Britt står med armarna runt sina systrar, själv är hon iförd en delad baddräkt - bikini. ev. crépnylon. - ett material som när det lanserades betraktades som ett önskematerial se Fataburen 1988, Från badkostym till bikini, Marianne Larsson. Baddräkten var troligen ljus turkos och badades sönder med tiden. Alla tittar de in i kameran. De två systrarna är klädda i klänning resp. kjol och blus. Vid Knölaberget hyrde deras far Gottfrid Karlsson en liten badstuga åt systrarna att byta om i. Badstugan innehade familjen några år. Gottfrid var anställd hos Stenbergs fiskexport, Fbg. Fotot är taget vid denna tid. Troligen 1946 då var Britt 16 år gammal. I bakgrunden till höger synes pensionat Falkhyddan.
Från 299 kr
Född i småländska Högsby kom Mathilda som barn och faderns yrke som trädgårdsmästare till egendomen Ulvåsa nära Motala. När hon i övre tonåren lämnade barndomshemmet var det rimligtvis genom faderns yrkeskontakter som steget förde henne till Linköping och en plats som mamsell i förre "kungsträdgårdsmästaren" Per Georg Dahlbergs hushåll. Efter en tid i det Dahlbergska hemmet avled husfadern och omständigheten för Mathilda blev gissningsvis osäker. Fortsättningen för hennes liv fann hon emellertid i den levnadsglade, (titulära) borgmästaren Fredrik Behm. Han var visserligen 40 år äldre än Mathilda men bar sina dokumenterade värden, möjligtvis med betoning på "väl". Äktenskapet tycks blivit gott och kom att vara i knappa 20 år. Foto omkring 1865.
Biskopsdottern Hedvig Bring valde likt många av tidens högreståndkvinnor att framleva sitt liv som ogift. Valet var för all del inte alltid ett uttryck av handlingsfrihet, hur det var för Hedvigs del lämnar vi därhän. Som ogift skulle det oavsett dröja tills hon erhöll något som kan betecknas som ett eget hushåll. Efter fadern död sammanbodde hon en längre tid med sin mor i Stockholm och därefter i broderns hushåll i Växjö. Från dryga 50 år fyllda hyrde hon egen bostad i Växjö och sommaren 1921 återvände hon till födelsestaden Lund. Här porträtterad omkring 1895.
Den avbildade Carl Johan Dehlin har givits synnerligen positiva vitsord. "Hofsam och fri från öfverilningar samt begåfvad med ett hjärtevinnande sätt" är endast några av bekräftande omdömen som finns beskrivna. Född i Linköping 1823 och vidare student i Uppsala med teologisk examen 1859. Efter en tid som läroverksadjunkt och vidare lektor i födelsestaden utnämndes han år 1869 till rektor vid läroverket i Vadstena. Där ska han ha "elektriserat" sina elever med sin kärlek till ungdomen och varit allmänt populär. År 1887 tog han likväl tjänstledigt och återflyttade tillsammans med hustrun till Linköping. Som ägare av sommarvillan Västeräng på Omberg hade de ändå fortsatt kvar intressen i Vätterbygden. Här porträtterad vid 1860-talets första hälft.
Gåvan består av en porträttsamling med visitkort och kabinettskort från personer med anknytning till kungliga sjökrigsskolan. Den består av en arkivlåda av papp i bokform som är klädd i röd läderimitation med en lås i mässing. Titeln är inpräglad på dess rygg. Kartongen innehåller en samling av 20 lösa blad av tjock papp där porträttfotograferna är infäst med metallklämmor. Varje bild är försedd med en bildtitel bestående av den avbildades namn och tid på Sjökrigsskolan. I varje box finns en förteckning med en maskinskriven avskrift av bildtexterna.
Brevkort, "Hamnen i vinterskrud. Varberg", poststämplat i december 1901. Ångbåten Lübeck, tillhörig Hallands Ångåts Aktiebolag, på väg in i Varbergs hamn vintertid. Denna ångare var byggd för vintertrafik, så det är nog ingen slump att det här avbildats i snö och is. Bolaget beställde fartyget 1893 i en tid då frakten av levande boskap var betydande. Båten hade plats för 120 större kreatur, men även rymliga salonger och elegant intredning värdig en kung. I augusti 1894 hämtades kung Oscar II från Tylön till Halmstad och 1897 fick han även disponera fartyget för jaktutflykter till Hallands Väderö.
Vid tiden för förra sekelskiftet hade den växande utbredningen av Linköpings centrala delar nått Linnégatan i söder. Vid tiden lades tomter ut i det så kallade Munkgärdet, där omgivningen då var i det närmaste obebyggd. När kvarteren mot dagens Torkelbergsgatan väl var fyllda med hus kom utbredningen att stanna av. Gamla Idrottsplatsen, Folkungavallen och det planerade Tinnerbäcksbadet stod i vägen för bostadsändamål. I hörnet av Repslagaregatan och Tinnerbäcksgatan (senare omdöpt till Torkelbergsgatan) lät folkskoleläraren Oscar Löwendahl uppföra bildens fastighet. Lagfarten löstes i början av år 1912 och huset stod klart kort därefter. Sedan en tid rivet till förmån för ett större flerfamiljshus. Foto 1974.
Nygatan 35 i Linköping har varit en plats med skilda funktioner genom åren. Fram till att Marcus Wallenberg tillträdde stiftets biskopstjänst, var huset familjens bostad och benämns därför som Wallenbergska gården. Ett av barnen som föddes i huset var för övrigt Oscar André, grundaren av det Wallenbergska imperiet. I en senare tid var Östgöta-Tidningens officin inrymd i byggnaden och efter en period med herrekipering minns många adressen som platsen för Eskilstuna-Sliperiet. Sedan slutet av 1980-talet står huset i friluftsmuseet Gamla Linköping i funktion som apotek. Här dokumenterat 1973.
Brevkort adresserat till sjuksköterskan Amanda Palm. Motiv av Karseforsen med män som står på en bro och blickar ner i forsen. Text på baksidan: "Nu undrar väl A_a hur jag mår. Jag börjar nu bli så kry å duktig, orkar gå långa vägar känner mig endast lite darrande. Ovant få moja sig så här, jag njuter i fulla drag. Här är så vackert och härligt, sköna strandbad är nu brun som en neger. D. ... reser jag härifrån till en väninna i Tyskland där jag blir en tid, roligt. Många hälsn. från Amandas tillgifna Lydia R".
Släkten Slatte har givit namn till gårdskomplexet Slattefors i Landeryd söder om Linköping. Epoken varade inklusive ingiften till mitten av 1700-talet men från den tiden minner inget på platsen. Nuvarande huvudbyggnad uppfördes omkring år 1820 genom dåvarande ägare landshövding Carl von Nieroths försorg. Hans tid på Slattefors blev dock inte långvarig, redan år 1825 förvärvades gården av greve Nils Bielke till Sturefors. Från 1950-talet var behovet av huvudgården på Slattefors inte självklar och byggnaden sattes i ett 30-årigt förfall, men i början av 1980-talet tillträdde lyckligtvis nya ägare som såg egna värden i huset och som inledde en genomgripande restaurering. Här en dokumentation från 1982 då den yttre renoveringen precis slutförts.
Bostadshuset till gården Haga stod inflyttningsklart för familjen Eriksson år 1879. Det höglänta området kallades Lövhagen och den benämningen kom med tiden även att gälla för gården. Området är dessutom närmast detsamma som staten år 1905 lät inlösa för etableringen av Östgöta Trängkår, vidare T 1. Mangårdsbyggnaden till Haga lämnades obebodd från 1911 och inrymde en tid regementets museum. Huset revs sommaren 1983 men den lilla flygelbyggnaden i bildens förgrund sparades och står ännu i skrivande stund kvar. Detsamma gäller för den militära förrådsbyggnaden som skymtar i bakgrunden. Sedan regementets avveckling inrymmer den livsmedelsbutik.
Det som skulle komma att bli kvarteret Detektiven i Linköping var i äldre tid delad i fyra tomter, Tannefors kvarter 68-71. Tomterna lades ut efter tillkomsten av Drottninggatan vid mitten av 1800-talet. Tidigt nyttjades tomt 68 mot Sankt Larsgatan, där stadens då nya flickskola uppfördes. Övriga tomter österut bebyggdes efterhand med relativt ordinära huskroppar. År 1863 stod tomt 70 bebodd med bildens hus. Som första ägare finner vi fånggevaldigern Gustaf Peterson med familj. Hans yrkestitel är rimligtvis inte självklar för dagens läsare men kan enkelt förklaras som fångvaktare med särskilt ansvar för fångtransporter. Foto 1965.
Länsmuseet i Linköping 1948 och ännu en tid skulle skyltningen annonsera byggnadens två museer, stiftelserna Östergötlands museum och Linköpings stads museum för skön konst. Det var ett omaka par samlingsförvaltare. Det förstnämnda bildat 1884 och med en önskan om kulturhistorisk bredd, där en förlöpare till museet kan sökas i Östergötlands fornminnesförening initierat redan 1864. Det senast nämnda tillkommet efter att läkaren Charles Emil Hagdahl år 1897 testamenterat sin digra konstsamling till Linköping stad. De bägge museerna skulle enligt stiftelseurkunderna hållas åtskilda men omständigheter kom att föra samlingarna samman i bildens och den 1939 invigda museibyggnaden. Först vid 1983 års ingång nådde det långdragna arbetet att sammanslå de bägge stiftelserna fullbordan. Vy från Gråbrödragatan.
Det första tecknet av bildens hus ger skuldebrevets underteckning per den 1 april år 1900, och kort därefter uppfördes byggnaden utmed Snickaregatans dåvarande bredd. Liksom många andra hus från tiden gavs Snickaregatan 19 en kort omloppstid. Idag sedan länge rivet för ökad gatubredd och vidare utrymme för parkeringshuset Druvan och den i senare tid utlagda Wavrinskys gränd. Vid sidan av det gamla huset kan inte bröderna Starcks Beviks förbigås i sammanhanget. Reservdelslagret har utvecklats och expanderat och är alltjämt i ett självklart medvetande bland motorintresserade.
Fastigheten Portlösa bildar sedan 1857 fond mot Hospitalstorgets västra sida. Sitt folkliga namn har huset erhållit av byggnadens långa fasad som länge saknade dörr mot torget. Fastighetens norra del mot Nygatan erbjuder ett gott handelsläge och en rad butiker har avlöst varandra genom åren. In i vår tid klingade Hattkompaniet välbekant. Möjlig grundare, under alla omständigheter långvarig innehavare, var Julia Bäcklin som både privat som i affärssammanhang kallade sig Gullan. Hon hade inflyttat till Linköping från Stockholm 1927 och redan året därefter är hennes firma upptagen i adresskalendern. En mer sentida innehavare var Elna Gystam.
De vindlande gatustråken invid Stora teatern i Linköping möter metodiska svårigheter vid studier och beskrivning. Utlagda förts efter teaterns färdigställan 1903 men i förstone bortglömda(!) av stadens namnberedning. År 1913 bestämdes dock namnen Teatergatan och Artistgatan. Redan innan -och långt därefter- benämndes emellertid huvudstråket Kapellgatan och backar vi än längre i tid var en förlängning av Apotekaregatan på förslag, vilket skulle inbegripa det raka vägsnittet från Kungsgatan. Bildens fastighet kan därför sägas burit tre adresser i Apotekaregatan 24, Kapellgatan 4 och rådande Teatergatan 3.
Ågatan 37 och Klostergatan 23 i Linköping bildade i äldre tiden en fastighet. I ett lagt förslag att räta Ågatan skulle den tilltänkta sträckningen passerat genom tomten men av detta blev intet. Detta och inte minst den senare tiders rivningar i området har återkommande hotat husen in i vår egen tid. Den bortre längan revs mycket riktigt kort efter bildens tillkomst 1987 men den främre huskroppen räddades efter en infekterad tvist mellan kommunen och en då aktuell exploatör. Nedgånget och efter en brand återstod inte mycket av huset men efter återuppbyggnaden har fastigheten skänkt glädje som restaurang och är för Linköpingsborna väl bekant som Gula huset.
Per Olsson använde den gamla ladugårdens framvägg vid nybygget, men gjorde en ny bakvägg iom att den nya ladugården skulle få en större bredd. Dessutom byggdes ett foderloft i sten. Här har man provisoriskt fogat ihop den nya och gamla delen i väntan på att bygga vidare. Det kom dock att ta tid, inte förrän omkring 1950-talets mitt fullföljdes det planerade ladugårdsbygget. Den gamla ladugårdsdelen innehöll ett fähus med hoimd och på gaveln troligen ett lamm- eller grishus. T h står ett enkelt dass.
En varm dag i början av april har skolan planteringsdag. Det började man med 1911 pga den stora avsaknaden av tillräcklig vedbrand i socknen. Man planterade uppe på Lausbackar på de platser det är skog på idag. Tydligen hade man tid för lekar också. Här leker man "Sista paret ut" i en backsluttning på en hittills okänd plats. Man får här en bra bild över vilka kläder som var brukliga. Barnen är ungefär klädda på samma vis som de vuxna. Flickorna har klänningar med förkläden, pojkarna blus med byxor.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.