Personalfest med uppträdande i Stretereds matsal 1946/1947. Från vänster: sköterskevikarie Greta Hagman, Ivar Andersson (1913 - 2004) samt Karin Hasselberg (1903 - 1996).
Från 299 kr
Uppträdande på Arbogautställningen. Akrobater på scenen. En stor publik har samlats. Bakom kulisserna ses toppen på Sankt Nikolaikyrkans torn. Till höger, i bild, ses Arboga Margarinfabrik.
Ask
Talludden, Karlberg. Gösta "Snoddas" Nordgren o. Lill-Erik Persson gör ett uppträdande inför publik, vilket ska vara med i en Åsa-Nisse film. Längst t.h. om kameran, regissör Ragnar Frisk.
Människor som står eller sitter på Gunnebo slotts framsida. Det ser ut som att de inväntar någon uppträdande eftersom de pratar med varandra och ett barn leker på grusplanen.
Porträtt av operasångaren Gustaf Sandström. Född den 7 juni 1826 i Klockaregården, Linköping som son till organisten Nils Peter Sandström och Christina Maria Rosengren, samt bror till kompositören Carl Israel Sandström. Studerade vid Linköpings trivialskola och gymnasium innan han gick med i Anders Gustaf Wallins resande teatersällskap under åren 1845-1851. Efter detta reste han till Danmark där han utbildade sig i sång hos Henrik Rung vid Det Kongelige Teater i Köpenhamn. Han var med i danskt sångsällskap en tid innan han återvände till att uppträda med det resande teatersällskapet, nu lett av Oscar Andersson som sommaren 1853 hyrde Humlegårdsteatern i Stockholm. Sandströms sångröst i Johann Nestroys sångfars Talismanen eller De bägge rödhåriga i rollen som Titus Brandstock väckte uppmärksamhet hos Kungliga Teaterns direktör, friherre Knut Filip Bonde. Han erbjöds därför att debutera vid den kungliga operascenen den 25 november samma år i rollen som Miller i Nürnbergerdockan. Detta uppträdande gav honom stor framgång och även anställning vid den Kungliga teatern. De kommande 22 åren uppträdde han i en mängd stora roller, bl.a. Ashton i Lucia di Lammermoor, Jakob i Josef i Egypten, Capulet i Romeo och Julia och många fler. Sandströms sista uppträdande skedde den 18 augusti 1875 som Valentin i Faust där han i rollen yttrade de kusliga orden jag dör som en käck soldat. Två dagar senare tog Gustaf Sandström livet av sig med hjälp av en revolver, detta efter att ha lidit av nedstämdhet och hypokondri under en längre tid.
Skolbarnens festdag, Barnens dag den 1/9 1911. Samling å nya folkskolans gård till skolbarnens flaggtåg vid den största Barnens dag som varit här. Hallenius och Malmström hade hand om flaggtåget och barnens uppträdande vid festen. Veterinär Kylén var vid samma tillfälle "cirkusdirektör". "Musiken" i flaggtåget var av papptrumpeter, som barnen "tutade" sånger till. "Hela stan" deltog i festen. Den dag detta flaggtåg gick, var överlärare Hilding Svenssons första tjänstgöringsdag i skolan i Falköping. Festligheterna pågingo i Planteringsförbundets Park till förmån för "Barnens dag". Från vänster: Samuel Qvänsel, folkskollärare (sedermera överlärare), Hilding Svensson, dåvarande överlärare A.H. Hallenius och lärare vid samskolan adjunkt, B. Malmström. "Musikkåren" från vänster: Knut Abrahamsson, John Sahlgren (med triangel), Erik Pettersson (son till skomakare Pettersson).
Bernhard Aurelius föddes in i en släkt med påfallande många kyrkomän. Född i ett prästhem i Gamleby påbörjade han sina högre studier vid Linköpings gymnasium och gick därefter vidare för teologisk utbildning vid Uppsala universitet. Där avlade han examen 1860 och prästvigdes året därpå. Därefter följde tjänst som vice pastor i Risinge, Vånga, Stora Åby och Vreta kloster, innan han år 1867 erbjöds platsen som komminister i Hannäs. Efter tre år i den befattningen öppnade sig en ny möjlighet för honom. I Åsbo hade den åldrige kyrkoherde Borre avlidit och i oktober månad 1870 installerade sig Aurelius som församlingens nya prästman. Precis inflyttad gifte han sig med Sigrid Elisabet Matilda Peterson, bördig från Vreta kloster. Äktenskapet kom upplysningsvis att bära sex barn, varav fyra överlevde barnåren. Ur ett herdaminne får vi även veta något om de karaktärsdrag Aurelius bar. Där lovordas han som en synnerligen god präst med ett föredömligt uppträdande mot församlingsborna, vilka särskilt uppskattade hans drag av frid, godmodighet och låga anspråk. Dock kunde han enligt en församlingsbo vara "lite sinksammer på predikstoarn å ve husförhöra", men det får vi förmoda att de flesta hade överseende med. Bernhard Aurelius avled i Marstrand i samband med en badresa sommaren 1881.
Vy mot det så kallade Treportshuset i Linköping. Namnet hade huset fått genom sin komplicerade byggnadshistoria där två enskilda byggnader sammanbyggts och skapat behov av passeringar till åtminstone tre lägenheter. Tiden för bilden är några år in på förra sekelskiftet och husets adress var då Klostergatan 40, sedermera ändrats till gatunummer 24. För den skarpögde ger Folkets Hus affisch-tafla några tidsbilder som kan förtjäna att bli räddade från glömska; Den 25 juli detta år skulle det hållas sommarfest vid Flistad brunn, och den vid tiden populära bondkomikern Josef Ulin annonserar för uppträdande med sin rollfigur "Jan i Grebo". Biografen Continentals kungörelse daterar bilden till perioden 1907-1910. Mycket lite är känt om biografen, annat än att den låg invid Ågatan och var i drift under nämnda år. Ett mer seriöst budskap annonserar Karl Holmsten som åkt ända från Sundsvall för att hålla föredrag om den brännande emigrationsfrågan. Lång tid efter dessa tilldragelser kom Treportshuset att flyttades till friluftsmuseet Gamla Linköping. På platsen kom byggmästare Gösta Lindsten att uppföra det som i folkmun kort och gott brukar kallas Lindstens-huset.
Reprofoto av linköpingsorginalet "Springare-Gusta". Omkring förra sekelskiftet var han genom sin egendomliga klädsel och uppträdande en välkänd figur i staden, dock utan att ligga ordningsmakten till last. Sitt smeknamn fick han genom särdraget att allt som oftast ta sig fram springande. Sommartid sprang han gärna medsolsvarv runt sjön Roxen med start och mål på Stora torget. Runt just den sträckan hade han namngivit ett knappt 100-tal platser med minst sagt märkliga namn som, "Tre lorte högt", "Tre lorte lågt", "Nittinie grader min polhöjd i lågt lufttryck" och "Hallå" för att nämna några som bevarats till eftervärlden. Uttrycket "Rystadskravel" får vi förmoda var exempel på hans omdöme av ortsbor. Bakom hans ryktbarhet fanns naturligtvis en människa av kött och blod. Arkiven ger oss oförblommerad fakta. Hans egentliga namn var Gustaf Ferdinand Andersson och han föddes i Lofta socken 1858 som son till stalldrängen Anders Petter Andersson och hans maka Emma Gustava Gustafsdotter. Efter en rad omflyttningar hamnade familjen från år 1875 i Linköping. Gustaf Ferdinand blev kvar i föräldrahemmet tills modern gick bort som änka 1905. Därefter togs han in i stadens fattigvårdsinrättning och kvarblev där till sin död 1924.
fotografi
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.