Utställningen "Skulptur i natur" Göteborgs trädgårdsförening Två barn tittar på en relief med två barn
Från 299 kr
Linköpingsmotiv som tolkats vara taget i utkanten av Linköpings trädgårdsförening. I fonden reser sig tvivelsutan stiftets domkyrka.
Restaurangen i Linköpings trädgårdsförening omkring sekelskiftet 1900. Ett klassisk Linköpingsmotiv från byggnadens tillkomst 1881 till den förödande branden 1977.
Motiv från Linköpings trädgårdsförening. Genom grenverket skymtar Belvederen som sedan 1880 reser sig på parkens högsta höjd.
Linköpings Trädgårdsförening 1930. Vy från parkanläggningens norra entrén. I fonden restaurangen som kom till 1881 efter ritningar av Rudolf Ström.
Trädgårdsföreningens restaurang. År 1881 byggdes restaurangen Schweizeriet, samtidigt som utsiktstornet Belvederen. Restaurangen ritades i original av Rudolf Ström, men har sedan start ändrat fasad i omgångar. Tanken var att man skulle ha full värdshusrörelse i byggnaden. Det har både dansats och serverats middagar i byggnaden under årens lopp. Den 14 april år 1977 startade en brand i restaurangen, vilket gjorde att Schweizeriet totalförstördes. Byggnaden som i folkmun kallades Trädgår´n har inte återuppbyggts, kvar på platsen idag finns en fontän. Vykort med motiv från Linköping. Vykort digitaliserade ur Stiftsbibliotekets samlingar på Linköpings stadsbibliotek.
För biodlingens historia finns ännu mark att vinna. Beträffande Linköping har intresset av naturliga skäl varit riktat mot biodlarföreningens verksamhet i Trädgårdsföreningen. Andra bigårdar fanns emellertid efter att Linköpings biodlarförening bildats som Östergötlands biskötareförening år 1882. I främsta ledet var det sannolikt föreningsmedlemmar som drev egna anläggningar, där exempelvis länsbiskötare Per Axel Johansson och apotekare Karl Stridner omnämns i tidens press. I Stridners fall omskrivs hans bigård dessutom som "präktig". På bilden ser vi nämnda Karl Stridner i sin privata bigård belägen på tomten till den vid mitten av 1890-talet uppförda Villa Raabe invid Kanberget. Bigårdens placering förklaras rimligtvis av att villans byggherre, fanjunkare Anders Johan Raabe, satt likt Stridner i biskötareföreningens styrelse och att Raabe upplåtit del av tomten för Stridners anläggning. Fotografiet är odaterat men kan knytas till 1890-talets senare del.
Utsikt från Linköpings domkyrka mot söder. Närmast ses stadens stadshus. Bortom bebyggelsen breder Linköpings trädgårdsförening ut sin grönska som kröns av restaurangen och utsiktstornet Belvederen.
Unionsflaggan vajar över ingenjör Rudolf Ströms vackra skapelse i Linköpings trädgårdsförening. Från tillkomsten 1881 till den förödande branden 1977 var restaurangen parkens självklara hjärtpunkt.
Banvaktsstuga Nummer 1 på linjen mellan Hjo och Stenstorp. Banvaktstugan kallas Åsens grindar och förvaltas sedan ett antal år av Hjo Trädgårdsförening och Hjo Biodlarförening.
Uthus bakom banvaktsstuga Nummer 1 på linjen mellan Hjo och Stenstorp. Banvaktstugan kallas Åsens grindar och förvaltas sedan ett antal år av Hjo Trädgårdsförening och Hjo Biodlarförening.
Bilden visar S:t Larsgatan och Storgatan. Fotografen står på S:t Larsgatan och fotograferar ner mot Trädgårdstorget. Det torn med markis och balkonger man ser på höger sida, tillhör Östgötabankens kontor, på andra sidan Storgatan ligger Anna Pettersson, garnbyte och trikåaffär samt ett parfymeri. Till vänster i bild Trädgårdsföreningens frö- och blomsterhandel. Till höger i bild Tornbergska gården även kallad Götahuset. I slutet av 1940-talet breddades S:t Larsgatan och den lägre delen av huset togs bort. Huset flyttades till Gamla Linköping från Storgatan 38. Byggnaden uppfördes efter den svåra branden år 1700 av rektor Simon Löfgren (d 1723). 1762 köpte Zacharias Lindberg (1727-86), denne drev en manufakturaffär och grundade stadens första industri, en bomulls- och linnefabrik. 1792 köpte guldsmeden Nils Tornberg huset och gav byggnaden dess nuvarande utseende genom att putsa den och ge den sin fronton. Dock behöll byggnaden ännu vid mitten av 1800-talet sitt spåntak.
Utsikt över Linköping när förra seklet var ungt. Bebyggelsen på bilden ger en datering till omkring 1910. I förgrunden ses odlingar som tillhör Linköpings trädgårdsförening. Vy mot norr från Kjettilberget.
Interiör från Krogsfallsgården omkring 1920. Byggnaden var ursprungligen uppförd i Västra Eneby i södra Östergötland, men hade nedmonterats 1913 för ny placering i Linköpings Trädgårdsförening. Från sommaren 1916 var den öppen för allmänheten i Östergötlands museums regi.
Brevkort med motiv mot Krogsfallsgården och dess loftbod i Linköpings Trädgårdsförening. Byggnaderna flyttades till platsen från Västra Eneby 1916. På den nya platsen kom anläggningen att fungera som museum.
Linköpings biodlarförening bildades 1882 under namnet Östergötlands biskötareförening. Först vid föreningens årsmöte 1920 fastställdes dagens namn. Tillkomsten blev möjlig genom att ett område inom Linköpings trädgårdsförening hade upplåtits för en bigård. Bilden visar föreningens redskapsbod.
Mathilda Zander fotograferad i Linköping under något av 1880-talets år. Hon var född i Varv 1852 men uppvuxen i Hogstad, Vinnerstad och Västra Stenby, där föräldrarna arrenderade gårdar. I sistnämnda församling dog fadern 1873 och en tid därefter utflyttade Mathilda till Stora Åby och en tjänst som lärare i kyrkskolan. Efter några år öppnade sig möjlighet för Mathilda att få undervisa i Linköping, vid stadens flickskolor. I förstone var hon i tjänst vid det då nyligen uppförda skolhuset på tomten nr 75 i S:t Kors kvarter, invid Trädgårdsföreningen. Från läsåret 1886 var hon stationerad vid stadens egentliga flickskola, som låg vid korsningen S:t Larsgatan-Drottninggatan. Efter tio lyckosamma år vid skolkatetern ville ödet något annat för Mathilda. Hon hade en tid haft problem med njursvikt och den 22 januari 1896 nådde hennes tid på jorden sitt slut. Enligt Östgöta-Posten, som noterade hennes begravning, bevistades den av "en till tusental uppgående menniskomassa". Vid sidan av anhöriga och vänner var skolrådets ledamöter inklusive folkskoleinspektören närvarande, jämte stadens samtliga folkskollärare och lärarinnor samt en mångfald skolbarn.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.