En rektangulär stenkrets (delar av), anläggning 2, som framkommit vid en arkeologisk undersökning av ett gravfält i Byarum i Vaggeryds socken. Storleken var 5 x 2 meter och den innehöll brända ben och spridda keramikskärvor, dessutom framkom ett bleck av brons och ett oidentifierat stycke järn. Den osteologiska analysen visade att benen kom från en individ som var mellan 35 och 64 år. Samma anläggning finns avbildad i sin helhet på foto JMF.00318-15.
Från 299 kr
Anläggning 1, en kvadratisk stensättning som tagits fram i samband med en arkeologisk undersökning i Byarum i Vaggeryds kommun. Anläggningen var 2,3x2,0 meter stor och innehöll ett lager med brända ben och ett fyndmaterial bestående av keramik, glaspärlor, en fibula av brons och järn samt ett oidentifierat fragment av järn. Den osteologiska analysen visade att benen kom från en individ som var mellan 10 och 24 år. Datering: 330-540 e:Kr.
En domarring, anläggning 6, som framtagits i samband med en arkeologisk undersökning i Byarum i Vaggeryds kommun. Domarringen var 6 meter i diameter och längs kanten fanns tre resta stenar i en halvcirkel och det fanns avtryck efter ytterligare fyra större stenar. Mellan stenarna fanns en kantkedja av mindre sten. Inom anläggningen gjordes fynd av brända ben, keramik, två bronssöljor, två oidentifierade järnföremål, harts, glasfragment samt två flintavslag. Den osteologiska analysen visade benen kom från en vuxen individ, mellan 18 och 89 år.
En rektangulär stenkrets, anläggning 2, som framkommit vid en arkeologisk undersökning av ett gravfält i Byarum i Vaggeryds socken. Storleken var 5 x 2 meter och den innehöll brända ben och spridda keramikskärvor, dessutom framkom ett bleck av brons och ett oidentifierat stycke järn. Den osteologiska analysen visade att benen kom från en individ som var mellan 35 och 64 år. Samma anläggning finns avbildad foto JMF.00318-14.
2000-08-30, AS. Biologiska Museet på Djurgården i Stockholm öppnades 1893 och var det första naturhistoriska museum som visade djur i deras naturliga omgivning. Konservatorn Gustaf Kolthoff (1845-1913) monterade djuren och byggde landskapen, Bruno Liljefors målade bakgrunderna och arkitekten Agi Lindegren ritade huset, med norska stavkyrkor som förebild. B. fungerade som aktiebolag till 1970, då det övertogs av Stiftelsen Skansen. Det innehåller över 300 nordiska djurarter i tre panoramor.
Gefle-utställningen 1901. En Lantbruks-, industri- och slöjdutställning. Utställningarna höll till på Norr där ett järnvägsspår lagts. Norrlandsföretag visade sina produkter. Där fanns bland andra Gävlebryggerierna. Gefle nykterhetsförening hade servering. Gefle Glasbruk hade en mer än tio meter hög butelj byggd av ölflaskor med bottnarna utåt. Utställningen pågick i 65 dagar. Kungligheter besökte utställningen, kung Oscar II, kronprins Gustav och prins Carl med hustru Ingeborg.
Claes Egnell hade som son till Linköpings borgmästare rimligtvis goda förutsättningar i livet. Likväl visade han på handlingskraft när han ensam och endast nyss fyllda 20 år tog över arrendet av gården Stora Grönhögs 2 mantal i Furingstad. Hösten 1876 tog han nästa steg och blev enskild ägare till gården Eriksberg i Kvillinge. Efter ett kort nedslag i Kuddby köpte han år 1880 den större gården Skäggestad i Törnevalla. Där gift 1883 med Helena Amalia Ottilia Vesslien (1853-1944), bördig från Dagsberg och ägare av Ravnäs säteri i Konungsund. Paret flyttade till säteriet 1895 och framlevde där till respektives död. Här porträtterad i Norrköping omkring 1865.
Interiör från makarna Brändströms våning i Linköping. Edvard Brändström och Anna Vilhelmina Eschelsson inflyttade till Linköping 1896 och de kom att bo och verka i staden under en tioårsperiod. I april månad 1898 utnämndes Edvard till överste och chef vid Första livgänadjärregementet och i sammanhanget flyttade familjen till den visade stadsvåningen invid Drottninggatan. Som synes stod det sena 1800-talets stilideal i full blom. I en högborglig miljö som den brändströmska har familjens sällskapsrum fyllts med bekväma och ombonade möbler i blandade nystilar. Golvet är närmast täckt av mattor, och detsamma gäller stora delar av väggarna. Bild från omkring sekelskiftet 1900.
Interiör från makarna Brändströms våning i Linköping. Edvard Brändström och Anna Vilhelmina Eschelsson inflyttade till Linköping 1896 och de kom att bo och verka i staden under en tioårsperiod. I april månad 1898 utnämndes Edvard till överste och chef vid Första livgänadjärregementet och i sammanhanget flyttade familjen till den visade stadsvåningen invid Drottninggatan. Som synes stod det sena 1800-talets ombonade stilideal i full blom. Mellan tunga textilier och stoppade stilmöbler anas här ändå en lätthet som kan leda rummet till ett av fruns domäner. Bild från tiden omkring år 1900.
Ryds herrgård belägen väster om Linköpings centrum. När den sista privata ägaren av godset avled 1921 visade sig gården vara svårsåld, varför Linköpings stad bestämde sig för att förvärva anläggningen. Den utarrenderades för att från 1951 fungera som Sveriges första kollektivjordbruk, Ryds Sambruksförening. Jordbruket drevs på detta sätt tills kommunen i början av 1960-talet började planera för en expansion av staden. Vid tiden för bilden har området ännu inte påverkats av den omfattande byggnation som kraftigt förändrade området med start år 1966. Planen var att anlägga den nya stadsdelen Ryd för cirka 10 000 invånare.
År 1904 påträffades ett runstensstycke i åkern nordost om Viby Källgård. Stenen visade sig utgöra toppdel till den större sten som fornforskaren Carl Fredrik Nordenskjöld redan under 1870-talet omtalat ligga som tröskel vid kordörren till Viby kyrka. Nordenskjöld lät resa tröskelstenen på kyrkogården men det skulle som beskrivits dröja 30 år före bitarna kunde förenas. Så blev dock ej fallet. Runstensstycket försvann kort efter upptäckten och har till dags dato inte återträffats. På detta unika fotografi ser vi dock hur det togs sig ut.
Vy mot den mäktiga ladugården till Ryds Herrgård. Rimligtvis uppförd under Carl Thersmedens tid som ägare av godset under åren 1890-1919. När den sista privata ägaren av godset avled 1921 visade sig gården vara svårsåld, varför Linköpings stad bestämde sig för att förvärva anläggningen. Den utarrenderades för att från 1951 fungera som Sveriges första kollektivjordbruk, Ryds Sambruksförening. Jordbruket drevs på detta sätt tills kommunen i början av 1960-talet började planera för en expansion av staden. Vid tiden för bilden har området ännu inte påverkats av den omfattande byggnation som kraftigt förändrade området med start år 1966. Planen var att anlägga den nya stadsdelen Ryd för cirka 10 000 invånare.
Nässjö-Oskarshamns järnväg NOJ Lok 1 "Hultenheim" efter pannexplosion i Eksjö den 8 april 1902 Olyckan berodde på att en ny blypackning utan hål insatts vid manometern .När trycket ej steg över 4/5 kg/cm ? vilket manometern visade på grind av en pora i blypackningen belastades säkerhetsventilerna och eldades tills explosionen intraffade. Maskiningeniören Carl Magnus Sand fick båda benen avslagna en annan befattningshavare bröt båda armarna andra skadades av glasskärvor och hett vatten men ingen dödades.Enligt berttelse av en närvarande putsare år 1946 då denne var 84 år gammal
Skrivet på baksidan: Jakten ANNA MARIA ELISABETH byggdes i Troense 1804 och mätte då 27,5 commerseläster. Inköptes 1839 från Flensburg av gårdbrukare Hans Hansen i Risemark på Aerö och hans släckting C. W. Boye. På 1840 -talet förlängdes jakten, riggades om till galeas och fick en dräktighet av 35 cml. 1859 överläts hon till Hansens söner Henrik och Lorents Hansen i Marstal. 1875 byttes namnet till ALBERTINA. 1914 såldes hon till Mariager. Fartygstavla i Marstals sjöfartsmuseum av H.A.N. , visade skutan som jakt och som galeas.
Gyllenstierna af Ulaborg, landshövding 1638-1684. Conrad Gyllenstierna (af Ulaborg), född 1638, död 11 september 1684, son till Erik Karlsson Gyllenstierna, var en svensk friherre och landshövding. Gyllenstierna blev 1665 assessor i Kommerskollegium samt 1667 landshövding i Viborgs och Nyslotts län, varifrån han 1674 flyttades till samma befattning i Kalmar län. Gyllenstierna tillhörde under förmyndartiden riddarhusoppositionen och slöt sig efter Karl XI:s myndighet till kungen och förordandes 1680 till ordförande i Stora kommissionen. Såväl i denna sin egenskap som vid 1680 och 1682 års riksdagar visade sig Gyllenstierna som en reduktionens och enväldets nitiske tjänare och var vid 1682 års riksdag en av Sekreta uskottets mest betydande medlemmar.
Mellan Sankta Birgittas kapell och stranden vid Kapelludden finns ett stenkors, drygt 3 meter högt och 1,9 meter brett med klöverformade korsändar och en mjuk vulst längs kanten. Ett hål finns i korsmittens ena sida där det omtalas att en krok med en offerbössa hängt. Troligen är korset rest under 1200-talet. Det omges av en ringformig vall, tolv meter i diameter som undersöktes 1978. Den visade sig innehålla en kalkbruksfogad stabil mur med ingångar i norr och söder. Dess funktion är inte klarlagd. Källa Länsstyrelsen Kalmar län.
En kvadratisk stensättning, anläggning 3, som framkommit vid en arkeologisk undersökning av ett gravfält i Byarum i Vaggeryds kommun. Stensättningen var 2,5x2,5 meter stor och i den gjordes fynd av brända ben, keramik, en nit av brons och järn samt ett oidentifierat järnsstycke. med sydport. Under en locksten i anläggningen fanns en skålformad brandgrop som, blandat med kol och sot innehöll brända ben, keramik, ett fibulafragment, en bronsnit samt harts. Den osteologiska anlysen visade att benen kom från en individ som var mellan 18 och 44 år. Datering 320-440 e.Kr. Anläggningen finns även med på foto JMF.00318-17 och -18
Vykort, "Halmstad. Soldattorpet vid Landalasjön." Vid ingången står en gosse och håller i dörrhandtaget, en man med en skyffel och en kvinna som håller i en pinne fäst vid fasaden. I boden till höger har katten sin ingång. Tvätten hänger på tork i solskenet och i bakgrunden hägnas tomten av en hankgärdsgård. Soldattorpet ligger vid Landalasjön på nordöstra sidan av Galgberget i Halmstad och flyttades dit från Västergötland år 1914, skänkt av godsägaren Axel Håkansson. Före detta korpralen Anders Magnus Asp flyttade in i torpet med sin hushållerska, där de fick bo gratis mot att han vaktade det då nyinrättade regementsmuseet och visade dess samlingar för besökare. Troligen är det han på bilden.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.