom väl ty år 1870 flyttade makarna till Söderköping för att där driva stadens gästgiveri. 1874 flyttade makarna till Norrköping för fortsatt verksamhet inom mat och dryck.
Ett av tiden förbleknat porträtt av Fanny Åman, eller egentligen Fanny Nordvall, då hon enligt tidens namnskick behöll sitt flicknamn även som gift. Det påtalade äktenskapet hade inletts 1856 och gällde lasarettsläkaren Ludvig Åman. Vid tiden för bilden hade äktenskapet varat några år och parets två förstfödda barn hade nedkommit, födda som dem var 1857 och 1858. Makarna skulle välsignas med ytterligare två under 1870-talet. Familjen var vid fototillfället och lång tid därefter bosatt i tjänstebostaden till länslasarettet i Linköping, där maken var verksam.
Den 8 juni 1847 lät snickerifabrikören Carl Anders Andersson porträttera sig i Sankt Petersburg. Postens bild är en reproduktion av orginalet i släktens ägo. Carl Anders Andersson föddes i Skeda 1820 som son till snickaren Anders Andersson och hustrun Inga Sophia Kumlander. Familjen flyttade till Linköping 1835 där fadern etablerade sig som stolmakare. Vid 19 år ålder flyttade Carl Anders till Stockholm och försvinner ur källorna för vår insats. Kort tid efter porträttet inflyttade han emellertid åter till Linköping från Sankt Petersburg och tituleras då snickare. År 1850 gifte han sig med Amalia Charlotta Friedleiffer. Från 1852 var makarna bosatta i Sankt Kors kvarter nr 58.
Tidigt porträtt av Therese Askenbeck. Taget i snar tid, ety hon avled redan år 1863. Föddes gjorde hon i Linköping, året var 1835. Hennes föräldrar var konditorn Nils Gustaf Askenbeck och Hedvig Elisabeth, född Bergström. Familjen bodde invid Storgatan i Linköping. I förstone i vad tiden kallade Bielkeska gården och från 1851 i von Lingens gård. Från 1858 var Therese gift med handlare Carl Tibell men som redan sagts blev äktenskapet kortvarigt. I november månad 1863 avled Therese i sviterna av lungsot, blott 28 år gammal. Kort före hade även makarnas yngsta dotter dött och kvar stod handlare Tibell med dottern Ebba.
Vy mot Linköpings hamn med ångaren Trafik vid kaj. Till vänster löper Östra stambanan över Stångån. Den ljusa balken på det större fundamentet visar var bron var öppningsbar för trafiken på Kinda kanal. De tre större husen utmed kajen är från vänster boningshuset till Stångs kvarn, följt av ett sedan länge rivet bostadshus, och längst till höger det år 1877 uppförda tullhuset, en nödvändighet sedan Linköping kort före blivit stapelstad med rätt att handla direkt med utlandet. Notera att Kungsgatan vid tiden och en tid därefter löpte obehindrat till hamnen. Bild från omkring förra sekelskiftet.
Motiv från Lindhem i Linköping. Det lilla bostadsområdet inom dagens stadsdel Gottfridsberg började bebyggas vid det sena 1800-talet och låg till en början utanför stadsgränsen. I frånvaro av stadens regelverk kunde här en mer oreglerad bebyggelse växa fram som inte sällan är svår att följa i detalj. Även gatunätet i området har förändrats över tid. Här en vy från nuvarande Duvgatan mot Blomgatan 12 följt av nummer 14. Blomgatan 12 kvarstår ännu och utmärker sig med ett gatunära läge. Odaterad bild från omkring 1915.
Visst är den imponerande, vasaborgen i Vadstena. Denna sommardag i början av förra seklet var amatörfotografen Carl Sundström och gissningsvis åtminstone en bekant på besök för att beskåda slottet och rimligtvis annat som den pitoreska staden kunde erbjuda dem. De hade inte åkt långt. Sundström var vid tiden handlare i Viby så sannolikt hade de tagit tåget från Mantorp. Slottet de besåg hade på beslut av Gustaf Vasa uppförts som försvarsanläggning i mitten av 1500-talet, men hade i mer fredlig tid fått skilda funktioner, så varierande såsom husrum för damastväveri som sädesmagasin. Från år 1899 gav slottet plats för Landsarkivet.
Tidigt porträtt av Otto Cederqvist. Född i ett enkelt hem i Skeda 1825 kom han vidare att gå i urmakarelära hos urmakarfabrikör Johan Hulterström i Linköping. Under åren 1846-50 hade han tjänst hos kronometerfabrikören Victor Söderberg i Stockholm. Rimligtvis är fotografiet (ambrotypen) framtagen under hans tid i huvudstaden och är därmed ett verkligt tidigt porträtt av en östgöte. År 1850 återvände han till Linköping för att bli mästare i hemstaden. Han fick ett långt liv och förblev ogift. Han avled i lungkatarr på sitt 90:e år.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.