bilder, fotografi
Från 299 kr
Ragnhild Boström vid Ottenby kapell. Ruinen efter S:t Johannes kapell är belägen en halvmil söder om Ås kyrka, intill vägen mot fyren Långe Jan. Kapellet uppfördes under 1200-talets senare del och övergavs vid 1500-talets slut. Kapellruinen mäter 25x13 meter med intill fem meter breda murar och omges av en enkel kyrkogårdsmur. Vid uppförandet av fyren på 1780-talet, revs de då ännu stående murarna för att användas som byggnadsmaterial. I anslutning till ruinen ligger den så kallade Rosenkinds källa. Linné benämner för övrigt 1741 platsen Rosenkinds kapell. (Uppgifterna är hämtade från Länsstyrelsen)
Ragnhild Boström vid Ottenby kapell. Ruinen efter S:t Johannes kapell är belägen en halvmil söder om Ås kyrka, intill vägen mot fyren Långe Jan. Kapellet uppfördes under 1200-talets senare del och övergavs vid 1500-talets slut. Kapellruinen mäter 25x13 meter med intill fem meter breda murar och omges av en enkel kyrkogårdsmur. Vid uppförandet av fyren på 1780-talet revs de då ännu stående murarna för att användas som byggnadsmaterial. I anslutning till ruinen ligger den så kallade Rosenkinds källa. Linné benämner för övrigt 1741 platsen Rosenkinds kapell. (Uppgifterna är hämtade från Länsstyrelsen)
Stegeborg har ruvat på Slottholmen sedan 1200-talet. Borgens gamla namn -Stäkeborg- syftar på de förekommande pålsystem i vattnet, som vid funktion effektivt spärrade av Slätbaken som skydd för Söderköping och vidare delar av landet. Efter ut- och påbyggnader nådde borganläggningen en glansperiod som kungligt slott under 1500- och 1600-talen. Mot slutet av eran svalnade hovets intresse för Stegeborg alltmer och vid 1700-talets början var ett tilltagande förfall ett faktum. Under seklet revs rent av delar av anläggningen för åtkomst av byggnadsmaterial. Från 1901 är borgen emellertid fridlyst som statligt byggnadsminne.
Motiv från Sturefors 1902. Vid tiden för bilden hade Östra Centralbanan invigts så precist att anordningar och överblivet byggnadsmaterial ännu inte helt avlägsnats. Risnäs bro i förgrunden hade gjorts svängbar och sköttes av särskild brovaktare. Först ut på den posten var Johan Gottfrid Hammarlund, som tillsammans med hustru och dotter hade tjänstebostad till vänster utanför bild. I fondens dis anas det egentliga Sturefors, där två av ortens mer dominerande byggnader skulle komma drabbas av eldsvåda i tät följd. Kyrkan 1961 och prästgården längst till höger 1963.
Ragnhild Boström vid Ottenby kapell. Ruinen efter S:t Johanneskapellet är belägen en halvmil söder om Ås kyrka, intill vägen mot fyren Långe Jan. Kapellet uppfördes under 1200-talets senare del och övergavs vid 1500-talets slut. Kapellruinen mäter 25x13 meter med intill fem meter breda murar och omges av en enkel kyrkogårdsmur. Vid uppförandet av fyren på 1780-talet, revs de då ännu stående murarna för att användas som byggnadsmaterial. I anslutning till ruinen ligger den så kallade Rosenkinds källa. Linné benämner för övrigt 1741 platsen Rosenkinds kapell. (Uppgifterna är hämtade från Länsstyrelsen)
Ragnhild Boström, Sölve Göransson och Ulf Erik Hagberg med okänd i närheten av Ottenby kapell. Ruinen efter S:t Johanneskapellet är belägen en halvmil söder om Ås kyrka, intill vägen mot fyren Långe Jan. Kapellet uppfördes under 1200-talets senare del och övergavs vid 1500-talets slut. Kapellruinen mäter 25x13 meter med intill fem meter breda murar och omges av en enkel kyrkogårdsmur. Vid uppförandet av fyren på 1780-talet, revs de då ännu stående murarna för att användas som byggnadsmaterial. I anslutning till ruinen ligger den så kallade Rosenkinds källa. Linné benämner för övrigt 1741 platsen Rosenkinds kapell. (Uppgifterna är hämtade från Länsstyrelsen)
Ragnhild Boström och Sölve Göransson med okänd vid Ottenby kapell. Ruinen efter S:t Johannes kapell är belägen en halvmil söder om Ås kyrka, intill vägen mot fyren Långe Jan. Kapellet uppfördes under 1200-talets senare del och övergavs vid 1500-talets slut. Kapellruinen mäter 25x13 meter med intill fem meter breda murar och omges av en enkel kyrkogårdsmur. Vid uppförandet av fyren på 1780-talet, revs de då ännu stående murarna för att användas som byggnadsmaterial. I anslutning till ruinen ligger den så kallade Rosenkinds källa. Linné benämner för övrigt 1741 platsen Rosenkinds kapell. (Uppgifterna är hämtade från Länsstyrelsen)
Ragnhild Boström och Sölve Göransson med okänd i närheten av Ottenby kapell. Ruinen efter S:t Johanneskapellet är belägen en halvmil söder om Ås kyrka, intill vägen mot fyren Långe Jan. Kapellet uppfördes under 1200-talets senare del och övergavs vid 1500-talets slut. Kapellruinen mäter 25x13 meter med intill fem meter breda murar och omges av en enkel kyrkogårdsmur. Vid uppförandet av fyren på 1780-talet, revs de då ännu stående murarna för att användas som byggnadsmaterial. I anslutning till ruinen ligger den så kallade Rosenkinds källa. Linné benämner för övrigt 1741 platsen Rosenkinds kapell. (Uppgifterna är hämtade från Länsstyrelsen)
Ragnhild Boström, Sölve Göransson, Ulf Erik Hagberg med okänd vid Ottenby kapell. Ruinen efter S:t Johanneskapellet är belägen en halvmil söder om Ås kyrka, intill vägen mot fyren Långe Jan. Kapellet uppfördes under 1200-talets senare del och övergavs vid 1500-talets slut. Kapellruinen mäter 25x13 meter med intill fem meter breda murar och omges av en enkel kyrkogårdsmur. Vid uppförandet av fyren på 1780-talet, revs de då ännu stående murarna för att användas som byggnadsmaterial. I anslutning till ruinen ligger den så kallade Rosenkinds källa. Linné benämner för övrigt 1741 platsen Rosenkinds kapell. (Uppgifterna är hämtade från Länsstyrelsen)
Ragnhild Boström och Sölve Göransson med okänd vid Ottenby kapell. Ruinen efter S:t Johanneskapellet är belägen en halvmil söder om Ås kyrka, intill vägen mot fyren Långe Jan. Kapellet uppfördes under 1200-talets senare del och övergavs vid 1500-talets slut. Kapellruinen mäter 25x13 meter med intill fem meter breda murar och omges av en enkel kyrkogårdsmur. Vid uppförandet av fyren på 1780-talet, revs de då ännu stående murarna för att användas som byggnadsmaterial. I anslutning till ruinen ligger den så kallade Rosenkinds källa. Linné benämner för övrigt 1741 platsen Rosenkinds kapell. (Uppgifterna är hämtade från Länsstyrelsen)
Ragnhild Boström, Sölve Göransson, Ulf Erik Hagberg med okänd i närheten av Ottenby kapell. Ruinen efter S:t Johanneskapellet är belägen en halvmil söder om Ås kyrka, intill vägen mot fyren Långe Jan. Kapellet uppfördes under 1200-talets senare del och övergavs vid 1500-talets slut. Kapellruinen mäter 25x13 meter med intill fem meter breda murar och omges av en enkel kyrkogårdsmur. Vid uppförandet av fyren på 1780-talet, revs de då ännu stående murarna för att användas som byggnadsmaterial. I anslutning till ruinen ligger den så kallade Rosenkinds källa. Linné benämner för övrigt 1741 platsen Rosenkinds kapell. (Uppgifterna är hämtade från Länsstyrelsen)
Köpings kyrka är en kyrkobyggnad i Växjö stift. Den är församlingskyrka i Köpingsviks församling på Öland. Den nuvarande kyrkan är den fjärde i ordningen. Den ursprungliga kyrkan var av trä. Möjligen var det en stavkyrka uppförd under 1000-talet. Den ersattes vid 1100-talet av en mycket stor kyrka av kalksten, 42 meter lång och fyra meter bred. Den bestod av ett långhus med ett smalare kor och absid i öster. I söder var ett vapenhus uppfört under 1200-talet och på norra sidan en sakristia som tillkom under 1300-talet. Under 1100-talet tillkom ett torn i väster och på 1200-talet ett torn i öster. Kyrkan blev därmed en klövsadelkyrka. Vid kyrkogårdens sydvästra hörn var en klockstapel belägen. Kyrkans interiör präglades av det treskeppigt välvda kyrkorummet. Koret var tunnvälvt medan absiden var försedd med hjälmvalv. Johannes Haquini Rhezelius som vid sin resa till Öland 1634 tecknade av kyrkorna har gett en god bild av Köpings medeltida kyrkas utseende. Under 1700-talet togs frågan upp om uppförandet av en helt ny kyrka. Beslutet fattades efter åtskilliga överläggningar att uppföra en kyrkobyggnad efter ritningar utförda 1799 av Jacob Wulff vid Överintendentsämbetet. År 1805 revs den gamla kyrkan med undantag av tornet. Sten från den rivna kyrkan användes som byggnadsmaterial i den nya. Kyrkan uppfördes 1805-1808 av murarmästare Johan Petersson, Kalmar. Invigningen förättades 1808 av biskop Magnus Stagnelius. Den nya kyrkobyggnaden bestod av ett rymligt långhus med brutet tak och en sakristia bakom koravslutningen i öster. Västtornet försågs med en åttakantig lanternin för kyrkklockorna. Interiören var av salkyrkotyp med ett trätunnvalv. Tvärs över kyrkorummet var ankarjärn spända. Så småningom uppvisade murarna sprickbildningar på grund av att sydmuren börjat sjunka. En förstärkning av grunden visade sig i längden omöjlig. Ur tanken att bygga om sydmuren uppstod istället att uppföra en helt ny kyrka. Hösten 1953 revs kyrkan med undantag från tornbyggnaden. De ritningar som den nuvarande kyrkan uppfördes efter 1954-1955 utarbetades av Ärland Noreen. Materialet består i huvudsak av röd kalksten, med inslag av grå kalksten. Utmed norra långsidan ligger delar av den medeltida kyrkans nordmur kvar. Alla yttermurarna är oputsade. Kyrkan består av ett långhus och avslutande korvägg i öster. Vid norra sidan är en sakristia belägen och under denna ett bisättningsrum. Tornet i väster bevarades. I lanterninen hänger tre klockor. Storklockan är enligt inskrift från 1622. Mellanklockan tillkom 1969. Lillklockan bär årtalet 1686. Kyrkorummet är indelat i tre skepp genom fem par kolonner av grå, huggen kalksten. Över mittskeppet spänner sig valv gjutet i betong av stjärnvalvskaraktär. Sidoskeppen är täckta av trätak. (Uppgifterna är hämtade från Wikipedia)
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.