Norrfjärden 29:1
Från 299 kr
Porjus
fotografi
Masses granne Jakob Söderlund, 79 år, och hans sonhustru Lina tar upp potatis en vacker oktoberdag med fuktig jord. De har varsin tvåkload (?) pärkrok i handen att kratta upp potatisen med, som de lägger i moderna plåtspann. Hur stor skörden var framgår inte av bilden, men här är det mycket mager jord. Ungmor och Söderlund har enkla arbetskläder på sig, Söderlund har träskor och ungmor har en säck som förkläde. Masse har säkerligen mycket medvetet tagit denna kombinerade arbets- och miljöbild. Här visar han hur öppet och ödsligt det var uppe på Lausbackar. I bakgrunden syns Bjärges Alfred Öbergs lilla gård och t h fattigstugan. Masse själv bodde på ledig tid nära denna plats, omkring 350 m t h om fattigstugan. Se Bild 133.
Tre pojkar poserar med olika grönsaker: grönkål, morötter och kål. Bilden ingår i utställningsskylten på bildnr FHN471_1, med texten: "Varbergsklubbens unga odlare. Vi vill vara glada och goda odlare. Vi bruka 4 000 kvm. av stadens jord. Vi skörda i medeltal på 50 kvm. grönsaker för 35 kronor. Vi tillföra hemmen värdefulla livsmedel". Skyltbilden publicerades i en artikel i Hallands Nyheter, 1943-11-24, "Fritiden för framtiden, öppnas i kväll i Varberg". Tillhör samlingen med fotokopior från Hallands Nyheter som är från 1930-1940-talen.
Utställning. "Varbergsklubbens unga odlare. Vi vill vara glada och goda odlare. Vi bruka 4 000 kvm. av stadens jord. Vi skörda i medeltal på 50 kvm. grönsaker för 35 kronor. Vi tillföra hemmen värdefulla livsmedel." Utöver tecknade illustrationer finns även åtta fotografier(se bildnr FHN471_2 ingår). Bilden var publicerad i Hallands Nyheter 1943-11-24, "Fritiden för framtiden, öppnas i kväll i Varberg". Tillhör samlingen med fotokopior från Hallands Nyheter som är från 1930-1940-talen.
Lausmyr, som var 1.500 hektar stor, dikades ut första gången på 1890-talet när det förr så rikliga fisket hade minskat och förlorat allt mer i betydelse, samtidigt som behovet av odlingsbar jord hade ökat. När myren var utdikad, tillfördes mycket värdefull mark gårdarna i socknarna runt ikring. Men man förlorade också sin agtäkt. Men denna förlust var måttlig, man hade redan börjat gå över till spån i stället som takmaterial. Här kommer Hans Larsson med sista aglasset draget av två rätt magra stutar.
Skörden bärgas på Högåsa sommaren 1902. Bilden visar tydligt hur personalintensivt jordbruket ännu var före mekaniseringen under det nya seklets gång. Vad som inte syns är den förändring i arbetets organisation som gården likt många andra tillgodogjort sig under 1800-talets andra hälft. Högåsa ingick i säteriet Ljungs ägodomän och som en rationalisering av lantbruket hade man under nämnda period avvecklat gårdens torpare till fördel för statare, som utan egen jord att bruka nu var lantarbetare.
Sol och bad i plaskdammen vid Östergötlands museum en junidag 1950. Det egentliga skälet för bilden ses vid träden intill gångvägen. Den 4 maj 1950 hade runstenen påträffats i en åker på Kallerstads ägor öster om Linköping. Stenen låg fälld under jord, av allt att döma på ursprungligplats invid en viktig väg som gått över gärdena. På bilden har stenen fått ny plats i museiparken.
Enligt medföljande text: "Ryggåsstuga uppförd på sin nuvarande plats år 1811. Ditflyttad från obekant plats, men lär redan 1811 varit ålderstigen. Stugan ombyggdes 1889, och fick då torvtaket utbytt mot tegeltak. Upptill midjehöjd vilar stugan på en vall med uppkastad jord. Gotte-Lars, som levde till 1924, var den sista som bebodde stugan. Gotte-Lars är den kortväxte mannen med skägg. Numera ägs och vårdas Gotte-Lars stuga av Svenneby Hembygds- och fornminnesförening":
Text på bilden: "Bronsåldershögen vid Lugnaro. Skeppet under utgrävningen." I samband med utgrävningen av gravhögen 1926-1927 anlades en underjordisk gångtunnel från det angränsande torpet för att göra det möjligt att se graven inifrån. Högen är en gravhög från yngre bronsåldern och under ett röse i högens mitt hittades vid utgrävningen denna 8 meter långa stensättning i form av ett skepp. Detta var den första skeppsgravsättning i en bronsåldershög som påträffats i Sverige. Stenformationer liknande denna resta ovan jord kallas stensättningar eller skeppssättningar.
Kungsäters kyrka uppfördes 1881 och ritades av arkitekt Emil Langlet. Han ritade under 1800-talets senare del 13 av landets ca 30 centralkyrkor i Sverige. Planen är oktagonal och syftar till att föra hela församlingen närmare koret, än vad kyrkor med långhus förmår. Ursprungligen placerades predikstolen ovanför altaret. Centralkyrkornas utformning föll inte i god jord på många håll i landet, så de flesta har med tiden ändrats till att mer likna de vanligare lånhuskyrkorna. Kungsäters kyrka är den bäst bevarade centralkyrkan i landet.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.