Skönbergagatan var i äldre tider huvudled genom Söderköping. Det var den som först mötte resande söder ifrån och som i sin förlängning anlöpte S:t Larurentii kyrka. Nära nuvarande Hagatorget låg tills det revs Skönbergagatan 8 vid gatans södra sida.
Från 299 kr
Posthuset sett från Fredriksskansbron. 1947 byggdes ett nytt posthus vid Sveaplan. Arkitekt var Lars-Erik Lallerstedt. Kontoret var då ett av landets modernaste. I huset inrymdes både brevbärare- och kassaexpedition. (Källa: Kalmarlexikon)
Fram till 1992 då det brann ner var Piparegården äldsta huset i Rinkabyholm. Det var krog fram till början av 1890-talet och kallades Piparekrogen. Cirka 200 hästkärror passerade dagligen Piparekrogen.
Fram till 1992 då det brann ner var Piparegården äldsta huset i Rinkabyholm. Det var krog fram till början av 1890-talet och kallades Piparekrogen. Cirka 200 hästkärror passerade dagligen Piparekrogen. Piparekrogens bord.
En trebandstun var glesare än tvåbandstunen, för man la i regel bara en trole på varje bande i stället för dubbla. Den användes på platser där betet inte var lika intensivt.
Det här var en ynklig släksträng, knappast värd att ta hand om! Masse måste ha varit inne i en riktig släkperiod om han tyckte att det här var värt en bild!
Det var väldigt vad det var tillväxt av oxlar och körsbärssly (?) bakom Karlssons manbyggnad! Vi kan i alla fall ana det vackra huset från omkring 1840, vilket alltjämt ser likadant ut.
Före bomullstygernas inträde under 1800-talets andra hälft, var odlingen av lin mycket viktig. Traditionen med lin var stark och på vissa håll fortsatte man ända in på 1900-talet. Här ses ett linstycke, en mindre åker med lin under Hallsarve.
Stuckning var till för att krossa jordkokor och jämna till jordytan. Stocken var en rund trädstam som vältade jorden. Här står Alfred ovanpå för att ge mera tyngd. Bilden kan vara tagen vid åkern alldeles norr om gårdstomten vid Fie.
Porträtt av bankkamrer Tor Ekström (1899-1972), Stockholm. Under åren 1934-37 fotograferade han autokromer. Tor Ekström stora intresse var att pröva all ny fotografisk teknik så väl kameror som fotografiskt material. Han var redaktör en tid för Nordisk tidskrift för fotografi.
Porträtt av fru Ida Årsén, född Lindblom. Gift med läraren och kantorn Theodor Årsén. Från deras giftemål 1889 var de boende i Rinna. Senare delen av livet, från 1923, var de hemmavarande i Linköping.
Sedan 1863 har fyren på Stångskär väglett sjöfarten i Gryts skärgård. Anläggningen var fram till 1968 del i Häradsskärs lotsstation som var beläget på det intilliggande skäret som även namngivit fyren.
Medevi brunn var ännu välbesökt när fotografen besökte platsen 1906. Ändå en atmosfär av stilla lunk i frånvaron av yttre störningar. Plakatet på trädet annonserar att "velocipedåkning" inom brunnsområdet var förbjudet.
Den 21 juni 1961 var katastrofen framme i Vist. Församlingens kyrka stod under renovering och något gick galet. En takarbetare såg svag rökutveckling vid middagstiden. Kort därefter var hela byggnaden övertänd. Av kyrkans rika inventarierna kunde mycket lite räddas.
Den kom att kallas Frökengården, hemmanet de ärvt i Skorteby. Systrarna Anna Sofia och Inga Lisa Petersson var och förblev ogifta, en vid tiden självklarhet som småskolelärare. Vem bildens tredje kvinnan var har inte kunnat utrönas.
Porträtt av spelmannen Pelle Fors 1904. Hans egentliga namn var Petter Magnus Johansson Fors och var till yrket skomakare. I sin tid dock allmänt känd i de sydöstra länsdelarna för sitt fiolspel, inte sällan i så kallad näckstämning; A-E-a-ciss.
En präktig äreport var självklar när Ebba Mörner af Morlanda fyllde 75 år. Gästlistan till hennes Thorönsborg var sannolikt lång, som hon med sin betydelse för trakten och personlighet samlat.
Vintern 1959 var tiden kommen för Östgötagatan 3 och 5 i Linköping. Den gamla resten av gatans tidiga bebyggelse var både uttjänt och hindrade en önskvärd breddning av vägstråket.
Interiör från Krogsfallsgården omkring 1920. Byggnaden var ursprungligen uppförd i Västra Eneby i södra Östergötland, men hade nedmonterats 1913 för ny placering i Linköpings Trädgårdsförening. Från sommaren 1916 var den öppen för allmänheten i Östergötlands museums regi.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.