Några skolgrabbar lapar vårsol från Trädgårdsföreningens höjder. I fonden utbreder sig hemstaden Linköping.
Från 299 kr
Linköpingsmotiv som tolkats vara taget i utkanten av Linköpings trädgårdsförening. I fonden reser sig tvivelsutan stiftets domkyrka.
Förslag till ny ordning i domkyrkoparken som aldrig kom att realiseras. Historiskt har området runt kyrkan använts som kyrkogård. Före invigningen av griftegården 1811 var domkyrkans tomt stadens enda begravningsplats som utnyttjades för både stads- och landsförsamlingen, liksom för döda från lasarettet och slottshäktet. Efter att begravningar upphört lämnades tomten närmast åt sitt öde. Först 1910 initierades en förändring och man gav den store utvecklaren av svenskt trädgårds- och parkväsen Rudolf Abelin d.y. i uppdrag att göra upp en plan för den gamla begravningsplatsen. Det är i det sammanhanget bilden av ett av hans planförslag tillkommit. Där framgår Abelins idé om att kyrkan borde "stå på grönt", att gräsmattor skulle nå kyrkan kompletterade med öppna rabatter. Förslaget föll, främst av kostnadsskäl.
Parti av Östra Strandpromenaden i Linköping. Vy mot söder. I fonden Ladugårdskällan och bebyggelsen vid Tinnerbäckens utflöde i Stångån.
Unionsflaggan vajar över ingenjör Rudolf Ströms vackra skapelse i Linköpings trädgårdsförening. Från tillkomsten 1881 till den förödande branden 1977 var restaurangen parkens självklara hjärtpunkt.
Linköping 1902 och den vy som då först mötte stadens ankommande tågresenärer. Järnvägsavenyn hade medvetet vinklats för att låta domkyrkans torn bilda accent i fonden och med sitt signum välkomna besökaren. Upplevelsen kom att förändras efter Frimurarehotellets tillkomst 1912.
Likt alla städer har Linköping naturligtvis förändrats över tid. Vi kan endast fantisera om hur olika tiders människor upplevde sin hemstad. Den som besökte eller verkade i staden omkring förra sekelskiftet såg detta panorama från centralstationen. Ett intryck som inte varit möjligt på många år.
Motiv som sannolikt kan härledas till Borggårds bruksherrgård. En påskrift anger flickans namn som Emma Abrahamsson. Hennes identitet har dock inte kunnat styrkas.
Från omgivningarna vid Grensholms slott. På bänken möjligtvis medlemmar ur dåvarande ägarfamiljen Spens. Bild från omkring 1895.
Sommarpromenad i Järnvägsparken, Linköping. I bakgrunden skymtar Linköpings järnvägsstation.
Restaurangen i Linköpings trädgårdsförening omkring sekelskiftet 1900. Ett klassisk Linköpingsmotiv från byggnadens tillkomst 1881 till den förödande branden 1977.
Vy över Järnvägsparken i Linköping. Själva stationshuset skymtar till höger i bilden. De stora byggnaden till vänster är Järnvägshotellet. Tiden är 1890-tal.
Motiv från Linköpings trädgårdsförening. Genom grenverket skymtar Belvederen som sedan 1880 reser sig på parkens högsta höjd.
Repslagaregatan 3 i Linköping. Stenhuset stod klart 1888 och uppfördes i fyra våningar med en rik putsdekor. Byggnadens läge nära stadens centralstation ställde krav på fastighetens uttryck och tillsammans med det grannhuset, det så kallade Överstehuset, bildar de ännu en imposant syn för tågresande till staden. Det nämnda Överstehuset, som skymtar till vänster, stod vid fototillfället ännu under uppförande, vilket torde datera bilden till 1890.
Motiv från omgivningen av Linköpings slott med Skyttegillets sällan avbildade musikpaviljong. Den kom till 1904 efter att gillet vädjat till stadens invånare och erhållit de 500 kronor som fordrades. För paviljongens ritningar stod Sven Torgersruud.
Domkyrkoparken vid domkyrkans södra sida. I fonden stadens gamla gymnasieskola som vid tiden för bilden disponerades av Frimurarordens medlemmar. Senare församlingshem för domkyrkoförsamlingen.
Parti från Kneipparken i Norrköping. Vid tiden rekreationsområde för Kneippens kuranläggning med kurhotell, gästhus och restaurang.
Ett något annorlunda perspektiv från Linköpings trädgårdsförening ur Linköpingsfotografen Didrik von Essens produktion. Daterad 1892.
I februari 1880 kunde Corren meddela sina läsare att det under året skulle komma att uppföras två byggnader i stadens trädgårdsförening. En "wattenpaviljong på gräsplanen bakom springwattnet" och ett "utsigtstorn af sten, jern och glas". Den förstnämda byggnaden kom som bekant att nå högre höjder än notisens lakoniska beskrivning. Den blivande restaurangen, som med utskänkningstillstånd kunde kallas schweizeri, blev en verklig prydnad i miljön och kom att glädja parkbesökare i närmare 100 år. I slutet av oktober månad 1880 kunde Corren rapportera att utsiktstornet stod klart, och i en krönika hyllades "skådetornets" värden i detalj. Den officiella invigningen fick dock vänta till våren året därpå. De bägge beskrivna byggnaderna var ritade av civilingenjör Rudolf Ström och konstruerade och byggda genom hans ingenjörsbyrå. Fotografiet från 1921 visar tornet efter att serveringsterassen precis förändrats genom Axel Brunskogs ritningar.
Skadad negativ som ändå förmår förmedla en vacker vintergatubild från Linköping. Ågatan västerut från Snickaregatan. Närmast till höger ses något av den låga trähusbebyggelsen som länge präglade kvarteret Bokbindaren. I bakgrunden skymtar Sankt Larskyrkan i dis. Kyrkan pryds ännu med sin gamla tornhuv som omdanades vid 1906-07 års restaurering.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.