1923 års Karlbergare samlade till 45-års träff på Varbergs fästning 1968. Kortet taget före avfärd till kustkamraten Gustaf Hermeling Fröllinge där middag serverades i borgkällaren.
Från 299 kr
Vykort, "Varberg, Daniel Rantzaus klippa" med fästningen till höger i bakgrunden, samt stenhuggeriverksamheten som pågick nedanför.
Enligt bildförteckningen sägs detta vara "matsalen", men eftersom där är ett altare med tända ljus, flankerat av ljussatta enar på ett podium och rader av uppställda trästolar riktade ditåt, verkar det snarare vara en samlingssal. Väggarna bakom podiet täcks helt av målningar; Varbergs fästning och Platsarna,"Gamla Varberg", till vänster och Varberg sett från ovan till höger. Till höger står en orgel och på den, liksom på altaret står hyacinter så bilden är förmodligen tagen i juletid. Under fönstren sitter radiatorer (element).
Rantzaumonumentets avtäckning. Stenen invigdes av prins Carl den 26 juni 1938 till minne över danske fältherren Daniel Rantzau som stupade här 1569, men också för att stenen "i alla tider kunna bära vittnesbörd om att fred råder och alltid skall råda mellan Danmarks och Sveriges folk." som prinsen sa i i sitt invigningstal. Närvarande var prins Harald av Danmark liksom högre svenska och danska militärer. Stenen är omkring tre meter hög och en meter bred. Själva reliefen med Ranzaus bild är ca en halv meter hög och placerad så att han ser mot Varbergs fästning. Den latinska inskriptionen nedtill betyder "Skilda öden vid skilda tider" (Diverso tempore diversa fata). På grund av det strategiska läget vid Varbergs fästning har klippan flera gånger under historien använts för att ställa upp artilleripjäser vid belägringar av slottet. Under 1800-talet kallades platsen för "Daniels klippa" och 1861 lät Leonhard Fredrik Rääf där hugga in ett kors och namnet Daniel Rantzow (alternativ stavning); nu vid monumentets fot. Redan 1913 kom idén upp att resa en monument över Rantzau men föll i träda tills byggmästare A. Tell i Kungsbacka återupptog saken. En insamling skedde 1936 i Danmark och Varbergs stad ordnade med platsen. Vid invigningen uttryckte Varbergs stadsfullmäktiges ordförande, riksdagsman Sven Larsson, att staden med stor glädje emottog minnesstenen och lovade att vårda den väl.
Lindhovs kungsgård, mangårdsbyggnaden från 1838 med en av flyglarna från 1806 till vänster. Gårdens historia är dock betydligt äldre då den ligger på platsen för stadsbildningen Ny Varberg, som brändes ned 1612. Befolkningen flyttades till Platsarna vid Varbergs fästning.
Enligt notering: "Varberg Ytre Mur Valv Restaurerat"
Enligt notering: "Varberg Delar av Bröstvärn"
Enligt notering: "Varberg Delar av Försvarsverket"
Enligt notering: "Varberg Färdigrestaurerad Mur Med Skyttegluggar"
Enligt notering: "Varberg Hus på Vallen Taget Mot Havet"
Ur "Photografiskt Album för år 1861 öfver fångar förvarade å Warbergs fästning". Fånge N:o 109 C.J. Kjellberg. Fjärde resan stöld. 40 år gammal, född i Ljungby sn., Kalmar län. Rymmare från Landskrona fästning.
Sista kanonen på Varbergs fästning, uppställd på Gamla Påskberget. Den såldes på offentlig auktion 1897, inropades av skeppsmäklare Gustaf Magnusson som lät skänka den till staden som placerade den här senare samma år.
Vykort, "Getterön - 3:dje viken", men det är 4:e vik. I förgrunden solbadare på luftmadrasser på berget (dä Ståhlbrands restaurant låg) ovanför viken med sandstrand. I bakgrunden ses Varbergs fästning.
Museichef Albert Sandklef på kontoret i sin bostad i artillerikasernen på Varbergs fästning. Han sitter vid skrivmaskinen på skrivbordet, som är belamrat med böcker och dokument, med bokhyllor bakom sig.
Text i fotoalbum: "Krigsskolan 10 okt 1926 - 31 dec 1927. Sommaren 1927. Skillingaryd - Varberg, sommaren 1927. Fästningen".
Museichef Albert Sandklef vid sitt skrivbord i bostaden på Varbergs fästning, artillerikasernen. Han jobbade som journalist när han 1921 började arbeta som oavlönad intendent på dåvarande Varbergs museum. Efter 10 år anställdes han som museichef, en tjänst han hade fram till sin pension 1961.
Ur byggmästare Johannes Nilssons fotoalbum från 1914. Rosenfredsskolan uppfördes under Nilssons ledning 1910-1912, efter ritningar av arkitekt Lars Kellman som även ritat Varbergs Teater. Ur skolan marscherar män från Landstormen med gevär på axlarna, med anledning av första världskriget. . Troligen har de just varit på inskrivning och är på väg mot Varbergs fästning. Landstormen hade inga uniformer, de bar sina privata kläder, men skulle bära fälttecken vilket enligt 1914 års infanteriinstruktion utgjordes det av ett landstormsmärke som skulle bäras väl fästat, och på avstånd synligt, samt landstormsarmbindel. Vid första världskrigets utbrott var de beväpnade med Remingtongevär. Landstormen fanns i Sverige mellan 1885-1942 och bestod först av ålderklasserna 33–40, men åldersspannet ändrades flera gånger. Uppgifter hänförde sig oftast till lokalförsvarets område, främst skulle de trygga fälthärens mobilisering; bevaka gränser och kuster; tjänstgöra som säkerhetsbesättningar i fästningar samt skydda förbindelseleder. Då hade de fått fem dagars utbildning, men vid stora nedskärningar inom försvaret vid 1920-talets början slopades såväl Landstormens övningar som deras gevär. Som en reaktion på detta detta började kvinnor erbjuda ekonomiskt stöd till Landstormen vilket ledde till bildandet av Sveriges Landstormskvinnor, grunden till den svenska Lottakåren.
Ur byggmästare Johannes Nilssons fotoalbum från 1914. Hörnfastigheten p å Kungsgatan 22-Torggatan 7 sedd från torget. Byggnaden uppfördes 1769 och ersatte ett tidigare trähus som förstörts i den stora stadsbranden den 18 maj 1767. Byggherre var handlaren och rådmannen Peter Hierton från Eftra och hans hustru Barbara Gammal. Hennes föräldrar ägde ett tobaksspinneri i Varberg. Ritningarna utfördes av Sven Kellander, kommendant på Varbergs fästning, senare adlad Mannerskantz. Byggmästare var tysken Friedrich August König (senare Rex), som även byggde kyrkan tvärs över gatan. I rummet i hörnet mot torget finns ett stucktak från 1769 bevarat med allegoriska framställningar av de fyra stånden och initialerna B.G. och P.H. för byggherreparet och F.A.K. för byggmästaren. Mellan 1864-1897 ägde handlanden Adolf Lundquist huset och han lät bygga om det 1865, då det fick nuvarande klassicerande fasad. Byggnaden kallas efter honom det Lundquistska huset. I bottenvåningen ligger Carl Nilsson och Son:s järnaffär och till höger i bild försäljs lampor och glas. En man korsar gatan bärande en apparat med slang.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.