Vy mot praktfull byggnad, vars läge länge gäckat. Känt var att Linköpingsfotografen Didrik von Essen tagit bilden omkring förra sekelskiftet, och att huset ockulärt torde legat utmed Göta kanal. Genom lokal hjälp träder motivet lyckligtvis fram. Intill visshet betraktar vi disponentvillan till Råby chokladfabrik. Till företaget hade man under 1890-talet knutit den driftige Olof German Svensson. Då någon lämplig bostad för den nytillträdde disponenten inte gick att finna i Råby, lät man sannolikt uppföra en värdig bostad på Råbys ägor mot kanalen. Att husets läge hittills varit svår att finna förklaras av att det redan år 1906 flyttades till Malfors, där Cloetta från 1902 övertagit Råbys roll och etablerat ny fabrik. På sin nya plats kom bildens hus vidare att fungera som tjänstemannamäss. Paret närmast vattnet i bilden visar just Olof German Svensson vid sidan av hustrun Nanna med parets äldste son Hjalmar i handen.
Från 299 kr
Planteringsförbundets Park. Ballersten är en stor sten, som vid järnvägsbygget måste vräkas från sin ursprungliga plats vid Ranten. Den låg på hemmanet Ballersten nära "Lilla undergången". Namnet betyder enligt Ivar Lundahl i Falbygden 1, utan tvivel "en sten, som ballrar", en som så att säga gör väsen av sig, det vill med andra ord säga en jättestor sten eller en "baddare"till sten. I beskrivning över Falköping gör fil. dr. Carl Werner, Lund gällande, att stenen skall ha fått sitt namn av att den legat så, att den ballrat, d.v.s. skakat när man rört på den. Men även om den legat i labilt jämviktsläge vill det nog till starka karlar till att skaka det meterstora stenblocket. Den anses vara en från bronsåldern härstammande offersten. Den kallas därför också Ballerstenen. Den har förutom en rännformig fördjupning runt hela övre kanten ett antal skålformiga fördjupningar, s.k. älvkvarnar. Då järnvägen byggdes vid Ranten flyttades stenen 1858 från angivna plats till nordöstra vinkeln mellan Smedjegatan och Bangatan.
Teleskolan i Kalmar. Teleskolan, ursprungligen Telegrafverkets undervisningsanstalt, var Televerkets och senare Telias skola för vidareutbildning av de anställda och utomstående inom telekommunikation. I samband med de statliga utlokaliseringar från Stockholm på 1970-talet flyttades Teleskolan, tillsammans med en av Televerkets datacentraler och katalogenheten till Kalmar. De nya byggnaderna i Tallhagen invigdes 1978. Byggnadsstyrelsens arkitekt Sergej Mirelius ritade två ringformade byggnader med tillhörande elevbostäder i separata hus. I Kalmar erbjöds förutom spetsutbildningar inom IT även SIDA-stödda utbildningar inom teleteknik för utvecklingsländer. År 2000 såldes skolan och dess utbildningar av det sedan 1993 bolagiserade Telia till Svenska Teknologföreningens utbildningsföretag, STF. De drev den vidare till 2003 då den försattes i konkurs. Byggnaderna ägs sedan 2001 av det kommunala fastighetsbolaget och har getts namnet Kalmar Nyckel. De rymmer numera studentbostäder, ett hotell samt Ekonomihögskolan och Institutionen för samhällsvetenskaper vid Linnéuniversitetet. (Uppgifterna är hämtade från Wikipedia)
Engesberg lusthus. 1947.En badvik med camping och vandrarhem. Anlades på 1970-talet en fiske-hamn för trålare, i viken ligger ett båtvarv, grundat 1928 av August Wahlström. Engesberg var från mitten av 1800-talet, ett stort lantställe, men köptes 1891 av Gävle stad för att användas som industri-område. Så blev det inte. 1915 flyttades ett upp-fostringshem för pojkar till platsen. Hade startats i Torsåker 1893 och flyttats till Sofiedals herrgård i Valbo 1905. Engesberg blev 1927 ett skyddshem för pojkar och drevs från 1938 av staten under namnet Statens uppfostringsanstalt. År 1949 anlades badet och småstugor sattes upp sedan Gävle stad vägrat uppfostringsanstalten fortsatt arrende. I herrgårds-byggnaden öppnades 1979 en servicebutik och en servicebutik, i annexet finns våtutrymmen för campare. Engesbergs Restaurang marknadsfördes flitigt i början av 1950-talet. Reportage för Gefle Dagblad.
Kafferosteri, 7 juni 1946. Engwall Hellberg AB, Drottninggatan 56, Gävle. Bolaget bildades när kolonialvarufirmorna Gustav Hellberg, grundad 1888, och Carl Fredrik Engwall, grundad 1892, sammanslogs 1909. Bolaget leddes av direktören E.L Schüllerquist] och var grossist för kaffe, frukt, kryddor, sirap och huvudartiklar. Verksamheten drevs i byggnaden Holmia "det Hellbergska magasinet" som Hellberg tidigare hade låtit uppföra. 1909 anlades också ett kafferosteri som senare utvidgades både 1920 och 1929. Engwall Hellberg AB hade under flera år hård konkurrens med Vict Th Engwall & Co (nuvarande Gevalia), som dock 1938 köpte Engwall Hellberg & Co AB inklusive fastigheten så att konkurrensen kunde upphöra. 1962 köpte AB Svenska Kolonialgrossister Engwall Hellberg & Co. Företaget bytte då också namn till Enghell AB samt gick med i Vivo-kedjan. Företaget övertogs 1971 av AB Ce-Jis Kolonial (nuvarande Dagab Nord AB) varpå distributionen flyttades till Borlänge. Kvar i Gävle blev färskvarudistribution och snabbgross men senare lades även det ner och företaget är nu avvecklat.
Västgöta regemente, IÂ 6, f.d. infanteriregemente. Regementets ursprung var det västgötska rytteri, uppsatt vid mitten av 1500-talet, som från 1628 utgjorde Västgöta kavalleriregemente. Detta omorganiserades 1811 till infanteri med namnet V. Regementet vapenövades från 1745 på Axevalla hed och flyttades 1916 till Vänersborg. Det drogs in 1927. Se vidare artikel i NE:http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=347639 Axevalla hed, mötes- och lägerplats 1745-1916 för Västgöta regemente och 1745- 1913 för Skaraborgs regemente, belägen i Axvall, 8 km ö. om Skara. En sänka, "Drågen", utgjorde gräns mellan regementenas områden, Västgöta i väster och Skara- borgs i öster. Åren1848, 1858 och 1865 hölls storläger på A., med också norskt deltagande. Vid A. finns en ännu intakt kulturhistorisk miljö från lägertiden bevarad. Se vidare artikel i NE:http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=121641
Kungahälla, no. Konghelle, medeltida norsk stad i s. Bohuslän på nuv. Kastellegårdens ägor i Kungälvs kommun. Även om de norska kungasagorna hänför K. till vikingatid kan staden inte med säkerhet beläggas före början av 1100-talet; som kungsgård bör K. dock vara äldre. K. nämns ca 1135 i en engelsk källa som en av de norska städerna. Staden fungerade som kungligt centrum i området under äldre medeltid. Särskilt under 1200-talets mitt spelade den en viktig roll som det norska rikets sydligaste utpost i Håkon IV Håkonssons expansiva utrikespolitik. Under denna period tillkom Ragnhildsholmens borg och franciskanklostret, medan Kastellekloster från sent 1100-tal byggdes om. Efter tillkomsten av Bohus fästning i början av 1300-talet hade K. endast lokal betydelse. Staden brändes 1612. Den flyttades därefter till en plats intill Bohus fästning och fick då namnet Kungälv. Arkeologiska undersökningar har genomförts från slutet av 1800-talet (Kastellekloster och Ragnhildsholmen) till i dag. Ragnhildsholmens ruiner och Klosterkullen är tillgängliga för besök. http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=233464
I huset till vänster drev Hedvig Maria Cecilia Wadell, född Wetter, pensionat. Hon var född 22/12 1845 i Tutaryd, Småland, död 21/12 1920 i Vrigstad. Hon var gift med handlanden Albert Wadell, född 14/6 1841 i Gränna, död 14/5 1902 i Vrigstad. Huset flyttades hit från byn Sunnerby i Vrigstad socken i slutet av 1870-talet. Wadell hade handelsbod i huset som låg, och fortfarande ligger, bakom fotografens rygg. Boden bakom gruppen var affärens lager. är numera rivet. Vid fototillfället drevs affären av annan innehavare. Jämsides med pensionatsrörelsen drev Hedvig Wadell hushållsskola i huset på somrarna. Albert och Hedvig ingick äktenskap den 24/6 1873. Hon var dotter till kyrkoherden i Vrigstad Lars Conrad Wetter. I och med fru Wadells bortgång var pensionatets saga all. Huset blev då bostadshus. År 1956 brann byggnade ned till grunden. Som framgår ovan dog Hedvig Wadell i december året då bilden togs.
Kungahälla, no. Konghelle, medeltida norsk stad i s. Bohuslän på nuv. Kastellegårdens ägor i Kungälvs kommun. Även om de norska kungasagorna hänför K. till vikingatid kan staden inte med säkerhet beläggas före början av 1100-talet; som kungsgård bör K. dock vara äldre. K. nämns ca 1135 i en engelsk källa som en av de norska städerna. Staden fungerade som kungligt centrum i området under äldre medeltid. Särskilt under 1200-talets mitt spelade den en viktig roll som det norska rikets sydligaste utpost i Håkon IV Håkonssons expansiva utrikespolitik. Under denna period tillkom Ragnhildsholmens borg och franciskanklostret, medan Kastellekloster från sent 1100-tal byggdes om. Efter tillkomsten av Bohus fästning i början av 1300-talet hade K. endast lokal betydelse. Staden brändes 1612. Den flyttades därefter till en plats intill Bohus fästning och fick då namnet Kungälv. Arkeologiska undersökningar har genomförts från slutet av 1800-talet (Kastellekloster och Ragnhildsholmen) till i dag. Ragnhildsholmens ruiner och Klosterkullen är tillgängliga för besök. http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=233464
Den låga byggnaden i förgrunden med formarna är betongpelare och balkar till garagen och övriga ytterväggar, som var av fasadtegel och mellanväggar halvstensw murtegel. De sju garagen var placerade över panncentralen. Den höga ställningen var arbetsställning för skorsten till panncentralen. Stegen på hörnet var för persontrafik, sådana förekom på alla trähissar och ska vara försedda med ryggskydd. Materialet till skorsten hissades upp med ett hisspel på marken och en galge i toppen på ställningen. Kärrorna fick styrning mot ställningen av vertikala brädor som är synliga vid hörnet på andra sidan ställningen. Ställningsplankan flyttades upp allteftersom murningen blev färdig och översta ställningslaget är helt "inplankat", vilket visar att skorstenen är färdigmurad. De mörka partierna i mitten av ställningen är skorstensmuren. Byggnaden till vänster har beteckningen Hus C och är murad av "Durox" gasbetongblock och två trappuppgångar med 12 lägenheter i första och andra våning samt fyra på vindsvåningen.
Stationen byggd 1892 med stationshus öster om banan från samma år.för (Hässleholm -) Vittsjö - Markarydsbanan på östra sidan av bangården. När Skåne - Smålands järnväg, SSJ anslöt 1894 delade bangård med Hässleholm - Markaryd Järnväg, HMJ man byggde ett eget stationshus på den västra sidan, kallat Markaryds Västra. Dess funktioner flyttades till SJ-stationen 1932. Västra är 1991 en personalbyggnad. Det finns även ett större godsmagasin och tvåportars lokstall kvar. En fjärrblockeringskur, Fjb-kur har tillkommit. Ställverkshuset på plattformen revs 11 april 1988. De båda stationerna slogs samman 1932 och övertogs av SJ 1940. Vid sammanslagningen slopades östra godsmagasinet och ett lokstall med tillhörande verkstad. Stationshuset, en och en halv våning i trä, har fått en mindre tillbyggnad samt genomgått en grundlig renovering. Efter att båda banorna förstatligats 1930 kom Markaryd Västra att användas för annat ändamål. Stationsbyggnaden revs 2010.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.