Modeller, fröken Hammarström och fröken Genberg visar dammode på Röda Kors-fest på biografen Royal, Stockholm. Fröken Genberg till höger är klädd i blommig klänning med liten puffärm och skärp, samt pumps, handskar och hatt. Fröken Hammarström till vänster är klädd i rutig klänning med liten puffärm, stora, vita knappar och skärp, samt pumps, handskar och hatt. Fröken Genberg håller en skylt där det står 154. Runtomkring sitter publik vid uppdukade bord.
Från 299 kr
Ställverk (där SWB och SJ möts) I järnvägens barndom hade man inga signalställverk så tågklareraren var tvungen att lägga växlarna själv på plats ute i växeln och sen ta in tåget. Det var inte särskilt praktiskt eller säkert , så på 1880-talet började de första ställverket att göras. Signal ställverkets uppgift är att lägga tågvägar (en förutbestämd väg från en punkt till en annan punkt) på ett säkert sätt och effektivt sätt. Sen 1880 till 1999 har det utvecklats många olika modeller av ställverk
Modeuppvisning, Krämaren, Gesällprov. 12 maj 1966 Två kvinnor klädda i korta klänningar samt med hårband i befinner sig i en syateljé. Kvinnan till vänster står och känner på tyger medan kvinnan till höger arbetar med en kort klänning som är upphängd på en provdocka. Till vänster syns en provdocka med en kort vit klänning på. Båda klänningarna är långärmade. I bakgrunden på väggen hänger modeteckningar av modeller och kläder.
Betlastning. Arrie var en av en handfull stationer i Skåne som försågs med en betbrygga av den här typen. Bryggan bör ha varit ganska nybyggd när bilden togs då den typen byggdes runt 1940 (kanske första betkampanjen). Betbryggorna fanns i 2 modeller: Lastning på ena sidan eller på båda sidor. Bryggan i Arrie var ensidig. Stålöverdelen är borta sedan början på 60-talet, medan betongbryggan fortfarande finns kvar i Arrie. Bangårdsspåren är sedan länge borta.
Örebros första övningsbil, automobil med två män i och en man utanför. Registreringsnr. T127. E. Wern (Troligen var det E. Wern, Storgatan 10, Örebro som beställde bilden). Bilen är en Laurin & Klement från cirka 1906. Detta var en biltillverkare som började bygga bilar 1905 i nuvarande Tjeckien, och som är föregångare till dagens Skoda. Bilen på bilden är en av deras allra första modeller, förmodligen en Typ A eller Typ B. Den registrerades den 13:e maj 1913 med registreringsnummer T127 och ägdes då av Andrew Johnson & C:o.
Grav prydd med sju pärlkransar av olika typ. Även på graven i bakgrunden ligger sådana. Detta blev från omkring sekelskiftet 1900 en vanlig gravdekoration i södra Sverige. Modet spreds från Frankrike på 1870-talet och tillverkningen kom till stor del att ske i södra Tyskland. Pärlkransarna bestod av sammanflätad ståltråd som dekorerades med glaspärlor i olika färger och modeller, vilka då börjat massproduceras. I mitten av kransen lades en religiös figur skapad av gips, celluloid eller annat, t ex ett kors eller en ängel, under en glaskupa. Text kunde också införlivas i dekoren. Pärlkransarna importerades och kunde köpas av pappershandlar, handelsträdgårdar m fl. På somliga ställen kunde fattiga låna en pärlekrans.
En bigård visas stolt upp med en exposé av kup-typer, allt från enkla halmkupor till mer utvecklade modeller. Till höger en enkel bod för förvaring av redskap och annan för verksamheten nödvändig utrustning. Bildens personer har identifierats som närmast konstnären och fotografen Didrik von Essen och i bakgrunden apotekare Karl Stridner, revisor respektive ordförande i Linköpings biodlarförening. Den dokumenterade bigården tillhörde emellertid inte biodlarföreningen utan var Stridners privata anläggning belägen invid Kanberget, närmare bestämt på tomten till den vid mitten av 1890-talet uppförda Villa Raabe. Att Stridner kunde sköta sina bin på platsen förklaras rimligtvis av att villans byggherre, fanjunkare Anders Johan Raabe, satt likt Stridner i biskötareföreningens styrelse och att Raabe upplåtit del av tomten för Stridners anläggning. Fotografiet är odaterat men kan knytas till 1890-talets senare del.
Grav vid obeliskformad gravsten för Lovisa Svensson, död 30 januari 1909. Gravkullen täcks av granris, en blomsterbukett och två s k pärlkransar. Detta blev från omkring sekeskiftet 1900 en vanlig gravdekoration i södra Sverige. Modet spreds från Frankrike på 1870-talet och tillverkningen kom till stor del att ske i södra Tyskland. Pärlkransarna bestod av sammanflätad ståltråd som dekorerades med glaspärlor i olika färger och modeller, vilka börjat massproduceras. I mitten av kransen lades en religiös figur skapad av gips, celluloid eller annat, t ex ett kors eller en ängel, under en glaskupa. Text kunde också införlivas i dekoren. Pärlkransarna importerades och kunde köpas av pappershandlar, handelsträdgårdar m fl. På somliga ställen kunde fattiga låna en pärlekrans.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.